Så här i valtider är det kanske inte så konstigt att man funderar lite på hur olika vi faktiskt kan se på oss människor. De nya begreppen som alliansregeringen myntade redan inför förra valet var bland annat jobbpolitik och utanförskap. Utanförskap hamnar man i om man inte har ett arbete. Jobbpolitik innebär att så många som möjligt ska tvingas i arbete genom sänkta försäkringar, främst sjukförsäkring och arbetslöshetsförsäkring oavsett om jag kan eller om det finns arbete. Visst är det märkligt att om jag blir sjuk eller arbetslös är jag utanför, utanför vad då? Är jag arbetslös står jag till arbetsmarknadens förfogande som det så vackert heter vilket knappast kan kallas utanförskap. Blir jag sjuk, ska jag förhoppningsvis bli frisk och kan knappast sägas vara utanför. Vad det handlar om är en märklig människosyn och ett sätt att skyla över den gamla kända högerpolitiken, där människor ska skiljas åt utifrån yrke, utbildning eller någon annan yttre företeelse.
Jobbpolitik och utanförskap
Sanningen är att den borgerliga alliansen inte har människors lika värde som riktmärke, utan här finns en ideologisk skillnad.
Hade föresten förmånen att träffa den internationella ledaren från Gävle. Hon informerade om ett projekt som dom driver tillsammans med en stad i Sydafrika. Hon informerade bland annat om hur det fungerar i Sydafrika när en olycka inträffar. När ambulansen kommer till olyckan kontrollerar dom först vilka som har sjukförsäkringar, de med sjukförsäkring transporteras först till sjukhus. Som svensk häpnar man och blir närmast mållös hur syniskt ett samhälle kan bli. Tack och lov fungerar det inte så i Sverige, men även här har det börjat smyga sig in privata försäkringar som ska ge förtur i sjukvårdskön.
Men vad man kan konstatera är att vi bor i ett fantastiskt land där friheten och jämlikheten nått väldigt långt. Det finns fortfarande länder som avrättar folk för så kallat avikande beteende. Nu ska vi inte slå oss för bröstet allt för mycket fortfarande finns mycket att göra även hos oss. Tydligen är det bland annat så att för att få ett könsbyte måste man sterilisera sig, man kan fråga sig varför? Det finns också fortfarande en mängd konstiga attityder vad gäller människor som inte riktigt fyller de vardagliga normerna. Glädjande dock att de flesta politiska partier i Sverige är överens om denna öppenhet. Som parad var den imponerande vi stod i minst två timmar och hela tiden paserade människor, bilar och lastbilar förbi. På plats i Gamla stan gick vi och såg en utställning (O)mänskligt som handlade om raspolitik i början av 1900-talets Sverige. Man kan onekligen se kontrasten mellan paraden och den politik som fördes på den tiden. Man frågar sig onekligen hur kunde man överhuvud taget tänka på det sättet. Man kan bara hoppas att kommande generationer kan se tillbaka på vår tid och konstatera att vi i Sverige faktiskt var ett föregångsland vad gäller öppenhet och människors lika värde.
Senaste kommentarerna