Tänk att kunna åka från ett gråkallt Robertsfors till ett soligt Spanien, komma hem 11 dagar senare till 15 grader kallt och cirka en decimeter snö. Visst är det en fantastisk värld vi lever i. Har som alla förstår haft förmånen att tillbringa en tid i Spanien. Har man som jag och min hustru haft turen att få riktigt goda vänner, som bor i Spanien delar av året, och dessutom har den goda smaken att bjuda ner oss, måste man onekligen lägga det på det i övrigt magra pluskontot. Men nog lever vi i en fantastisk tid där detta är möjligt. Tyvärr blev jag snabbt nedtagen på jorden, väl hemma hade Kung Bore förärat oss med en massa snö, men med en välrustad maskinpark skulle det inte vara något större problem, trodde jag. Men vad händer i femton minusgrader och en maskin med gamla filter, den fryser. Så där stod jag med en icke fungerande maskin, tack och lov hade jag hunnit skotta bort det mesta av snön. Konstateras kan dock att Spanien har en del fördelar jämfört med det kalla nord. Med detta vill jag rikta ett varmt tack till våra vänner som gett mig och min hustru detta fantastiskt glada minne att leva på under lång tid framåt.

Arbetarkommunen har nu också avslutat sitt nomineringsarbete, en lång och i många stycken svår process där självklart inte alla är nöjda. Men det intressanta var att för ovanlighetens skull hade vi fler kandidater än platser, detta trots ett fantastiskt valresultat. Den största orsaken är självklart den förändrade politiska organisationen, men utan tvekan kan man också tolka det som att vi Socialdemokrater har många duktiga kandidater. Valberedningen hade en svår uppgift, där många faktorer skulle vägas in och mot varandra. Erfarenhet, kön, ålder  o.s.v. Med facit i hand får man dock säga att man lyckats sy ihop ett lag som onekligen kommer att ge Robertsfors kommun goda möjligheter till utveckling. Personligen ser jag fram emot de närmaste fyra åren med både spänning och förväntan, det ska bli fantastiskt roligt att som en del i det nya laget få vara med och forma framtidens Robertsfors.

Så har man varit duktig på kultursidan igen och avverkat ett antal böcker. Några är inte värda att lägga på minnet, medans nått guldkorn ibland dyker upp. Den senaste var Rosa Elefanter av Karin Brunk Holmqvist samma författare som till Potensgivarna. En allt igenom varm och humoristisk berättelse. Inte utan att man kände igen sig i vissa avsnitt. Det handlar om ett äldre pensionerat jordbrukarpar som lever ett stilla pensionärsliv, så flyttar det plötsligt in några nya grannar i byn och med nyfikenhet och kanske lite äventyrslust så börjar det hända saker. Kan varmt rekommenderas som kontrast till alla blodiga deckare.

Var också och såg teatern ”En råtta på menyn”. Det var min tredje föreställning där publiken får möjligheten att lösa ett uppspelat mordfall mellan förrätten och efterrätten. Förutom väldigt god mat ”bara lite för lite” bjöds vi på en skojig afton inte minst när jag lyckades lösa fallet för tredje gången.

I kväll onsdag hade vi nöjet att få se Norrlands akvavit av Torgny Lindgren som presenterades av Västerbottensteatern. En glad överraskning, då jag i min trångsynthet eller fördomsfullhet aldrig läst något av Torgny Lindgren blev jag glatt överraskad av att han skriver med så mycket humor. Tack Robertsfors teaterförening för att ni gett mig möjligheten att se pjäsen.  

Politiskt är det ganska lugnt, de flesta partier sliter som bäst med nomineringarna till kommunens styrelser och nämnder, ett grannlaga arbete som ska hänsyn till många faktorer. Kunskap, erfarenhet, kön, intresse och helst inte arbeta inom verksamheten. Inte nog med detta alla partier sliter förmodligen också med att försöka få in nya unga i det politiska arbetet, så jag skattar mig lycklig att jag inte sitter i valberedningen.