Om allt går som det ska så ligger min nya bok ute i handeln.
Spännande.

Läste någonstans, om det var på DI (minns inte) 

Vi slänger var fjärde matkasse vi bär hem,och gör oss av med tio elprylar per person och år. Långt kvar till klimatsmart livsstil.

Men jag känner inte igen mig i denna tanke. Jag slänger i princip bara gammal mjölk som blivit så sur att det är klumpar i den.
Då går det inte att göra pannkaka på den.

Det där med elprylar kanske är mer sant men går de sönder så finns
det ingen anledning att de är kvar.

För mig har det varit otroligt viktigt att inse att:
JAG INTE ÄR MINA TANKAR OCH KÄNSLOR.

Alltför många gånger så reagerar jag för fort och det blir lite fel -
bara för att jag känner på ett visst sätt så är det verkligt.

Bara för att jag känner "såhär" så måste det INTE vara sant?
Om jag känner mig som ett misslyckande
ÄR JAG ETT MISSLYCKANDE?
Är det en tydlig bild av hur saken verkligen är?

Nej! nej! nej..... att syna lite mer sina tanketroll och
kritiskt granska sina känslor så börjar man mer och
mer inse att det man tänker och känner inte alltid
ÄR SANT!

Smart är att betrakta allt som sker, sina känslor, reaktioner och tankar
som om man står bredvid sig själv. Eller låtsas att en kompis kommer och
berättar att hon/han varit med om samma sak - vilket råd ger du?
Detta råd bör du ge dig själv.

Har just använt epoxylim för att fästa lite grejs. När jag känner lukten av limmet så förnimms jag av en igenkänning. Lukten sitter som fastkladdad i min näsa men inte i samband med att limma.

PLÖTSLIGT vet jag. SAMMA LUKT SOM PERMANENTSVÄTSKA luktade - för 15-20 år sedan. När det var poppis att vara lockig. Eller vad vet jag det kan lukta samma idag?

 Idag lever över 6,6 miljarder människor på jorden. Det gör mig så väldigt liten. Jag brukar tänka på det ganska ofta, hur obetydlig en människa kan vara. Det gör mig himla förvirrad.

Ibland blir jag väldigt glad när jag tänker på det, för att det är otroligt hur en människa kan göra så stor skillnad. Men mest blir jag bara rädd. För jag vill ju också göra skillnad och det känns så svårt. Hur kan jag, bland 6,6 miljarder andra, spela roll?

Och det känns liksom lite hopplöst att spela roll för världen när jag inte ens kan spela roll för mig själv.

En bra sak att fråga sig ibland är: lever jag i nuet eller håller jag bara på att upprepa det förflutna…

 

 Kan gnäll användas i positiv bemärkelse? 

Vad räknas som gnäll? För mig är gnäll något som upprepas många ggr efter varandra och som egentligen inte har så stort värde. MEN vad jag vet så uppstår upprepningar många gånger för att man inte blir HÖRD, eller tror att man blir hörd. Man får ingen bekräftelse från mottagaren att de hört vad man sagt överhuvutaget.

Då måste upprepa budskapet många ggr tills man får ett ja, nej eller mmmm. När man får ett mmmm till svar så kommer rätt ofta ett grymtande och;
- Vad du gnäller och tjatar.
Så gnäll blir det när dessa upprepningar når mottagarens öra för många gånger eftersom denne inte ids svara.

Vad man kan fundera över är att jag sa att informationen inte har så stort värde så kommer nästa fråga - värde hos vem? Värdet är stort hos den som säger orden men betyder inget för den som mottar dem. Eller...

 Jag brukar varje år gjuta i cement - förra året hann jag inte vara med för det tar ju en stund att greja fram allt och fixa gjutfixturer och sånt.
Men visst är den här cementhyllan helt ljuvlig.

 På kvällen framför tv´n bestämmer du dig för att:

• du har ätit dåligt under hela dagen
• lika gärna äta nått gott och sliksigt för dagen är redan "körd"
• tar nya tag i morgon
• fast det är ju fredag och slut t av veckan
• börjar om på måndag istället.

DESSA MÅNDAGAR - en dag som det nya livet ska börja, nya beteenden och nya TAG, nystart av både kropp som arbetsprojekt. VÅR ÖVERTRO PÅ MÅNDAGAR ÄR ÖVERDRIVNA!

Istället

• du har ätit dåligt under hela dagen
  Jag kompenserar det med att äta ett bra, mättande kvällsmål
  Bokar in en lång golfrunda, promenad - skriver tid och plats när de tska ske.

JAG TAR TILLBAKA KONTROLLEN - EN DÅLIG DAG, en dag där jag fått verkligen TRÄNA på att inte falla tillbaka på gamla tråkiga vanor. OCH JAG GJORDE DET.

Du kommer att uppleva att du har kontroll över ditt beteende om du direkt stoppar de negativa "ge upp" tankarna. SNACKA OM ATT DU STÄRKER DITT SJÄLVFÖRTROENDE.

Vilken underbar reklam detta är och JONSERED - all heder till er.
SNART SOMMAR.....

Jag hörde någonstans att 80% av allt beröm vi får under vår livstid, får vi under våra första två levnadsår. Något att fundera över. Vi ska naturligtvis inte flytta mängden beröm ifrån de två viktiga första åren. Men hur kan vi bli lite bättre på att upprätthålla det, när vi vet hur himla bra det får oss att må?

 Detta är en storslagen frukost. Använd gärna en pannkakssmet med lite kolhydrater i.
Tunnpannkaka - lägg i två skivor skinka, tomat och ett stekt ägg. Lätt som en plätt och mer matigt än vanilga pankisar.

Det går ett program på trean som jag tror heter
Livet blir bättre

Ett program där man belyser kända människors barndom, öden och vad de varit med om fram till
NU
och för dem blir livet bättre.

Med min bakgrund funderar jag ibland på ordet "BÄTTRE".
Jag var så nöjd med livet, med min relation, vänner och
helt enkelt - mitt liv. Detta är ingen efterhandskonstruktion
utan jag levde ett kanonliv.

Då gick min livskamrat och dog!
(Vilket alla vet eftersom jag talat om det 100 000 ggr)

För mig blir inte livet BÄTTRE.
Eftersom det jag hade var tillräckligt bra
så vad jag eftersträvar är att få det BRA igen och det kan inte bli bättre
än vad det var. Mitt liv kommer bara att se helt annorlunda ut och det
kommer också att bli BRA igen.

Var sak har sin tid, inget försvinner men det bleknar bort. Jag är väldigt
noga med att inte jämföra så mycket för det som varit är förbi och går inte
att upprepa. Jag vill inte upprepa heller - känns inte reko med mitt nya liv.

Någon har sagt ”Hitta ett jobb du gillar så behöver du inte arbeta i hela ditt liv”. Viktigast på arbetsplatsen är väl ändå arbetsglädje, trivsel och motivation? Vad styr det? Alltså, vad är det som gör att vi tycker det är roligt att gå till jobbet? Eller när är det roligt att gå till jobbet?

Ställer man den frågan till människor får man förstås flera olika svar. Att ta sig an en utmaning i lagom dos, att skratta med kollegor, en nöjd kund, en tacksam patient, en chef som ger en uppskattande klapp på axeln, att ingå i ett sammanhang. Olika svar men med en likartad bakgrund om man tänker efter.

 Med några få månader kvar i livet höll den amerikanske dataprofessorn Randy Pausch en sista föreläsning. Han visste att han skulle dö i cancer, men talade inte om sin sjukdom utan om hur viktigt det är att förverkliga barndomsdrömmarna.

Den sista föreläsningen är en bok av Randy Pausch.
Handlar om att i den akademiska världen så håller professorer etc den sista föreläsningen på sin fackultet innan de slutar. Här handlar det verkligen om den sista föreläsningen på alla sätt.

Frank Zappa dog den fjärde december 1993 i prostatacancer, en snöplig död för en rockmusiker. Under sitt liv producerade han dryga femtio album, gjorde otaliga turnéer, tog strid med den kristna högern i USA om moralfrågor, inte minst den om rockmusikens degenererande inverkan på ungdomen. Tjeckiens första president, Vaclav Havel räknade Frank Zappa till en av sina rådgivare och själv hade han seriösa planer på att kandidera till den posten i USA. Det hade varit något det!

Men om det är något som Frank Zappa och hans Mothers of invention har fört vidare till mig så är det att alltid ifrågasätta de slentrianmässiga ”sanningar” som presenteras i det flöde som kommer från alla håll.

Det är inte lätt att få någon ordning i det mediakaos som vältrar sig över oss, som suger luften ur det lilla utrymme vi tillskansat oss och som istället fyller det med väldoftande headliners på primetime, samvetet pliktskyldigt redovisat när ingen tittar.

Tanken är fri men mest pengar vinner. Att få välja utefter köphangarernas kilometerlånga hyllor är blå dunster för att slippa se att vårt välmående är någon annans misär.
Då är det bättre att bli upprörd över folk som inte vet att föra sig.
Som i kejsarens nya kläder eller som en kungens man

Livet är spännande, eller hur? Det är en källa till ständigt lärande, om nyfikenheten finns där, och reflektionen över vad som händer. Jag tycker det är spännande att lyssna till människor och höra hur olika personer uttrycker sig och vilka samtalsämnen som kommer upp. Plus förstås, möjligheten att få feedback av andra, men då måste vi för det mesta be om den.

Det är så slående varje gång de händer. Hur lätt det är, hur lite som behövs och hur glad man blir. Det jag pratar om är att vardagshjätar gör ens dag. Med ett leende, med att ge lite extra tid för att se och bekräfta, med en extra gullig handling eller någon som gör något på ren vilja och inte för att de måste eller för att det är deras jobb.

Omvändarna som kan vända hela ens känsla kan dyka upp precis vart som helst. På andra sidan disken i affären, i motionsspåret, i bussen eller en vänlig själ på gatan.

Frozzypack är en matlåda med kylfunktion i locket.
Förvara locket i frysen, 10 tim. för längsta kyleffekt.
Packa din lunch på morgonen, den håller sig fräsch
ca 7 timmar i rumstemperatur.

Tål maskindisk, mikra ej locket.

Storlek:
Volym 0,9 liter
Längd 19,8 cm, bredd 13,2 cm, höjd 8 cm vikt 425 gr.

Tillverkad av livsmedelsgodkänd polypropylen.
Innehåller inte Bisphenol-A (BPA).
Giftfri kylgelé med mycket god kylförmåga.



Extra lock i gul färg utan kylegenskaper.
Går att använda i mikro.


Tillverkas i Sverige av Bonaj AB i Eskilstuna.

Frozzypack är ett registrerat varumärke, mönster och patentskyddad.

Jag skulle helt klart kunna bli en sådan som inte äter kött. Handen på hjärtat så äter jag inte så mycket heller. Jag tycker inte att det är "herrejössesGOTT" alls. Jo ibland kan jag verkligen gilla en grillad köttbit eller en gryta som någon annan lagat.
Men jag skulle inte vilja vara utan det för det blir roligare och mer varierat med kött.
Och jag älskar ost så finns det inga djur längre försvinner osten...hm..

Jag sitter och sneglar på alla böcker jag har som jag ska läsa. Förstår inte vad det har vart med mig för förkylningen håller ju faktiskt på att lämna min kropp. Jag känner mig otroligt trött och loj, svårt att komma tillskott och börja något. Svårt att läsa utan att somna etc.

Det är så ovant för jag brukar ha energi. Men som så många sakt; kroppen behöver läka ut 2 månaders förkylning så håll ut.

Viss kroppshållning är väldigt förknippade med särskilda tillstånd. Jag  behöver bara slänga en blick och det framstår så tydligt att när man står på detta sätt så betyder det att någon är gravid.

Jag sitter och ler lite åt mig själv eftersom det är män som står och håller om sin mage och sitt ena bröst i den posé som man framställer gravida kvinnor i att det tar en stund att se mannen bakom.
VISST ÄR DET HÄFTIGT!

 På facebook har denna bild figurerat runt. Fotografen är okänd och ingen vet var den kommer ifrån.

Detta måste jag få påpeka är världens bästa produkt just nu för detta fina pris. Ät och njut av högoktanig avocado.

Istället för 3 wienerbröd för 10 kr.

Måste ut och handla!
Har förbrukat alla plastpåsarna till sophinken och har finkammat och hittar ingen någonstans. Där fick jag för att jag har STÄDAT så noga ett tag..blää

Druckit dagens boost av ingefära - check
Freedagsfeeeeeling i kroppen - check
Storasysters stickade ullsockar på - check

 Ord är det mäktigaste vi har efter tanken, men tanken kan inte bli offentlig utan ord. Den makten ord besitter kan både förgöra och förlösa. Ord kan också förföra, förälskelsen är inget intellektuellt problem som vi kan lösa med hjärnan, utan en känsla som drabbar en...

Jag gillar ord, helt klart, allt handlar om kommunikation, alltså informationsutbytet mellan sändare och mottagare ,ibland i en dimension, ibland i flera dimensioner och syftet för mig är, att få mina åsikter och tankar prövade. Jag tror att jag kan bli en bättre individ. Jag kan, efter en diskussion eller debatt, välja att revidera, behålla eller rent av förkasta den åsikt jag framförde.

Jag fyllde på fröautomaten och innan jag hann in så hade den här herren kommit på besök. Har den suttit och spanat på mig eller?

Om man separerar kroppen från huvudet och transplanterar in en ny kropp - hur mår man då? Accepterar man att få en ny kropp av tacksamhet för livet eller tycker man inte om den och känner sig fången i den?

När jag träffar min svåger så brukar vi ibland grotta ned oss och diskutera delikata små ämnen som får resten av sällskapet att gäspa och gå i säng. Vilket uttryck 'gå i säng'.

Ja i alla fall, Vad TROR ni? I detta fall kan man bara tro för man vet ju inte. Vid första tanken var vi överens att människan är mycket 'hjärna', att livet sitter i hjärnan. Därför borde man kunna acceptera att få en ny kropp nu när vi utgick ifrån att den var snygg, väl fungerande och matchande med det övriga.

Nästa steg - men man säger ju att människan är kropp och själ. Rent vetenskapligt (han är forskare) så är vi inte bara hjärnan utan vi kommunicerar ju med hela kroppen via vårt nervsystem och våra fem sinnen (sex enligt dem som har ett utvecklat sjätte sinne). Synen, hörsel, känsel, smak och lukt har ett väl utvecklat transportsystem via nervsystemet.

Dvs; då är vi ju inte bara en hjärna utan känner mycket via kroppen. Men om man får en ny kropp, sänder hjärnan ut (i vårt huvud) mer signaler än mottar den mest från den transplanterade kroppen? ALla små receptorer som skickar signaler till hjärnan.

Om man ser på vissa sjukdomar så kan vår hjärna spela oss en rejält spratt angående vår kroppsuppfattning också. Tänker på människor med ätstörningar som ser sig själv så tjock att de måste gå tvärsover genom dörröppningen för att rymmas fast de är som små sparvar i storlek. Då är inte hjärna särskilt pålitlig.

De som har drabbats av t ex halvsidesförlamning genom stroke har ibland svårt att fatta att den där 'kalla, orörliga handen' som ligger på mitt knä är MIN. Det är helt obegripligt att få det att koppla och svårt att acceptera.

De som har förlorat en kroppsdel och som har fantomsmärtor brukar få använda 'spegling' för att minska och få smärtan att försvinna. Hjärnan tror fortfarande att man har kvar t ex sin hand. Sätter man fram en spegel som speglar den andra handen - där man skulle ha sin hand. Fattar ni - man tittar i spegeln och ser sin hand (som är den som man har kvar) och hjärnan tolkar det som om man har en hand och minskar på smärtan ju fler gånger den tolkat synintrycket.

Fantastiskt, eller hur. Hjärnan - vår mentala förmåga är så oändligt stor.

Jag ska i alla fall vara tacksam för att jag lever. Hur jag ser ut är inte så viktigt, allt beror på hur jag tar det, hur bra självförtroende, självkänsla och självinsikt jag har.

Nästa följdfråga; men hur blir jag ?jag?hur formas jag till den person jag är?

Utan förebilder - utan någon/några att göra efter, avspegla sig i och följa?..hur blir det då?.

Ja, natten är lång. Frågan är om någon av oss blev något klokare. Ju mer vi grottade ned oss i frågeställningarna desto svårare blev det att riktigt bestämma sig för man tycker?

Om man separerar kroppen från huvudet och transplanterar in en ny kropp - hur mår man då?

Frågan som var så självklar att svara på i första stycket har nu blivit - SVÅRT

Så här kommer min nya bok att se ut när den kommer ut i handeln.
Som vanligt är det ingen lattjolajban bok utan en med mycket tankar, arbete, erfarenhet och vånda.

Men nu när den är skriven så får det gå som det vill med den. Jag behöver inte fundera över att skriva den utan kan uppta min hjärna med något annat..
PLANKSTEK. mums..

Tisdagarna med Morrie (Originaltitel: Tuesdays with Morrie) är en självbiografisk roman från  1997 av den amerikanske författaren  Mitch Albom.  

Boken handlar om ett flertal möten mellan författaren och dennes gamle lärare från  collage, Morrie Schwartz, 16 år efter deras avsked vid den förres examen 1979. Mitch Albom lovar då sin lärare, som han blivit mycket god vän med under studietiden, att han skall besöka honom igen. Karriären tar dock överhand, och först 1995, 16 år senare, när han ser en intervju med Morrie, om dennes insjuknande och döende i  ALS, bestämmer han sig för att infria sitt löfte. De sista mötena mellan Mitch och Morrie blir en samling samtal om det goda i livet, mellan en klok äldre man och en ung man som i karriärens jäktiga tempo behöver påminnas om det han en gång lärde sig av samma återupptäckta samtalspartner.