I dag är det internationella kvinnodagen, en dag som instiftats för att uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. Jämställdhetsfrågorna kan dock inte inskränkas till att dryftas en dag per år, de måste vara ständigt närvarande i den politiska debatten och det politiska arbetet.
Internationella kvinnodagen instiftades ursprungligen 1910 av den socialistiska världsorganisationen Andra internationalen. 1977 antogs den som en världsgemensam kvinnodag av FN:s generalförsamling i en resolution. Sedan 1978 finns 8 mars med som internationell kvinnodag på FN:s lista över högtidsdagar.
Som inte minst höstens Me too-våg visade har vi en lång väg kvar innan vårt samhälle kan kallas jämställt. Under Me too-debatten fick vi ta del av berättelser, om sexuella trakasserier, sexuellt våld och sexistiskt förtryck, från kvinnor inom samhällets alla områden. Alltifrån jurister, skådespelare och politiker till vårdbiträden, läkare och byggarbetare kunde vittna om ett förtryck i vardagen som kraftfullt begränsar kvinnors liv.
Alla de som under lång tid framhärdat att kvinnor och män är jämställda i Sverige fick förhoppningsvis skäl att omvärdera sin inställning.
Jämställdhetsarbetet är inte färdigt och vi måste fortsatt arbeta aktivt med jämställdhet på samtliga områden i det svenska samhället. Det är en fråga om demokrati och mänskliga rättigheter. Ett icke jämställt samhälle är inte fullt ut demokratiskt.
Kvinnor får än i dag inte lika lön för lika arbete, jämfört med sina manliga kollegor. Detta lönegap har slutits något över tid men är fortfarande väldigt stort. Löneklyftan mellan kvinnor och män innebär i praktiken att kvinnor i genomsnitt arbetar en timme gratis varje dag, om man jämför med mäns genomsnittslöner för samma arbetsuppgifter. 29 procent av alla kvinnor arbetar deltid (11 procent av männen), bland annat för att kvinnor tar ett större ansvar för hem och familj samt tvingas ta arbeten med osäkrare villkor.
Kvinnor faller dagligen offer för mäns våld. Bland kvinnorna uppger 3 procent att de drabbats av sexuellt våld och mörkertalet är med all sannolikhet väldigt stort. För män är motsvarande andel 0,4 procent.
Kvinnor tar också, som nämnts ovan, fortfarande ett oproportionerligt stort ansvar för det oavlönade arbetet i hemmet och för föräldraskapet. 74 procent av föräldraledigheten tas ut av kvinnor. I Umeå är papporna bäst i landet på att ta ut föräldraledighet men med nuvarande takt skulle det ändå ta 47 år innan Umeås föräldrar är helt jämställda.
Ojämställdheten har ett högt pris i form av stort lidande och sämre hälsa för många kvinnor.
Detta är officiell statistik och fakta som är tillgänglig för envar. Bilden är tydlig: jämställdhetsarbetet har inte fullbordats och måste hållas vid liv.
Socialdemokraterna är ett feministiskt parti och vi tänker inte ge oss förrän samhället är fullt ut jämställt.
I Umeå kommun är jämställdhetsarbetet högt prioriterat, eftersom det finns så mycket kvar att göra. Jämställdhet är en fråga om mänskliga rättigheter och demokrati som måste genomsyra alla delar av kommunens verksamhet.
Målet för kommunens jämställdhetsarbete är en jämn fördelning av makt och inflytande i samhället, ekonomisk jämställdhet, en jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet och att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Umeå kommuns strategi för jämställdhetsarbete kan läsas här.
År 2016 genomförde vi rätten till heltid inom vård och omsorg, en viktig jämställdhetsreform som vi socialdemokrater fortsatt vill säkra finansiering för. Vi har också arbetat med jämställd stadsplanering i Umeå, för att öka tryggheten i offentliga miljöer. I Sverige överlag uppger 31 procent av kvinnorna (9 procent av männen) att de känner sig otrygga när de är ute sent på kvällen. 22 procent av kvinnorna känner oro inför överfall och misshandel. En jämställdhetsinriktad stadsplanering är ett av verktygen för att öka tryggheten i våra offentliga miljöer.
Vi har tagit krafttag för att minska sexhandeln i Umeå, vilket har gett vissa resultat och arbetet fortsätter. Läs mer om detta på Andreas Lundgrens (S), ordförande i individ- och familjenämnden, blogg.
Den socialdemokratiskt ledda regeringen är världens första uttalat feministiska regering och har bedrivit en politik för att göra skäl för den benämningen. Regeringen har tagit fram en handlingsplan för jämställda livsinkomster, arbetar med jämställdhetsperspektiv i statsbudgeten, inrättat en ny jämställdhetsmyndighet, genomfört stora satsningar på kvinnors hälsa och sexuella rättigheter, börjat arbetet med att reformera föräldraförsäkringen för att göra den tidsenlig och jämställd.
Regeringen har också tagit fram en heltäckande nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Regeringen har tagit initiativ till att förnya sexualbrottslagstiftningen för att vi ska få en lagstiftning som bygger på samtycke och frivillighet. Regeringen föreslår ett samtyckesrekvisit i straffstadgandet för våldtäkt. Ett nytt brott föreslås också, oaktsam våldtäkt, för att täcka in fler av de fall där gärningsmannen kommer med undanflykter.
Den feministiska politiken har inte minst fått genomslag i den svenska utrikespolitiken. Som medlem av FN:s säkerhetsråd har Sverige sett till att kvinnors situation hamnat högre upp på dagordningen. Här kan man ta del av en treårsutvärdering av den feministiska utrikespolitiken.
Det finns dock ingen anledning att luta sig tillbaka. Vi har gjort vissa framsteg på jämställdhetsområdet under mandatperioden men det återstår väldigt mycket arbete.
Därför hoppas jag att vi får en feministisk ledning för Sverige och Umeå även efter höstens val.
