Redan två dagar efter valet verkar politikerbloggandet ha avtagit. Det kanske har sin naturliga förklaring, de flesta politiker är förmodligen rätt slutkörda efter en hektisk valrörelse. Hoppas bara att det inte slumrar in allt för länge. Självklart känns det som luften gått ur lite, även om vi Socialdemokrater i Robertsfors kan glädjas åt det bästa val sedan kommunsammanslagningen.

Tack alla väljare för det stora förtroende vi Socialdemokrater fått i Robertsfors. Känslan av att få förtroende från så många väljare - 45 %, går helt enkelt inte att beskriva. Samtidigt ska vi komma ihåg att med förtroende följer ett ansvar, nu gäller det för oss att verkligen visa på att det gör skillnad.

Ja vad säger man? Först går man från nederlag på riksplanet och ett läge där Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen, sedan till en förkrossande seger på det kommunala planet.

Så har vi kommit till slutet av valrörelsen. Som vanligt har det varit en hektisk tid, men otroligt intressant. Man träffar aldrig så många människor som under en valrörelse, roliga och intressanta diskussioner får man på köpet. Men nu är det bara den spännande valdagen kvar, nu finns inte så mycket mera att säga utan att uppmana alla att gå och rösta.

Har fått en hel del frågor kring varför jag står som tredje namn på vår fullmäktigelista. Frågor som ”ska du sluta med politik?” ”har du tänkt börja med något annat?” Fullt berättigade frågor eftersom jag de senaste valen stått som förstanamn. Jag har också en gedigen politisk erfarenhet och tycker åtminstone själv,  att jag inte är för gammal. Politik är för mig bland det absolut intressantaste man kan arbeta med, därför kommer jag så länge jag har förtroende från väljarna att fortsätta med detta. Skälet till varför jag står som tredjenamn kan sammanfattas med att vi Socialdemokrater har många duktiga politiker och många som kan/vill axla rollen som ledare. S-föreningen i Robertsfors valde inför den nya mandatperioden att lansera Patrik Nilsson som första namn. Omröstningen var jämn och av 22 röstande blev utfallet 11 för mig och 11 för Patrik. Enligt våra stadgar blev det därför en lottning som utföll till Patriks fördel. Egentligen spelar det inte så stor roll vem som står först på listan, politik kommer ändå att vara en viktig del i min vardag. Nu kan det låta som att valet gäller första och tredje namn på listan, men vi ska komma ihåg att vi har ett antal starka kvinnliga kandidater också. Eva Jonasson och Gun Ivesund är bägge erfarna och kompetenta kandidater. Jag är övertygad om att med så starka och engagerade politiker, är vi Socialdemokrater väl rustade för att ta över majoriteten i Robertsfors kommun.

Brukar aldrig köpa kvällstidningarna, men blev erbjuden både Aftonbladet och Expressen av en besökare i valstugan. Jag har länge känt en stor förändring i denna valrörelses nyhetsrapportering, inte minst alla dessa mer eller mindre seriösa opinionsundersökningar. Därför fick jag rena aha-upplevelsen när jag kom till Aftonbladets kultursida. Där fanns nämligen en stor artikel från några som kallar sig allierade journalister. När jag läser denna artikel får jag mycket av det jag misstänkt och känt denna valrörelse bekräftat, media är inte opartisk, eller som de själva skriver den här valrörelsen skiljer sig från de andra: det öppna tyckandet har tagit över även på nyhetsplats. Vi Svenskar har förlitat oss på att den så kallade tredje stadsmakten media, ska ge oss en bild av politiken, nyanserad och utan eget tyckande från journalister eller styrning från ägare. Hur ska vi som medborgare kunna få en nyanserad bild, om inte de som ska ge oss den verkligen går att lita på. Som exempel har man statistiskt följt hur man speglar partiledare. Mona Sahlin skildras mera än tre gånger så ofta med negativa rubriker än Fredrik Reinfeldt. Hur ska vi kunna fortsätta vara ett demokratiskt land om inte media kan sägas stå fristående och partipolitiskt obundet i sin nyhetsrapportering. Att man i sina ledarsidor stryker alliansen medhårs kan möjligen kritiserar utifrån att 90% av alla ledarsidor är borgerliga, men det görs i alla fall öppet och kan av medborgare läsas utifrån att det är en partsinlaga. Men att genom att konsekvent rapportera nyheter utifrån en viss partipolitisk aspekt ter sig för mig både odemokratiskt och omoraliskt, för att inte säga osmakligt. Att Mona Sahlins tobleronemisstag efter 15 år fortfarande är av sådant nyhetsvärde att expressen slår upp en stor artikel om Sanningen bakom tobleroneaffären mitt i valrörelsen, kan inte ses på annat sätt än att flytta fokus från den reella politiken och misstänkliggöra henne som en slarver och skurk. Varför kan man ingenstans läsa motsvarande ”granskning” av Reinfeldt och Bildt och deras trixande med sina barnflickor, eller Carl Bildts intressen i Lundin Oil och bolagets agerande i Africa?

Texten nedan har jag kopierat från GS facktidning treklövern. Jag tyckte den beskriver så bra vad de senaste fyra åren av alliansstyre handlat om så jag kunde inte låta bli. Vad det handlar om är egoismen som den rådande alliansen låtit smyga sig in i samhället. Mot det står de rödgrönas solidaritetsalternativ vilket gör det lätt för mig att rösta den 19 september, jag vill kunna se mina medmänniskor i ögonen med gott samvete. Därför kommer jag självklart att rösta på Socialdemokraterna.

Socialdemokraterna har alltid varit ett arbetarnas parti. Det märkliga som inträffade redan förra valet var att vi helt plötsligt fick två arbetarpartier. Moderaterna, den gamla högern upptäckte plötsligt att deras politik var så arbetarvänlig att man började kalla sig arbetarpartiet de nya moderaterna. Helt plötsligt skulle den gamla högerpolitiken vara arbetarvänlig. Men inte räcker det väll med nya ord och att sätta in ”nya” framför partinamnet. Har man radikalt ändrat sin politik? Traditionellt har Moderaterna gått emot varenda reform som arbetarrörelsen arbetat fram. ATP reformen, Sjukförsäkringssystemet, Arbetsrättlagstiftningarna, o.s.v. Har man då helt plötsligt blivit för dessa trygghetssystem? Försvarar man den och utvecklar systemen? Tyvärr, det som ändrats är valet av ord och den retoriska framtoningen. Inte har Moderaterna helt plötsligt blivit för dessa trygghetssystem och utvecklat dem till att bli tryggare. Även om orden är fagra så är följden av deras politik precis tvärt om. Man har konsekvent gått in och försämrat samtliga försäkringar, man har också förändrat en del av den lagstiftning som arbetarrörelsen hårt kämpat för. Inte ens semesterlagen har man undantagit. Mig veterligen är lagen om anställningsskydd den enda lag man ännu inte rört, men får bara Centerpartiet hållas så kommer försämringarna där också. Retoriken för att genomföra detta är ”vi vill ha ett företagsvänligt samhälle” man menar på att det är företagen som är drivkraften i ett samhälle. Mår företagen bra så anställer man flera och vi får en massa dynamiska effekter. För mig är detta inte annat än gammal klassisk högerpolitik. För mig är ett människovänligt samhälle, ett rättvist samhälle, ett samhälle där människor har rätt till flera chanser ett samhälle som kan utvecklas. Ett människovänligt samhälle är ett samhälle där kreativitet och nyföretagande kan utvecklas. För visst är det till syvende och sist vi människor som skapar, antingen som enskild person, via ett arbete eller företagande.