Hanna Berg, Ung-reporter

The pursuit of happiness är den amerikanska drömmen filmatiserad. Fruktansvärt äcklig film.

Will Smith är hemlös och hungrig på gatan men en vacker dag får han ett jobb på ett företag och blir rik. Amerika är ett land där alla är fria med samma möjligheter att jobba sig uppåt, tjäna pengar och därmed bli lycklig. Ja, ni fattar. Den inger samma känsla man får när man tittar på seventh heaven. Känslan av att det här är fan inte rätt.

Ingen människa kan någonsin bli fri i ett land där rikedom är synonymt med lycka, eftersom pengar då definierar människans värde. Ifall det fungerar så kommer alltid de hemlösa att äta bortkastad lunch i soptunnorna på Wall Street och inte bli sedda av någon förän de, som Will Smith, "klipper sig och skaffar sig ett jobb".

Människor har inte samma möjligheter  i Amerika. Det är ett land där frihet endast kan uppnås när man betalat för den (t.ex. sjukvård och utbildning) vilket ju inte alls är frihet i dess rätta bemärkelse.

Amerika. Vilket.jävla.skitställe. Om jag bestämmer mig för att flytta dit är ni välkomna att skjuta mig

Ernesto Guevara sa såhär: Allt vårt handlande är ett stridsrop mot imperialismen, och en enträgen bön till folken om enighet och sammanhållning mot människosläktets stora fiende: Nordamerikas Förenta Stater. Jag vet inte, kan det ligga något i det? 

Nu går jag och lägger mig.

Inget är så oprinsessigt som att svettas.

”Dags att dansa, glittra och behaga”. Så lyder introduktionen till Stella Gurneys barnbok Hur man blir en prinsessa – en guide till hur du plockar fram prinsessan i ditt inre, som just nu säljs på Åhléns jämte Bröderna Lejonhjärta och Barnens bästa sagor. Boken är rosa och glittrig, och är just därför (föga förvånande) full av skit. Inte skit i den vanliga meningen när det gäller barnböcker, det vill säga normer som gör tjejer till svaga offer och män till starka krigare: utan ren och skär skit. Inte ens den typiska ”Jag är inte feminist, jag är för individen”-typen kan läsa denna bok och tycka att den inte är fruktansvärd. Boken innehåller kapitel som ”vett och etikett”, ”skönhet” och ”drömprinsen” och i dessa kan man lära sig att en riktig prinsessa aldrig ser sur eller arg ut. Man kan också läsa om hur en prinsessa alltid ska tala med rösten nere, mjukt och behagligt. En prinsessa kastar aldrig huvudet bakåt och gapskrattar (hon övar in ett klingande fnitter istället). Det står också om hur valet av kläder är viktigt. ”Tänk rosa, tänk spets” står det. Man ska också vara noga med att anpassa kläder efter väder, för ”ingenting är så oprinsessigt som att svettas”. Man betonar vikten av diet och motion (ja, detta är en barnbok). När det kommer till motionen är det viktigt att välja något prinsess-anpassat, till exempel yoga eller ridning. Vad gäller drömprinsen ska man inte ge upp hoppet om han inte kommit än: han är nämligen hemma och borstar sin vita ryttare för att snart rida och hämta dig. När han gör det, följ råden i boken så vinner du hans hjärta. Ja, det var väl en snabb summering av denna bok för barn som nyss lärt sig läsa.

Fy fan, på ren svenska, så äckligt. Det är ju inte konstigt att världen går åt helvete med våldtäkter, könsstympning och ojämna löner när vår framtid läser sån här skit. Varför, Åhléns, säljer ni denna bok och bidrar till att Julia Wiberg blir bortförklarad med ”hon är från norrland” när hon är högljudd på Café Opera? Varför bidrar ni till att tjejer i åk 6 blir tagna på brösten och inte vågar säga ifrån? Det får vara nog någon gång. Åhlénsgruppens VD heter Thomas Axén. Åhlénsgruppens VD kommer aldrig att heta Anna Svensson. Det kanske är det som är tanken.

"Skandal-kissie" (haha) gjorde en intervju med tidningen veckorevyn nyligen. Eller ja, den fanns iallafall att läsa nyligen. I den talar hon ut om den påhittade bröstförstoringen, pengar och avundsjuka (enligt henne är ju såklart hon ett offer för den svenska avundsjukan då hon är så tät). Hon säger också att hennes läsare inte verkar vilja förstå att det inte är hon, Alexandra, som är så jävla elak med folk utan hennes alter-ego, KISSIE, som är det. Därmed ska man inte hata henne. "Det var inte jag, det var kissie".

Men hallå. Visst förstår jag att man kan leva ut lite mer genom någon sorts alter-ego men man kan ju för fan inte skylla ifrån sig på denne. Det är ju fortfarande ALEXANDRA som skriver att hon slår sin lillasyster för att hon är så dryg. Det är hon som skriver att feta människor borde dö. Det är hon som skriver att arbetarklassen borde klippa sig och skaffa ett bättre jobb. Det känns väldigt omoget och lätt schitzofrent att hålla på såhär.

För övrigt. Vem provoceras egentligen av Kissie och Dessie och Pissie och allt vad de heter? Är det verkligen lönt att orka bli upprörd när små fjantar skriver massa skit som de inte förstår själva?

* Gör ALDRIG någonting som du inte tidigare kunnat tänka dig göra men efter en öl eller tre känns som en toppenidé

* Klä inte ut dig till punkare när du ska på krogen och särskilt då inte med en fejkad näsring eftersom den 1, producerar "rinnsnor" konstant och 2, har lätt för att rispa upp insidan av näsborren

* Sov inte till 16.00. Tydligen missar du saker då.

Ida Lithell har intervjuat sötaste Elma Wikström, 3 år:

Hej Elma, vad heter din nalle?
- Apan. Eller nej, han har bytt namn till Apis Apis.

Hur gammal är Apis Apis?
- Tre år.

Vad är det bästa med honom?
- Vet inte.

Vad är det sämsta då?
- Att han äter upp mina korvar.

http://www.alltomstockholm.se/start/article265296.aos

Förlåt mig herre för den pubertala rubriken men OJ vad roast på berns suger.

Varför? Jo, för att det inte är okej att kalla Sofia Wistam för sprutluder och säga att hon är beroende av nässpray eftersom hon "tycker om att bli sprutad i alla hål".

För att det inte är okej att säga att Pernilla Wahlgren "har rätt längd för att suga kuk".

Varken Björn Gustavsson, Bert Karlsson eller någon av de andra manliga deltagarna har behövt försvara sina hängbröst (som sagt, Bert) eller sina sexuella erfarenheter (okej här var väl Bert ett dåligt exempel).

Det funkar inte att man lär barn i skolan att det är fel att kalla tjejer för horor när vuxna människor gör det i TV och kallar det för humor.

De här grejerna man håller på med men skäms något så fruktansvärt över, ni vet. Jag har en del sånt för mig. Bland annat läser jag Paolo Coelho och Camilla Läckberg och skulle i mindre stolta dagar nog kalla dem båda för underbara.

Men sådant är ändå okej, intalar jag mig. Jag gör nämligen saker värre än så. Idag har jag tillexempel googlat på binnike- och springmask. Tittat på lite bilder. Läst på (till mitt försvar har jag dock en bekant som drabbats av den sistnämnde och jag vill vara beredd om det når mig).

Nu är min självrespekt ungefär så här hög: 0

Kommer aldrig mer att äta fisk. Eller gå på toaletten. I risk för att upptäcka maskjävlar som kämpar för livet i toalettvattnet kommer jag att hålla mig in i det sista.

www.vidilab.se/assets/images/Maskar/Springmask.jpg

koolielu.edu.ee/kajarahu/veeb/mittemikroobsed_toidumurgistused/images/laiuss2.gif

Jag kan tala om att jag aldrig, utan att tveka, har känt mig lika ofräsch som idag när jag besökte Stylist med spa-programmet på dragonskolan. Ville hänga mig själv bland alla fina naglar och nytvättade hår. Herregud, vilka snygga människor.

"Barn är andra varelser som lever i en annan värld"

"Barn kan uppträda på sätt som för den vuxne verkar konstigt"

"Du ser barnet, barnet ser dig, men låt dig inte luras!"

Jaha, så här sitter jag. Sömndrucken och förbannad.

Planerar små visiter till dem som tyckte att det kändes ok att 1, ta bort all asfalt från parkeringen utanför mitt fönster från 06:00 till nu och 2, borra i lägenheten ovanför mig kl 07:30.

Men det är ju soligt iallafall