Hans Lindgren  (S)


Sysselsättning: tekniker och s-politiker Robertsfors
Född: 1954
Familj: gift och tre vuxna barn
Bor: Övre Åkulla mitt i skogen.
Bil: Ford Focus etanol
Husdjur: Inga för tillfället.
Första minne: när jag och mina syskon fick en kattunge.
Bästa minnet: när mina barn föddes
Favoritmat: palt och köttsoppa.
Smultronställe: hemma
Avkoppling: hemma med en bok eller en riktig actionfilm.
Bästa egenskap: kreativ försöker hitta lösningar.

Det bästa med Robertsfors:
1. Lagom stort
2. Närheten till service, staden, havet.
3. Människorna
4. Naturen.
5. Föreningslivet.
 

Skrivs av

Visar inlägg från november 2009

Jenningsskolan och dåliga underlag

 

Så börjar vi närma oss det magiska datumet när Jenningsskolans framtid ska avgöras.
Det märkliga i detta är att vi över huvud taget diskuterar om vi ska ha en gymnasieskola i Robertsfors kommun. Vi borde faktiskt egentligen diskutera hur vi ska utveckla skolan.
Men icke för ty så finns det starka krafter i vår kommun som tycker att det är viktigare med t.ex. förskola i Flarken. För att vara mer tydlig så är det främst Centerpartiet som förespråkar detta. De argument man använder är främst två stycken:
                      Den är åt skogen för dyr.
                      Den framtida elevminskningen.
Hela argumentationen bygger SCB-s statistik och nedan ska jag visa på hur fel det kan bli om man som politiker inte ser upp med siffror.
 
Vi börjar med att den skulle vara åt skogen för dyr.
Det baserar man på en uträkning på att våra elever på Jennings skulle kosta 15 300 000:- sedan delar man det med antalet elever som är 105 och då får man en kostnad på 145 000:- per elev.
Det är en siffra man kan tycka är för hög och självklart hamnar vi väldigt dåligt till i statistiken.
Vad man glömmer i den uträkningen är att även kostnaden för våra elever för t.ex. komvux, SFI, IV, o.s.v. finns med i den uträkningen.
Skulle den matematiken vara korrekt skulle genomsnitteskostnaden baseras på totala antalet elever som är 196 och då blir kostnad per elev något helt annat. Men tyvärr är inte det riktigt rätt hellre eftersom det var kostnad för ungdomsgymnasiet vi var ute efter. Det är självklart inte lätt att separera kostnader när verksamheten är integrerad på det sätt man gjort på Jennings. Men utifrån de underlag som Barn och utbildning tillhandahållit skulle jag vilja räkna på följande sätt 15 300 000:- minus kostnad för SFI. IV, o.s.v. -6 067 000:- resterande blir då 9 045 000:- delar man de med 83 blir snittkostnaden faktiskt 109 000:- per elev.
83 elever blir det när man tar bort PRIV-eleverna.
Skulle vi räkna in PRIV-eleverna blir genomsnittskostnaden 96 700:- per elev.
 
Så kommer vi till det sista argumentet, den stora elevminskningen. I detta finns ingen felräkning utan det är helt korrekt att vi kommer att minska antalet elever de närmaste åren.
Men om man ska tro på något i utredningen så behöver vi 24 elever per år för att skolan ska gå ihop. Leker vi då med tanken att vi som i början på 2000-talet lyckas locka 40% av våra egna elever och minst lika många utifrån som idag, skulle vi ha 34 elever per år vilket gör skolan lönsam. Med en god marknadsföring av vår skola borde detta inte vara någon orimlighet. Vi vet också att barnantalet ökar framöver och behovet av utbildning inte kommer att minska.
Men så här illa kan det gå när politiker tror eller bygger sina åsikter på fördomar som inte är belagda i fakta. Den så kritiserade utredningen ska man komma ihåg togs fram för att se hur många elever det skulle krävas för att skolan skulle vara lönsam. Fokus i den var inte nedläggning. Som jag sagt tidigare har de siffror som figurerat kommit från SCB-s statistik och där måste man alltid analysera vad som ligger bakom.
 
Fortsättning följer

Utförsäljning och Jenningsskolan

Så har vi haft en kommunstyrelse igen och den viktigaste punkten på dagordningen var kanske investeringsbudgeten. Det blev inte heller denna gång särskilt mycket diskussioner kring den. I spåret av den dåliga ekonomin ligger också investeringarna på mycket låg nivå, drygt 9 miljoner, där den största posten är utbyte av vägbelysningsarmaturer till mera energisnålt alternativ. Den näst största posten är utbyte av ventilation och tak på sista huskroppen på Centrumhuset. De vi kom att diskutera mera är försäljning av kommunala fastigheter där vi Socialdemokrater utan tvekan kan tänka oss sälja fastigheter som vi inte har någon verksamhet i medan, majoriteten tydligen inte har några betänkligheter att även kunna sälja ut t.ex. Mårsgården. Visst kan vi tänka oss privat ägande av fastigheter som kommunen hyr men låt oss först titta på vad vi själva har för kostnad på respektive fastighet. Vi har nämligen ett internhyressystem som kritiserats av många och som definitivt inte längre kan sägas avspegla den verkliga kostnaden. Skulle vi i ett sådant läge sälja vet vi inte vad som i längden är en god affär. Kommunen har som prioriterat mål att förvalta de vi skattebetalare gemensamt har byggt upp på bästa sätt, inte att föda enskilda företagare. Nu blev förslaget också att vi skulle inventera och till nästa kommunstyrelse ta ställning till vilka objekt vi kan tänka oss bjuda ut till försäljning.

Ett allt återkommande argument för just denna typ av utförsäljning är att kommunen inte skulle vara en effektiv förvaltare, underförstått privata företagare skulle vara effektivare och billigare. Personligen tror jag inte på den typen av argument utan att det blir ordentligt synat. Jag tror också att är det något kommunen är bra på är det just att förvalta och bedriva verksamhet utan vinstintresse. Dessutom är mycket av det vi gemensamt äger så kallad infrastruktur typ vatten, bredband o.s.v. Vem tror egentligen att det skulle bli billigare vatten om det drevs privat. Är det någon som tycker att det blev bättre med de så kallade avregleringarna. Det är också därför jag ser med viss skepsis på förslagen om valfrihet. Det handlar egentligen inte så mycket om valfrihet utan mera om att få in privata intressen i offentlig verksamhet. Därmed inte sagt att det alltid är av ondo, exemplet i Umeå man brukar visa på där en privat entreprenör såg möjligheten att erbjuda hemtjänst med personal som klarade brukarnas språk och även kom från samma kultur, visar på att det finns sådana goda exempel. Men där tillför man något nytt som kommunen inte har kunnat svara upp till.
 
Slutligen kan jag inte undvika den stora frågan som ska avgöras på fullmäktige den 2 december Jenningsskolan. Jag förvånas fortfarande över att majoriteten så hårdnackat biter sig fast vid att Jenningsskolan är så dyr. Det finns egentligen inget som säger det. SCB-s statistik stämmer inte, Barn och utbildnings bristfälliga utredning stämmer inte men ändå håller man fast vid sitt ställningstagande. Nu senast läste jag en artikel i VF där Marta Pettersson påstår att överkostnaden är 4,5 miljoner för skolan. Den siffran är plockad ur den utredning som Barn och utbildning tagit fram, en utredning som vi vid ett flertal tillfällen visat på stämmer inte. Jag skulle önska att främst Centerpartiet faktiskt lyfter blicken och börjar lyssna till andra argument än det hopsnickrade siffrorna man själva tagit fram. Men det kanske finns hopp, i artikeln framgick också att Marta Pettersson såg rött, man kanske kan hoppas att hon och resten av Centern börjar klättra upp från det mörkblåa dike man hamnat i.

Vad håller på att hända?

Föräldrar till elever på Tundalsskolan inbjöd alla politiker i Barn & utbildningsnämnden och gruppledarna till diskussion angående de förslaget om klassförändringar onsdagen den 4 november. Ett mycket intressant möte där engagerade föräldrar berättade om sin oro för sina barn. Man upplevde att nu när man äntligen kände att den nya organisationen med ett högstadium satt sig och fungerat bra, kommer beslutet att riva upp klasserna igen väldigt olyckligt. Personligen upplevde jag kvällen intressant med ett lugnt och kreativt diskussionsklimat. Ett stort tack till de som arrangerade mötet och ett särskilt tack till Anna-Lena Göttfert för den intressanta och genomarbetade inledningen.

Tyvärr så var jag själv lite försenad på grund av ett annat möte och hann inte höra hela Anna-Lenas inledning men hon lovade skicka det på mail till mig.
 
Nu till det som jag blev bekymrad över.
Till mötet kom endast två politiker, undertecknad och Patrik Nilsson. Med andra ord så fanns bara delar av oppositionen representerad med två Socialdemokrater. Var fanns alla andra?
Jag kan förstå om man som fritidspolitiker inte kan vara närvarande på alla möten, men alla centerpartister kan inte ha förhinder samtidigt. Att ingen representant för majoriteten fanns närvarande måste vara en stor besvikelse för arrangörerna.
Centerpartiet som ledande för majoriteten har ett stort ansvar att faktiskt kunna vara ute och möta medborgarna. 
Var fanns Marianne Wikström Ordförande i Barn och utbildningsnämnden?
Var fanns Lars Bäckström Kommunalråd?
Var fanns Åsa Lundström ledamot i Barn och utbildning.
O.s.v.
Är detta den nya centerlinjen, så lite handlingar som möjligt till sammanträdena och undvik debatt genom att utebli. Allt för att slippa debatt, har man inte hört kritik finns den inte.
Jag tycker att det känns skrämmande och fegt när politiker i ledande position inte kan möta upp till medborgares önskan om dialog. Jag har använt liknelsen tidigare men den känns ännu mera angelägen efter en sån här kväll. Det finns djur som gömmer huvudet i sanden när fara hotar, för ser och hör man inte faran/kritiken så finns den inte.
Jag tycker det är dags att majoriteten med centern i spetsen lyfter huvudet och börjar ta till sig argumenten och kritiken, ännu finns tid till förändring.
Som fritidspolitiker ges inte mycket tid till att vara ute i verksamheterna, därför så mycket viktigare att faktiskt möta upp när föräldrar arrangerar möten och vill träffa oss för dialog.
Så länge jag är politiker kommer jag att arbeta för att vara ute bland medborgare så mycket som det bara är möjligt, jag vill vara med i den dialogen, den är en förutsättning för bra och kloka kommunala beslut.