Statistik från Sveriges Radio pekar på att många unga människor finns bland poddlyssnarna.

Det är bra om många unga engagerar sig och känner stort intresse och ansvar för samhällsfrågor, men samtidigt måste vi fråga oss om vi har gett dem de bästa verktygen för att hantera en krävande vardag? Ett stort antal personer verksamma inom barn- och ungdomspsykiatrin menar att så inte är fallet.

Den psykiska ohälsan har ökat markant i länet. Både bland äldre ensamma människor, men också bland barn och unga. I Västerbotten har på de senaste tio månaderna remisserna till barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) ökat med cirka 30 procent samtidigt som många remisser skickas tillbaka och studsar mellan huvudmännen. Köerna till BUP i Västerbotten är bland de absolut längsta i landet och så kan vi inte ha det! Frågan blir, hur ger vi våra barn och unga de bästa förutsättningarna till en bra start i livet?

Förhoppningen är att vi ska få ett konkret svar på fullmäktige inte minst med tanke på att vid årsskiftet blir FN:s barnkonvention svensk lag. Kristdemokraterna har genom tidigare barn- och äldreminister Maria Larsson länge drivit frågan att barnkonventionen ska bli svensk lag. Men en lagändring förpliktar att ge barn de allra bästa förutsättningarna.

Psykisk ohälsa är ett svårt ämne vilket går både brett och djupt i samhället. Långsiktigt arbete ska kombineras med blixtinsatser och ett helhetsperspektiv behövs. BUP gör ett fantastiskt arbete, men allt varken kan eller ska lösas där. Ett ansvar vilar också på andra delar av samhället att kunna ge unga de verktyg som behövs för att hantera sin vardag. Familjens betydelse får aldrig underskattas och föräldrarnas roll ska uppgraderas.

Samhällsgemenskapen är en kristdemokratisk vision och har så varit sedan partiet grundades 1964. Idag, drygt femtio år senare, är behovet av ett samhälle där människor känner gemenskap med varandra och tar ansvar för båda sig själva och sina medmänniskor kanske större än någonsin tidigare. Ett exempel på det är SCB:s studier över svenska folkets tidsanvändning, som visar att vi vuxna lägger allt mindre tid på social samvaro med barnen.

Till det kan läggas en studie som gjordes av Mentor Sverige och Ungdomar.se för två år sedan, där 40 procent av de tillfrågade menade att de saknade en vuxen att prata med och hela 70 procent sa att de önskat mer stöd av en vuxen under sin skolgång. Det är minst sagt oroväckande siffror, och trender som måste vändas.

Vi ska arbeta med psykisk ohälsa tillsammans med fler aktörer på alla nivåer. Det är därför oacceptabelt att vissa kommuner sparar på elevhälsan till miniminivåer vilket innebär att barn och unga möts av en stängd dörr när de söker hjälp. Regionen behöver ta ett större helhetsansvar över elevhälsan i hela länet för att barn och unga ska få samma möjlighet till vård oavsett var de bor i länet.

Psykisk ohälsa är inte bara ett problem för den individ som drabbas, utan det är i högsta grad ett samhällsproblem. Vi får aldrig glömma att bakom varje siffra i statistiken finns en människa som behöver hjälp. Kristdemokraterna menar att det är dags för den styrande majoriteten att släppa på de ideologiska skygglapparna och istället lyssna till konkreta förslag som kan förbättra situationen.

KD:s förslag innebär; att regionen tar ett större samordningsansvar och helhetsgrepp om elevhälsan i länet; att vårdval införs inom barn- och ungdomspsykiatrin och att remisskravet slopas samt att personalen på de tre orterna ges större möjlighet att påverka sin arbetssituation.