SMS – himlen
Sanna var förbi för ett tag sedan med Irma och Henry. Vi satt tillsammans med Annika på altanen och Irma sprang runt. Jag mötte henne mitt på altanen och jag måste ha tittat upp på himlen för hon sa snabbt till mig.
– Pratar du med Erik och Sven som är i himlen?
(dvs brorsonen och min make)
När folk försvinner är det deras brister, de små egenheterna man minns och vill bevara. Det som man själv bara vet om dem och man hatar när minnet bleknar. Man märker att man inte minns deras ögon, omtanke eller doft och man vill bevara det som små gyllne minnen.
Det fejdar sakta och säkert bort hur mycket man än försöker framkalla alltihop.
Jag skulle ge bra mycket om det kom ett SMS från himlen som säger;
– Fy fan vad du gör det bra!
Senaste kommentarerna