Ursäkt och Förlåt

Igår på radion diskuterade man ett uttalande som fastnade fast i mitt minne. Tyvärr kan jag just nu inte tala om vem som sagt detta eftersom jag var inte riktigt mentalt närvarande när namnet nämdes.

Uttalandet löd;

JAG BER INTE OM URSÄKT UTAN SÄGER FÖRLÅT

Det är helläckert att lyssna på hur andra människor tolkar detta. Själv har man en rätt tydlig bild om innebörden, sitter i magkänslan och tanken. Men åter igen ju mer man börjar vrida och vända på orden, analysera dem och peta på dem så börjar betydelsen att vackla. Menar att kan någon annan övertyga mig om att deras tolkning är bättre än min så kan jag ändra mig. I alla fall kan jag helt klart acceptera att någon tolkar/tycker annorlunda än mig.

Jag tolkar detta som ett ärligt menat försök att inte skapa ursäkter, hitta syndabockar och försöka förklara sig. Utan mer ett ärligt förlåt – jag gjorde fel och det sket sig.

Några tolkade som jag men andra uppfattade det hela med att man går ut helt kallt och begär att få förlåtelse av andra. Utan att ge en förklaring utan bara typ FÖRLÅT och nu går vi vidare för jag har bett om förlåt. Jag skiter i dig, din känsla eller vad du tycker, för nu har jag bett om förlåt och då ska allt vara GOTT igen.

Nästa grej jag tänker på är;
Vad är det som gör att vi tolkar så olika? Arv, uppväxt, möte med människor som beter sig på vissa sätt, utbildning???????..

Intressant.
Så hur tolkar du uttalander?

Ajözz