Tygets själ

Av , , 4 kommentarer 10

 

När jag var liten satt vi i skuggan på gräsmattan och klippte mattrasor. Blåsan på tummen växte sig större och större i kapp med längden på trasan. Viktigt att klippa bort hörnen på tyget vid varje hörn, bredden skulle vara den rätta och mattrasnystanet växte sig grövre och grövre.

 

På hösten riggades vävstolen upp i vårt lilla vardagsrum och vi somnade in  till vävstolens dova och dämpade slag. Mamma slog in vår barndom,  alla våra drömmar, förtvivlan, skratt och lekar i den vackraste mattan i världen.

Syrrans vårglada skolavslutningskjol, brorsans mörkgröna höstpolojumper, min egen syrenfärgade förklädesklänning tillsammans med pappas randiga jobbarskjorta och mammas smala skidbyxor i beige. En hel familj – i en trasmatta – varsamt inslagen långt ifrån termer som återbruk och hållbart samhälle.

 

 

"….hon trampar om och hon slår in. Hon väver livets väv .. "


Själen

Av , , 6 kommentarer 13

 Det yttre,  kroppen, är det vi visar upp och det vi har att röra oss med. Där innanför finns en mer eller mindre kaotisk röra som brukar gå under benämningen själen. Kropp och själ – klassiska begrepp.

 Vi vet vad kroppen är men vad menar man med själen? Jag tror att vi mer består av tre delar; kropp, sinne och själ.

Själen är den del av mig som är för evigt. Det är mitt innersta väsen med all visdom som är rätt för mig – som är mycket större än det kunskap som jag förvärvar genom livets hårda skola.

Själen vet alltid bättre än mitt ego och är själva drivkraften. All min styrka jag mentalt behöver finns i själen och jag skulle klara mig helt ensam i världen med hjälp av min själ.

Jag har förmågan att med själens styrka övervinna allt – kraft att  klara mig igenom de svårigheter jag möter i livet. Det gäller bara att få fatt iden.

*******************************************

Under ytan
Finns stora och små
Under ytan
Finns skratt och gråt
Det finns mycket där som händer
som vi inte kan förstå
Men vi hittar alltid svaren
där i botten av oss själva
Under ytan

………………………..

 

 

HANÄBÄST

UTMANINGAR

Av , , 32 kommentarer 12

 Nu börjar min kropp att fungera efter snart tre månader sedan min make rätt otippat gick och dog. Det har varit en otrolig berg och dalbana, ett helvetiskt mörkt gap, ett förlamande tillstånd men även glädje och många öppningar.
(märker att jag har en förmåga att fort glömma hur jäkligt det var)

När jag sitter i garaget (med både övrig familj & vänner),
översköljda med alla minnen, tillsammans med
vårt gemensamma intresse så kommer frågorna, nej inte frågorna
utan mer ett konstaterande på hur saker och ting förlöper.
Hur saker och ting ser ut just NU.

Bara att säga dem högt.  Få bekräftelse på att man väljer rätt
ord så både känsla och förnuftet kommer i fas. Då blir man
glad i själen, magkänslan och en frid fyller upp insidan.

Att sätta ord på det som sker har för mig varit ett steg framåt.
Inte att sätta det skrivna ordet på ett papper utan att få till
orden i tanken så de stämmer med 
magkänslan (intuitionen).

Det har handlat och handlar mycket om UTMANINGAR. Nu
pratar jag inte om stora och mäktiga utmaningar utan de
små som får mig att stiga upp på morgonen.

Att utmana mig själv varje morgon att stiga upp, så lätt
att man ligger kvar och drar täcket över huvudet annars.

Att utmana mig själv att börja ta tag i att strukturera
upp räkningshögen, få tillgång till pengar när alla 
konton är frusna inför bouppteckning. Värdera och 
säga upp e-fakturor så man slipper få 100 påminnelse-
räkningar istället för orginalräkning i brevlåda.

Att utmana mig själv att gå igenom skrymsler och vrår
för att hitta igen något som liknar en bankfacksnyckel
så jag slipper borra upp det. 
Att utmana mig själv att lyfta blicken och börja se 
vad som pågår ute i samhället och övriga världen.
Att utmana mig själv att börja gå på kalas, bjudningar.
after work, möten till och med BIO – SJÄLV.

Ni ska veta att jag känner mig halv, min ena hälft är borta.
Hur nära vänner man än är – det fattas en viktig del av 
mig. Jag känner att jag är SJÄLV, (en liten  uns av ensam), hur
konstigt det än låter.

Men i det stora hela kan jag bara säga;

I`M ALONE BUT NOT LONELY
vilket uttrycker det precis som det är.

Hanäbäst

TACK ALLA SOM HAR KONTAKT MED MIG PÅ NÅGOT SÄTT, MAIL, SMS, BLOGG, TELEFON, även ni jag inte känner personligen
– NI ÄR GULD VÄRDA

Jag vet att ni finns där ute även om jag har fullt upp att leva och inte hör av mig som jag borde!!! 

 

Datorelände & M.O.B

Av , , 16 kommentarer 7

Min jobbdator har gett upp!!!
Behöver jag säga mer, alla som inte har en uns av tekniskt eller psykiskt kunnande angående datorer VET. Man måste utvidga näsborrarna, djupandas för att undvika håren att resa sig på hela kroppen. Känner hur det mullrar i maggropen och man utstöter några primitivt stötande ljud och förvandlingen till varulv är inte långt borta.

GAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA

Jag höjer näsan mot skyn, ser upp och vrålar;
– varför skulle du gå och dö nu när min dator har pajjat!!

Men då som en stor björnängel med små snöflingor på axlarna kommer räddaren i datanöden till mig. Bosse grymtar lite, ler snett och säger;

– du har nog kraschat disken!!
Det låter inte bra men när Bosse säger det så låter det lite förmildrande i denna udda omständighet för han KAN!
Så han tar min låda och försvinner i den kalla frostnypna vinterdagen och ska ordna ALLT.

*************************************************************************

 För några år sedan träffade jag på en av medlemarna i M.O.B. Han nämnde att han spelade med i ett "BAND". Så jag lyssnade på bandet och blev rätt förförd av en aning mörka och dolda texter tillsammans med gitarrsolon, trummor och en tungsam basgång.

I samma veva gjorde jag ett radioprogram om bilar, bensin , rock´n roll och musik.

M.O.B blev en klar kandidat i programmet och det låter mycket mindre skrällig & plåtburkigt( ljud) i verkligheten.

 

When Death Gives

 The Greatest Enemy Live

White Trash Stomp

 HANÄBÄST

 

Anmäld för vanvård

Av , , 2 kommentarer 9

 Japp, det är précis som det låter. TVÅ, 2 gånger har jag blivit anmäld och nu några år senare kan jag erkänna det hela.

1:a
Pappa, världens bästa pappa gick och dog!!
Så vi fick ta till stora artelleriet för att städa upp hans tomt dvs allt som han samlat under alla dessa år. Det såg ut, mer än så säger jag inte. Nu fanns inte så mycket kvar av flygplan och sådana projekt utan en massa andra fordon.
 
SÅ vi kallade hem hela Olofssonska klanen och började grovsortera. Vi fick ihop en 15-20 bilar som vi med traktorns hjälp packade i hög, på varandra ute på gårdsplanen. På den här tiden så kom de, skrotinsamlingen,  och hämtade upp detta efter ett telefonsamtal. Vi samlade ihop alla gamla däck i en annan hög, äckliga miljöfarliga batterier en annan etc. 
Några dagar senare var alla bilar lappade för skrothämtning och allt var frid och fröjd.
 
För att göra historien väldigt kort, väldigt väldigt kort, microkort – så gjorde ”någon”en anmälan om att det såg ut som skrutt. Anmälaren fattade inte att det var samlat ihop för bortforsling. Mysko var att bara brorsan fick brevet från vår kommun fast vi var tre stycken som ägde tomten + en massa annat mysko omkring detta som krävde en hel del tid, pulshöjande verksamhet och kraft.
 
Så gick det till när jag blev ANMÄLD första gången.
 
2:a
Andra, 2:a gången fick jag också ett brev men nu kom det från Svenska Kyrkan!!! Jag var anmäld för vanvård av två gravar som jag ärvde efter pappa. Det här blev enormt intressant liksom – just nu minns jag inte vad som skulle hände om jag inte köpte gravvård för några tusen – men lätt att åtgärda.
 
I brevet fanns kort på ”mina” gravar där det stritade flera grässtrån kors och tvärs framför gravstenen från fjolåret. Jag hade nämligen hunnit denna vår att gräva och plantera lite nya blommor redan. Så det var liksom redan fixat.
 
Alltså, jag vet inte vad jag ska tro eller tänka om detta. Skämmas eller rycka på axlarna. Kanske jag mer ska ta lärdom av det – göra en metafors. Använda vid någon föreläsning….
 
Hanäbäst

Det vill som

Av , , 24 kommentarer 20

Har en dag ledig – skönt – och som Helena så vaknande jag i mörka natten och filosoferade om ingenting. Har upptäckt att  bra idéer på natten visar sig vara helt ogenomförbara när morgonen gryr.

Tar fram en tallrik, fyller den med fil och pillar i lite grovmusli.
SER vattenkannan och slänger ett öga på blommorna – de behöver vatten.
Fyller kannan med vatten och strutsar runt och vattnar – mycket döda blomblad.
Börjar plocka bort blomblad – kommer på att det är tyst så jag trycker på TV.
 

JISSES ANÅDA – vart kommer det tjocka dammlagret på tv-rutan från??
Hämtar dammtrasan och torkar rutan, tar med de döda blombladen in i köket och slänger dem i sopkorgen. Sopkorgen är FULL – måste genast byta den så sliter upp påsen och knyter ihop den. Men luktar det inte skunk i korgen?

Tar genast och skurar sophinken och vänder den upp och ner. När jag ser att  det är väldigt skräpigt där korgen står. NU eller ALDRIG, fram med dammsugaren och tar bort skruttet. Väl nedkrupen vid golvet märker jag hur smutsig fronten är på diskmaskinen så det måste också åtgärdas. Torkar!

Hör ett dovt droppande ljud, står blixtstilla, håller andan och fattar att jag övervattnat en blomkruka så med samma trasa rusar jag in i vardagarummet och ser den lilla rännilen av vatten. Tar frenetiskt bort den, torkar lite vatten på golvet och då upppenbarar sig – där i det vackra solstrilet från fönstret –  i golvhöjd, ett lätt dimhöjt skirt svävande dammlager!!! 

Jag har fortfarande dammsugaren framme så fort fram och  svepa över golvet. Med nöjd min tar jag bort den och ska stuva in den i städskåpet. Fasiken vad mycket golvrengöringsslattar jag har. Drastiskt tar jag och slår ihop dem i en flaska och ställer de andra bredvid soppåsen.

Nu behöver jag kissa så på tillbaka vägen tar jag turen in på toa, då ser jag handdukarna som jag borde ha tvättat förra veckan och med risk för att kissa på kanten så böjer jag mig fram tar tag i dem och slänger ut dem på golvet. När jag är klar kan jag lix hälla i lite toarengöring och vispa runt lite.

Kom då på att jag bör kolla mailen och se om Peter skickade nått om att vi ska ut och dricka öl på fredag. Snubblar farligt nära på handdukarna som ligger utanför och vid datorn har jag fått svar, så jag bekräftar och kommer då på att jag ska SKRIVA OM MIN MORGON PÅ VK BLOGGEN.

OCH FILET STÅR FORTFARANDE OCH SURNAR I KÖKET !!!!!
det är nu över 2 timmar sedan jag hällde upp det i köket…puh…

Är det bara för mig som det liksom "ADDAR "upp hela tiden…
och soppåsen & flaskorna ska ut i soporna, samt handdukarna ska tvättas.
Frågan är om jag törs !! göra detta eller blir det bara mer arbete jag HITTAR PÅ under tiden?

Hanäbäst

SINGEL!!!!!????

Av , , 26 kommentarer 17

Följande resonemang skedde i förra veckan på ett av mina jobb:

– Ska vi ut och parta i helgen?
– Vi singlar kan väl ta en tur ut och dricka öl och titta på folk…*blink, blink*
– Lisbet, ska du med du är ju en hot singel.

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!????????????????????????????????????????????

VAvava är det mig "man" tilltalar, mitt namn nämns och jag utbrister sådär spontant och otänkt;
– MEN JAG ÄR INGEN SINGEL SÅ JAG PLATSAR INTE!!!???

En tung stilla sötsliskig fuktig hästfilt lades över atmosfären och luften liksom sögs ut och tog musten ur alla ord och det blev "TYST". Typ väldans jätte-mega-slå-lock-för-öronen TYST.

Lite försiktigt harklade sig någon och med en sådan där mjuk kaffelatteröst väser den försiktigt mot mig, väl avvägd och  avdramatiserad:
– Du är änka och det innebär att man är singel!!! eller hur……….

Det är då det slår mig, JAG ÄR JU "EN" SINGEL!!!!

Så jag frågar lite försiktigt när kommer alla heta snygga karlar att stå och ringa på min dörr och be om den date? De tittar lite snett på mig, byter ögonkontakt, höjer ögonbrynen och till slut säger någon;
– Du lär nog få vänta. De tornar liksom inte upp sig framför din dörr och börjar slåss om dig.

Alla nickar i samförstånd och ler snett och överseende och suckar högt med ett tillägg;
– Vi vet! We been there, seen that and bought that t-shirt.

Det är då det slår mig, inte ens någon kokosbollsförsäljare har passerat min dörr på flera år!!!      Det ser inte ljust ut !!

Hanäbäst

Too Old to Rock ’n’ Roll: Too Young to Die

Av , , 8 kommentarer 5

Igår kväll var jag en stund hos Storebror och spelade "Erik & Svenmusik" – och då spelade vi denna en sväng. Sedan gick vi och tog en öl på garaget och fortsatta spela musik bla;  Aerosmith.

Erik – in memorial 10 månader
Sven – in memorial 2 månader

Och idag;
Världens bästa storasyster skrev så här idag på facebook, och la in detta klipp på samma låt:

 Lena M E Olofsson Till minne av Erik o Sven på alla hjärtans dag idag…Den sisita versen:

"And he was too old to Rock’n’Roll but he was too young to die.
No, you’re never too old to Rock’n’Roll if you’re too young to die."

 HÖJ VOLYMEN – för njut av Jethro Tull

 

 AEROSMITH – DREAM ON

 

 

JOBBIGT NU!

Av , , 7 kommentarer 7

Det är jobbigt nu!
Har tydligen lyckats köpa en liten krukväxt som måste ha vatten OFTA för att överleva!!!!

Jag bestämde mig för att muntra upp mig lite med en ny köksduk; färglad och vårig, en specialutvald läcker tallrik att äta på och lite härliga blommor. MEN VADÅ, fanns mest readukar från jul och tallrikar som var enfärgat tråkiga och oinspirerande.

Men då stod den här lilla krukväxten och vädjade till mitt "blommiga, vårtörstande ego". Jag kunde inte motstå den, utsökt i färg, skir och skör med en stark pålitlig kärna som har små fröstänglar som glimmar till i mitten.

Jag föll för den, kände att den måste jag bara ha.
Så blev det men efter två dagar hade den stackars lilla växten fått nog av mig. Min brist på förståelse att även små varelser!! växter måste få vatten för att kunna fortsätta blomma, sprida sin skira och svulstiga blommor över rynkligt frodiga blad gav sig till känna.

Mitt hjärta svällde över och jag försökte göra en konstgjord andning genom att fullkomligt DRÄNKA den lilla växten med vatten.  Dröm om min förvåning när den i morse måste ha känt mitt sista panikartade försök att blåsa liv i den, kärleksfullt med vatten i mängder, värme från mina händer som försiktigt plockade bort de bruna tråkigt falnade blad och blommor. Min ånger över vanskötsel och mitt desperata försök att blåsa liv i det lilla färgsprakande undret nådde den lilla växtens själ och den började igen på att spira.

Där stod den, rest sig likt fågel fenix ur askan – redo att sprida solsken över min frukost!

Konsten att blogga om en………………….. blomma!!!???

Hanäbäst