UTMANINGAR

 Nu börjar min kropp att fungera efter snart tre månader sedan min make rätt otippat gick och dog. Det har varit en otrolig berg och dalbana, ett helvetiskt mörkt gap, ett förlamande tillstånd men även glädje och många öppningar.
(märker att jag har en förmåga att fort glömma hur jäkligt det var)

När jag sitter i garaget (med både övrig familj & vänner),
översköljda med alla minnen, tillsammans med
vårt gemensamma intresse så kommer frågorna, nej inte frågorna
utan mer ett konstaterande på hur saker och ting förlöper.
Hur saker och ting ser ut just NU.

Bara att säga dem högt.  Få bekräftelse på att man väljer rätt
ord så både känsla och förnuftet kommer i fas. Då blir man
glad i själen, magkänslan och en frid fyller upp insidan.

Att sätta ord på det som sker har för mig varit ett steg framåt.
Inte att sätta det skrivna ordet på ett papper utan att få till
orden i tanken så de stämmer med 
magkänslan (intuitionen).

Det har handlat och handlar mycket om UTMANINGAR. Nu
pratar jag inte om stora och mäktiga utmaningar utan de
små som får mig att stiga upp på morgonen.

Att utmana mig själv varje morgon att stiga upp, så lätt
att man ligger kvar och drar täcket över huvudet annars.

Att utmana mig själv att börja ta tag i att strukturera
upp räkningshögen, få tillgång till pengar när alla 
konton är frusna inför bouppteckning. Värdera och 
säga upp e-fakturor så man slipper få 100 påminnelse-
räkningar istället för orginalräkning i brevlåda.

Att utmana mig själv att gå igenom skrymsler och vrår
för att hitta igen något som liknar en bankfacksnyckel
så jag slipper borra upp det. 
Att utmana mig själv att lyfta blicken och börja se 
vad som pågår ute i samhället och övriga världen.
Att utmana mig själv att börja gå på kalas, bjudningar.
after work, möten till och med BIO – SJÄLV.

Ni ska veta att jag känner mig halv, min ena hälft är borta.
Hur nära vänner man än är – det fattas en viktig del av 
mig. Jag känner att jag är SJÄLV, (en liten  uns av ensam), hur
konstigt det än låter.

Men i det stora hela kan jag bara säga;

I`M ALONE BUT NOT LONELY
vilket uttrycker det precis som det är.

Hanäbäst

TACK ALLA SOM HAR KONTAKT MED MIG PÅ NÅGOT SÄTT, MAIL, SMS, BLOGG, TELEFON, även ni jag inte känner personligen
– NI ÄR GULD VÄRDA

Jag vet att ni finns där ute även om jag har fullt upp att leva och inte hör av mig som jag borde!!!