För det första ifrågasätter jag jämförelsen, är det inte äpple och päron eller åtminstone kan man inte påstå att konkurrensen är på olika villkor?

För det andra är det rimligt att vi använder skattepengar till att subventionera privata tjänster där det inte finns ett uttalat behov?

Offentliga aktörer som är skattefinansierade får enligt lagstiftning inte konkurrera med privata företag, eftersom man är rädd för en skattesubventionering, men är det då rimligt att privata företag ska skattesubventioneras så att de blir billigare än skattefinansierad verksamhet.

För mig är detta fullständigt felaktigt, privata tjänster är privata tjänster och ska hanteras som all annan marknad på den privata sidan. 

Efter en lång debatt, den började egentligen redan i början av förra mandatperioden då pensionärerna kände sig åsidosatt eller orättvist behandlade när alla som arbetar fick ett avdrag men som inte gällde pensionärer. Nu har äntligen pensionärerna blivit bönhörda och ska få en höjning.

Jag vill bara påminna om att roten till hela diskussionen är införandet av jobbskatteavdraget och är faktiskt lika orättvist för alla inte bara pensionärerna.

Vi hade en gång ett skattesystem som hette att man skattade efter bärkraft, kort sagt de som tjänade mest betalade mest o.s.v.

Det regeringen Reinfeldt nu gjort är att införa ett helt annat system där man betalar skatt efter vad man gör. En för mig fullständigt vansinnigt experiment hade det inte räckt med att försämra villkoren i våra försäkringssystem utan man var tvungen att ta till skattesystemet också.

Motivet var att det ska löna sig att arbeta, men för mig har det alltid lönat sig att arbeta.

Fortsätter man Reinfeldts resonemang kunde man kanske tänka sig att vissa arbeten är mera lönsamma än andra och då skulle man kunna ha olika avdrag för olika arbeten.

Eller varför inte ett pensionärsavdrag som blir större om du jobbar längre än 67 år?

Ja möjligheterna blir närmast oändliga men konsekvenserna fullständigt oöversiktliga.

Låt skattesystemet vara det system som ska finansiera välfärden (inte bara kärnan) och undvik att försöka göra det till någon form av arbetsmarknadspolitiskt slagträ i den politiska valrörelsen.

För mig finns bara ett rimligt alternativ med jobbskatteavdraget, släng det i papperskorgen och gör det till en generell skattesänkning i stället.

Jag har tidigare ifrågasatt begreppen utanförskap och bidragstagare och noterar att inget nytt egentligen har tillkommit utan är i min värd endast ett sätt att stämpla människor som inte uppfyller en av regeringen utsatt norm. För mig är det en mycket farlig väg där vi klassar in människor i olika grupper och dessvärre värderar människor utifrån denna så kallade icke definierade norm. Inte blir det bättre av det senaste utspelet av Reinfeldt där han nu också lanserar begreppet etnisk grupp.

Måste man vara frisk högskoleutbildad med arbete och vuxna barn för att platsa i Reinfeldts norm? Förlåt jag glömde Svensk!

Detta måste rimligen innebära att utanförskapet bara kan växa. De som inte platsar i Reinfeldts norm måste rimligen hamna i utanförskap.

Vart är vi på väg?

Inom skolans värld brukar denna metod till indelning ofta leda till mobbing och andra otäcka företeelser. Först identifierar man ett fel hos sin medmänniska därefter skuldbelägger man personen och eftersom det då är den enskildes eget fel är det fritt fram att döma och bestraffa.

I skolan kämpar vi för att få bort den typen av urval men tyvärr verkar det legitimt inom högerpolitiken. Att man sedan påstår att alla människor är lika mycket värda blir motsägelsefullt när man ser den reella politiken. 

För mig ter sig hela diskussionen väldigt märklig, jag är övertygad om att skulle snus eller nikotin i någon form lanseras i dag som en ny produkt skulle den omedelbart förbjudas. Samma förhållande skulle jag tro råder om alkoholen skulle lanseras idag som en ny produkt. Men nu har vi den och den kan utan tvekan påstås ingå i vår kultur, på gott eller ont, mest ont skulle nog många påstå. Men tror någon på allvar att det skulle gå att förbjuda alkohol?

Skulle vi se till skadeverkningar har jag inget belägg men nog tror jag alkoholen är en nog så stor bov. Men av någon anledning så är snuset det mest förhatliga, ingenting har nog forskats om så intensivt med ett enda mål, att få trycka en varningstext där det står att snuset dödar.  Nu har man inte lyckats leda detta till bevis, utan man hänvisar till att snuset kan försämra din hälsa och är beroendeframkallande.

Personligen är jag en inbiten snusare och har också insett min svaghet när det gäller att sluta. Jag vet också att snuset inte ger min kropp några som helst fördelar och rimligen borde jag försöka avstå. Men för de som inte har haft något liknande beroende kan jag avslöja att beroendet av snus är starkt ”mycket starkt” och egentligen bara av den anledningen borde förbjudas.

Nu är jag ingen förbudsivrare och tycker att frågan i första hand borde ligga på individen.

Ska snuset förbjudas tycker jag man börjar fel, borde inte allt nikotin i så fall förbjudas.

Framför allt tycker jag vi har andra frågor som är betydligt mer angelägna att diskutera än huruvida vi ska förbjuda snus eller inte.

Hur ska vi komma tillrätta med fördelningspolitiken, ska vi acceptera att människor slås ut bara för att man blir arbetslös eller sjuk.

Men slutligen skulle jag vilja ge ett tips till förbudsivrarna, receptbelägg allt användande av nikotin. Låt en läkare avgöra om du är beroende och skriva ut recept på produkten. Då skulle en professionell person kunna informera dig/mig om riskerna samtidigt som nya användare/nyttjare skulle starkt begränsas. 

Vid kommunstyrelsens senaste sammanträde hände en del märkliga saker som väl tål att kommenteras. Centerpartiet med Lars Bäckström i spetsen föreslog nedläggning av ungdomsgymnasiet, detta i ett ärende som skulle behandla vilket utbud av program som Jenningsskolan skulle erbjuda inför höstens intagning.

Det som gör det hela märkligt är varför förslaget om nedläggning kom nu och i ett ärende som handlade om utbudet. Inte blir det bättre om man ser hur centern agerat i frågan om Jenningsskolan.

Alla minns säkert de beslut som togs i fullmäktige om att skolan skulle få tre år att försöka öka antalet elever. I december förra året beslutades i fullmäktige att en beredningsgrupp skulle tillsättas med uppgift att bland annat se över Jenningsskolan och ungdomsgymnasiet.

Tyvärr har starten av den beredningsgruppen dragit ut på tiden, det kan möjligen skyllas på att det är ett nytt arbetssätt för fullmäktige, men självklart skulle den ha varit igång mycket tidigare.

Därför var det inte helt fel av Barn och utbildning att föreslå att frågan om programutbudet skulle få ingå i denna arbetsgrupp, när så frågan kom upp i kommunstyrelsen beslutades om en återremiss till barn och utbildning för att bestämma vad som skulle erbjudas nu i höst. Barn och utbildning föreslog då att samhälls och naturprogrammet skulle stängas inför höstens intagning.

Så långt har alla varit överens, inga voteringar eller andra missnöjesyttringar från centerpartiet.

Därför blev förvåningen stor när centerpartiet föreslog att stänga alla program väl medvetna om att det innebär en nedläggning av ungdomsgymnasiet.

Det mest sorgliga är att man gör det utifrån tro, helt utan underlag om vad det skulle innebära för resterande verksamhet.

Detta synnerligen märkliga agerande föranleder ett antal frågor:

Varför respekterar man inte fullmäktiges beslut och låter arbetsgruppen fullfölja sitt arbete och ha ett underlag för beslut till budgetfullmäktige i juni?

Varför är man så noga med underlag för beslut i vissa fall (t.ex. Åkullsjön) medan i andra räcker det med tro?

Vet redan centergrupp hur ungdomsgymnasiet påverkar all annan verksamhet på Jenningsskolan (Komvux, SFI m.m.)?

Kommunicerar inte centergruppen mellan varandra eftersom förslaget kom i KS och inte i BoU?

Respekterar centerpartiet fullmäktiges beslut?

Den sista frågan ställs utifrån att centerpartiet väckt frågan om ungdomsgymnasiet vid i stort sätt samtliga sammanträden sedan valförlusten. Dessutom hade man vid senaste styrelsesammanträde mage att beklaga sig över att vi alltid diskuterar ungdomsgymnasiet när vi borde diskutera grundskolan.

I min värld krävs för detta att centern börjar respektera fullmäktiges beslut både vad gäller respiten på tre år och beslutet att tillsätta en arbetsgrupp.

Men nog om detta, nu väntar en påskhelg med förhoppningsvis fint väder, så därför önskar jag alla en riktigt glad påsk.

Nu är inte siffrorna det allvarligaste som jag ser det, utan centerpartiets plötsliga brist på ekonomisk insikt det som kanske förvånar mig mest, varför har man som andra största parti i kommunen helt tappat det ekonomiska ansvaret. Ett tydligt tecken på den förändrade strategin ser vi inte minst i inkomna motioner där inte mindre än 12 st inkommit från centerpartiet under 2010, 2009 var det två för att 2007 och 2008 varit noll. Inget ont över motioner men det brukar för det mesta kosta pengar och varför genomförde man inte alla dessa idéer när man själva satt i majoritet? 

Rätt ska vara rätt. Det smög sig in ett fel i hastigheten när jag skrev ovanstående blogg. Där skrev jag att vi hade ett negativt eget kapital på 124 miljoner vilket givetvis är felaktigt, rätt ska vara att vi har ett (eget kapital på 124 miljoner och lägger man till pensionsskulden på 171 miljoner o.s.v) summan av detta blir ett eget negativt kapital.

Detta observerade givetvis Lars Bäckström snabbt och skriver med anledning av detta en hel del negativa personliga påståenden om mig som person. Detta får stå för honom, men nog vore det hederligare om han kunde kommentera mitt huvudpåstående att centerpartiet ändrat sin syn på Robertsfors från fattig till rik kommun. 

Däremot finns det mycket att diskutera i hela skatteutjämningssystemet och om fördelningen är rättvis mellan kommuner. Men att plocka ut en enskild del blir väldigt missvisande.

Att sedan den moderatstyrda regeringen varit och naggat rättvisan i systemet i kanten, främst till förmån för Stockholmskommunerna tycker vi förmodligen lika illa om båda Lennart och jag. 

I övrigt önskar jag alla en god fortsättning.

Den stora skillnaden mellan offentlig finansiering och marknadsfinansiering är att marknaden kräver vinst ofta kortsiktig. Även om Norrbotniabanan har en framräknad samhällsekonomisk vinst kommer en eventuell marknad att ha väldigt svårt att ta del av samhällsekonomisk vinst. Samhället däremot har helt andra möjligheter att räkna vinst, men i andra termer, befolkningsökning, företagsetableringar, med andra ord ökade skatteintäkter. Marknaden i detta fall företagen i norr sa också tidigt nej till medfinansiering.

För mig är en seriös finansiering i detta fall samhällsfinansiering inklusive EU, att vi senare med färdig bana tar ut avgifter från marknaden för att finansiera banan är en mycket rakare och mera lättförståelig lösning som även företagen i norr förordat. 

Jag är ganska övertygad om att oppositionsrådet var medveten om att i uträkningen av den besparing som kansliet gjort hade man tagit hänsyn till ökade skolskjutsar, om inte annat  borde den centerpartistiske ledamoten från Barn och utbildningsutskottet kunnat informera centergruppen om detta.

En inte allt för svag misstanke började gro om att det egentliga skälet till återremissen inte var att man ville ha ytterligare information, utan endast ett sätt att förhala ärendet.

En återremiss med tredjedelsmajoritet är en demokratisk rätt och möjlighet för minoriteter i politiska församlingar, för att ärenden inte ska kunna forceras fram utan riktiga underlag.

Om min misstanke är riktig är det onekligen ett sätt att via formalia hindra en demokratisk process och då får man tyvärr se politik från sin sämsta sida.

Läser för övrigt i Lars Bäckströms blogg att vi skulle fullfölja något vi började för 6-7 år sedan och han avslutar med att skriva att det är bättre att tänka först och handla sedan.

Ett sådant uttalande blir för mig en paradox, om det han skriver skulle vara sant har vi tänkt i 6-7 år och nog måste det vara dags att handla i så fall. Nu är den typen av uttalande ganska typiskt för Lars, han borde kanske tänka först och skriva sedan.

Nu är hans uttalande dessutom inte sann, vi trodde faktiskt i inledningen av budgetprocessen att vi inte skulle behöva röra skolstrukturen, men tyvärr så började vi mera och mera desto längre in i budgetprocessen vi kom, att inse nödvändigheten av att förändra skolstrukturen.

Därför blev också förslaget från B&U att flytta alla årskurs 6 och årskurs 5 i Åkullsjön till Tundalsskolan. Men eftersom den nya läroplanen talar sig varm om att hålla samman stadierna så tvingades vi att ändra strategi och därför lyftes förslaget om 4-6 i Åkullsjön. 

Det brukar visserligen heta att segraren i ett krig också skriver historiebeskrivningen, men mig veterligen har det inte varit något krig i Sverige, att då ta sig rätten att skriva om historien med direkta osanningar, visar för mig vad moderaterna egentligen står för och tyvärr spär det på politikerföraktet. Väljarna borde kunna kräva av ett stort etablerat parti att man inte med berått mod går ut med osanning.

För övrigt har de lokala diskussionerna främst handlat om ambulanserna i Robertsfors och inlandet. Jag konstaterar självklart att det är alldeles åt skogen att vi inte ska ha råd med en stationerad ambulans i varje kommun. Men vi ska skjuta på rätt mål. I det här fallet är landstinget mera en budbärare än verkställare. Alla borde ställa sig frågan varför lägger man dessa förslag? Inte är det av illvilja eller någon tro att vi människor i glesbygden är mindre värda, utan det är en ren prioritering utifrån pengar. Vem är det då som står för pengarna? Främst är det givetvis skattebetalarna men staten är en lika stor tillskjutare av medel, dessutom skapar staten en mängd regler och lagar som kringgärdar möjligheterna till prioriteringar för kommun och landsting. För landstinget har lagen om offentligt val varit en starkt hämmande lag för landstinget att prioritera. Vi borde kanske i stället för att slå på budbäraren ifrågasätta om det är viktigare för oss medborgare i glesbygd att kunna välja vårdgivare än att vi garanteras en vård på samma villkor oavsett var vi bor.

Med andra ord, kritisera den som faktiskt ställt landstinget inför denna svåra uppgift i stället för att skjuta budbäraren. 

Ännu märkligare blir det när media i nått försök att bibehålla sin egen heder försöker göra hela frågan till en moralisk fråga.

Jag tolkar det så att först bygger man upp en stämning och en bild av Håkan som en fuskare. När det är klart fortsätter man bygga en bild av att väljarna skulle kräva Håkans avgång.  

Men vad är egentligen sant i allt detta mediebrus. Vi kan nog klart konstatera att fusket mot hyresbidragsreglerna kan det inte vara frågan om när det inte finns några regler. Den andra frågan om väljarna skulle kräva Håkans avgång är egentligen ointressant, det är i så fall medlemmarna som ska kräva detta. Väljarna har sin chans eller möjlighet vid valurnorna och kan rimligen inte avsätta en ordförande i en organisation som man inte är medlem i.

Fiffel är aldrig rätt, men fiffla kan man endast med regler. Däremot kan man givetvis ifrågasätta om det är moraliskt riktigt eller inte. Men då ska samma moral gälla för alla politiker.

För egen del var jag väldigt glad när vi fick en partiledare som framförde en tydlig Socialdemokratisk politik, och i min värd har inte det på något sätt förändrats. För mig har inte den senaste tidens mediedrev gjort att jag förlorat förtroendet för Håkan, utan kanske tvärt om, klarar han denna mediestorm är han värd all aktning. 

I Norrtälje såg jag också en SUV (stadsjeep) som fick mig att fundera, här köper man en bil avsedd för lite tuffare körning på oländiga vägar och terräng, men sätter på däck avsedda för motorväg (45 profil). Vad har man då skapat? En bil som inte egentligen fungerar bra någonstans. Men det är förmodligen snyggt!!

En annan reflektion var när Jonas Sjöstedts lanserades som partiledarkandidat och VK utropade honom till tidigare knarkare, eftersom han i femtonårsåldern hade provat marijuana. I min värld gör det honom inte till knarkare, han har säkert provat sprit också och hemska tanke han kanske har kört för fort, inte gör det honom till alkohollist och trafikfara för den skull. Nu hoppas jag utan att veta något om de andra kandidaterna att Jonas får ta över, han verkar för mig som en fantastisk duktig politiker. 

Även om man har semester är det svårt att helt koppla bort politiken, inte minst när våra partitoppar från Almedalen försöker visa sig på styva linan. I år är det främst ett uttryck som fått mig att reagera ”avsossefiering” , vad menar Maud Olofsson med de uttrycket? För mig verkar ett sådant uttryck som att svenska folket skulle behöva någon form av avprogrammering. Skulle de välfärdssystem socialdemokratin byggt upp, måsta avsossefieras vad blir då kvar? Det finns en annan bloggare som sammanfattat frågan på ett mycket bättre sätt än vad jag orkar göra i sommarvärmen därför hänvisar jag till den.

http://sarakarlsson.wordpress.com/2009/05/16/avsossefiering/

Ha en fortsatt skön sommar.

Sista fullmäktige före sommaren har också avverkats, utan större komplikationer. Att däremot de kommande åren blir tuffa är ingen överdrift. För Barn och utbildning täcker inte intäktsökningen löneökningarna, vilket självklart innebär besparingar. Samtidigt har vi sagt att vi ska satsa på kvalitén och öka insatserna för barn med särskilda behov. En synnerligen knepig situation men inte helt omöjlig, inte minst skolverkets granskning visade att det inte främst är resurserna som brister utan mycket av våra problem ligger i det organisatoriska. Lite smolk i bägaren blev det när centern ville återremitera ett ärende för att några rader i ett dokument försvunnit, det är första gången mig veterligen vi återremitterat ett ärende för redaktionella ändringar man kan fråga sig vad det tjänar till. Nog har vi viktigare frågor att diskutera än att skicka ärenden åt och fram för att fylla i en textrad. 

I övrigt rullar det politiska livet vidare, vid senaste kommunstyrelsen var nog den största frågan hur de krympande intäkterna ska läggas ut de närmaste tre åren. Det råder ingen tvekan om att det är en tuff framtid vi går till mötes. Vi Socialdemokrater föreslog en skattehöjning med 40 öre för att kunna även inrymma en del satsningar och förbättringar. T.ex. inom skolans område att förbättra elevernas resultat och att förskolan och barn med särskilda behov ska prioriteras m.m. Även inom sociala området vill vi bl.a. skapa ett boende för personer med funktionsnedsättning och öka personaltätheten inom äldreboendena. Självklart kommer vi att tvingas prioritera även vid en skattehöjining eftersom kostnaderna stiger mera än inkomsterna. 

Detta sa oppositionen nej till och i stället föreslog man att tära på det finansiella målet eller med andra ord, inte återställa det egna kapitalet. Vad dom ansåg om vårt förslag till prioriteringar framkom inte mera än att dom utryckte kritik Glädjande nog reserverade sig endast moderaten Kenneth Isaksson vilket ger förhoppningar om en djupare diskussion inför fullmäktige.

För mig är det självklart att man inte bara kan spara sig ur en kris utan det måste även finnas möjlighet till satsningar. Ett företag som går dåligt kan knappast spara sig till bättre resultat utan måste också vara offensiva. För oss i Robertsfors kommun gäller det att samtidigt som vi ska använda resurserna så klokt som möjligt ska vi också forma en attraktiv kommun som så många som möjligt vill bo i. Vi ska som alla vet vara Sveriges bästa kommun 2020.

När det gäller vår egen kommun har vi kommit i en situation där centerpartiet voterar och reserverar sig som aldrig förr. Man skulle kunna tolka det som att vi har mycket att vara oense om, men det märkliga är att man ändrar sig mellan de olika beslutsnivåerna, med t.ex. votering och reservation i både utskottet och kommunstyrelsen men med helt olika innebörd.

Det är givetvis fullt legitimt att ändra sig, men den känsla jag får efter de första fyra månadernas alla voteringar och reservationer, är att det är viktigare att påvisa olikheter än att företräda det bästa för kommunen.

Votera gör man normalt när man känner att ordförande gjort en felaktig bedömning av acklamationsomröstningen (Ordförande avgör utifrån hur många som säger ja eller nej) eller vill ha tydliggjort hur varje enskild ledamot röstar. Reservera sig gör man normalt när man tycker att frågan är principiellt viktig och vill markera sin avvikande uppfattning.

Om detta är ett aggressionsuttryck efter det dåliga valresultatet eller ett allmänt principiellt motstånd till en vänstermajoritet låter jag vara osagt. Men nog borde man tänka efter varför man är förtroendevald och vad som är en förtroendevalds viktigaste uppgift.  

I dagens VK och VF finns att läsa att en framträdande politiker i Robertsfors kört för fort. Om någon undrar så var det undertecknad som stod för lagöverträdelsen. Inte är det utan att man känner sig en aning skuldmedveten. Till mitt försvar kan sägas att resan gick från Norrtälje och väldigt många skyltar var igensnöade. I viss mån var även de skyltar som föregick fartkontrollen svåra att se men där har jag och rättsväsendet olika uppfattningar.

Självklart är regler och förordningar till för att hållas, men tyvärr är jag inte mera än människa och drabbas ibland av självförvållade felaktigheter.

Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.

Genom tillfälligheter fick jag också förmånen att aktivt delta i en föreställning med Maria Lundqvist, en rätt hissnande upplevelse kan jag avslöja. En mycket bejublad föreställning som i första hand självklart ska tillskrivas huvudrollsinnehavaren Maria Lundqvist, men även jag i min blygsamma roll hoppas ha bidragit till något skrattJ.

Några frågor har dykt upp så här i efterhand,

Var det arrangerat? Kommer du att byta bransch?

På första frågan kan jag svara bestämt nej, även om jag personligen inledningsvis misstänkte en viss person i teaterföreningen, men den misstänkte svär sig helt fri.

På andra frågan kanske jag gör en del besviken men jag kommer självklart att fortsätta med politik.

Men man ska aldrig säga aldrig så kommer det fina anbud, får jag kanske ta frågan under övervägande.

Målsättningen för Björklunds gäng måste vad jag förstår vara att höja skolresultaten för våra barn och unga i skolan. Orsaken till de så kallade låga skolresultaten har man nu tydligen lyckats identifiera till att vara lärarnas låga kompetens eller allt för många obehöriga lärare.

Eftersom det är en handlingskraftig regering kom man snabbt fram till en genialisk lösning, införandet av lärarlegitimation. Huruvida lärarlegitimation är bra eller dåligt lägger jag ingen större värdering vid men det märkliga i allt detta är det så kallade övergångsreglerna. För det första ska vi ha klart för oss att ansvaret för lärarutbildning alltid har legat på staten. Vad som nu händer är att de brister staten i så fall haft i utbildningen kommer kommunerna att måsta komplettera sina anställda lärare med. Det rimliga borde självklart vara att staten som utbildare tar sitt ansvar om det tidigare har brustit i statens lärarutbildningar.

Men man skyller också på att kommunerna har många så kallade icke behöriga lärare. Ett inte helt enkelt begrepp att kontrollera, eftersom det inte finns någon trovärdig statistik som bevisar detta påstående. Men några kommuner har gjort inventeringar bl.a. Ånge kommun, där konstaterade man att 90% av lärarna var behöriga och att det skulle kosta denna kommun cirka 9 miljoner att utbilda sin personal utifrån det nya reglerna. Ånge är en kommun med cirka 10000 invånare, skulle vi ha samma förhållande i Robertsfors skulle det för oss kosta cirka 6 miljoner.

Detta innebär om inte staten tar sitt ansvar att vi faktiskt måste säga upp personal antingen inom vården eller skolan, och mig veterligen har jag aldrig hört någon påstå att vi har för mycket lärare eller vårdpersonal.

Om nu lärarlegitimation anses som en framgångsfaktor hade man kunnat underlätta mycket för kommunerna genom bättre anpassade övergångsregler.

Återigen känns det som man fattar beslut utifrån fördomar och rykten utan att se till konsekvenserna.

Största oron är att man faktiskt genom de konsekvenser förslaget får fullständigt missar målet med bättre skolresultat hos våra barn. 

Jag tycker mig dock skönja hos en del borgerliga ledarskribenter, en viss oro, kanske man är rädd för en ny Erlander, Palme eller Persson. Nu tror inte jag att Håkan är en kopia av någon av dessa, men nog tycker jag mig se en ny stark och förtroendeingivande partiledare.

 Många skribenter säger dock att det ska bli intressant se en framtida debatt mellan Håkan Juholt och Fredrik Reinfeldt. Där måste jag instämma, det ska bli mycket intressant. Jag skulle till och med vilja tillägga, bäva månde alliansen.

 Sammanfattningsvis känner jag en stor trygghet, att med en partiledare som Håkan få arbeta i det Socialdemokratiska partiet.

Avslutningsvis ett stort grattis till Håkan och det Socialdemokratiska partiet.

I mina kontakter med människor får jag inte den bilden att gå ihop, inte vill människor förändra Socialdemokratins grundläggande värderingar till att anpassas till ett mera borgerligt begrepp.

Vad innebär då förnyelse för mig? Inte kan det innebära att vi ska förändra jämlikhetsbegreppet eller är några mera jämlika än andra? Är det viktigare att den så kallade medelklassen som får antas ha ett arbete ska gynnas ytterligare på bekostnad av sjuka och arbetslösa. Är det så att människors lika värde är under förutsättning att du har ett arbete?

För mig innebär inte förnyelse att vi Socialdemokrater ska gå åt höger, där finns redan partier som redan idag balanserar på gränsen till riksdagsplats. För mig innebär förnyelse inte att vi ska omvärdera de grundläggande begreppen om solidaritet, jämlikhet och människors lika värde. Vi ska i stället omvärdera och förnya vår retorik för att förklara vad det är vi vill åstadkomma. Internationalen är inget slagkraftigt argument för att vinna unga väljare.

En mycket intressant ledare i ämnet finns av Daniel Suhonen http://www.folkbladet.nu/245599/2011/03/14/har-slutar-1990-talet

Sedan kan jag inte låta bli att rekommendera Lena Sandlins ledare http://www.folkbladet.nu/245415/2011/03/12/rosenrasande-surgubbar

Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.

Varför centerpartiet valde att rösta emot är för mig en gåta, men en av förklaringarna var att man i stället ville höja kvalitén. För mig utesluter det ena inte det andra och vi beslutade också i enighet att begära en ombudgetering av pengar för att ge skolan möjlighet att arbeta med kvalitetsfrågorna. Men trots det sa man nej till körkortsutbildningen. Ett märkligt ställningstagande, en misstanke om surhet kring nederlaget av nedläggningsförslaget slår mig onekligen. Jag trodde i min enfald att vi utifrån de fullmäktige sagt tillsammans skulle arbeta för en utveckling av skolan. I stället kommer fortfarande argumenten som lanserades så felaktigt i fullmäktigedebatten om skolan, för dyr, elever vill inte gå där, o.s.v. Den frågan är för mig avgjord av fullmäktige och ska de argumenten upp igen, måste man i så fall få fullmäktige att ändra sitt beslut. I B&U utskottet är uppdraget klockrent vi ska arbeta för en utveckling av skolan, det känns också som vi äntligen har fått ett arbete i Barn och utbildning som faktiskt arbetar i den riktningen. Tyvärr lyfte man inte många fingrar för att utveckla skolan i den förra majoriteten.

Slutligen en kommentar kring Lars Bäckströms blogg där han påstår att vi ville satsa 700 000:- mindre till äldreomsorgen i budgeten. Det är bara delvis sant därför att vi inte ville satsa några pengar som inte fanns. Eftersom Lars självmant hade räknat fram att den besparingen skulle vi göra på den nya upphandlade städorganisationen och som han så generöst ville satsa på äldreomsorgen. Redan då insåg vi att den besparingen var luft. I dag vet vi att vi fortfarande städar med vår egen organisation och någon besparing är inte att räkna med. Det visar i stället på den övertro som framför allt Centern med Lars i spetsen har på upphandling och privata aktörer i den offentliga verksamheten. 

Detta inlägg är kopplat till denna artikel på vk.se.

När vi diskuterade vad vi skulle ha för vision och vad vi skulle marknadsföra, var vi väl medvetna om att texten på vår skylt förmodligen skulle upplevas kontroversiellt av några. Det var med andra ord inte någon slump eller misstag att det faktiskt står som det gör. Tanken var att det skulle skapa debatt och diskussion, kanske även provocera i viss mån. Så långt kan vi konstatera att vi varit lyckosam. Till och med stora Stockholm har reagerat, inte minst visar det sig i Malin Siwe ledare där hon anropar Robertsfors. Det är självklart så att det är provocerande för en storstadsbo att en liten kommun som Robertsfors påstår sig vara bättre än dom. Hennes huvudbudskap är att vi skulle göra felaktiga satsningar på grund av dålig självbild. Inget kan vara mera felaktigt, de flesta politiker är fullt medvetna och ansvarskännande kring den kommunala ekonomin. Vi bygger inte stora dagis som står tomma bara för att vi tror att folk ska flytta in. Däremot är jag övertygad om att flertalet av Robertsfors kommuns medborgare har valt Robertsfors för att man trivs och vill bo där. Kort sagt man valde Robertsfors eftersom man ansåg det vara det bästa alternativet utifrån sin egen situation. Jag tror inte man generellt väljer det näst bästa.

Till Malin Siwe vill jag säga, välkommen upp till Robertsfors så ska jag guida dig runt och visa på en plats som ni i Stockholm inte kan konkurrera med. En plats där du kan parkera din bil och inom en radie på cirka 100 meter har du två livsmelesaffärer, två banker, Apotek, Arbetsförmedling, Färsäkringskassa, Systembolag, Begravningsbyrå, Bensinstation, Redovisningsbyrå, Gatukök, Blomsterhandel, Klädaffär, Restaurang, Hotell, Biograf, Tyg och sybehörsaffär m.m. Skulle vi utöka med några hundra meter till så innefattas även kommunhus, Järnaffär, sportaffär, en restaurang till, o.s.v. Man skulle lite motsägelsefullt kunna säga att i glesbygdskommunen Robertsfors har vi det väldigt centralt.

Till sist ska vi självklart också erkänna att även om vi är bäst finns det förbättringsområden. Jag skulle till exempel gärna se att våra kostnader kunde sänkas till Stockholmsnivå för t.ex. kollektivtrafik med 34-30% för de åkande, eller att vår kommunalskatt kunde sänkas med 3 kr. Då kunde kanske våra medborgare tillbringa några semesterdagar i den stora staden, att åka till "landet" känns kanske av naturliga skäl inte särskilt meningsfullt för en medborgare i en glesbygs/landsortskommun.

Till sist är det inte alltid så att jag så helt och fullt intsämmer med den politiska chefredaktören på VK men i hans artikel http://blogg.vk.se/nordebo/2011/02/03/ta-ingen-skit-robertsfors-208364 tycker jag att han belyser problematiken på ett lysande sätt.

För mig är det ett nästan oförsvarligt enkelt sätt att skjuta frågan ifrån sig, har inte de politiska besluten någon betydelse i sammanhanget? Kan inte hon som minister åtminstone försöka att analysera den verksamhet hon är satt att ansvara för, finns det inget inom den avreglerade el-marknaden som kanske har gått snett? Hur höga privata vinster ska staten tillåta inom en näring som vi alla är så beroende av? För övrigt undrar jag över hur hon kunde tilläggsisolera och byta fönster redan på 70-talet, mig veterligen bodde inte Maud Olofsson i vår kommun då. Nu kan det kanske ses som en felsägning där tungan gick före huvudet, men vist börjar det bli lite väl ofta? Nu är det i och för sig ointressant, sanningen är att de flesta som kan har redan genomfört dessa så kallade energiåtgärder och för de som inte har kunnat av ekonomiska eller andra skäl, är det knappast någon tröst att från ministerhåll få höra att ni får skylla er själv.

Sveriges bästa kommun år 2020 har också varit en källa till diskussion. Inte minst sedan folkpartiets Magnus Forsberg gått ut och velat ta ner skylten. Personligen kan jag tycka att det är roligt när något så viktigt som visionen för framtiden skapar diskussion. Det som gjorde mig beklämd var ledaren av Malin Siwe i Expressen där hon i stort sätt sågade möjligheten för kommuner som Robertsfors att överleva. Hennes ledare är så bra kommenterad av Minna i hennes blogg http://blogg.vk.se/Minnalainen/2011/01/26/robertsfors-har-mottagit-ditt-anrop-malin-siwe-207236 så den fodrar knappast någon ytterligare kommentar från mig utan jag instämmer bara i Minnas blogg. Däremot gör det mig lite bekymrad att det inte är riktigt rumsrent att ha en vision om att kommunen ska bli bäst i Sverige. Västerbottens landsting har som vision att ha värdens bästa hälsa, vilket inte rönt samma uppmärksamhet. Är det den gamla jantelagen som spökar eller tycker man uppriktigt att man bor i en så dålig kommun att det är lika bra att ge upp? Personligen bor jag redan i Sveriges bästa kommun även om det finns förbättringsområden. Ska försöka utveckla detta i kommande bloggar.