Kvinnors intressen
Jag har blitt lite kvinnofokuserad i veckan av olika anledningar. Därför jag har spenderat rätt mycket tid bland kvinnor. Lite udda för mig som mest rör mig med karlar!!!??? Av olika anledningar.
För rätt länge sedan så gick jag en utbildning för att få leda ett projekt som strax ska startas upp. Vi skulle som vanligt presentera oss vad vi heter, gjorde och vilka intressen vi har samt varför vi var där. Det är alltid lika roligt att lära känna andra genom att få höra vad de har för intressen som säger mer än vad de jobbar med.
Tycker vi är alltför koncentrerad på och värderar folk efter vilket arbete de har så jag blir lite störd. Det som slog mig var att efter cirka 5 stycken hade berätta så kom den sjätte som sa att hennes intresse var FAMILJEN och direkt såg man skammens rosor på de fem första. De ropade lite ut i luften att de minsann också hade familjen som intresse.
Jag kände mig trött, gammal, bitchig (som ungdomen säger) och lätt elak. Samt lägger till angående ett av veckans inlägg;
Ja, alla får ju ha sina intressen man är ju OLIKA. Jag säger inte ens rätt eller fel utan allt har nyanser.
MEN inte som i karl utan mer som men men men ,,,,,,,,,,,
Mitt intresse är inte FAMILJEN, den har jag liksom inpå, de som ger mig näring att leva, ger mig näring att utvecklas och bli den jag är och den jag ska bli. Familjen och även vänner som är den livslina ut i världen på många olika sätt. Men de är INTE MITT INTRESSE.
(Jisses, Frida Hyvönen spelas på Radion – får GÅSHUD – hon är bara så BRA)
Många som fastnat i stressen klor har levt för sin familj, de har servat den på olika sätt, båda barn och man och andra släktingar. De har gett upp sig själv för att vara till lags, vara duktig flicka och känna sig behövd. Den känsla man får när man presterar är den drivkarft som gär det lätt att leva – tills det går över styr.
Man förlorar sig själv på vägen. När jag träffar människor som är nära "vidbränthet" så kommer de inte ens ihåg vad de tycker är roligt, vilka intressen de har/hade eller vad de gjorde innan familjen och jobbet tog över all tid.
Så jag är noga på vad mina intressen är, att jag inte pressar mig för hårt, tror att gräset är grönare på andra sidan, tror att expandera är det som gäller. Jag imponeras inte av de som berättar att de har flera jobb, jobbar långt in på nätterna, behöver helgerna för att hinna med och det är bara så ROLIGT.
Förr eller senare slår honungsfällan igen – det som var sött och gott blir till slut till en fälla som slår till över nacken på en.
Det är bra med intressen som bryter av mot jobb och familjen.
Senaste kommentarerna