Är det fler som har upptäckt att VK kör med någon slags kampanj med helsidesannonser.

Jag misstänker starkt att det är en marknadsföringstaktiskt grej från tidningen men för oss läsare blir man lite fundersam över att det känns väldigt MÅNGA annonser i förhållande till allt annat. Säkert bara för att de är så stora. Förut så fastnade ögat direkt på en helsidesannons vilket det inte gör idag på samma sätt.

I något av de nätverk jag är med i så berättade någon om den smarta marknadsföringen som Ballerina och Kalles Kaviar har kört med. Väldigt medvetet och inriktat fast vi vanliga människor inte fattar det. Tanken är nämligen att skapa mer intresse för den ursprungliga produkten genom att locka oss med;
Kaviar med banansmak etc
Ballerina med en massa andra smaker etc

Dessa specialframtagna nya smakerna är liksom gjorda i en begränsad upplaga och till för att locka oss att prova för att minnas att ursprungsprodukten är så mycket bättre. Så då kommer vi ihåg produkten igen och börjar köpa den. Och den "specialframtagna smaken" försvinner igen från marknanden.

Visst var det Ballerina som även hade en slags tävling som man var med i och röstade fram smaker. Några blev kvar tror jag och andra försvann.

Jag är trött, känner mig sliten och otränad. Lite snuvig också
Det har vart så mycket "annorlunda uppdrag", saker som jag inte gjort förr som har krävts en massa tankeverksamhet på andra områden än jag är van. Text som ska sättas ihop så den blir begriplig på två olika sätt.

Att göra något som man inte gjort förr kräver en hel del, nej kräver otroligt mycket av min hjärnkapacitet. Det känns som om man tänker och tänker men man kommer liksom ingen vart. Man vet liksom inte om man hamnar rätt, gör tankekrumelurer åt fel håll utan måste mer lite på son intuition. Den där magkänslan som reder ut åt vilket håll man ska.

Har tagit det - försökt tagga ned i helgen och bara gjort det som är kul och när själen. I lördags plockade vi ut Wildcaten (bil) och åkte in på Swapmeet på Nailheads i Umeå. Skönt att träffa och känna igen folk som tillhör veteranbilsvärlden. Rensa hjärnan och bara vara.

Vi hade beställt biobiljetter till eftermiddagsbion och såg Stieg Larsson - blev så nöjd. Försöker övertala sambon att han ska läsa de efterföljande två böckerna men utan så stort resultat. Så det blev en kanonbra helg i alla fall men jag känner mig i alla fall lite sliten och trött.

Läser mina bloggkommentarer och blir glad.
Cyrene - Det bästa med att skippa de flesta kolhydraterna är att man känner sig mätt längre.

Smulan - Det är svårt att helt lägga av och träna när det är inbyggt i sitt liv. Det ska ske någon sjukdom som tvingar en från det helt för att vanan ska rubbas.

Fredrik - Ja vi är bäst på mycket fast just nu kan jag inte komma på nått konkret.

Inger - Jag gör mina bloggrundor när tid finnes så dig läser jag då och då.

Paul - Tack i massor. Ska göra så nästa gång.

Väldigt otroligt många har frågat hur det gick på mötet med landstingspolitikerna. Vad sa de, vad tyckte de och vilka visioner har de.

Ja jag låter artikeln tala för sig själv.
Jag kan inte länka den så är ni nyfikna
Kopiera den och klistra in den i webläsaren, LÄS OCH BEGRUNDA

http://i85.photobucket.com/albums/k64/LiOhz/25-3-800.jpg

Nu ... träna, en runda på byn innan mat.

Tjipp

Jisses ..glömde..SMULAN du är ju en fena på det här med kost och träning.
Vila krävs vid hård träning.

Det är bara att konstatera att det är svårt med det egna ansvaret när det gäller att ta hand om sig själv. När man flyger så säger flygvärdinnan vid säkerhetsföreskrifterna att man först ska sätta på sin egen syrgasmask och sedan 'någon annan'. Tänkvärt.

Jag fick en fråga via kommentarerna hur jag äter för att hålla vikten. Vad jag först och främst vill säga är att gå ner i vikt är en del i viktminskning som brukar fungera bäst. Man är motiverad och man ser kilona rasa, klädstorlek förändras man blir rörligare och kan börja röra på sig på ett annat sätt.

Det största jobbet börjar när man ska försöka hålla sin vikt, man har nått målet att gå ner i vikt men sedan ska behålla den. Nu börjar 'jobbet', det som många många helt hoppar över. Eftersom man har gått ner så finns inget mer att göra på 'kroppen' (om jag vårdslöst uttrycker mig) så nu börjar jobbet med att befästa det man lärt sig och förändra sitt beteende.
Vart sker det?

Jo, inuti HUVUDET; genom det mentala, själen, självkänslan, självinsikt och självförtroendet.

Så här äter jag - ungefär.

Frukost;
Kokar ägg - hackar upp
Blandar till en smet - keso, kesella
Hackar vanlig sallad, några skivor gurka och tomat.
Använder en bra olja/vinigrätt för att tillföra bra fett.
Lägger till räkor om jag har hemma.
Salt och peppar
Dricker ca 5 dl vatten till

Eller
Tar fram gamla plättlaggen och gör äggplättar
4 ägg &1 dl kesella (jag tar en skvätt grädde i om jag har hemma)
Gräddar som plättar

Tonfiskröra (som äggröra)
Byter ut äggen mot tonfisk och purjolök
Hackar vanlig sallad, några skivor gurka och tomat.
Använder en bra olja/vinigrätt för att tillföra bra fett.

Dricker ca 5 dl vatten till

(både äggröran & plättarna med röra, gör jag stor mängd av så det räcker några dagar. Helst samtidigt när jag gör middag)

Mellanmål
Halv frukt med en näve nötter
Mera vatten ca 5 dl
Kaffe

Lunch
En del kött/fisk/kyckling
En del rotfrukter
Två delar sallad, gurka, tomat
Använder en bra olja/vinigrätt för att tillföra bra fett.
Mera vatten ca 5 dl



Mellanmål
Halv frukt med en näve nötter
Mera vatten
Kaffe

Middag
En del kött/fisk/kyckling
En del rotfrukter
Två delar sallad, gurka, tomat
Använder en bra olja/vinigrätt för att tillföra bra fett.
Mera vatten ca 5 dl
Mera vatten
Kaffe


Kvällmål
Keso/kesella med lax eller lite skinka/oliver
Mindre vatten

Något liknande detta.

Jag äter lite kolhydrater (- socker). De jag äter finns i sallad & rotfrukter & frukt.
Mycket proteiner som i fisk/kött etc men även i KESELLA och KESO
Bra fett som i nötter och oljan i salladen.

Dricker mycket vatten för att fylla cellerna, helst när jag dricker kaffe som är urindrivande.

Blir jag bjuden på fika, godis eller nått annat gott så äter jag, fikar jag utan att ens fundera över mängd. Vad jag håller i huvudet är hur OFTA det blir.
Jag tummar icke på livskvalitén.

Motionerar, vardagsmotionerar så ofta det går. Tränar också när tid finnes.
Allt för att man sett att människor som bara går ner i vikt genom maten ofta minskar sin muskelmassa men har det farliga fettet kvar inuti kroppen.

Men sedan tränar jag mental träning varje dag i 15 minuter. Allt för att programmera in i hjärnan, kroppen ett beteende som ska hålla livet ut.

Ni får gärna fråga mer.

Höll på att glömma; gröt är bra på morgonen - helst då på fiberhavregryn. Lägg gärna till proteiner också, ett ägg, lite keso eller kesella.

Jag är även jag en förespråkare av grädde, smör och helmjölk - bra fetter.
Äter icke light-produkter med konstgjort socker etc.
Äter även husmanskost som leverbiff, blodbröd ibland, stekt salt sill, kött av olika djur/former till och med korv som har dåligt innehåll etc med mycket rotfrukter och sallad till.


Ha det gott

Jag läser med intresse de svar/kommentarer som jag fick på mitt förra inlägg och funderar högt

Visst, varje människa har ett ansvar över sitt eget liv. Och OJA, det är lättare att säga än att göra - att ta ANSVAR FÖR SITT EGET LIV.

Men jag tycker att det är lika lätt för ANDRA att skylla på att folk har eget ansvar och sedan ignorerar det hela, avfärda det hela, förminska problemet och prata över problemet.

Jag har hittills inte träffat på en enda person som skyllt sin stora kroppsform på något annat än att de stoppat för mycket in i munnen i förhållande till vad som förbränns och kommer ut därbak. Jag har hört många förklaring till varför man lagt på sig kilon, de flesta VET vart kilona har kommit ifrån. Det kan vara;

* man lever ensam och mat fyller inte någon social gemenskap och då gäller bara att bli mätt så fort som möjligt på så kort tid som möjligt mycket snabbmat. Se bara på hur många meterlånga frysdiskar som finns med färdigmat. Det går inte att säga att jag äter inte av dessa frysförpackningar för jag tror att efterfrågan skapar fler och fler rätter.

* man älskar mat, njuter av den, älskar att laga den och överäter lite varje dag och det har till slut sakta men säkert smygit på och lägger sig först som små bomullsvolanger kring midjan. Sedan övergår det till bildäck och har till sist vuxit sig till traktordäck.

* man rör sig minimalt eller oregelbundet för motion är inte ett intresse. Något som är otroligt viktigt för oss som tränar, motionerar, jobbar med det att TÄNKA på. Utan man prioriterar sitt intresse - vad det nu är, sticka en kofta, meka med bilen, samla frimärken, spela spel etc

Bara en tanke - Inte kom stenålders- alfahannen hem och slängde av viltet framför grottöppningen för att JOGGA 5 KM efter jobbet!!!

* man blir sjuk. Den sjuke har bara en önskan och den friske 1000. Detta tål att tänkas på, att råkar man ut för långvarig sjukdom eller stresstillstånd så PRIORITERAS inte kosten. Det som prioriteras är att överleva, att läka och att återkomma så frisk som möjligt. Ett bra Liv ska läggas till åren och inte år till livet.

* graviditet eller mer tiden efter graviditeten, återigen så förändras livet och man prioriterar om och ger barn/barnen allt. Intresset läggs på barn och familj, livspussel med jobb, föräldrar, svärföräldrar, städ, tvätt, uppfostran och när allt börjar landa då känner man efter och tittar på sig själv.

' man har alltid vägt för mycket, redan som barn. Arvet från tidigare generationer bestämmer förbränning.

Alla har provat någon sort av viktminskning och alla metoder är misslyckats. Frågan är om det är metodens fel eller att man ger upp, det egna ansvaret vacklar & man orkar inte.

Man kan fråga sig VARFÖR man har misslyckats. Jag har ibland fått höra att den där metoden funkar inte, man går upp i vikt lika fort efter? Om man då tror att man kan börja äta samma mat som man förr gick upp i vikt med efter en viktminskning UTAN ATT GÅ UPP I VIKT IGEN så börjar jag bli lite fundersam.

Det är maten man går upp i vikt av, helst när man inte motionerar, hur tror man då att man ska kunna äta samma mat som förr utan att gå upp i vikt igen?

Jag har sett, vetenskap visar att;
* Förändra ett livslång inlärt beteende tar cirka 1 år.
Har någon avsatt 1 år för att gå ner i vikt?

Största förändringen sker i hjärnan så något mer behövs än att ändra kost och motionera mer. Detta är en av "hemligheterna, nycklarna" till en hållbar livstilsförändring som krävs när man pratar viktminskning.

Ha en skön onsdag

Som jag nämnt förut så jobbar jag vissa dagar med ett av nordens ledande företag på viktminskning. Nu har vi bjudit in Landstingspolitikerna för att diskutera den ökande vikten i vårt län.

Övervikt och försämrat välmående ökar bland våra invånare - lösningar efterfrågas.

Vårdköerna ökar, ekonomin minskar inte bara hos landstinget utan även hos den enskilda individen. Vad tänker Umeås landstingspolitiker om denna utveckling och vilka visioner har de satt för att lösa detta växande problem.

Nuvarande resultat och erfarenhet visar att det individuella ansvaret för den egna hälsan inte fungerar fullt ut. Innebörden i orden blir mer en "ursäkt", en bortförklaring med tomma ord. Detta skapar ett förnedrande skimmer, skam och skuld över dem som inte orkar, kan eller förmår sig ta tag i sitt "individuella" ansvar.

Att sopa problematiken under matten hjälper inte den enskilda individen att börja må bättre till kropp och själ utan vi måste hitta lösningar som fungerar för alla.

De kostrekommendationerna som vi översköljs med fungerar inte eftersom många av oss ökar i vikt och kan inte kontrollera den. Är det fel på kostrekommendationerna eller är det vi människor som är den felande länken? Svenska folket ökar i vikt vilket medför att välfärdssjukdomarna ökar kraftigt. Tillsammans med den stressade tillvaron minskar även det generella välmåendet och livssituationen förändras.

Har ni läsare några tips?

Jag kan stolt berätta att jag var en av de som fanns med 1980 när Robertsfors Motorsällskap bildades, RMS.

Senare satt jag även i styrelsen i några år tills annat började hägra. Det är kanonbra att byta folk ofta så man inte bränner ut någon. Vi hade några tunga första år när vi sökte bidrag av Robertsfors kommun som helt frankt och högt uttalade att RMS var bara en tillfällig klubb som inte skulle hålla i flera år.

Jag lägger inte så mycket värdering i det uttalandet eftersom erfarenhet visar ju att vissa klubbar äter upp sig själv efter några år när eldsjälarna försvinner och ingen orkar ta tag i styrelsen.

Vi fick ett klubbhus som stod före Spiranhuset, (vägen ned mot Sikeå, numer rivet) om vi betalade strömmen. Javisst, vi hakade på direkt och började fixa till stället med brinnande intresse. Vad vi inte tänkte på då var faktiskt att den där strömmen kan bli en riktig peningaslukare.

På den tiden var det amerikanska bilar, fikaträffar, HotRod Show i Umeå och WheelsPickNick i Ö-vik som hängrade mest. På den tiden var det för mig MC som gällde mest. Vi var ett gäng som även varje semester tillbringade 4 veckor på mc i Europa tillsammans med minimalt tält och sovsäck.

När lokalen blev för dyr flyttade vi intill R-fors. Vi anordnade pulkrace på Stantors, drogfri Lucia och slussade in ungdomar med buss, lådbilsrally på brukets dag, bilorientering på kul, mekarkurs för kvinnor, mopedmekarkurs för ungdomar m.m.

Sedan kom vi in i bilsportsvärlden. Våra barndomskompisar började köra dragracing, vi började köra Folkrace och åkte länet runt och körde. Min första folkracetävling fick jag i födelsedagspresent. Jag spydde på morgonen, fick hålla fast det dallrande gasbenet med ena handen innan startflaggan gick. Yes, inga ljus utan flaggstart. En ny sport för mig som alltid tävlat i fri idrott.

Efter några år blev vi trötta på att åka runt, barn började komma i åldern att deras utrustning krävde mest plats etc. Då föddes tanken på att RMS skulle strama till sig och börja med bilsporttävlingar. Så den mödosamma vägen från tanken att bygga bana till den ombyggda flera gånger folkracebanan i Gumboda har passerat.

Under tiden kördes Vinterrally i klubben, sambon och brorsan körde då en RallyAscona med jag & svägerskan samt alla kottarna i serviebilen.

Vi första tävlingen på folkracebanan stod jag som biträdande tävlingsledare, senare blev jag tävlingsledare och har varit det både på vår egen bana som fått uppdraget för andra klubbar i länet. Numer hoppas jag bara in när det behövs, andra mer intresserade har tagit över.

Imorgon körs det IS-SM!!??
RMS som bara var en klubb för stunden har verkligen visat att de håller. Och mellan dig och mig - RMS har mest hela tiden fått klara sig själv. Inte många kommunbidrag har landat hos RMS.

De har aldrig fått någon credit som fotboll eller handboll har fått. Hur många ungdomar har inte kört som junior i folkrace etc. Hur många har fostrats i motorvärlden i förhållandet till idrottsvärlen?

Hur många besökare har motorsport i Robertsfors vs idrott?

Ha en trevlig lördag på isen i morgon.

Tack alla som ids kommentera. Det betyder så mycket att folk tar sig tid. TACK.

Mina brorsöner har kommenterat och jag är evigt tacksamma att de inte nu avslöjar att de haft en rätt hård uppväxt med sin faster. Tur att de själva kan LAGA MAT för inget av detta är något som jag kan skryta om. Det gick liksom ett litet sus genom släkten när kokboken började ta form. Alla var liksom mest OROLIG för MATLAGNINGEN eftersom jag är känd för att INTE KUNNA LAGA MAT. Japp, så var det sagt??.

Ni andra - STORT TACK.

För er som missat detta och vill läsa reaktionerna på Aftonbladets matskribent;
Car-b-q
VINNARNA ÄR


Ödmjukhet & skriva böcker
Ja, jag vet att jag tog i så det knakade, skrev ut de kriterier som man BÖR ha som företagerska och människa;
- ödmjukhet och tron på tur.

Till saken hör också att man blir inte direkt FET av att skriva böcker utan hamnar mer i ett påtvingat anorektiskt tillstånd. En boks livslängd är kort. Direkt man läst den så faller den lite i glömska.

Ibland funderar jag på att att ge ut alla mina 9 böcker igen med samma innehåll men med en NY framsida. Tror ingen skulle märka någon skillnad och alla tror att det är en ny bok.

Missa inte Våga Vara Egen - Regionala mässan i Ung Företagsamhet som genomförs under torsdag och fredag på Nolia i Umeå.

Du kommer att bli överraskad och inspirerad av den enorma kreativitet som de 331 gymnasieeleverna från Västerbotten visar i de 93 UF-företagen som finns på plats.
På plats kan du köpa varor och tjänster du inte trodde fanns, ex portabla mobilladdare, skatecurbs, halkskydd för skor med klack och multigalgar. Men också lite vanligare produkter som vintage accessoarer, pashminasjalar, tygkassar och tank och smörjutrustning till motorfordon.

Och du har chansen att redan idag möta morgondagens företagare!

Du är en av finalisterna!
'Grattis! Vi älskade din bok! Vi beklagar förseningen men hade aldrig gissat att det skulle komma så många fantastiska manus. Vinnarna utannonseras på Taffel.se, på Vulkan och på Newsmill de närmaste dagarna.
Lisa Förare Winbladh (Linda Skugge hälsar och hurrar!)'

CAR-B-Q vann kokbokspriset!!!, en av de fyra som vann.

Det har liksom inte sjunkigt in. När man gör/skriver/plåtar för en bok så är det faktiskt så att RESAN är så mycket mer än MÅLET. När boken till slut ligger där i handen, ryker av trycksvärta och är KLAR så har jag nästan tappat intresset för den. Jobbet är gjort och nu kan jag fokusera på nästa bok/mål.

Car-b-q blev en resa som jag sent kommer att glömma, bygga varumärket, posten tappar bort försändelsen och vägrar att ersätta den, konceptet ska bli tv-program men på målsnöret blir jag dragen vid näsan på ett rätt så fult sätt, ett bokförlag drar sig ur när boken i regel är klar och till slut är boken färdig rent MANUSMÄSSIGT.

Bokens speciella innehåll, inte bara text utan designmässigt - LisbetDesignad bok helt och hållet - gör att första böckerna kommer ut med VITA sidor. PANIK UTBRYTER.
Förlamningen SLÅR TILL, maktlösheten också för nu kan jag inte styra över det hela utan det ligger i tryckpressarnas händer.

Datorn hinner inte få upp de 'tunga bildfilerna' innan tryckpressen tryckt sidan så den blir VIT etc.

PUH.....ingen kan säga till mig;
- Vilken tur du har som gett ut Car-b-q och vilken tur att du vann ett pris.

Javisst kan ni säga det till mig men jag tar inte på ett dugg eftersom jag VET jobbet, alla turerna runt det hela och TUR är ett ord utan större mening för mig.
Vadå TUR, jag har medvetet jobbat för att få denna tokiga idé att landa och bli något vettigt.

Jag lyckades!! och jag ber inte om ursäkt för det.
Det blir roligt att se om någon törs lyckönska mig för i denna affärsidé finns ingen ödmjukhet utan mer en liten triumf på handen - DET GICK ATT GÖRA!!

Hm...heter det rent och skärt skryt, eller ren och skär skryt....vavavavavava...

Så nu hoppas jag att jag får berätta om min resa med Car-b-q tillsammans med Tina Törner som kommer att berätta om sin resa med rallymotståndet.

Ha en bra dag människor.

När det passer med tider så åker jag gärna buss till Umeå på jobb. Har börjat förlika mig med att bussens tider inte är att lita på så det gäller att ta till tid för att hinna dit jag ska.

Har börjat vara då och då på nordens mest växande och anlitade viktcentra. Det medför att bussen blir ett bra och vilande alternativ till att sitta och dänga bil fram och tillbaka. Helst när jag inte ska utföra några andra jobb, ärenden eller annat som ska göras den dagen.

Att åka buss är bara det en rätt rolig och annorlunda upplevelse. Jag åker mer än hälften av tiden med Norrlandskusten - stiger på i Sikeå. Den här bussen har en värdinna/värd som går omkring och myser, tar bort skräp och erbjuder förtäring under färden.

Igår när jag åkte så hade jag några bakom mig som ville köpa biljett detta medför att det tar en stund att sätta sig innan bussen kommer igång. Automatiskt blir man hänvisad att gå upp på andra våningen.

Jag tar stegen i högsta hugg och ställer mig överst och blickar över passagerarna. Åldern på de som åker är väldigt varierande och bussen är rejält FULL med folk. En äldre dam bredvid mig verkar ha köpt båda sätena - dubbel biljett eftersom hon sitter på det yttersta sätet och har sin väska placerad på sätet bredvid.

Bussen stod stilla och ingen kom upp bakifrån i trappen så jag kan iakta en stund till. Jag tittar stint på damen som har ett säte till övers. Hon ignorerar mig totalt. Jag ser att hon sneglar lite på mig i ögonvrån så jag fortsätter att blåstirra men hon tittar bara mer intensivt och fokuserat ut genom fönstret.

Detta funkar inte för mig utan jag börjar TOKLE åt beteenden. Skrattet liksom bubblar upp och jag biter mig lite i kinden för att undvika det hela. Detta ska ni ALLA VETA uppmärksammas av de passagerare som sitter runt damen. Så alla runt omkring börjar också tokle och få skrattrynkor runt ögonen men de har ingen ledig plats bredvid sig.

Då börjar det klappra i trappen bakom mig så jag tittar snabbt ned och börjar sedan gå i gången längre bak för att få en plats. Här är det annorlunda. De få platser som är över är ytterplatser och de som sitter innerst har lyft bort väskor och prylar som de uppenbart hade där när jag kom upp. Men de är vänliga, ser med öppen blick på mig och plötsligt blir det svårt att välja en plats att sitta på.

Det känns som om jag sviker de andra när jag väljer en plats bredvid en ungdom - en karl med lockigt hår - Beatelsstuk - skäggstubb och med varm blick.

Sitter sedan en stund och funderar över vad det ska kosta att sitta på de VIP-platser som finns längst bak i bussen. Inte många sitter där så jag antar att det är för DYRT. Funderar också över vilka som ska tänkas åka där för affärsmänniskor törs inte lita på bussens tidtabell.

OCH ingen fick sitta bredvid damen som köpt på sig dubbla säten under färden in till Umeå.

Jag har fått den stora äran att vara mentor till ett UF företag i Umeå. Idéer som spirar, inga hämningar, stora och små planer som ska landa i en verklighet som ska fungera. Tiden som rinner mellan fingrarna, pengarna som inte finns och frustrering över problem som uppkommer på vägen och som måste lösas.

Det är underbart att få vara en del i en skapande process men det känns lite sorgligt också för mina adepter ska även passera sin utbildning med glans + att de ska starta företag och få allt att fungera runt det. Menar att jag har inga avgångsbetyg, uppsatser etc som ska lämnas in. Kommer jag till ett problem som ska lösas så kan jag grotta ned mig ordentligt tills det är löst. Det funkar inte för ett UF företag - skolan ska också funka.

Men kraven på deras företagande är högt, de ska bedömas under de två dagar när man på Nolia är på mässan. Den mässan är i slutet av denna vecka. SÅ vad satsar man på? Ett bra avgångsbetyg eller höga poäng på det företag de ska avveckla innan de slutar. Vad väger mest i andras ögon, vilken merit bör man satsa på?

Tack och lov ska jag inte bedömas på samma sätt - GREAT.

MITT (ni ska veta att jag är SÅ stolt och jag vet att man kan inte äga någon annan men ?men?) UF-företag har haft sina mottgångar eftersom man importerat vissa delar och med det uppkom vissa buggar i bokföringsprogram etc.

Det som fick mig att reagera är att de ville göra något roligt med sin monter som ska finnas med på mässan i slutet av veckan. De tog beslutet att gå till Design Högskolan och fråga om de var intresserade av att hjälpa dem med montern. I sin tur skulle de få ha sin logga, sitt/sina namn väl synliga. En otroligt bra win-win situation, helst när jag vet lite grann mer dvs vilka som kommer att besöka deras monter för att uppmärksamma dem både i skrift och på bild.

DRÖM OM MIN FÖRVÅNING - DE PÅ DESIGNHÖGSKOLAN ville ha BETALT för att göra detta!!!!!!!!!!

Väldigt konstig attityd tycker jag och inte visste jag att eleverna på Design högskolan driver företag för det kan väl inte vara frågan om svarta pengar. FÖRLÅT?inser direkt att det kan inte vara så men LITE UNDRANDE BLIR MAN?

Samarbetar man inte mellan skolorna?
Jag känner att mina adepter tänker alldeles rätt, de erbjöd ett otroligt bra marknadsföringstillfälle. De kanske borde ha tagit 5 000 kr + moms för marknadsföring (designerna får sätta ut sina namn etc) samt att de 'erbjudit' 5000 kr + moms, betalning för monterhjälp.

ELLER ?.. hur tänker de?
Jag kan inte tänka mig en mer fulländad marknadsföring när man ser vilka aktörer som står bakom UF - företagande. VILKEN SJUJÄKLAR REKLAM.

Grattis grattis till er vinst

Jag blir så stolt över att ni kunde vända et underlag till att vinna. MÅNGA GRATTIS till er.

Jag känner att jag måste förtydliga eftersom det tydligen sker en begreppsförvirring angående Ambassadörerna för kvinnliga företagare

Regeringen har utsett 880 ambassadörer i hela Sverige och i Västerbotten är vi runt 30 stycken.

Jag är en av dem och jag blev nominerad av Företagarna Västerbotten. Det är viktigt att TRYCKA PÅ MED SVART TEXT att vi inte har något med jämställdhet eller jämlikhet att göra. Det har varit en av de första och största reaktionerna som vi alla ambassadörer har fått kastat över oss.

Ibland möter vi ett lätt förakt, jag vet inte varför, men det finns där och bubblar under ytan och mer förstör vårt uppdrag än lyfter upp problematiken.

Man vet - vi vet - jag vet att undersökningar av vetenskaplig karaktär visar att ungdomar och människor i stor utsträckning ser en MAN i KOSTYM som företagare. Ställer du upp 30 personer och frågar en skolklass vilka de tror är företagare så pekat de sällan ut en kvinna. Så vi är i första hand till för att visa att det finns KVINNOR som är företagerskor.

Vi jobbar som alla andra ambassadörer, vi är utvalda kvinnor som ska ställa upp fyra gånger per år GRATIS med att berätta om vår väg till företagandet. Detta ska vi göra för de grupper som inte har pengar till att betala för oss och vi får inte konkurrera med övriga föreläsare. De grupperna är skolor, föreningar, starta eget m.m.

I veckan är vi t ex ett gång som kommer att prata för de varslade på Volvo i Umeå.

Oss bokar man genom NUTEK (http://ambassadorer.nutek.se/) och man kan även uppge i informationsrutan vilka man vill lyssna på. Vi har rätt att neka om vi uppfyllt 4 ggr/års gränsen eller inte har möjlighet.

Detta är ett ypperligt tillfälle att ta del av kvinnors väg till företagandet, får de sämre lån på banken eller är det en myt, förstärker eller försvagar vi bilden av att kvinnors företagande handlar om att koka sylt och oroa oss för barnen som är på dagis?

Chansen finns att TA DEL AV VÅRA OLIKA VÄGAR , krossa myter, ta död på gamla förlegade värderingar och öppna upp sinnet för ett nytt sätt att tänka.

Igår var det internationella kvinnodagen - vilket säkert alla har uppmärksammat.

Maud pratade om hur man underlättat för företagandet och att t ex Almi har fått mer pengar att hjälpa till med. Detta blev liksom en 'väckarklockla' eftersom vi vet att flera kvinnor varit till Almi med sina ideér men att man verkligen inte vill bidra med så mycket. Så vi tog en rejäl diskussion med Maud om det.

Hon hade riktigt snygga livvakter den här gången...*wow*

Det är bra att komma till insikt om hur man är i andras ögon men inget som jag tar på något större allvar utan mer med glimten i ögat

Något som verkar vara något ohyggligt hemskt är att jag inte ögnar "födda" sidan i VK någon tid. Jag är faktiskt inte alls intresserad av hur många barn som föds varje vecka, hur många syskon de har och om de är "prematurbäbbisar" eller inte. Eller vad mer man kan spekulera om över en "föddaannons",
Vad jag mer finner lite oroväckande är att en "föddaannons" tydligen är gratis men ett "döddeannons" kostar rätt mycket.

En annan sak är att jag gärna diskar när diskmaskinen är halvfull bara för att min favoritkopp står där inne tillsammans med trivsamma tekannan!!! Miljöbovstant..YES, att diska för hand är inte att tänka på.

På E4-an när man kommer till 110-hastighet orkar jag inte pilla ur farthållaren utan envisas med att köra 90. Tittar ordentligt på de omkörande bilarna och flinar lite åt de jäktade, supercoola fartdårarna. Ignorerar totalt att jag gillar att köra fort och att latheten tar över hand. Menar att bara med en liten fotrörelse kan jag ändra hastigheten men min blyfot är dock alltför tung för att flytta på sig.

Jag struntar i hur många som besöker min blogg och håller inte koll på min räknare. Mest besökare dör lyckligast!! Är det så, så kommer jag att vara miserabel vid min dödsbädd om jag nu minns att jag bloggade på VK.

Kalle käre vän, du kommer att bli en hit på ålderdomshemmet. Har du aldrig tänkt på att bosätta dig i Indien. Om man nu bortser från att landet har "Indienodör" så har landet ett lugnt tempo, är relativt billigt samt har bra läkarvård.

Smulan du har så rätt. Jag har inte kunnat uttrycka mig bättre. Tänk om vi skulle frånta alla mötesdeltagare sina mobiler som vi lägger i en korg framme vid "katedern".

Eftersom jag varit "mittemellan" allt i veckan så måste jag rensa och ta hand om min mailskörd. Ska fundera ut vad jag ska säga under mina 15 minuter i rampljuset på söndag när jag ska säga några ord om Ambassadörerna för kvinnliga företagare.

Ha det gott

Varför är det så infernaliskt svårt för folk att komma i tid.
Jag blev så förvånad igår. Min kollega hade ett möte med en förening inom den offentliga sektorn och jag skulle bara övervaka det hela med ett halvt öga sådär.

Först kom ett gäng i god tid - 10-15 minuter före, sedan trillade det in några på utsatt tid men största delen kom efter utsatt tid vilket gjorde att början blev 15 minuter för sent. Jag är ju rätt luttrad när det gäller sånt här så jag skulle helt enkelt ha startat vid angiven tid och gett alla som är för sena "onda ögat".

Min kollega var dock SMART för att alla skulle få en liten present men den skulle de få i när allt var klart. Då kommer nästa grej - det finns de som måste gå innan allt är klart. Det är bussar, bilar, flyg, sjuktbarn och svärföräldrar som är orsaken. SÅ DE SOM GICK FICK INGEN PRESENT ?.hahahaha?smart drag.

Varför komma överhuvudtaget om man måste gå innan det är SLUT?

Jag har tänkt på detta under åren när man bokar upp möten med folk. Inom industrin så infinner sig alla som är inbjudna och de är i tid. Inom offentliga sektorn är det mer både si och så med det hela. De kommer om de har LUST och släntrar gärna in flera minuter efter utsatt tid.

Tänk om de skulle tänka mer på andras tid och respekt - sällan det sker.

Droskan
Såg att bandet Kebnekaise har återuppstått igen och ska spela på Droskan imorgon. KUL!!!

Robertsfors kommuns starkaste industriföretag har hamnat på "the dark side of the moon".

Jag minns när jag jobbade på företaget och den dåvarande VD´n sa att det stod mängder av människor utanför grindarna som bara ville in och jobba. Vad han då menade är inte dagsläget med att det finns många arbetslösa ute i samhället utan att företaget var så stabilt, så solitt att ALLA VILLE JOBBA DÄR.

Hur många gånger har vi inte sagt i samhället att om E6 går omkull så blir det panik, slutet för vår kommun. Nu går det inte omkull utan har minskat sin styrka och vad jag förstår, gör som så många andra, att man försöker behålla utvecklingsavdelningen.

Det kommer att bli en spännande framtid i utvecklings synpunkt. Vad kommer att komma för NYA idéer, nya företag, nya produkter och nya yrken.

Var inne i Umeå på jobb igår. Tog med mig kameran för att se om jag skulle hitta något roligt att ta kort på. Då hittade jag dessa 'doldisar' - säkert på väg till någon testbana någonstans.

Tänkte bara slänga in några ord idag. Har en hel del att göra eftersom fredagen tillbringades mest till att rensa mailen och ta det lugnt.

Helgen har vart otroligt rolig. I lördags hade vi fulla garaget med folk från 12.00 på dagen till 03.30 på söndagmorgon. No drama - bara roligheter som löste av sig.

Söndag tillbringades med att åka Vasaloppet och femmilen + greja lite med mat, tvätt och annan hemmapyssel mellan varven. Så helgen har varit KANON.
Jag har funderat en hel del på vilka rubriker som drar mest folk att läsa inlägg men det blev bara en liten fundering - inget mer.

Ha det gott idag.