Många ledare spetsar till budskapet i sina texter och det är ju liksom grejen med en ledartext att den ska röra om i debatten. En ledare från Norrköpings Tidning för några dagar sedan har däremot verkligen förstått vad det handlar om med julruschen och avdrag för gåvor till ideella organisationer. Han har dessutom förstått vart reformen kommer ifrån.

Han skriver så bra så jag tycker texten får tala för sig själv i sin helhet. Mattias Holmgren skriver:

Under julhelgen är svensken kanske som mest generös. Tusentals kronor läggs på julklappar och andra investeringar för att få julfirandet att bli så gemytligt som möjligt. Inte sällan är det presenter som knappt är önskade och kanske aldrig kommer till användning. Den som köpt julklappen är dock glad ändå. Att konsumtionshetsen och dagens kommersialism naturligtvis förstärker fenomenet är givet.

Det finns dock rent naturliga förklaringar till varför vi människor tycker om att dela med oss av vad vi har. Detta förklarade debattören och professorn Stefan Einhorn i en debattartikel i Dagens Nyheter, som passande nog publicerades på julafton.

Förutom de rent materiella fördelar som finns i att dela med sig av sitt överskott till fattiga människor så aktiveras även ett belöningscentrum i hjärnan.

Men det är inte endast under julen som svenskarna är generösa. Dels ger gemene svensk i genomsnitt årligen 500 kronor till organisationer med 90-konto, dels går en ansenlig summa från vår skattsedel till just bistånd.

Det som egentligen har varit det största hindret för denna generositet är skatterna, där till och med välviljan har varit beskattad – i praktiken ett sätt för staten att ha monopol på att hjälpa andra människor, med skattebetalarnas pengar. Resultatet riskerar att bli ett samhälle där det inte finns några institutioner mellan staten och medborgarna.

Detta har dock lättats en aning och under förra året blev det möjligt att göra skatteavdrag för gåvor till vissa välgörande ändamål. Frågan om avdragsrätt för gåvor är en fråga som inte minst Kristdemokraterna har drivit länge, vilket kritiseras för att vara ett sätt för kristna församlingar att kunna erhålla mer pengar från sina medlemmar. Det verkar dock vara fler än kristna församlingar som gynnas av att hela donationen går oavkortat till mottagaren.

Sedan gåvoavdraget infördes förra året har Stockholms Stadsmissions gåvor i år ökat med 76 procent. Det är inte bara tidigare givare som har gett mer utan fler har även blivit intresserade att skänka pengar när möjligheten att göra gåvoavdrag införts.

Möjligheten att göra gåvoavdrag kommer att utökas nästa år. Bland annat kommer det att bli enklare att göra gåvoavdrag för pengar som skänks till bland annat stiftelser, föreningar och registrerade trossamfund som arbetar med social verksamhet. Detta är en utveckling som går helt i rätt riktning. De som tidigare var övertygade om att fler var villiga att donera om hela donationen når fram har fått sin föraning bekräftad. De steg som nu görs för att förenkla välgörenhet är inte nog, utan endast några steg i rätt riktning.

För ett väl fungerande samhälle krävs ett starkt civilsamhälle. Att Sverige av tradition har haft just detta är någonting att vara tacksam för. Men för att säkra detta för framtiden måste onödiga hinder och barriärer bort. Ingen vinner på att generositet bestraffas, allra minst de som behöver pengarna.