Armar som hulken

Igår kväll när jag kom hem så pulsade jag upp på gården. Pulsade ned med soptunnan i högsta hugg och kände mig oerhört nöjd med att ha kommit ihåg att den ska tömmas. (Det finns vissa indikationer på att tunnan ska ut för alla andra i kvarteret har den ute.)

Hittade ett stort roligt kuvert i brevlådan som jag kastade mig över. Insåg att man inte ska skotta snö klockan 21.30 på kvällen. En liten stund under filten och kolla på nyheterna stod som nästa punkt.

Fasiken vad kallt det var hemma hos mig – kollar snabbt innetempen som visar 15 grader. Ner i källaren och fippla på hela fjärrvärmeappareten med hopp om att lite mer värme ska komma in. Jag var försiktig eftersom jag fattar att blåsten nästan lyft alla parkettgolv eftersom huset står lite högt upp.

(JISSES – NU KOMMER HEMGLASS och tutar lilla melodin och vill att jag ska köpa glass)

Över- och underarmsträning
Idag startade jag upp snöslungen. Tittade i tanken om jag hade bensin för jag vill inte ha soppatorsk när jag är längst ned vid vägen. Orkar inte släpa upp tingesten för backen. När jag kommit mig ut kom Jannegranne och sa att han kunde fixa bort min snö om den var kvar när han kom hem. Han är gullig han men han såg väl min desperata min över alla dessa vred och handtag som ska hit och dit.

Till råga på allt så fungerar inte sprut-tratt-manicken så man plötsligt kan man få allt över sig. Soptunnan stod halv under snö eftersom snöplogen gått också. Så det var bara att börja köra. Eller idag blev det mer en brottningsmatch eftersom det var mer snö än vad slungan orkade svälja. Så man fick liksom ta det i omgångar. Blev som en snögubbe efter all snö som jag lyckades få på mig.

Jag är tacksam att jag inte lyckades skjuta några stenar genom fönstret eller på mina snälla grannar. Så nu är mina armar väldigt geleaktiga och lustiga men det står bara middag på schemat. Har blivit bortbjuden på middag så jag behöver bara försöka gräva in det i munnen.

Hanäbäst