klagomål på min lyssning

Ibland säger min man till mig ”Hallå , lyssnar du inte?” Jag, som uppenbarligen varit lite disträ eller frånvarande vid det tillfället, kan då liksom ”spela tillbaka bandet” och säga ”joho det gör jag visst det” varpå jag (någorlunda) upprepar det någon sagt. Trots det ser andra något frustrerad ut. Det är förstås en stor skillnad på att höra vad någon säger och lyssna på vad någon säger.

2 kommentarer

  1. Maria Lundmark Hällsten

    Precis som när jag godkände att Nicco skulle få ta bussen upp till mormor… vid tre årsålder, för jag ”råkade” ju lova det då hon surrade på om ditt och datt och jag ”låtsades” höra vad hon pratade om, men jag vaknade upp då hon var påklädd, stod i dörröppnigen och sa hej då 🙂

  2. Maria Skiddi

    har nära sånna upplevelser som Maria nedan=)

    ”haha mamma! nu svarade du ”fel”-som den numera 24 åriga dotra förkunnade då man lagt in en gång för mycket av hummande som svar på det verbala smatterbandets uppfinnerska=) Hahaha!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.