I veckan som gått har jag haft den stora äran att få finnas med i en satsning som värmer mig extra mycket om hjärtat; KVINNOR ÄR TOPPEN som Handelskammaren i Umeå har kört igång.

Jag skulle inleda hela projektet med att inspirera 15 stycken kvinnor att verkligen få motivationen att kämpa vidare. Man kommer ofta till den punkt att man blir trött, uppgiven, maktlös och börjar tvivla på sin egen förmåga. Det är då en sådan här utbildningen är en underbar vila från kravet att prestera och prestera.

För det första att få komma i en tillåtande miljö där det är helt okey att ventilera sin farhågor och tvivel. Så slipper övriga familjemedlemmar höra det - igen. Dessa känslor finns där tillfälligt som en diagnos av det jag tidigare räknade upp. En diagnos är en utgångspunkt att jobba vidare efter.

För det andra är att få input av de andra, att bli bekräftad att andra också känner/har sina tillfälliga svackor och att jag är inte ensam.

För det tredje; att få ta in kunskap, idéer, tips och diverse smarta grejer utan att själv måste prestera är guld värt. Det enda man behöver är att svälja fikat och att gå på toa vid behov och LYSSNA.

För det fjärde lära känna andra människor som man sedan kan nätverka med, diskutera samarbete och hur andra burit sig åt.


För det femte att få mer och mer energi, att sakta återvända till sin ursprungsidé och fortsätta utveckla sitt företag. Det är inte en dum ide eftersom det dessutom är min ide!!


För det sjätte för att nå mitt mål så bör jag nog utvecklas själv som person. Viktigt att skilja på person och sak, om min produkt inte är vad kunden vill ha så är det produkten som är fel INTE JAG som person.


För det sjunde-----ska jag fortsätta.....

Ibland känner jag att jag också att jag skulle behöva att gå en sådan här utbildning, där man får kraft, energi och bekräftelse på att man är bra på det man gör. Man vet det själv men ibland så sviktar både självkänsla och självinsikt.

Kvinnor är toppen!! på så många olika sätt, att nå toppen har med mina egna mål och ingen annans. Karriär har en helt annan (det kan jag lova) betydelse för mig än många andra. Men bara jag vet vad jag VILL.

Nu kan jag inte ta åt mig den här äran om denna utbildning bara för att jag var med på första träffen utan det är flera aktörer med i det hela. Projektet kommer att pågå under hela året.

Jag tackar Gunilla Lindner på Handelskammaren för att jag fick den enormt stora äran att få träffa på dessa kreativa, handlingskraftiga och viljestarka företagerskor.

Kolla mer HÄR


Mina kommentarslämnare från igår.
Jisses anåda, måste tacka Peter direkt och släntra in på den där häftiga
dialektsidan.

Lena verkar ha koll på Skellefteåbondskan. Det tog mig en stund att erinra mig vad ordet 'hull' beryder i detta sammanhang.

Kalle S typ....borde det då inte heta strechning och inte stretching. Just nu vet jag inte alls vad det heter alls.

Det blev nattsvart rubrik idag. Provar den nya värstingdatorn jag har investerat, som i morgon endast är en vanlig normal standard på.

Ha det gott folket - ta vara på er

Jag läser med nöje UNG-sidan i papperstidningen. Jag bara njuter varje gång när jag ser denna sida. Jag blir så glad i själen över att unga människor har så bra och roliga, kreativa och häftiga tankar, funderingar och ... ja ALLT
Nu när jag skulle försöka leta upp dem på VKs sida så stannade allt av och låste sig.

Jag har idag två reflektioner om det.
Några rader om förra inlägget kommer i slutet också.

Läs Anna Boströms - På sidan inlägg.
Hon funderar och filosoferar över dialekter och vårt sätt att använda en hel del engelska ord istället för de svenska. Det där har jag funderat över också. Varför man känner sig stark och häftig när man säger nästa level istället för nästa nivå. Skulle tro att dataspelen har ett finger med i 'spelet'!! (ja, försök till att vara rolig) och att det blir naturligt att blanda.

Då kom jag på en rätt rolig dialekt vs engelska språkförbistringar. Har haft den förmånen att jobba några år med friskvård på vår största industri här i Robertsfors. Detta innebär att man träffat på allt från sydafrikaner, irländare, belgare etc.

Det dammade som 17 inne i en lokal så för att undvika att det skulle sprida sig så sattes det upp ett stort skynke från golv till tak. När några besökare krånglade sig förbi skynket så försökte de fråga en av operatörerna varför det fanns ett skynke.
Operatören förstod frågan - kliade sig i huvudet och försökte på dialekt:
- HE DAAM JU (det dammar ju)
Varav besökaren arg stegade in hos cheferna och klagade på personalen. Vad besökaren uppfattade var en direkt förolämpning. Karln svor ju åt honon. DAMN YOU!!!!! sa han.

Ja ni fattar va.....mmmm.....

En annan gång så skulle några hänga på till den årliga grillfesten i Siknäs. När man frågade vart vi skulle så sa alla...SIKNÄS....
De ville inte följa med - för till SICKNESS ville de inte.

UNG-reporter
Jag stötte på under en kurs en ung kvinna som kom och bad om råd. Hon sa att hon jobbade som frilansande fotograf för VF. Hon hade nu sökt jobb på ungredaktionen men fick då veta att frilansade hon på VF så skulle hon måste säga upp det och bara jobba för VK!!!

Inte är det lätt att vara UNG idag. Nu vet jag inte men detta kanske är VK´s policy and man inte ska jobba för båda tidningarna. Men hur fasiken ska man då få sin försörjning.

IGÅR
Kalle S - men du, TACK, jag är likadan ibland. Jag vill liksom grotta ned mig i enstaka ord och riktigt förkovra mig i det. Ett tag var jag besatt över slarvet med att folk var 'stressade' istället för att de skyndade sig.
Heter det coachning eller coaching?

Smulan - där är du ju igen. Funderade lite vart du vart, fast jag inte behöver. Ja vi inom idrotten har ju rätt klara linjer på hur en coach fungerar. Där ger de en riktlinjer och råden hur man ska göra etc. Men en annan coach - livsstilscoach, arbetscoach etc, de ställer ju i princip 1000 frågor som man ska svara på och 'pling' så faller poletten ner för en. Det är ju DET jag ska göra. Även om man har lite ledande frågor....

Jan N Du är ju också någon slags coach, eller hur. Tänker på krishantering etc

KAFFE

Volvo eller mer AF ska ta in 12 stycken coacher till hjälp. Är detta ett svar på min fråga för någon vecka sedan; Hur man tänker hjälpa den enskilda individen att komma vidare ur all misär.

Vad betyder 'coach' egentligen? Vem kan bli coach? Vad innebär det att vara 'coach'. Är 'coach' ett modeord? Är 'coach' mer en affärsidé. Känns 'coach' som väldigt flummigt och ett modeord/yrke? Vem får kalla sig coach? Är inta alla coacher.

Jag är bl a Lic. Personlig tränare, det där med lic - licensierad är ju rätt intressant. Jag har alltså KÖPT mig en utbildning och blivit godkänd på både den praktiska delen och den teoretiska delen (tentan var häftig). Känns lite som om jag mer köpt min license/köpt mig en titel. Fast skola kostar ju också...

I går pratade jag med min syster som tog upp just denna fråga om 'coacher'. Hon har en gedigen utbildning inom företagsledning och hon började fundera högt. (Kan vi vara släkt)

Inom Arbetslivet
Hon menade på att 'yrken' uppfinns på nytt men får ett nytt namn. Chef - ledare - coach och en massa terapeuter, kuratorer, beteendevetare och samtalspartners. Allt går in i varandra och då 'pluppar' det upp ett nytt begrepp (inom arbetslivet). COACH

- Du om någon är ju coach slänger hon ur sig.
- Va, hinner jag säga i telefon, innan hon fortsätter.
- Varför titulerar du dig inte som coach? Du har väl en massa poäng i pedagogik och har lotsat en massa människor vidare i sina liv.
- öhh....hm... joo ..nickar jag i luren.
- Dessutom har väl friskvården alltid byggt på att fråga, fråga, fråga och lotsa rätt. Att ställa frågorna så kunden får en aha upplevelse och tror att de kommit på världens värsta bästa grejen. Du fokuserar ju alltid på att förstärka det som är bra och påstår att det dåliga då trillar bort av sig själv, eller hur.
- Jo säger jag och tar ett djupt andetag för att säga.....
- Tänk alla människor med stressrelaterade sjukdomar du haft genom din bok.
- Rätt många försöker jag mig med.
- Dessutom är en chef väldigt dålig om han inte tar rätt på vad personalen vill, står och har för framtidsplaner. Så bra chefer/ledare är riktiga coacher med erfarenheter.
- Jodå hinner jag klämma in..

Vad hon kommer fram till med resonemanget med sig själv med mitt hummande och grymtande lite då och då är:

En person som har en akademisk utbildning, som har hög kompetens och yrkeserfarenhet inom företagsledning är COACHER. Så om man ska anställa en coach så bör man hellre välja en person som har stor erfarenhet med att leda människor än en specialutbildad coach!!

Nu är det kaffe - KLICK - där la hon på luren -

Ja vad tycker ni om coacher?

Ska nog också ta kaffe NU.

Jag har fått en förklaring till varför jag aldrig fått igenom mina projekt på Sparbanksstiftelsen.

Igår lyssnade jag på Lars Karlgren från Sparbanksstiftelsen. Jag hade tänkt fråga ut honom om vilka kriterier som krävs för att få pengar, vilka företag som kan få, behov av samarbetsparters m.m.

Han tog till ordet och förklarade hur stiftelsen kommit till och till slut så kom han fram till vad som intresserade mig. Plötsligt slog det mig att jag helt enkelt förstår varför jag aldrig fått. Det är alltså väldigt STORA AKTÖRER som får pengar till allt från Microskop, byggnader etc. I alla fall var det inga småföretagare eller aktörer som han rabblade upp.

När jag sökte första gången var det bara att skicka in ett papper med uppgifter. Man fick aldrig veta, någon bekräftelse om det lommit fram. För mig är detta väldigt frustrerande eftersom posten 'tappade' bort en försändelse på ca 30 000 kr för mig. Och det fick jag aldrig igen (en annan historia). Så jag ville veta om de fått min ansökan - så frustrerande.

Efter det så kunda man ansöka via nätet, man gjorde allt där och fick då ett elektroniks meddelande att allt kommit fram etc. NU, ska man först prata med Lars Karlgren innan man passerar GÅ.

Tyvärr hann jag aldrig få tag på honom för ett 'snack' eftersom han gick nästan först i 'mattroppen'. Jag skulle ha velat prata med honom efteråt - direkt.

Eftermiddage var så späckad att man hann inte prata med föredragshållarna fören det var slut. Mycket bra - jag är inte där för att ha paus utan för att lyssna.

I alla fall bra man vet vad som gäller med Sparbanksstiftelsen.

Gårdagen var givande, roligt att höra hur Norran resonerar omkring sin tidning. Mer givande och roligt var att lyssna på Amelia Adamo. Hur man tar sig förbi misslyckanden med sinnet i behåll. Att man bör vara beredd på att bli synad och granskad direkt man visar sig utåt.

I know...I know......

Idag har jag tagit mig eftermiddagen fri och ska åka till Skellefteå, på en intressant eftermiddag om FÖRETAGANDE.

Det ska bli verkligen roligt att få träffa och lyssna på den här människorna. Amelia Adamo har jag hört förut men hon har alltid en förmåga att vinkla och fundera så man får sig en redig funderare om hur företagandet utvecklas.

Jag är mer intresserad över att få ta Lars Karlgren från Sparbanksstiftelsen på pulsen. Har nämligen haft en hel del med denna stiftelse att göra och ska försöka klura ut hur den fungerar och till vilka stordåd man hjälper till med pengar.

Med på tåget finns också Anders Westermark som är VD på Norra Västerbotten.
Det blir en ny bekanskap, har inte alls varit i någon slags kontakt med honom förr.

En av det bästa med att bo i Robertsfors är nämligen att man bor mitt emellan Skellefteå och Umeå. Vilket betyder att man kan ta tillvara på det som händer i Skellefteå som i Umeå.

Jag hinner nu inte trilla runt på era andra bloggar och kommentera idag. Ska ha lite annat klart innan jag får åka.

Ta vara på dagen

Upprepade mig visst

Läste Cyrene Degerlunds blogg här bredvid om stickning. Jag kan bara hålla med. Att tömma hjärnan med lite handarbete är som balsam för själen. SJälv har jag ett stickprojekt som jag kanske kan visa upp - om det blir klart vill säga. Någon vis människa har sagt:
Man ska vila i handens arbete.

Karl-Gustav Sjöströms rubrik idag lät väldigt lockade idag. Böckernas Bok men då inser jag att jag är dock ingen bokläsare av högre rang. För såsom en god vän som läser böcker hela tiden och då EN återkommande - som han har som toalitteratur (den bästa av alla)- Den tappre soldaten Svejk.

På min bokhög ligger nämligen en bok Halvera sjukfrånvaron, Sockerdektektiven, Pyssla hela året och väldigt virkat.

Jag har tänkt läsa bibeln någon gång men med en bibelsprängd pappa, rabblande bibelverser så fort han ville få igång en diskussion (vilket var ofta) så känns det liksom bara jobbigt. Men Karl-Gustav Sjöströms är modig.

Nämen, detta är ju inte vad jag hade tänkt skriva om idag. Utan det som stod på första sidan i pappers VK. Om att vi inte orkar med allt detta miljötänkande. Äntligen har en studie bekräftat vad jag misstänkt.

Som jag sagt förut - hur mycket klimatsmart orkar vi med. Hur mycket tid av vårt dagliga liv ska upptas av det. Ska vi leva för att vara klimatsmart eller ska vi leva för att - LEVA -.

Hade tänkt skriva mer om detta men orden tog slut redan vid bibeltänkläsningen.

Jag har glömt att berätta om hur otroligt otänksam och naiv jag kan vara. Rent av DUM! (Vilket nu många kommer att hålla med om eftersom det ligger i mångas natur att förstärka just den sidan av människan)

Jag minns inte i vilket sammanhang jag fick något erbjudande om att vara med i en tävling om att vinna en värstingdator. Det var någon fråga man skulle svara på och vips så hade jag gått vidare. WOW, bara jag av alla (+ minst 100000 andra). Naturligtvis så tar jag en fråga till men då skulle man uppge sitt mobilnummer och frågan skulle komma där. (Här förstod jag att det skulle kosta att svara, men på EN fråga, kan väl inte vara någon hemmansaffär.)

Lärdom 1: VARNING i dubbel bemärkelse. Fyll för bövelen inte i det utan att tänka.

Yes, plipp, plipp, nästa fråga på telefonen. Den var lätt att lösa.
Meddelande att jag gått vidare och att jag senare på eftermiddagen skulle få ett till.

Där härsknande jag till lite, I eftermiddag!!!

Eftermiddagen kom och när det plippade till i telefonen så hade jag tappat allt intresse. Ögnade bara igenom. Och struntade i det.

KLART OCH BETALT - det var de. Ids inte ödsla mer tid på det.

Några timmar senare?PLIPP?.och text att jag har gått vidare!!! Tävlingen pågår och nästa vecka en viss dag kommer nästa fråga.

Lärdom 2: VARNING VARNING det spelar alltså ingen roll vad du svarar, om du svarar eller ger fan i det.

Nej, nu får det vara nog. Läser igen på det inkommande sms-et men hittar ingenstans att stoppa detta plippande. Går in på nätet och söker men hittar inte något.

Lärdom 3: VARNING VARNING VARNING, finns de inte att hitta på nätet?extra skumt.

Ja sedan plippade det mitt i natten ibland, tidig morgon ibland etc.

Mobilräkningen
Då får jag mobilräkningen
Japp, där finns ju tre dyra SMS på 10 kr styck. Vilket är svar på frågorna och det är ju OK.

Det finns en post som heter förmedlade tjänster. Där finns en summa pengar jag ska betala. Och där finns ett telefonnr. Jag letar upp telenumret på nätet. Och VIPS så finns det en massa klagomål på det företag som har telenummret. Och flera anvisningar om hur man försöker säga upp detta -plippade-.

Lärdom 4: JAG HAR BLITT LURAD, känner jag mig kränkt eller mer dum. Bara att betala och se glad ut.

När jag ringer upp numret så svarar det en människa och jag får veta att jag vid något "tryck" godkänt det finstilta. Jag har godkänt att bli prenumerant på detta -plippande-!!!! Så jag betalar både att de skickar mig SMS, samt att jag svarar på dem!!

Men det går bra att säga upp det säger den honungslena rösten i andra änden.
Så jag kunde inte låta bli att svara med samma honungslena att det villa jag att han skulle göra. Sedan frågade jag honom hur det kändes att jobba på ett företag som sysslar med att lura människor på pengar.

Det kunde han inte svara på men det honungslena i rösten hade försvunnit.


Många sitter nu och skakar huvudet om hur dum jag var, att jag inte hade kunnat räkna ut detta själv. Jag kan hålla med MEN?.som i Lets dance?..

När någon berättar en händelse (med en ingress som indikerar på att man är dum) från början till slut. Ger facit i hand, efterhandsberättelsen som är saklig så är det lätt att förstå utgången. Att det hela grejen är så urbota dumt att ingen kan gå på det där.

Men vet ni vad. Många har gått på det. Såg att de hade mängder av anmälningar på sig. Många har skrivit om detta och de ligger på "svartalistan".

Måste hänvisa till en annan bloggare här som skriver om detta ämne.

Det verkar vara 'catfight' mellan den framgångsrika affärskvinnan; blott 18 åriga 'Blondinbella' och den 30-åriga programledaren Katrin Zytomierska. Och Janne Josefsson är också inblandad på ett hörn. Han har tydligen bjudit in de båda kvinnorna för att diskutera ätstörningar, vikt etc.

Jag hänvisar till Mikael Sundlings blog här bredvid så kan ni läsa mer.

http://www.vk.se/kategori_blogg.jsp?category=627&blog=true&leftmenu=132

Jag är fascinerad över hur mycket elaka personliga påhopp som görs - det känns väldigt mycket bekräftelsebehov och försök till överlägsenhet hos den älder kvinnan. Hennes uttalande att Blondinbella inte törs komma till debatt och om hon gör det ska hon säga något elakt så Blondinbella börjar gråta.

Kvinnor är elaka mot varandra och de tar även till härskartekniker för att framhäva sig själv. Lite leklådekänning.

Jag skulle egentligen skriva lite om de utbildningar som kommer till nu i dessa dåliga tider på arbetsmarknaden men fastnade i mina kommentarer om kropp och knopp. Tack till Kalle S och Smulan som har tagit sig tid att fundera.

Det är en lisa för själen att läsa hur andra tolkar mitt inlägg, så härligt att se andra människors kreativitet i funderingar kring ämnen. Sist men inte minst hur andra TOLKAR mina ord och vad man tar fasta på och sätter ord på.

Jag försöker nu tolka dem och det kan bli lika fel som att äta soppa med kinapinnar men jag räds icke.

Smulan följer den linjen om att man kan inte bli någon annan än den man är, hur mycket kroppsdelar man än byter ut. Jaget sitter i huvudet och inte i övriga kroppen. Att jaget är våra tankar och känslor.

Kalle S har ungefär samma tanke att man har sin minnen, erfarenheter som gör att man blir den man är. Då har övriga kroppens delar inte så stor betydelse.

Det är detta jaget/hjärnan som ställer till det för människor som har ätstörningar, förlorar kroppsdelar, får transplantationer, blir förlamade eller råkar ut för andra sjukdomar och psykiskt ohälsa. Det som gör att det finns människor som begår självmord etc.

Men hur utvecklas jaget, är det samma sak som SJÄLEN?
Är inte jaget en kombination av möten med andra, förebilder om hur man ska bete sig, uppfostran etc. Menar att barn som är isolerade från omvärlden utvecklar inte sitt jag i samma utsträckning som de barn som lever med många andra.

Så nu tolkar jag som fan läser bibeln (en egenskap som jag ärvt av min "världens bästa pappa"); egentligen behöver vi ingen kropp eftersom allt sker i huvudet. Det är ju hjärnan som styr allt.

Men hur kul är det?

Det finns människor som inte kan acceptera sina nya organ, kropp, hjärta som inte håller med. Det finns helkroppsförlamade som säger att de är instängda i en kropp som bara finns där. (OBS! att det finns de som är glada över sin kropp som de inte kan använda också)

De som har drabbats av sjukdomar där minnet helt försvinner och man lever som om varje dag är en ny dvs demenssjukdomar. Hur skulle de fundera över en sådan här sak etc.

Nääää jag ska återgå till att fundera över de utbildningar som erbjuds till de varslade. Vad kan de innehålla? 20 poäng i hur du som människa tar dig vidare ut ur chockfaserna och börjar agera.

Hörs

eller Knopp och Kropp

Om man separerar kroppen från huvudet och transplanterar in en ny kropp - hur mår man då? Accepterar man att få en ny kropp av tacksam het för livet eller tycker man inte om den och känner sig fången i den?

När jag träffar min svåger så brukar vi ibland grotta ned oss och diskutera delikata små ämnen som får resten av sällskapet att gäspa och gå i säng. Vilket uttryck 'gå i säng'.

Ja i alla fall, Vad TROR ni? I detta fall kan man bara tro för man vet ju inte. Vid första tanken var vi överens att människan är mycket 'hjärna', att livet sitter i hjärnan. Därför borde man kunna acceptera att få en ny kropp nu när vi utgick ifrån att den var snygg, väl fungerande och matchande med det övriga.

Nästa steg - men man säger ju att människan är kropp och själ. Rent vetenskapligt (han är forskare) så är vi inte bara hjärnan utan vi kommunicerar ju med hela kroppen via vårt nervsystem och våra fem sinnen (sex enligt dem som har ett utvecklat sjätte sinne). Synen, hörsel, känsel, smak och lukt har ett väl utvecklat transportsystem via nervsystemet.

Dvs; då är vi ju inte bara en hjärna utan känner mycket via kroppen. Men om man får en ny kropp, sänder hjärnan ut (i vårt huvud) mer signaler än mottar den mest från den transplanterade kroppen? ALla små receptorer som skickar signaler till hjärnan.

Om man ser på vissa sjukdomar så kan vår hjärna spela oss en rejält spratt angående vår kroppsuppfattning också. Tänker på människor med ätstörningar som ser sig själv så tjock att de måste gå tvärsover genom dörröppningen för att rymmas fast de är som små sparvar i storlek. Då är inte hjärna särskilt pålitlig.

De som har drabbats av t ex halvsidesförlamning genom stroke har ibland svårt att fatta att den där 'kalla, orörliga handen' som ligger på mitt knä är MIN. Det är helt obegripligt att få det att koppla och svårt att acceptera.

De som har förlorat en kroppsdel och som har fantomsmärtor brukar få använda 'spegling' för att minska och få smärtan att försvinna. Hjärnan tror fortfarande att man har kvar t ex sin hand. Sätter man fram en spegel som speglar den andra handen - där man skulle ha sin hand. Fattar ni - man tittar i spegeln och ser sin hand (som är den som man har kvar) och hjärnan tolkar det som om man har en hand och minskar på smärtan ju fler gånger den tolkat synintrycket.

Fantastiskt, eller hur. Hjärnan - vår mentala förmåga är så oändligt stor.

Jag ska i alla fall vara tacksam för att jag lever. Hur jag ser ut är inte så viktigt, allt beror på hur jag tar det, hur bra självförtroende, självkänsla och självinsikt jag har.

Nästa följdfråga; men hur blir jag ?jag?hur formas jag till den person jag är?

Utan förebilder - utan någon/några att göra efter, avspegla sig i och följa?..hur blir det då?.

Ja, natten är lång. Frågan är om någon av oss blev något klokare. Ju mer vi grottade ned oss i frågeställningarna desto svårare blev det att riktigt bestämma sig för man tycker?

Om man separerar kroppen från huvudet och transplanterar in en ny kropp - hur mår man då?

Frågan som var så självklar att svara på i första stycket har nu blivit - svårt.

Det har varit lite hektiskt på bokfronten. Har gett ut tre böcker inom loppat av två månader. Låter enkelt eller hur. Sanningen är att två av dem har tagit över två år att göra, samt den sista 1 år. Så man är lite trött på dem. Böckerna alltså.

Intresserad mer av vad det är - titta in på min hemsida under Digital Design.
www.halsozam.com

I mitt förra inlägg frågade jag efter tips till de som blivit varslade eller förlorat sina jobb. Jag frågade även många andra bloggare på VK, antingen så läser de inte sina kommentarer eller så har de inga förslag att ge. Jag kan inte tolka det på annat sätt och om jag tolkar fel så upplys mig om det.

TACK alla för era inlägg, att ni tar er tid att fundera en stund och skriva. Jag kan säga att det är många som varit inne och läst era kommentarer. Vilket glädjer mig.

Klas Hägglund har greppat det rätt bra, den enskilda individen måste på något sätt återvinna sin identitet och förstå att man duger precis som man är som person och inte bara när man presterar. Många blandar ihop och tror att man är någon genom det man gör.

Birgitta tyckte att jag skulle försöka få Maud Olofsson att kommentera (hon, Maud alltså kommer till Robertsfors den 8 mars, så då kan du fråga henne) men jag tror att hon har rätt mycket med att försöka tackla den globala krisen. Inte det jag efterfrågar om var och en som drabbas.

Att veta om vad som händer kan vara en väg att gå:
Förändringsreaktioner.
När en större förändring inträffar kan livet påverkas i så hög grad att människan hamnar i en psykisk kris. Det kan vara händelser där man förlorar något, arbetet eller en närstående, utsättas för en kränkning eller vara med om en katastrof. Oavsett vad som utlöst krisen följer de allra flesta ett gemensamt krisförlopp, med fyra olika faser.

Chockfasen kommer först. Den krisdrabbade kan verka fullständigt oberörd eller bli panikslagen och skrika eller rusa omkring. Det som händer inuti människan är att all energi går åt till att orientera sig i tillvaron.

Därefter kommer reaktionsfasen då smärtan kommer upp till ytan. Här kan man ofta se sömnproblem, aptitstörningar, ångest eller depression.

Bearbetningsfasen kommer sedan, och den drabbade börjar återvända till vardagen, hitta tillbaka till nuet och planera sitt nya liv.

Så småningom inträder nyorienteringsfasen som inte har någon avslutning. Det som har hänt kommer alltid att finnas kvar som ett ärr, men behöver inte förhindra kontakten med livet.

Hur länge de olika faserna pågår är väldigt individuellt, men generellt kan sägas att chockfasen är relativt kort, från någon timme till någon eller några dagar. Reaktionsfasen är längre, den kan pågå flera månader. Likaså bearbetningsfasen som kan vara uppemot ett år.

Alla reagerar olika på en kris, men de allra flesta följer detta förlopp. Det kan vara bra att känna till för att lättare känna igen sig och förstå det som händer. Det är bra att känna till att de flesta som på något sätt drabbas av en omvälvande förändring reagerar så här.

För några går det snabbt att ta sig igenom, dyka ner och sedan klättra upp på andra sidan och finna att det kanske har blivit bättre. För andra är processen långsammare och mer utdragen. Inget är rätt eller fel, men så här fungerar det. När natten är som mörkast lyser stjärnorna som klarast.

Så hur gör man för att ta sig igenom, klättra upp på andra sidan?
Förslag

Ta vara på er i vinterkylan - kom er ut i ljuset en stund och njut av det

Jag har redan skrivit om varsel en gång, Nu återkommer jag till det igen men i en annan vinkel än ekonomiska svårigheter.

När vi träffar en annan människa så har vi en tendens att rätt snabbt fråga om vad han/hon jobbar med. Många identifierar sig med sitt jobb eftersom det är en vanligt återkommande fråga som man ställer och får.

Många är helt och hållet sitt jobb. Har inget roligt att fylla sin fritid med utan spenderar den helst på det jobb man har. Jag möter ibland människor som får en lätt olust över helger och ledigheter. För dem blir städning, tvätt, matlagning och TV-tittande det enda som fyller deras tid utanför jobbet. De har ingen hobby, de upplevar att deras fritid är tom och meningslös.

De lever för sitt jobb, jobbar gärna övertid, jobbar gärna på helgerna och märk här att de kan ha familj, släkt och vänner. Men det är jobbet som betyder något, man känner sig behövd och duktig när man får prestera. Det är då de blir riktigt levande - att vara ständigt uppkopplad via mail, att vara ständigt nåbar på mobiltelefon under dygnets alla timmar.

Så blir man varslad - arbetslös.
Det första man vill veta är hur länge ska jag vara arbetslös och hur gör jag för att fortast få mig ett nytt jobb men detta är mer en resa utan givna svar. Svårt är att kunna ersätta sitt behov av kontroll med en känsla av tacksamhet för livet - jobbet är ju livet!!

Den lilla människan inom oss, som egentligen är enormt osäker och skör, kunde gömma sig bakom en fasad och behövde aldrig visa upp sig eller känna sig hotad så länge man har ett jobb.

Arbetslöshet innebär att när man själv är hemma så:
- Mannen/kvinnan är på sitt jobb (om man nu inte blir arbetslös båda två)
- Barnen är på dagis/skolan
- Ingen telefon som ringer
- Inga mail som ska besvaras
- Ingen människa som ber om något

Det är tyst, man inser att ingen behöver mig längre. Man är förbrukad och kan inte ens försörja mig och min familj. Den där lilla människan inom mig känner sig totalt värdelös och hon /han har i hela sitt liv försökt ge sig själv ett värde genom att prestera och jobba.

Jag känner SKAM eftersom jag inte kan behålla mitt jobb, jag är rätt värdelös???..

Så vad ska man göra för att komma ur detta? Komma ur hopplöshet, maktlöshet och inte drivas in i ett mörkt hål och bli deprimerad. Jag skulle vilja att vi kommer med förslag och idéer hur man som vanlig människa kommer sig igenom detta. Utan att bara få höra att det är ju så många som sitter i samma sits. Det hjälper inte den enskilda individen att få framtidstro.

Igår var jag i Umeå hela dagen. Fick nya infallsvinklar, nya påståenden och stadslivets puls att berika mig med.

Handelskammaren
Igår satt jag hos Gunilla på Handelskammaren och diskuterade samverkan och framtidsutveckling. Vi halkade in flera gånger på resonemanget över varför vi kvinnor väljer de yrken eller att starta företag inom de områden som är konjunkturkänsliga. Uppenbarligen är det inom de områden som först drabbas av varsel och uppsägningar. Se bara på Indexator och Volvo Lastvagnar, rubrikerna vi möttes av häromdagen, om att kvinnorna drabbas mer.

Ofrånkomligt styrdes samtalen in på Rebecca Boström och hennes konkurs. Vi funderade rätt generellt om det skulle ha blivit samma medieuppståndelse om Rebecca hade varit en man. Det vet vi inte men en ogrundad känsla får mig att tvivla.

Sedan att hon blivit hotad är ju bara för mycket och helt oaccepterat.

Garaget
Idag läser jag att LRF stöder restaurangen "Garaget" på Umedalen genom att åka dit och äta. Vilket bra initiativ. Jag gillar verkligen den här restaurangen och äter så ofta jag har möjlighet deras underbara revbenspjäll utan att ha dåligt samvete. Är själv uppväxt på bondgård och vet att djuren har det bra och sköts om efter konstens alla regler. Ibland bättre än övriga familjen som går på två ben.

När jag sitter där i lugn och ro och mumsar brukar samtalen väldigt ofta hamna hos de som bodde på Umedalens sjukhus - ser mer om detta i Karl - Gustav Sjöströms blogg.
Hans tankar om e-post finner jag också väldigt friskt och sunt.

Frida Hyvönen
Sist men inte minst - Frida Hyvönen. Har ni inte lyssnat på hennes sista skiva så har ni missat något stort. Hon är helt underbar och stor i röst och begåvning. Att hon dessutom är en produkt av Musikskolan i Robertsfors gör inte saken mindre häftig.

JAN N - kunde jag helt ha tackat...nej tack till ENIRO...*mulnar till*. Hm...jag som tyckte att jag inte blev lurad där. TACK för upplysningen. Den Uppskattas.

Dina tankar om skrytsamhet är också välkomna. Dålig självkänsla kan vara en liten bov i dramat. Sedan att man är rädd för att andra ska uppfatta en som skrytsam. Tack för att du tog dig tid att skriva.

Smulan Du fantastiska kvinna. Du har en förmåga att uttrycka det så enkelt och på något sätt mer 'självklart'. Mer som en aha-upplevelse. Jag skulle vilja återge dina ord rakt av men hänviser er andra till att läsa hennes inlägg om skrytsamhet och gnäll. Så smart..liksom. Tack för dina ord.

Berith YES, du har också upplevt detta med att missa anslutningsbussarna som ska föra en vidare från 100 bussen. Du har också erfarenhet av att de är försenade. Tack för att du delgav det.

Kalle S Jaha...var är du? Sitter du och löser korsord? Läs nu vad Smulan har skrivit. Tänkte att mina ord blir rätt offentlig här på VK bloggen - som svar...

Igår sålde jag expansionskärlet - det känns bra. Idag har jag läst kommentarer och njutit med en kopp kaffe. Jag brukar låta bli datorn på helgen men 'skulle bara'.....

Ta vara på er i helgen

Ord är det mäktigaste vi har efter tanken, men tanken kan inte bli offentlig utan ord. Den makten ord besitter kan både förgöra och förlösa. Ord kan också förföra, förälskelsen är inget intellektuellt problem som vi kan lösa med hjärnan, utan en känsla som drabbar en...

Jag gillar ord, helt klart, allt handlar om kommunikation, alltså informations-
utbytet mellan sändare och mottagare ,ibland i en dimension, ibland i flera dimensioner och syftet för mig är, att få mina åsikter och tankar prövade. Jag tror att jag kan bli en bättre individ. Jag kan, efter en diskussion eller debatt, välja att revidera, behålla eller rent av förkasta den åsikt jag framförde.

Jag kommer att återkomma till definitionen gnäll och skrytsamhet. Har läst Kalle S tankar om det hela och inväntar även Smulans. Skulle vara roligt om fler kunde filosofera i ämnet.

När jag har dålig självkänsla men ett bra självförtroende kan de båda komma i konflikt hos mig. Jag kan lätt tala om hur bra jag är men bli lite orolig sedan eftersom min självkänsla inte är lika stark. Den oro/osäkerhet som man kan benämner som skrytsam. I alla fall så tänker jag inte på det när jag är på TOPP, då skiter jag i att folk tycker jag 'skryter'. Jag är då så stark i mig själv att jag förstår skillnaden på vad jag tycker/känner och vad omvärlden lägger på mig.

Eniro - gula sidorna
Igår ringde mig en försäljare från Eniro. Hon ville kolla mina uppgifter var rätt och började rabbla upp mina uppgifter. När hon påbörjade att kolla min mailadress blev jag rätt vaksam.
Jag sa att jag ville ha det som förut - inget mer eller mindre. Bara det som förs in GRATIS. Ops - där sa jag det utlösande ordet. GRATIS. Hon förklarade lite stelt att 'gratis' hade upphört att gälla för företag och att jag hade fått ett brev i somras om det. Numer kostade det.

Numer kostar det - jag tror hon sa - 1000 kr. Så jag blev lite härsken och sa att det här måste jag verkligen fundera över. Då blev hon lite ilsk och funderade om jag inte ville bli sedd och nådd via nätet?

Visst vill jag det MEN inte bara ta beslutet sådär via telefonen. Så jag upprepar att jag måste fundera på detta och att jag vill bara ha med det som är GRATIS. Hon blir nu mäkta irriterad på mig - ALLA företag är med och ingen ifrågasätter detta.
- MEN OK, DU FÅR BETALA 675 KRONOR för det hela men det är sista budet.

Jag skyndade mig och sa JA för hon lät väldigt brysk på slutet.

Idag är en stor dag - jag ska sälja vårt expansionskärl!!!

Jag brukar trilla in hos Karl-Gustav Sjöström och Jan N ibland här på VKbloggen för att kolla vad de pysslar med. Ibland sitter jag och småler, ibland får jag puls men för det mesta är det intressant. Jag tycker det är intressant med åsikter.

Hos Kalle S kan man läsa att hans sämsta egenskap - valt av honom själv är att han tycker att han är skrytsam.

I en kommentar som jag fått ska jag sluta gnälla vilket även Smulan har reagerat över. Ja nu inte att jag gnäller utan vad som man anser är 'gnäll'. Smulan, hon har sunda och bra åsikter i allt och även i detta.

Så vad jag har funderat lite över är vad som menas med gnäll och skrytsam. Är det positivt eller negativt? Kan gnäll användas i positiv bemärkelse? Kan man vara skrytsam i positiv anda?

Vad räknas som gnäll? För mig är gnäll något som upprepas många ggr efter varandra och som egentligen inte har så stort värde. MEN vad jag vet så uppstår upprepningar många gånger för att man inte blir HÖRD, eller tror att man blir hörd. Man får ingen bekräftelse från mottagaren att de hört vad man sagt överhuvutaget.

Då måste upprepa budskapet många ggr tills man får ett ja, nej eller mmmm. När man får ett mmmm till svar så kommer rätt ofta ett grymtande och;
- Vad du gnäller och tjatar.
Så gnäll blir det när dessa upprepningar når mottagarens öra för många gånger eftersom denne inte ids svara.

Vad man kan fundera över är att jag sa att informationen inte har så stort värde så kommer nästa fråga - värde hos vem? Värdet är stort hos den som säger orden men betyder inget för den som mottar dem. Eller...

Jaha, nu till ordet skrytsam. När man själv upplever att man är skrytsam så måste det väl bero på att man har en värdegrund som man både ärvt, vuxit upp och mognat in med. När man själv känner lätt olust, lite oro när man framhäver sig själv så ger man det namnet 'skrytsam'. Kan det vara så att min egen självkänsla, mina värderingar och mitt sätt att framföra min egna förträffligheter möter en omvärd som tycker att man bara är 'too much'. Då läser man av omgivningen och gör en snabb bedömning att de tycker man är skrytsam.

Men är den 'avläsningen av omgivningen' rätt? Det brukar ju vara det, helst när de då även säger att man skryter. Men har då omgivningen rätt? Är det inte mer omgivningens problem än mitt? Om du tycker att jag skryter så har man mer hittat en öm punkt hos dem eller att de känner på något sätt sig 'mindre' av mig?

Kalle S - Ja vad säger du. Vad får dig att säga att du är skrytsam? Har andra sagt det till dig eller har någon slags 'Jantelag' slagit an i din kropp. Du ska inte tro att du är något.

Skryter jag när jag hos arbetsgivaren rabblar upp alla mina förträffligheter, vad jag är bra på?

Känner att jag just nu snärjer in mig i mina egna ord så HJÄLP mig att reda ut begreppen och slippa denna förvirring.

Anser mig vara en driftig affärskvinna som beslutat mig för att bli lite klimatsmart och ta bussen till ett av mina möten före jul.

Jag går hemifrån Robertsfors kl; 14.40 för att åka till Umeå på möten. Busstaxin går 14.50 från busstationen till Sike, varav bussen avgår å 14.55 till Umeå. När klockan är 15.15 och ingen buss kommer SITTER JAG FAST 4 KM FRÅN ROBERTSFORS I SIKEÅ och KAN INTE GÅ HEM OCH TA BILEN. Det är -9 grader KALLT och jag har FINKLÄDER.

Bussen var försenad och anlände; 15.38 (skulle ha kommit vid 15.00 och framme 15.45)Mitt möte bokat 16.30 på stan blev så klart inställt.
Onsdagen före var samma BUSSTUR FÖRSENAD med 20 minuter.

Hur i hela friden har 'bussföretagen' tänkt att affärsfolket ska kunna åka buss när den inte är i tid. Det är inte så konstigt att FOLK SKITER I BUSSEN. Hur många ungdomar får dåligt rytke över att de inte är i tid pågrund av försenade bussar?

Sedan måste jag BETALA för att åka med en buss där mitt första möte redan gått i SANK?
Ja jäklar, jag förstår att man inte blir seriöst bemött när man inte ens kan komma i tid till möten. Min goodwill, mitt anseende som en bra firma att ha göra med????

Vet ni hur sneda leenden, överseende nonchalanta blickar man får när man säger att BUSSEN ÄR SEN!!!! Inte en jäkla person tror på mig... grrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr

Så jag pratade med berört bussbolag. Förklarar att det räcker inte med att 'BEKLAGA' när jag förlorar affärer på att de inte håller tiderna. Jag har pratat runt med mängder av folk och det är ett enormt missnöje bland de som åker med 100 bussarna. Alltför många drabbas av för 'taighta-för nära till nästa' avgångstider (dvs allt gods som ska lastas av /på). Folk kan inte jobba fulltid på sina jobb utan förlorar flera minuter varje dag och arbetsgivaren funderar varför. Bussarna är allför ofta försenade, så sena att man visst räknar med att det ska vara så. Sedan så begär man 10 kronor MER....vilket är ett skämt.

Man undrar hur de driver sitt företag - inte så vinstdrivande. Och varför de så sällan kan hålla avgångstider? Och NI undrar varför inte fler åker buss....

Busstrafiken och posten är i samma läga - som ett brev på posten betyder att
man få räkna med att man inte kommer fram.

Detta har jag försökt fått tidningarna att skriva om. Funderar på att skicka in det till plus också. För de som använder kommunikationerna är beroende av dem men törs inte klaga för då kanske turerna helt försvinner.


Nu tar jag BILEN till Umeå, vågar inte ens tänka på bussen vid viktiga möten. Hur mycket ska jag offra av mitt liv för detta 'miljötänkande'. Hur mycket är det värt? Ibland står det mig bara upp i halsen och jag skäms inte för att inte gå på allt miljöpåbud. Jag ska LEVA också.

Car-b-q kokboken har blivit nominerad till en kokbokstävling.
Det blev en rolig överraskning som förlaget berättade för mig.

Det är Lisa Förare Winblad, redaktör för taffel.se, Måns Falk matskribent på ICA kuriren, Ingela Holm förläggare på Forma books - Ica bokförlag som är 'domare'. Glömde - Linda Skugge är också en av dem.

ROLIGT när något händer som man inte själv har tänkt.

Just nu är det mest Isboken som ligger i intresse hos andra.

God fortsättning på det nya året.