Tomma tunnor skramlar mest; heter det i ordstävet. Och det ligger en del i detta nu inom den socialdemokratiska rörelsen.

Socialdemokraternas nye ekonomiskpolitiske tales”man” (kvinna) Magdalena Andersson har ju sagt sig kunna utmana Anders Borg.

Det jag har sett av henne hittills har jag faktiskt blivit lite imponerad (säg det inte till nån :-).

Men hon går fortfarande lite i otakt med väljarna. Hon har skyhöga förväntningar på sig. Så vad vill hon då? Hon gillar skattesänkningar för hon vill behålla regeringens jobbskatteavdrag. Det har ju för övrigt hörts ganska högt tonläge från S håll att man varit mot skattesänkningar. Men nu ändrar man sig visst helt plötsligt.

Hon vill t o m införa jobbskatteavdrag för arbetslösa och personer som uppbär försörjningsstöd. Den tanken är god. Men där är hon ju faktiskt lite sen. Lösningen på detta håller snart på att levereras av regeringen. Socialminister Göran Hägglund tog nämligen initiativet till detta särskilda jobbskatteavdrag redan förra sommaren.

Rut vill hon också behålla och ROT likaså. Men vari består då skillnaden mellan Anders Borg och Magdalena Andersson. Den är åtminstone inte tydlig i alla fall. Om inte väljarna ser sånt som jag inte ser.

Hemkommen från debatten på SVT så kan jag nog inse att det var i mindre skala som vi debatterade på eftermiddan i radio. Ja debatten i radion var väl hyfsad. Däremot var det väldigt dålig styrning på tiderna. Två av partierna kom inte fram de första 10 minuterna. Jag begärde ordet ett antal ggr men det missade programledaren. Sen i princip ställde jag mig upp en gång för att markera att jag begärt ordet och ni som sett mig vet nog att jag inte är så liten o obetydlig :-). Men det rätade på sig och jag tycker att vi hade en bra debatt. Och om man ska sia vem som vann debatten så får man nog säga att vi 4 oppositionspartier var de som kom fram mest. Men den åsikten kanske inte delas av majoriteten. Hur som helst är det roligt att debattera och lyfta fram vad partiet vill. Någon av oss hade med sig spenderbyxorna men jag tror ingen hade så stora fickor så byxorna av tyngden föll ner.

 

På telefonmötet med Borg i morse delgavs en del intressant siffor. Har väntat med info då det ska vara en presskonferens.

Ekonomistyrningsenheten anser att Sverige ligger väsentligt bättre till ekonomiskt än vad man tidigare hoppats på. Vi har också starka offentliga finanser totalt sett i landet. Men en del kommuner o landsting brottas med underskott.

Arbetslösheten ligger också på en lägre nivå än väntat och sysselsättningen beräknas öka med ca 10.000/ år de närmaste åren.

Regeringen har ansett det nödvändigt att skapa en del stabilitetspunkter o möta krisens ofärd hos vissa grupper. Kanske inte minst bl a pensionärer, ungdomar och barnfamiljer.

Beräkningarna av BNP visar på överskott in på nästa år på ca 2%. Mot bakgrund av detta så har alliansregeringe valt att i vårproppen satsa på tre områden: barnfamiljer, ungdomar samt infrastruktur. Och dessa satsning är ju till stor del redan kända.

Barnfamiljerna: Ökning av flerbarnstillägget. 6000 kr/ år för en 5 barnsfamilj är välkommet tillskott.

Ungdomarna får möjlighet i större utsträckning att få sommarjobb i kommunal regi. Det gör en uppväxling både för ungdomarna som har möjlighet att komma ut i arbete och för kommunerna som får tillskott att finansiera kostnaden.

Infrastruktursatsning i hela landet med viss egenfinansiering med trängselskatter i Stockholm o Göteborg.

Alliansregeringen har mot bakgrund av ovanstående planerat att inte tillskjuta några temporära ökade skatteintäkter till kommunerna i denna vårpropp. Själen till detta är bl a att det är starka finanser i den offentliga sektorn och att det finns risk att temporära höjningar kan störa den pågående avtalsrörelsen.

Däremot pågår ett intensivt arbete i de olika arbetsgrupperna som kommer att generera permanenta förstärkningar inom respektive område som t ex äldrevården, barnfamiljerna etc.

Kommunsektorn har också tidigare skyddats mer än andra sektorn bl a genom de tillfälliga förstärkningarna man gjort skatteintäkterna. Sänkning av arbetsgivaravgiften, de tidigare extra statsbidragen samt den permanent höjning som beslutades i förra proppen på 5 miljarder är naturligtvis fortfarande gällande.

Sverige är i bättre läge än vi tidigare trott. Tillväxten ökar och vi har betydligt bättre förutsättningar än många andra länder runt om oss. Det kändes tryggt att höra det av finansministern.

Ska bli spännande att se vad vårproppen har med sig. Lite har ju läkt ut tidigare. Det är ju lyckligtvis pensionärernas tur denna gång. En skattesänkning för dem är ett måste o jag är glad att alla alliansparter i slutändan kommit till samma ståndpunkt.

Många har sagt att de futtiga hundringar som varje pensionär får är alldeles för lite. Och jag är benägen att hålla med. Men vi ska komma ihåg att för många pensionärer är dessa hundringar välkomna intäkter. Och vi måste också komma ihåg att kollektivet är stort o vi får inte glömma att vi just passerat en lågkonjunktur av sällan skådat slag så några stora utsvävningar är inte gångbara.

Sitter nu i skrivandes stund i telefonmöte med Anders Borg för att få ytterligare info om vårproppen.

Feminist eller inte. Det är inte hur man kallar sig som är det viktigaste utan hur man gör. Själv vill jag inte kalla mig feminist men jag värnar om jämställdhet på alla nivåer.

Man har kollat hur departementscheferna har tillsatt sina utredningsmän eller kvinnor.  Det är slående siffror. De som kallar sig feminister har anställt mest män. Men de som tar avstånd att kalla sig feminist lyckas betydligt bättre. Vad kan detta bero på? Läpparna bekännelse?

Nyamko Sabuni (FP) samt Göran Hägglund (KD) säger båda att de inte vill kalla sig feminist. Men ändå har de lyckats betydligt bättre än t ex Anders Borg (M) som vill kalla sig feminist.

Ska alltså slutsatsen bli att en feministisk minister tenderar att anställa i huvudsak män, i synnerhet på de högra tjänsterna, medan en icke-feministisk minister agerar mycket mer jämställt vid rekryteringen av medarbetare i en utredning?

Christina Bergqvist, docent i statskunskap vid Uppsala universitet, anser att den slutsatsen kan vara något djärv. Däremot, menar hon, råder det inget tvivel om att uppdelningen fortfarande står mellan ”mjuka” och ”hårda” frågor, mellan typiskt manliga och typiskt kvinnliga områden.

Läs artikeln här.