UTMANINGAR

 Nu börjar min kropp att fungera efter snart tre månader sedan min make rätt otippat gick och dog. Det har varit en otrolig berg och dalbana, ett helvetiskt mörkt gap, ett förlamande tillstånd men även glädje och många öppningar.
(märker att jag har en förmåga att fort glömma hur jäkligt det var)

När jag sitter i garaget (med både övrig familj & vänner),
översköljda med alla minnen, tillsammans med
vårt gemensamma intresse så kommer frågorna, nej inte frågorna
utan mer ett konstaterande på hur saker och ting förlöper.
Hur saker och ting ser ut just NU.

Bara att säga dem högt.  Få bekräftelse på att man väljer rätt
ord så både känsla och förnuftet kommer i fas. Då blir man
glad i själen, magkänslan och en frid fyller upp insidan.

Att sätta ord på det som sker har för mig varit ett steg framåt.
Inte att sätta det skrivna ordet på ett papper utan att få till
orden i tanken så de stämmer med 
magkänslan (intuitionen).

Det har handlat och handlar mycket om UTMANINGAR. Nu
pratar jag inte om stora och mäktiga utmaningar utan de
små som får mig att stiga upp på morgonen.

Att utmana mig själv varje morgon att stiga upp, så lätt
att man ligger kvar och drar täcket över huvudet annars.

Att utmana mig själv att börja ta tag i att strukturera
upp räkningshögen, få tillgång till pengar när alla 
konton är frusna inför bouppteckning. Värdera och 
säga upp e-fakturor så man slipper få 100 påminnelse-
räkningar istället för orginalräkning i brevlåda.

Att utmana mig själv att gå igenom skrymsler och vrår
för att hitta igen något som liknar en bankfacksnyckel
så jag slipper borra upp det. 
Att utmana mig själv att lyfta blicken och börja se 
vad som pågår ute i samhället och övriga världen.
Att utmana mig själv att börja gå på kalas, bjudningar.
after work, möten till och med BIO – SJÄLV.

Ni ska veta att jag känner mig halv, min ena hälft är borta.
Hur nära vänner man än är - det fattas en viktig del av 
mig. Jag känner att jag är SJÄLV, (en liten  uns av ensam), hur
konstigt det än låter.

Men i det stora hela kan jag bara säga;

I`M ALONE BUT NOT LONELY
vilket uttrycker det precis som det är.

Hanäbäst

TACK ALLA SOM HAR KONTAKT MED MIG PÅ NÅGOT SÄTT, MAIL, SMS, BLOGG, TELEFON, även ni jag inte känner personligen
- NI ÄR GULD VÄRDA

Jag vet att ni finns där ute även om jag har fullt upp att leva och inte hör av mig som jag borde!!! 

 

Etiketter:

32 kommentarer

  1. Maria Lundmark Hällsten

    Jag tycker du gör ett alldeles förträffligt jobb med att utmana dig själv. Man fattar att det måste kännas tungt och kanske ibland ännu tyngre då man så gärna vill veta hur någon kan ha tänkt ut denna plan för just ditt, mitt eller någon annans liv, man vill förstå men man begriper det ändå inte.

    Har en bekant vars två söner dog, hon sa att det ska du veta Maria, att många gånger stod jag på cyklelbron över till Teg och hade tänkt hoppa, men jag kunde inte.

    Det är starkt gjort att låta bli och att kunna se en framtid i mörkret. Önskar dig en toppen dag!

  2. Helena Nilsson Springare

    Vad du skriver bra Lisbet! En sådan process som du går igenom tar ju faktiskt massor med energi och jag vet av egen erfarenhet att just de ”små, vanliga” sakerna ibland kan kännas som att bestiga berg. Du gör det bra som tusan och jag hoppas att byråkrati och annat knas inte lägger alltför många hinder i din väg! Kram H

  3. Ingela

    Att förlora den man älskar mest av allt är en sorg lika obeskrivlig som när man försöker beskriva glädjen över att den man älskar mest funnits.Men det finns i hjärtat och i varje cell…..
    Du är stark, modig och handlingskraftig….du vet också att när dagen tar slut så kommer en ny i morgon.
    Från början gäller det att ta ett andetag i taget och det har du lyckats med!
    Lisbet du är värd beundran:)
    Vi finns här.Kram

  4. Raggarkompis

    När du säger garage så vet jag att det har en helt annan innebörd för andra människor. Det är inte bara ett litet garage – det är ju ett MUSEUM.
    Jag stannar alltid av när lyset är på och möts alltid av TID, leenden och …kaffe om det inte är kvällstid..*blink*.

  5. Siwan

    Du har en sådan otroligt stark mentalgrund. Du har alltid glimten i ögat som din far och visar aldrig upp den stora visdomen om ingen annan är i samma situation.

    Det är nog det som skiljer en stark rotat person från en osäker och ostadig. Men glöm ALDRIG:
    Det är en styrka att be om hjälp!

  6. Raggarn

    Du menar ” Your Mansion” är ju inte nått litet ynka ställe utan ett bautahäftigt nostalgipalats. Den där iteracyklen, HD från -30talet, sockeplasten, gamla tapeten och ALLT ANNAT som gör att ögonen blöder.
    Hoppas absolut att du ska ha kvar det annars får vi sala ihop pengar till det.

  7. Grisen i säcken

    Vi tänker på dig varje dag. Vi pratar om er, nu inte bara negativt..(skojar) om allt som er familj har fått gå igenom. Man fattar inte att ingen av er bara har gett upp på något sätt utan ni verkar så positiva,

    Vad är det, 5 nära dödsfall på två år. Det är grymt, det är orättvist och det kan inte finnas någon gud som låter vissa familjer drabbas så hårt på så få år. En sak är säkert – vi ska alla dö. Men i ert fall har alla varit på tok för tidigt. Tänk bara på den lilla flickan.
    Ni är så beundransvärda och vi andra gnäller över kylan!!

  8. Folkracetiden

    Jag känner inte dig personligen. Första gången jag träffade på dig när du var tävlingsledare i Bussjö på folkrace. Sedan i samma position i Gumboda. Dina förarsammanträden var alltid stenhårda, ordning och reda men med en glimt av humor i. Sedan blev vi många lamslagna när Erik förolyckades, när han inte fanns med förra sommaren i startfältet. DÅ började jag följa din blogg eftersom du hade skrivit i vk´s artikel och länkade hit. Och Nu detta, Sven som fanns i sekreteriatet och räknade poäng är också borta. Jag är så oändligt ledsen för din skull, på långt avstånd. Jag läser bloggen varje dag.

  9. cilla

    Jag förstår inte varför du inte får en kolumn i vanliga VK.
    YOU ROCK – dina ord är så träffsäkra. Alla borde läsa dig.

  10. Gunnel Forsberg

    Det måste vara förlamande jobbigt, att behöva börja befatta sig med vardagslunkens understundom meningslösa men ändå nödvändiga måsten. Skickar en stöttande kram till dig och en tumme upp för ditt raka och modiga sätt att möta livet och döden.

  11. Havsbrisens syster

    Det är svårt att få texten att fastna på din blogg.
    Vill bara säga: HANG IN there. DU har så mycket att ge.

  12. Galla

    HEJ DU!
    You got a friend – many friends som följer dig.

    Har nu lyssnat 27 ggr, vilket underbar människa att sjunga. Tack för den.

  13. Carina Nensén

    Bra skrivet Lisbeth! Bra beskrivet av en komplicerad del av livet. Jag tror att jag kan förstå hur du känner, men bara tror. Bara den som upplevt samma kan förstår hur det VERKLIGEN är….men du:
    UTMANINGAR – är till för att övervinnas!Det är enda sättet att överleva, tror jag! Vänner är bra att ha- förstås- man klara inte allt själv. Så är det.
    Kram!

  14. Friend in S A

    Lisbet, I´m so sorry to hear that Sven passed away. I really hope that your life will turn out to be good. I have just talked to one of the guys in Ireland. They are still in chock and so are we here.

    You will always be welcome to South Africa and I will call you soon.

  15. Ellen ( you know who..tänk)

    Skulle jag vara karl skulle jag ringa på din dörrklocka och bjuda på raggarkorv. Kanske inte just nu men om någon månad till när du fasat in dig och är mer mottaglig.

    Har man då med sig en burk trackbite, raggartejp och en instrumenbräda till en Riviera -71 skulle du säkert ställa upp på en drive in vigsel.

  16. Lisbet Olofsson

    Svar till Maria Lundmark Hällsten (2010-02-25 09:38)
    Tack vad rar du är.
    Jag har slutat försöka förstå för det drar bara ner mig. Det finns bara ett svar – sjukdom. That´s it.

    Att sluta andas känns inte som ett alternativ – jag vill leva och det känns otroligt skönt att inte ha de tankarna.

  17. Lisbet Olofsson

    Svar till Helena Nilsson Springare (2010-02-25 09:55)
    Där sa du ett sant ord – det tar en massa energi. Kroppen kommer i någon slags stress och försvarsställning. Tror jag drack 5 liter vatten de första dagarna. Törstig som 17 men hjärnan stängde av resterande – man blir i en akut stress.

  18. Lisbet Olofsson

    Svar till Ingela (2010-02-25 09:55)
    Tack Ingela
    Ja du har ju följt med på resan på nära håll och själv hamnat i samma chocktillstånd. Tack, det är så otroligt skönt att veta att ni bara finns några kvarter bort.

  19. Lisbet Olofsson

    Svar till Grisen i säcken (2010-02-25 11:05)
    Det har varit tufft, jag kan inte neka till det. Men kroppen verkar bara ta in den smärta och sorg man tål. Sedan förändras den i olika skepnader under tiden. Ger uttryck på andra sätt. Vilken sorg som är störst låter jag bli att fundera över. De man just befinner sig i räcker långt.
    Tack

  20. Lisbet Olofsson

    Svar till Folkracetiden (2010-02-25 11:14)
    Tack, längesedan jag var tävl. ledare i Bussjö men det är samma folk i olika generationer som håller på i denna motorsport än. Ja nu drabbades motorsporten i Robertsfors dubbelt.
    TACK, även om jag inte vet vem du är så känns dina ord som bomull kring hjärtat.

  21. Lisbet Olofsson

    Svar till cilla (2010-02-25 11:31)
    När man skriver i VK ska artiklarna inte vara så känslosamma eller tramsiga. Det anse inte vara god journalistik. Fast en kolumn – ja..why not.

  22. Lisbet Olofsson

    Svar till Gunnel Forsberg (2010-02-25 19:44)
    Tack Gunnel
    ärligt så är det det triviala, vardagslunken som håller en uppe. Det låter dumt men manmåste in i rutiner igen för att komma upp på fötter.

  23. Lisbet Olofsson

    Svar till Carina Nensén (2010-02-25 21:35)
    För mig är en utmaningen något positivt som ska övervinnas. Det är mer greppbart och lösningsbaserat – det funkar för mig. Ja vänner är viktigt.
    Tack för kommentaren

  24. Lisbet Olofsson

    Svar till Friend in S A (2010-02-25 21:42)
    I have not a clue who you are so give me a call. I really do appreciate your concern and your words.

    Thanks a lot and send my regards to all in S.A and Ireland.

Lämna ett svar till Gunnel Forsberg Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>