LOV och argumentation

Läste Helena Lindahls blogg och hur hon jämför Socialdemokraterna i Robertsfors med de dåvarande kommunistiska partiet i Polen. Denna typ av argumentation tillför inte debatten något och kan knappast ses som ett argument för eller emot LOV. Det skulle vara lika tokigt som att jämföra Centerpartiets vilja till privatisering med något högerextremt land. Den typen av argumentation är bara till för att skrämmas och jag väljer att inte kommentera den ytterligare.

Däremot gör hon en något underlig utsvävning i slutet av bloggen där hon helt enkel påstår att det är företagen som står för välfärden. Jag vet inte vilken värld Helen ser, men i min värld är det människorna som står för välfärden, det är människors arbete som genom klok politik kan fördelas till en välfärd för alla. Företagen är i det sammanhanget ett verktyg på samma sätt som politiken är ett verktyg för fördelningen.

Dessutom skriver hon följande “Det känns allt annat än betryggande när den politiska ledningen ser privata småföretag som drivs av kvinnor som något man måste rädda kommuninvånarna ifrån.” LOV handlar inte om de utan var ett sätt att försöka få mångfald och nya idèr inom hemtjänsten. Personligen var jag mycket tveksam redan vid införandet och såg riskerna, främst kostnadsutveklingen som oroande. Nu har vi facit och mina farhågor får nog anses som befogade. LOV har varit ett dyrt experiment i Robertsfors. Det visar även SKL-s undersökningar att små kommuner har svårt att få ekonomi och för den skull någon verklig valfrihet genom LOV. Därför är det inte särskilt svårt för mig att prioritera en hög generell kvalité i stället för dyra experiment för ett fåtal.