Lämna ut folk

Med jämna mellanrum får jag frågan om hur jag vågar lämna ut folk i min blogg – fast jag inte ens skriver några namn och väldigt generellt.

Det var mest frågor för över cirka ett halvår sedan när jag luftade mina tankar och åsikter om varsel och företagsledningars sätt att hantera sin personal. Det var innan den här sista varselvågen gick igång. Då möttes jag av flera som sa;
– Hur kan du lämna ut xxxxxxx xxxxxxxxxx i din blogg?

Det som blev lite förvirrande för mig var att på samma inslag fick jag förslag på ett dussin namn som jag skulle ha lämnat ut fast jag inte ens skrivit något namn alls. Flera av namnen vet jag inte ens idag vem det är. Många kände sig träffade och relaterade det hela till personer på sin arbetsplats och även sig själv.

Det fick mig att bli rätt nyfiken och jag fick rätt bra med bevis att många företag/organisationer brottas med samma frågor när det gäller ledarskap, kommunikation och personal. Ett exempel är att företagsledning tycker att de använder rak och klar kommunikation när personalen anser att de får INTE VETA NÅGONTING.

Jag rör mig rätt vida kring ibland och har minst insikt i de företag som finns i min egen kommun. Man blir inte profet i sin egen hemstad och jag gör inga jobb här utan utanför kommunen. Så mycket av den insikt jag har (även om den är felaktig) har jag hämtat från andra företag, utbildningar, böcker och att prata med andra människor i olika situationer – just nu mest med varslade människor i Umeå kommun.

Samma problematik finns på KTH i Stockholm som på Volvo Lastvagnar i Umeå. Med den reaktion som kom så finns det tydligen på väldigt många andra företag också.

Jag har själv blivit utsatt av en del härskartekniker och överkörningstaktik. Det absurda i den kråksången var att när jag då ifrågasatte det hela, satte när hälarna ordentligt, konfronterade allt, hamnade till slut hos VD´n och fick till svar;

– Du är för ifrågasättande, drivande, tar för dig för mycket och är stor i käften så du passar inte !!!????

Det kändes otroligt bra att få VETA vad det var som gjorde att ju mer jag kämpade för min rätt och mina åsikter desto mer grävde jag min egen grop. Ovissheten om varför jag inte tog mig någonstans drev bara på mig mer, ville visa att jag var bra på det jag gjorde vilket fick företaget att "freak out".

Efter det så kände jag lugnet och jag gjorde bara det lilla som förväntades av mig i väntan på att själen skulle tala om för mig vad jag skulle göra åt det hela.

KOMMENTARER om begravningarna.
Tack för alla kommentarer och min fråga är;
– Vad kostar det att bregrava om man inte är medlem i Svenska kyrkan eller Filadelifia etc. Har Filadelfia egen kyrkogård? Man får väl inte bara gräva ned sina nära och kära bakom ladugården som min pappa ville?

Ha en great måndag