I dag kunde jag vid kommunfullmäktige ge ett mycket positivt besked. Vi kan nu äntligen se slutet på den mångåriga och långdragna diskussionen om behovet av en planskild järnvägsövergång vid Skärgårdsskolan i Holmsund. En åtgärd som Holmsunds socialdemokratiska förening under många, många år har påtalat behovet av. Jag har även själv -som uppvuxen i Holmsund- under många år drivit frågan.

Lösningen med en planskild järnvägsövergång kommer nu äntligen till stånd genom utbyggnaden av en ny järnvägsterminal på Hillskär. I fredags kom nämligen INAB och Trafikverket överens om hur det kommande arbetet ska genomföras. Jag har i helgen fått en redogörelse av slutsatserna.

I minnesanteckningarnas sammanfattning står att ”Trafikverkets och INABs inriktning är att utveckla överlämningsbangården i hamnen för att kunna flytta över verksamheten från Holmsund och därmed kunna minska anläggningsmassan i Holmsund för att möjliggöra utvecklingen och exploatering av området och kunna lösa trafiksäkerhetsproblem på bangården och i befintliga plankorsningar.”

Stadsdirektören har under morgondagen kallat berörda dvs Färjebolaget, Kvarkenhamnar, INAB med flera till ett startmöte om terminalutbyggnaden på Hillskär. Den är en förutsättning för att verksamheten på Holmsunds bangård ska kunna avvecklas och flyttas ner till Hillskär.

Nu behandladas M-motionen ”Ge möjlighet för alla anställda inom Umeå kommun att träna på arbetstid” i Umeå kommun fullmäktige. Vi Socialdemokrater yrkar på återremiss då flera frågor återstår att besvara för att ett beslut ska kunna fattas. T ex vet vi inte vad de ekonomiska och verksamhetsmässiga konsekvenserna av ett införande av en friskvårdstimme blir. Detta måste först utredas.

I samband med att den nya kommunorganisationen med en förvaltning sjösattes den 1 januari 2011 togs förmånen -som vissa kommunanställda hade- med friskvårdstimme bort. Anledningen var att skatteverkets regler säger att en arbetsgivare inte får erbjuda en skattefri förmån som bara vissa av de anställda kan nyttja. Systemet med friskvårdstimme togs bort eftersom det var ojämlikt.

Nu har Moderaterna motionerat om ett återinförande av friskvårdstimmen. Det är naturligtvis en god tanke som ligger bakom motionen och ett gott syfte som eftersträvas med förslaget. Bland annat så argumenteras för att en friskvårdstimme skulle vara en åtgärd mot problematiken med de ökade sjukskrivningarna inom den kommunala sektorn. Motionären har helt rätt i att sjukskrivningarna har ökat sedan 2012. Möjligen skulle en friskvårdstimme vara en åtgärd mot sjukskrivningsproblematiken.  Det skulle vara intressant att ta del av vad den samlade erfarenheten  med en friskvårdstimme inom kommunsektorn ser ut.

Försäkringskassan konstaterar att kvinnors sjukfrånvaro ökar snabbare än männens, att antalet sjukskrivna i psykiska diagnoser som idag utgör den vanligaste sjukskrivningsorsaken för både män och kvinnor ökar samt att mönstret går igen i alla branscher och yrken, men är särskilt framträdande inom vård, skola och omsorg.  Arbetet med att öka hälsan och minska sjukfrånvaron är därför prioriterat inom Umeå kommun. Som vi alla vet beslutade Kommunfullmäktige i juni förra året om ett uppdrag att arbeta fram en plan för att minska sjukskrivningarna. Personalfunktionen har tillsammans med verksamheterna och – vilket är viktigt- i samråd med de fackliga organisationerna i CSG utarbetat en plan som avser perioden 2017–2020.  

Även om jag förstår att återinförande av en friskvårdstimme låter bra i de flestas öron måste vi dock se hur en friskvårdstimme slår. Når vi t ex de grupper som Försäkringskassan pekar ut dvs kvinnorna  inom vård, skola och omsorg?  Nej det är ju faktiskt inom dessa områden som vi tidigare i kommunen kunde konstatera att det var omöjligt för de anställda att nyttja friskvårdstimme. Denna ojämlikhet var ju anledningen till att friskvårdstimmen avskaffades.  Jag är övertygad om att om friskvårdstimmen ska kunna tas ut -inte bara av tjänstemännen- utan även av de som jobbar i de ”tight bemannade” välfärdsverksamheterna kommer det att krävas vikarier och därmed extra resurser. Det går inte för en förskolelärare att lämna barngruppen för en friskvårdstimme inte heller för en lärare eller en undersköterska inom hemtjänster. Den personlige assistenten som behöver vara vid brukarens sida hela tiden kan naturligtvis inte heller bara lämna arbetsplatsen för en friskvårdstimme. Hur ska denna vikariekostnad finansieras?  Och är det verkligen en friskvårdstimme som står överst på dessa nämnder och verksamheters önskelista om det ska fördelas mer resurser? Är det berörda fackföreningars främsta prioritering?

Vi socialdemokrater prioriterar bemanning inom vård, skola och omsorg. Vi menar att det saknas information och konsekvensanalys för att idag kunna fatta beslut om ett införandet av en friskvårdstimme. Vi Socialdemokrater tillsammans med Miljöpartiet yrkar därför på återremiss.

Yrkanden

Att skicka motionen på återremiss för;

att arbeta fram en ekonomisk konsekvensanalys inom samtliga nämnders verksamhetsområden

att via remiss efterfråga respektive nämnds konsekvensanalys inom dess samtliga verksamhetsområden

att via remiss erbjuda samtliga berörda fackförbund att lämna synpunkter på förslaget om friskvårdstimme

att inhämta information om erfarenheter av systemet med friskvårdstimme inom kommunsektorn

att inhämta mer information kring skatteverkets regler om skattefria förmåner för sina anställda