Att ha en sparad slant för oförutsedda utgifter är som bekant alltid bra. Förvånansvärt många lever ändå på marginalen.
Det är förhållandevis låga räntor och då är det frestande att låna mer än man egentligen bör göra t ex för den där utlandsresan eller den där stereon etc.
Det diskuteras allt som oftast att svenskarna är för högt belånande. Och eftersom belåningsgraden är en parameter som har bäring på privatekonomin så har också vår belåningsgrad bäring på statens finanser. Till fast egendom som hus etc. är det ju helt rätt att låna.
Men pga. att det är låga räntor är det för lätt att låna över sin egentliga förmåga för lite mer osäkra investeringar. Att ha för hög belåningsgrad i förhållande mot sin förmåga kallas i företagsvärlden för soliditet. Alltså måttet mellan belåningsgraden och det egna kapitalet. Där ligger t ex vår kommun inte bra till.
Men vad som egentligen talas mindre om i debatten är vårt sparande. Det är faktiskt så att svenskarnas sparande under första kvartalet faktiskt uppgår till hela 31 miljarder kronor. Så en liten buffert finns det ju i alla fall.
Uppdaterad: lördag 16 juni 2012 klockan 00:16
2 Kommentar
+ Skriv kommentarFyll i fälten för att lämna en kommentar
Alla kommentarer som skrivs måste godkännas av ägaren till bloggen innan de publiceras.
Karl-Gustav Sjöström säger:
Du och jag kan spara, men jag är övertygad om att du väl känner till att det för många är omöjligt att spara en enda krona.
I USA mötte vi t.ex. folk som var så fattiga att de inte ens kunde "pay attention" (ett av mina "dumma" skämt).
lördag 16 juni 2012 klockan 08:05
Hans-Inge Smetana svarar:
Tror du har rätt. Men jag är också övertygad om att om många prioriterade om så kan man också få en sparad slant vad det lider.
söndag 17 juni 2012 klockan 00:00
Skriv kommentar