Vid årsskiftet genomförs en skattesänkning för människor som bor i ”glesbygd”. Den omfattar omkring 830 000 personer i norra och västra Sverige och kommer att innebära en sänkt skatt på maximalt 137 kr per månad.

Kommunalrådet Jörgen Persson (S) i Bräcke kommun i Jämtland konstaterade att en sådan skattesänkning räcker till en pizza – vilket kanske hade varit trevligt om det fanns någon pizzeria att gå till i hans kommun.

Kommunerna blöder med ökade behov. Det förslag från Centerpartiet som nu blir verklighet är inte vad vi behöver för tillfället.

När det gäller glesbygden i Norrlands inland – och Norrland överlag för den delen – så är det svårt att se att denna reform kommer att utgöra något märkbart lyft. Det är nog många i glesbygden som hade föredragit höjningar av de generella statsbidragen så att man kan få bl.a. vård och omsorg på samma villkor som sina vänner i de mer tätbefolkade delarna av landet i södra Sverige.

Ska man genomföra en sådan här skattesänkning tycker jag dock att den måste vara rättvis. I alla kommuner i norra Sverige har vi glesbygd och landsbygd. Trots detta är Umeå undantaget från skattesänkningen. Det är oförskämt mot exempelvis våra kommunmedborgare som bor i Botsmark, dvs. på landsbygden med de förutsättningar som det innebär.

Det är under alla omständigheter bekymmersamt att en sådan här skattesänkning ges företräde framför höjningar av de generella statsbidragen. Centerpartiet har visat att de helt saknar förståelse för kommunernas förutsättningar. Tyvärr är detta resultatet av förhandlingar, men jag hade önskat att det hade funnits ett större stöd för den socialdemokratiska politik som hade prioriterat att stärka upp kommunernas ekonomi framför tandlösa skattesänkningar. Kommunernas utmaningar är skriande och välfärden måste sättas först!