eller Knopp och Kropp

Om man separerar kroppen från huvudet och transplanterar in en ny kropp – hur mår man då? Accepterar man att få en ny kropp av tacksam het för livet eller tycker man inte om den och känner sig fången i den?

När jag träffar min svåger så brukar vi ibland grotta ned oss och diskutera delikata små ämnen som får resten av sällskapet att gäspa och gå i säng. Vilket uttryck ’gå i säng’.

Ja i alla fall, Vad TROR ni? I detta fall kan man bara tro för man vet ju inte. Vid första tanken var vi överens att människan är mycket ’hjärna’, att livet sitter i hjärnan. Därför borde man kunna acceptera att få en ny kropp nu när vi utgick ifrån att den var snygg, väl fungerande och matchande med det övriga.

Nästa steg – men man säger ju att människan är kropp och själ. Rent vetenskapligt (han är forskare) så är vi inte bara hjärnan utan vi kommunicerar ju med hela kroppen via vårt nervsystem och våra fem sinnen (sex enligt dem som har ett utvecklat sjätte sinne). Synen, hörsel, känsel, smak och lukt har ett väl utvecklat transportsystem via nervsystemet.

Dvs; då är vi ju inte bara en hjärna utan känner mycket via kroppen. Men om man får en ny kropp, sänder hjärnan ut (i vårt huvud) mer signaler än mottar den mest från den transplanterade kroppen? ALla små receptorer som skickar signaler till hjärnan.

Om man ser på vissa sjukdomar så kan vår hjärna spela oss en rejält spratt angående vår kroppsuppfattning också. Tänker på människor med ätstörningar som ser sig själv så tjock att de måste gå tvärsover genom dörröppningen för att rymmas fast de är som små sparvar i storlek. Då är inte hjärna särskilt pålitlig.

De som har drabbats av t ex halvsidesförlamning genom stroke har ibland svårt att fatta att den där ’kalla, orörliga handen’ som ligger på mitt knä är MIN. Det är helt obegripligt att få det att koppla och svårt att acceptera.

De som har förlorat en kroppsdel och som har fantomsmärtor brukar få använda ’spegling’ för att minska och få smärtan att försvinna. Hjärnan tror fortfarande att man har kvar t ex sin hand. Sätter man fram en spegel som speglar den andra handen – där man skulle ha sin hand. Fattar ni – man tittar i spegeln och ser sin hand (som är den som man har kvar) och hjärnan tolkar det som om man har en hand och minskar på smärtan ju fler gånger den tolkat synintrycket.

Fantastiskt, eller hur. Hjärnan – vår mentala förmåga är så oändligt stor.

Jag ska i alla fall vara tacksam för att jag lever. Hur jag ser ut är inte så viktigt, allt beror på hur jag tar det, hur bra självförtroende, självkänsla och självinsikt jag har.

Nästa följdfråga; men hur blir jag ?jag?hur formas jag till den person jag är?

Utan förebilder – utan någon/några att göra efter, avspegla sig i och följa?..hur blir det då?.

Ja, natten är lång. Frågan är om någon av oss blev något klokare. Ju mer vi grottade ned oss i frågeställningarna desto svårare blev det att riktigt bestämma sig för man tycker?

Om man separerar kroppen från huvudet och transplanterar in en ny kropp – hur mår man då?

Frågan som var så självklar att svara på i första stycket har nu blivit – svårt.

Det har varit lite hektiskt på bokfronten. Har gett ut tre böcker inom loppat av två månader. Låter enkelt eller hur. Sanningen är att två av dem har tagit över två år att göra, samt den sista 1 år. Så man är lite trött på dem. Böckerna alltså.

Intresserad mer av vad det är – titta in på min hemsida under Digital Design.
www.halsozam.com

I mitt förra inlägg frågade jag efter tips till de som blivit varslade eller förlorat sina jobb. Jag frågade även många andra bloggare på VK, antingen så läser de inte sina kommentarer eller så har de inga förslag att ge. Jag kan inte tolka det på annat sätt och om jag tolkar fel så upplys mig om det.

Birgitta tyckte att jag skulle försöka få Maud Olofsson att kommentera (hon, Maud alltså kommer till Robertsfors den 8 mars, så då kan du fråga henne) men jag tror att hon har rätt mycket med att försöka tackla den globala krisen. Inte det jag efterfrågar om var och en som drabbas.

Att veta om vad som händer kan vara en väg att gå:
Förändringsreaktioner.
När en större förändring inträffar kan livet påverkas i så hög grad att människan hamnar i en psykisk kris. Det kan vara händelser där man förlorar något, arbetet eller en närstående, utsättas för en kränkning eller vara med om en katastrof. Oavsett vad som utlöst krisen följer de allra flesta ett gemensamt krisförlopp, med fyra olika faser.

Chockfasen kommer först. Den krisdrabbade kan verka fullständigt oberörd eller bli panikslagen och skrika eller rusa omkring. Det som händer inuti människan är att all energi går åt till att orientera sig i tillvaron.

Därefter kommer reaktionsfasen då smärtan kommer upp till ytan. Här kan man ofta se sömnproblem, aptitstörningar, ångest eller depression.

Bearbetningsfasen kommer sedan, och den drabbade börjar återvända till vardagen, hitta tillbaka till nuet och planera sitt nya liv.

Så småningom inträder nyorienteringsfasen som inte har någon avslutning. Det som har hänt kommer alltid att finnas kvar som ett ärr, men behöver inte förhindra kontakten med livet.

Hur länge de olika faserna pågår är väldigt individuellt, men generellt kan sägas att chockfasen är relativt kort, från någon timme till någon eller några dagar. Reaktionsfasen är längre, den kan pågå flera månader. Likaså bearbetningsfasen som kan vara uppemot ett år.

Alla reagerar olika på en kris, men de allra flesta följer detta förlopp. Det kan vara bra att känna till för att lättare känna igen sig och förstå det som händer. Det är bra att känna till att de flesta som på något sätt drabbas av en omvälvande förändring reagerar så här.

För några går det snabbt att ta sig igenom, dyka ner och sedan klättra upp på andra sidan och finna att det kanske har blivit bättre. För andra är processen långsammare och mer utdragen. Inget är rätt eller fel, men så här fungerar det. När natten är som mörkast lyser stjärnorna som klarast.

Så hur gör man för att ta sig igenom, klättra upp på andra sidan?
Förslag

Ta vara på er i vinterkylan – kom er ut i ljuset en stund och njut av det

Jag har redan skrivit om varsel en gång, Nu återkommer jag till det igen men i en annan vinkel än ekonomiska svårigheter.

När vi träffar en annan människa så har vi en tendens att rätt snabbt fråga om vad han/hon jobbar med. Många identifierar sig med sitt jobb eftersom det är en vanligt återkommande fråga som man ställer och får.

Många är helt och hållet sitt jobb. Har inget roligt att fylla sin fritid med utan spenderar den helst på det jobb man har. Jag möter ibland människor som får en lätt olust över helger och ledigheter. För dem blir städning, tvätt, matlagning och TV-tittande det enda som fyller deras tid utanför jobbet. De har ingen hobby, de upplevar att deras fritid är tom och meningslös.

De lever för sitt jobb, jobbar gärna övertid, jobbar gärna på helgerna och märk här att de kan ha familj, släkt och vänner. Men det är jobbet som betyder något, man känner sig behövd och duktig när man får prestera. Det är då de blir riktigt levande – att vara ständigt uppkopplad via mail, att vara ständigt nåbar på mobiltelefon under dygnets alla timmar.

Så blir man varslad – arbetslös.
Det första man vill veta är hur länge ska jag vara arbetslös och hur gör jag för att fortast få mig ett nytt jobb men detta är mer en resa utan givna svar. Svårt är att kunna ersätta sitt behov av kontroll med en känsla av tacksamhet för livet – jobbet är ju livet!!

Den lilla människan inom oss, som egentligen är enormt osäker och skör, kunde gömma sig bakom en fasad och behövde aldrig visa upp sig eller känna sig hotad så länge man har ett jobb.

Arbetslöshet innebär att när man själv är hemma så:
– Mannen/kvinnan är på sitt jobb (om man nu inte blir arbetslös båda två)
– Barnen är på dagis/skolan
– Ingen telefon som ringer
– Inga mail som ska besvaras
– Ingen människa som ber om något

Det är tyst, man inser att ingen behöver mig längre. Man är förbrukad och kan inte ens försörja mig och min familj. Den där lilla människan inom mig känner sig totalt värdelös och hon /han har i hela sitt liv försökt ge sig själv ett värde genom att prestera och jobba.

Jag känner SKAM eftersom jag inte kan behålla mitt jobb, jag är rätt värdelös???..

Så vad ska man göra för att komma ur detta? Komma ur hopplöshet, maktlöshet och inte drivas in i ett mörkt hål och bli deprimerad. Jag skulle vilja att vi kommer med förslag och idéer hur man som vanlig människa kommer sig igenom detta. Utan att bara få höra att det är ju så många som sitter i samma sits. Det hjälper inte den enskilda individen att få framtidstro.

Igår var jag i Umeå hela dagen. Fick nya infallsvinklar, nya påståenden och stadslivets puls att berika mig med.

Handelskammaren
Igår satt jag hos Gunilla på Handelskammaren och diskuterade samverkan och framtidsutveckling. Vi halkade in flera gånger på resonemanget över varför vi kvinnor väljer de yrken eller att starta företag inom de områden som är konjunkturkänsliga. Uppenbarligen är det inom de områden som först drabbas av varsel och uppsägningar. Se bara på Indexator och Volvo Lastvagnar, rubrikerna vi möttes av häromdagen, om att kvinnorna drabbas mer.

Ofrånkomligt styrdes samtalen in på Rebecca Boström och hennes konkurs. Vi funderade rätt generellt om det skulle ha blivit samma medieuppståndelse om Rebecca hade varit en man. Det vet vi inte men en ogrundad känsla får mig att tvivla.

Sedan att hon blivit hotad är ju bara för mycket och helt oaccepterat.

Garaget
Idag läser jag att LRF stöder restaurangen "Garaget" på Umedalen genom att åka dit och äta. Vilket bra initiativ. Jag gillar verkligen den här restaurangen och äter så ofta jag har möjlighet deras underbara revbenspjäll utan att ha dåligt samvete. Är själv uppväxt på bondgård och vet att djuren har det bra och sköts om efter konstens alla regler. Ibland bättre än övriga familjen som går på två ben.

När jag sitter där i lugn och ro och mumsar brukar samtalen väldigt ofta hamna hos de som bodde på Umedalens sjukhus – ser mer om detta i Karl – Gustav Sjöströms blogg.
Hans tankar om e-post finner jag också väldigt friskt och sunt.

Frida Hyvönen
Sist men inte minst – Frida Hyvönen. Har ni inte lyssnat på hennes sista skiva så har ni missat något stort. Hon är helt underbar och stor i röst och begåvning. Att hon dessutom är en produkt av Musikskolan i Robertsfors gör inte saken mindre häftig.

JAN N – kunde jag helt ha tackat…nej tack till ENIRO…*mulnar till*. Hm…jag som tyckte att jag inte blev lurad där. TACK för upplysningen. Den Uppskattas.

Dina tankar om skrytsamhet är också välkomna. Dålig självkänsla kan vara en liten bov i dramat. Sedan att man är rädd för att andra ska uppfatta en som skrytsam. Tack för att du tog dig tid att skriva.

Smulan Du fantastiska kvinna. Du har en förmåga att uttrycka det så enkelt och på något sätt mer ’självklart’. Mer som en aha-upplevelse. Jag skulle vilja återge dina ord rakt av men hänviser er andra till att läsa hennes inlägg om skrytsamhet och gnäll. Så smart..liksom. Tack för dina ord.

Berith YES, du har också upplevt detta med att missa anslutningsbussarna som ska föra en vidare från 100 bussen. Du har också erfarenhet av att de är försenade. Tack för att du delgav det.

Kalle S Jaha…var är du? Sitter du och löser korsord? Läs nu vad Smulan har skrivit. Tänkte att mina ord blir rätt offentlig här på VK bloggen – som svar…

Igår sålde jag expansionskärlet – det känns bra. Idag har jag läst kommentarer och njutit med en kopp kaffe. Jag brukar låta bli datorn på helgen men ’skulle bara’…..

Ta vara på er i helgen

Ord är det mäktigaste vi har efter tanken, men tanken kan inte bli offentlig utan ord. Den makten ord besitter kan både förgöra och förlösa. Ord kan också förföra, förälskelsen är inget intellektuellt problem som vi kan lösa med hjärnan, utan en känsla som drabbar en…

Jag gillar ord, helt klart, allt handlar om kommunikation, alltså informations-
utbytet mellan sändare och mottagare ,ibland i en dimension, ibland i flera dimensioner och syftet för mig är, att få mina åsikter och tankar prövade. Jag tror att jag kan bli en bättre individ. Jag kan, efter en diskussion eller debatt, välja att revidera, behålla eller rent av förkasta den åsikt jag framförde.

Jag kommer att återkomma till definitionen gnäll och skrytsamhet. Har läst Kalle S tankar om det hela och inväntar även Smulans. Skulle vara roligt om fler kunde filosofera i ämnet.

När jag har dålig självkänsla men ett bra självförtroende kan de båda komma i konflikt hos mig. Jag kan lätt tala om hur bra jag är men bli lite orolig sedan eftersom min självkänsla inte är lika stark. Den oro/osäkerhet som man kan benämner som skrytsam. I alla fall så tänker jag inte på det när jag är på TOPP, då skiter jag i att folk tycker jag ’skryter’. Jag är då så stark i mig själv att jag förstår skillnaden på vad jag tycker/känner och vad omvärlden lägger på mig.

Eniro – gula sidorna
Igår ringde mig en försäljare från Eniro. Hon ville kolla mina uppgifter var rätt och började rabbla upp mina uppgifter. När hon påbörjade att kolla min mailadress blev jag rätt vaksam.
Jag sa att jag ville ha det som förut – inget mer eller mindre. Bara det som förs in GRATIS. Ops – där sa jag det utlösande ordet. GRATIS. Hon förklarade lite stelt att ’gratis’ hade upphört att gälla för företag och att jag hade fått ett brev i somras om det. Numer kostade det.

Numer kostar det – jag tror hon sa – 1000 kr. Så jag blev lite härsken och sa att det här måste jag verkligen fundera över. Då blev hon lite ilsk och funderade om jag inte ville bli sedd och nådd via nätet?

Visst vill jag det MEN inte bara ta beslutet sådär via telefonen. Så jag upprepar att jag måste fundera på detta och att jag vill bara ha med det som är GRATIS. Hon blir nu mäkta irriterad på mig – ALLA företag är med och ingen ifrågasätter detta.
– MEN OK, DU FÅR BETALA 675 KRONOR för det hela men det är sista budet.

Jag skyndade mig och sa JA för hon lät väldigt brysk på slutet.

Idag är en stor dag – jag ska sälja vårt expansionskärl!!!

Jag brukar trilla in hos Karl-Gustav Sjöström och Jan N ibland här på VKbloggen för att kolla vad de pysslar med. Ibland sitter jag och småler, ibland får jag puls men för det mesta är det intressant. Jag tycker det är intressant med åsikter.

Hos Kalle S kan man läsa att hans sämsta egenskap – valt av honom själv är att han tycker att han är skrytsam.

I en kommentar som jag fått ska jag sluta gnälla vilket även Smulan har reagerat över. Ja nu inte att jag gnäller utan vad som man anser är ’gnäll’. Smulan, hon har sunda och bra åsikter i allt och även i detta.

Så vad jag har funderat lite över är vad som menas med gnäll och skrytsam. Är det positivt eller negativt? Kan gnäll användas i positiv bemärkelse? Kan man vara skrytsam i positiv anda?

Vad räknas som gnäll? För mig är gnäll något som upprepas många ggr efter varandra och som egentligen inte har så stort värde. MEN vad jag vet så uppstår upprepningar många gånger för att man inte blir HÖRD, eller tror att man blir hörd. Man får ingen bekräftelse från mottagaren att de hört vad man sagt överhuvutaget.

Då måste upprepa budskapet många ggr tills man får ett ja, nej eller mmmm. När man får ett mmmm till svar så kommer rätt ofta ett grymtande och;
– Vad du gnäller och tjatar.
Så gnäll blir det när dessa upprepningar når mottagarens öra för många gånger eftersom denne inte ids svara.

Vad man kan fundera över är att jag sa att informationen inte har så stort värde så kommer nästa fråga – värde hos vem? Värdet är stort hos den som säger orden men betyder inget för den som mottar dem. Eller…

Jaha, nu till ordet skrytsam. När man själv upplever att man är skrytsam så måste det väl bero på att man har en värdegrund som man både ärvt, vuxit upp och mognat in med. När man själv känner lätt olust, lite oro när man framhäver sig själv så ger man det namnet ’skrytsam’. Kan det vara så att min egen självkänsla, mina värderingar och mitt sätt att framföra min egna förträffligheter möter en omvärd som tycker att man bara är ’too much’. Då läser man av omgivningen och gör en snabb bedömning att de tycker man är skrytsam.

Men är den ’avläsningen av omgivningen’ rätt? Det brukar ju vara det, helst när de då även säger att man skryter. Men har då omgivningen rätt? Är det inte mer omgivningens problem än mitt? Om du tycker att jag skryter så har man mer hittat en öm punkt hos dem eller att de känner på något sätt sig ’mindre’ av mig?

Kalle S – Ja vad säger du. Vad får dig att säga att du är skrytsam? Har andra sagt det till dig eller har någon slags ’Jantelag’ slagit an i din kropp. Du ska inte tro att du är något.

Skryter jag när jag hos arbetsgivaren rabblar upp alla mina förträffligheter, vad jag är bra på?

Känner att jag just nu snärjer in mig i mina egna ord så HJÄLP mig att reda ut begreppen och slippa denna förvirring.

Anser mig vara en driftig affärskvinna som beslutat mig för att bli lite klimatsmart och ta bussen till ett av mina möten före jul.

Jag går hemifrån Robertsfors kl; 14.40 för att åka till Umeå på möten. Busstaxin går 14.50 från busstationen till Sike, varav bussen avgår å 14.55 till Umeå. När klockan är 15.15 och ingen buss kommer SITTER JAG FAST 4 KM FRÅN ROBERTSFORS I SIKEÅ och KAN INTE GÅ HEM OCH TA BILEN. Det är -9 grader KALLT och jag har FINKLÄDER.

Bussen var försenad och anlände; 15.38 (skulle ha kommit vid 15.00 och framme 15.45)Mitt möte bokat 16.30 på stan blev så klart inställt.
Onsdagen före var samma BUSSTUR FÖRSENAD med 20 minuter.

Hur i hela friden har ’bussföretagen’ tänkt att affärsfolket ska kunna åka buss när den inte är i tid. Det är inte så konstigt att FOLK SKITER I BUSSEN. Hur många ungdomar får dåligt rytke över att de inte är i tid pågrund av försenade bussar?

Sedan måste jag BETALA för att åka med en buss där mitt första möte redan gått i SANK?
Ja jäklar, jag förstår att man inte blir seriöst bemött när man inte ens kan komma i tid till möten. Min goodwill, mitt anseende som en bra firma att ha göra med????

Vet ni hur sneda leenden, överseende nonchalanta blickar man får när man säger att BUSSEN ÄR SEN!!!! Inte en jäkla person tror på mig… grrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr

Så jag pratade med berört bussbolag. Förklarar att det räcker inte med att ’BEKLAGA’ när jag förlorar affärer på att de inte håller tiderna. Jag har pratat runt med mängder av folk och det är ett enormt missnöje bland de som åker med 100 bussarna. Alltför många drabbas av för ’taighta-för nära till nästa’ avgångstider (dvs allt gods som ska lastas av /på). Folk kan inte jobba fulltid på sina jobb utan förlorar flera minuter varje dag och arbetsgivaren funderar varför. Bussarna är allför ofta försenade, så sena att man visst räknar med att det ska vara så. Sedan så begär man 10 kronor MER….vilket är ett skämt.

Man undrar hur de driver sitt företag – inte så vinstdrivande. Och varför de så sällan kan hålla avgångstider? Och NI undrar varför inte fler åker buss….

Busstrafiken och posten är i samma läga – som ett brev på posten betyder att
man få räkna med att man inte kommer fram.

Detta har jag försökt fått tidningarna att skriva om. Funderar på att skicka in det till plus också. För de som använder kommunikationerna är beroende av dem men törs inte klaga för då kanske turerna helt försvinner.

Nu tar jag BILEN till Umeå, vågar inte ens tänka på bussen vid viktiga möten. Hur mycket ska jag offra av mitt liv för detta ’miljötänkande’. Hur mycket är det värt? Ibland står det mig bara upp i halsen och jag skäms inte för att inte gå på allt miljöpåbud. Jag ska LEVA också.

Car-b-q kokboken har blivit nominerad till en kokbokstävling.
Det blev en rolig överraskning som förlaget berättade för mig.

Det är Lisa Förare Winblad, redaktör för taffel.se, Måns Falk matskribent på ICA kuriren, Ingela Holm förläggare på Forma books – Ica bokförlag som är ’domare’. Glömde – Linda Skugge är också en av dem.

ROLIGT när något händer som man inte själv har tänkt.

Just nu är det mest Isboken som ligger i intresse hos andra.

God fortsättning på det nya året.