Det behövs ett nationellt grepp i tiggerifrågan

Civil- och kommunminister Ardalan Shekarabi har nyligen aviserat att regeringen är beredd att analysera och studera erfarenheterna av de tiggeriförbud som finns i våra grannländer Norge och Danmark. Jag välkomnar att det äntligen tas ett nationellt grepp i tiggerifrågan. I dag kan vi se att olika kommuner hanterar frågan på olika sätt och det har blivit ett lapptäcke av olika lösningar.

Efter regeringens avisering väljer Anders Ågren (M) att via en debattartikel i VK sträcka ut handen till mig och vill att vi ska komma överens om ett försök med tiggeriförbud i Umeå. Jag tar mig för pannan! Ågren har uppenbarligen inte förstått  att problemet är större än att få bort dessa fattiga och utsatta människor från gatan.

Jag vill vara tydlig med att tiggeriet på svenska gator aldrig kan vara lösningen på de stora problem som finns med utanförskap och diskriminering och fattigdom i Rumänien och Bulgarien. De problemen måste attackeras där. Ansvaret kan heller inte vältras över på oss i kommunerna. Det måste tas fram en nationell lagstiftning som ger oss i kommunerna rätt verktyg för att hantera detta. Det handlar inte om att bara som Anders Ågren (M) vill förbjuda tiggeriet så att han slipper se dessa fattiga och utsatta människor på gatan. Det handlar om att hitta nya sätt att hantera dessa människors utanförskap och fattigdom. Man kan inte bara säga förbud, utan man måste också hitta en möjlighet att lösa den uppkomna problematiken att vi har folkvandringar i Europa som tvingas till tiggeri.

Anders Ågren (M) ser bara det som är toppen på ett isberg och det vill han förbjuda. Men det handlar om en stor social utmaning som vi har framför oss. Frågan är ju om Anders Ågren bara vill lösa symptomet tiggeri eller om han verkligen vill lösa grundproblemet till varför människor tvingas tigga, Jag är rädd för att Ågrens ambition endast är att slippa se dessa fattiga människor på våra gator, att han bara vill slippa se tiggeriet för egen del.