Här&nu

Funderingar kring sånt som händer - och inte

Är demokrati alltid bäst?

Av , , Bli först att kommentera 0

Är demokratin alltid det enda och det rätta alternativet? Måste ett valresultat alltid respekteras? Kan det i något läge vara befogat att någon (t ex militären) griper in för att korrigera konsekvenserna av ett politiskt val? Frågorna blir många när man betraktar de senaste månadernas händelser i Egypten – och tyvärr är det svårt att hitta svaren på många av dem, åtminstone de enkla och självklara svaren.

För visst skulle man vilja tycka att demokratin alltid ÄR okränkbar, att ett valresultat alltid måste respekteras och att militären ska hålla tassarna borta från politiken (sen är det förstås en helt annat fråga varför det överhuvudtaget ska finnas militär…). Men när det gäller Egypten så går det inte att komma undan så lätt – verkligheten känns tyvärr avsevärt mer komplicerad än vad som är alldeles bekvämt.

Det blir ett val mellan pest och kolera, mellan att heja på den demokratiskt valde presidenten och den militärmakt som till sist störtade presidenten. Och i det här fallet måste nog sympatierna – motbjudande nog – landa hos militären, eftersom den folkvalde uppenbarligen bestämt sig för att leda Egypten in på den extrema religiösa väg som leder mot oförsonlighet mot oliktänkande, mot kvinnoförtryck och mot ett samhälle som i största allmänhet inte hör hemma i det upplysta och sekulära tjugoförsta århundradet.

Här uppstår då ytterligare en fråga: är demokrati alltid den eftersträvansvärda samhällsordningen, eller kräver i själva verket demokrati att ett samhälle ska ha nått en viss miniminivå när det gäller utbildning och upplysning för att den ska kunna fungera? Kanske är det för lätt för mörka krafter att meddelst någon form av allmänna val lägga beslag på makten i samhällen där befolkningen inte är tillräckligt medveten (eller där förhållandena av andra skäl, t ex ekonomisk misär, är ogynnsamma för demokrati)? Minns att en galning som Hitler kom till makten genom allmänna val! Måste kanske samhällen som länge levt under auktoritära regimer – typ linjen Nasser->Sadat->Mubarak i Egypten – under en övergångstid förvaltas av någon form av upplysta despoter, innan folket tillåts uttrycka sin vilja i politiska val?

Huruvida militären i Egypten tillhör kategorin ”upplysta despoter” är väl osäkert, men kanske är det ändå någon form av plusvärde att en internationellt aktad person som Mohamed El Baradei finns med på en viktig post i den tillfälliga regeringen.

Tyvärr är det väl så, att nästan alla andra alternativ är bättre än det muslimska brödraskape

Bli först att kommentera

Sundhage for president!

Av , , Bli först att kommentera 1

EM-semifinalen mellan Sverige och Tyskland måste väl ha varit en av de bättre damfotbollsmatcher som spelats? Högt tempo, hög intensitet, ofta bra kombinationer och hela vägen stor dramatik – kan det bli så mycket bättre? Något lag måste förlora en semifinal och det blev Sverige som gjorde det, men det gjorde ju inte matchen som sådan sämre.

Många svenska spelare har varit imponerande bra, men den största stjärnan har ändå funnits utanför planen – Pia Sundhage, vilken ledare! En legend redan som aktiv och nu som förbundskapten ännu större. Mest av allt imponerar hennes integritet, så som den exponeras i medierapporteringen. Hon vet vem hon är och vad hon vill och hon står för det – men gör ingen sak av det. Hon kan tacka nej till en inbjudan i Vita huset för att hon tycker att hon har annat viktigare för sig just då. Hon har deklarerat att hon är homosexuell, men vägrar att låta sig utnyttjas som reklampelare. Hon är tydlig med att hon står till vänster politiskt, men verkar inte känna något behov av att jämnt och ständigt agitera.

En kittlande tanke är Pia Sundhage som förbundskapten för den svenska HERRlandslaget. Det kommer förstås aldrig att bli verklighet – fotbollens machovärld lär inte släppa in kvinnor i ledarroller på många decennier ännu. Men medge att det är en intressant tanke!

Den kvarstående frågan när det gäller damfotboll nu är nog inte vem som vinner EM, det lär Tyskland göra när man nu vann den moraliska finalen mot Sverige. Den stora frågan, tycker jag, är hur vardagen efter EM ska se ut i världens bästa liga, damallsvenskan. Kommer publiken att fortsätta att vallfärda till arenorna, eller kommer en genomsnittlig match att betittas av några hundra tappra? Och kommer de sportjournalister som skrivit spaltmil om damfotboll att fortsätta bevakningen på samma nivå, eller blir det business as usual, dvs några pliktskyldiga notiser eller småartiklar på sportsidorna? Något säger mig att det är de senare alternativen som gäller…

Till sist en korrigering av en formulering i min förra bloggpost, den som handlade om Julian Assange. Det var korkat av mig att använda ordet ”våldtäktsman”, det är inte våldtäkt utan en något mildare form av brott han är misstänkt för. ”Sexualförbrytare” hade varit mer korrekt.

Bli först att kommentera

Varför ska vi bry oss om Assange?

Av , , 5 kommentarer 1

Det är visst något med Assange igen – ni vet, den där våldtäktsmannen (förvisso ännu inte dömd) som inte vågar möta den svenska rättvisan, utan som i stället framlever sina dagar på den ecuadorianska ambassaden i London. Det är visst en film på gång om honom, eller om det nu var om WikiLeaks.

Hur länge han nu undgått den svenska lagens långa arm genom att häcka i ett rum på en ambassad kommer jag inte ihåg, men nog håller det väl på att vara ett år snart – eller kanske ännu mer?

Frågan är varför vi egentligen ska bry oss om Julian Assange längre? Att WikiLeaks en gång gjorde något storartat genom att avslöja amerikanska gräsligheter i Irak (och kanske annorstädes), det är förstås självklart. Och kanske ska även Julian Assange själv ha en smula cred för de avslöjandena – hur mycket kan han nu verkligen själv hade med saken att göra.

Däremot verkar han som person inte vara någon man gärna middags. Uppenbart betraktar han inte bara Sveriges utan i princip hela världens kvinnor som sin egen privata egendom, att utnyttja vid behov och efter eget skön. Någonstans har jag läst att han såg som sin mission att runt om på klotet ”sätta nya små Julians till världen”, hans gener skulle vara särskilt värdefulla. Att en eller annan oskyldig kvinna i något obetydligt land – t ex Sverige – skulle agera frambärare av dessa nya små Julians var bara helt i sin ordning.

Det som förvånar är den uppbackning – för att inte säga dyrkan – av denne Assange som jag fortfarande tycker mig spåra litet här och var. Det är som att det är OK att förnedra och utnyttja kvinnor, om man tidigare varit (mer eller mindre) delaktig i att dra ned Onkel Sams brallor till åtminstone i närheten av knävecken.

Det finns många modiga människor runt om i världen som förtjänar vår uppskattning – Julian Assange är inte en av dem. Om du är oskyldig Julian, varför inte möta den svenska rättvisan – det där tramset om att du skulle utlämnas till USA kan du väl inte ens själv tro på? Och om du är skyldig, så kan du gott sitta kvar där i ditt självvalda fängelse i Knightsbridge.

En självgod skitstövel är en självgod skitstövel, även om han grundat WikiLeaks.

5 kommentarer

Varför detta tjat om regeringsalternativ?

Av , , Bli först att kommentera 3

Det pågår en besynnerlig diskussion om regeringsalternativen inför nästa års riksdagsval. Senast var det den alltid så bekymrade och trötte statsministern som i sitt tal i Almedalen tillkännagav att det saknas ett trovärdigt alternativ till den sittande borgerliga alliansen. Socialdemokraterna har inte sagt vilka partier man vill regera tillsammans med och därmed skulle det bara finnas ett val – Alliansen – var statsministerns slutsats.

Hur man nu kan dra en sådan slutsats? Såvitt bekant är det PARTIER och inget annat vi tar ställning till på valdagen – om jag nu inte missat något finstilt i informationen. Visserligen finns det partier som i förväg går ut med att de tänker regera tillsammans, men det är verkligen inte samma sak som att de skulle utgöra ett blivande regeringsalternativ. Tänk t ex den inte helt orealistiska tanken att ett av de allierade partierna (eller kanske två) inte klarar fyraprocentsspärren – hur ser det då ut med Alliansens regeringsduglighet? Sannolikheten att enbart moderater och folkpartister skulle nå en majoritet i riksdagen är väl knappast ens mätbar och inte blir den mer än marginellt större om någon av balanskonstnärerna på fyraprocentslinjen skulle krångla sig in i parlamentet.

Det enda rimliga när vi nu har sju demokratiska partier att välja på är förstås att dessa partier uppträder var för sig i en valrörelse och att det är de inbördes styrkeförhållandena som avgör vem som bildar regering – och att regeringsbildaren sedan får skapa ett så stabilt parlamentariskt underlag som möjligt för sin ministär.

Kanske till och med över blockgränsen?

Bli först att kommentera

Svenskhet – varför är det så viktigt?

Av , , 2 kommentarer 1

I spåren efter herr Åkessons måndagsshow i Almedalen diskuterades det tydligen ”svenskhet” i SVT:s uppföljande Debatt på kvällen. Och jag undrar: varför är det överhuvudtaget en intressant diskussion? Varför skulle det vara så viktigt vem som är svensk och vem som inte är det? Och varför skulle ”svenskhet” vara något urskiljbart, något som är möjligt att definiera? Är en människa bättre om hon är ”svensk” och sämre om hon är finne eller ugandier?

Det bekommer mig numera illa när jag ser och hör den nationalism som tar sig uttryck vid till exempel stora idrottsliga framgångar för medborgare i landet Sverige. En radioreporter kan skrika sig i stort sett stum över att ett svenskt fotbollslandslag hämtar upp och kvitterar ett stort underläge mot Tyskland – javisst, fenomenalt bra gjort, men var det en större prestation än om t ex Holland skulle ha gjort samma sak? Hade radioreportern då fortfarande gastat som en stucken gris?

Och om ett svenskt landslag skulle förlora är katastrofen ett faktum. Svenska kvällstidningar kommer att gråta krokodiltårar över många tabloidsidor om laget skulle missar VM i fotboll – frågan är om verkligen VM i fotboll blir en sämre turnering bara för att Sverige skulle saknas?

Nationalism i sammanhang som dessa är naturligtvis i sak harmlös, men den växer ändå i en botten som säger att den som bor i det här landet är litet bättre än alla andra – och indirekt, givetvis, att folk från andra länder inte är riktigt lika mycket värda. Och i förlängningen kan den harmlösa nationalismen mycket väl bli en alldeles utmärkt lekkamrat till sin mer elakartade släkting, den som manifesteras av herr Åkesson och hans anhang.

Så, varför är det så himla viktigt vem som är svensk och vad som är svenskhet? Är inte det viktigaste att människor beter sig som folk?

2 kommentarer

Kan fotboll bli bättre än så?

Av , , Bli först att kommentera 0

Snart är den över, tyvärr, sommarens TV-fest – Confederations cup i fotboll. Fantastisk fotboll serverad på bästa luta-sig-tillbaka-i-soffan-sändningstid med världens bästa spelare (ja, visst saknas Messi, det tyska landslaget och kanske några till, men många fler är det inte). Frågan man kan ställa när det snart är finaldags är given: kan fotboll bli bättre än så här?

Betänk bara de fyra lag som finns med i finalomgångarna:

Brasilien. Klotets odiskutabelt läckraste lag, ständigt med några absoluta värlsartister – Neymar, Marcelo och David Luiz för att bara nämna några i årets lag. Fanns det någon rättvisa i världen skulle brassarna ALLTID vinna VM…

Spanien. Den spanska tica-taca-fotbollen, oftast med ett bara tillslag på bollen, är som vanligt häpnadsväckande och driver motståndarna till vansinne – och öppnar för sylvassa anfall när motståndaren minst anar det.

Uruguay. Svenska sportjournalister brukar skylla motgångar på att vi är ett litet land, men vad ska man då säga om det lilla landet i skarven mellan jättarna Brasilien och Argentina – bara dryga tre miljoner invånare, men vilken fotboll de levererar!

Italien. Mycket brukar sägas om det italienska sättet att spela fotboll – tråkig och försvarsinriktad är bara ett par av invektiven – men kan man annat än gilla ett lag som har den makalöst suveräne Andrea Pirlo som spelmotor?

Själv håller jag, förstås, på Brasilien i finalen, men skulle Spanien eller Italien vinna, så kommer jag att kunna leva med det också.

Och kanske bäst av allt – i den här turneringen slipper man allt svenskt nationalchauvinistiskt svammel av typen ”så ska Sverige gå till final” och ”ska Zlatans fot hålla”. I den här turneringen handlar om fotboll – och en sån hejdundrande fotboll sedan!

Bli först att kommentera

Boxning – legaliserad misshandel

Av , , Bli först att kommentera 0

Det verkar som om det värsta inte inträffade, Frida Wallberg inte blev ytterligare ett i raden av dödsoffer inom boxningen. Kanske blir hon helt återställd, kanske kommer hon att få leva resten av sitt liv med men från smällarna hon fick i titelmatchen förra veckan. Hur det går med den saken kan bara framtiden utvisa, men händelsen i sig reser redan nu ett par viktiga frågor.

Den första – och givetvis viktigaste – är: Hur kan boxning överhuvudtaget vara tillåtet i ett land som har ambitionen att vara civiliserat? Att slå varandra på käften är uttryckligen för bjudet i svensk lag och skulle någon misshandla någon annan så omsorgsfullt som i matchen mellan Wallberg och Prazak så skulle gärningsmannen (eller –kvinnan) sannolikt få ett ganska långt fängelsestraff. Men om man spänner upp rep runt ett upphöjt podium, säljer biljetter till de som vill beskåda misshandeln och kallar spektaklet boxning, ja då är allt tillåtet – hur kan det vara möjligt?

Den andra frågan är: Om det nu, av någon obegriplig anledning, ska vara tillåtet att slåss i det speciella sammanhang som kalls boxning, är det då ett stort framsteg för jämställdheten i samhället att nu också kvinnor har tillåtelse att offentligt misshandla varandra (och att de dessutom tydligen blivit ytterligt kompetenta på området)? Människor ska förstås ha lika rättigheter, oberoende av kön, ras etnicitet etc, men frågan är om verkligen den smartare delen av mänskligheten måste göra lika dumma saker som den litet mindre smarta halvan?

Ja, egentligen uppstår också en tredje fråga: Det finns läkare, däribland minst en neurolog, i boxningsförbundets organisation – hur får dom ihop det engagemanget med läkaretiken? Hur kan en läkare, vars yrkesroll det är att på alla tänkbara sätt arbeta för människors hälsa, vara engagerad i en verksamhet som går ut på att med våld oskadliggöra motståndaren?

Vi får hoppas att Frida Wallberg slipper ifrån framtida men av fredagens krasch – och vi får hoppas att hennes öde åter sätter fart på debatten om boxningens vara eller icke vara i Sverige!

Bli först att kommentera

Vad menar dom med Norrland?

Av , , Bli först att kommentera 2

Ibland undrar jag hur dom egenligen tänker, dom där människorna som säger Norrland om allt som ligger norr om Stallmästargården (eller åtminstone Tierp)!?

Idag fanns ett praktexempel i Lunchekot, den i övrigt så suveräna förmedlaren av nyheter, när en reporter berättade om de föreslagna järnvägssatsningarna. Bland annat skulle ett antal miljoner gå till "en järnväg mellan Svappavaara och Kaunisvaara i NORRLAND" (versalerna är mina)!!!!!! I inslaget i övrigt berättades om andra järnvägssatsningar, fast ingen av dem låg vare sig i Svealand eller Götaland, utan hade mer precisa geografiska benämningar.

Frågan är alltså vad reportern egentligen tänkte när han sa "Norrland" – om han alls hade tänkt? Hade han funderat på om den där järnvägsstumpen skulle byggas i Hudiksvalls-trakten, i närheten av Storuman eller kanske långt däruppe i Tornedalen (där den faktiskt hör hemma)? Eller sa han bara reflexmässigt "Norrland" för att han förstod att det nog i alla fall var en bit norr om Arlanda – och i vart fall tillräckligt långt från Gärdet i Stockholm för att han skulle slippa bry sig om att närmare bestämma läget?

Jag hör ganska ofta den här typen av slarvigt användande av begreppet Norrland i radio och TV (och läser i tidningarna). Ett annat paradexempel var när någon naturkatastrof drabbat något område i Mälardalen och det hade införskaffats hjälpare i nöden från "…Värmland, Dalarna och Norrland…".

Själv har jag förstås till leda – för att inte säga utmattning – när jag jobbat i Stockholm de senaste åren fått höra att jag kommer från Norrland och att jag är norrlänning.

Frågan är som sagt varför svea- och götalänningar (och tyvärr en och annan norrlänning) så frekvent använder det i sak fullständigt meningslösa begreppet Norrland när de pratar om något som kommer från eller hör hemma i norra Sverige? Min teori är att det oftast i och för sig bara är ett ogenomtänkt och slarvigt användande av ett ord som ändå någonstans på djupet speglar en kolonial syn på den där avlånga och besvärliga tarmen av land som sträcker sig norrut från civilisationens utkanter (som torde ligga någostans strax norr om Uppsala). På samma sätt som att det räcker med att prata om Afrika i stället för att försöka precisera om det är Uganda eller Malawi man menar, så räcker det tydligen med att säga Norrland, i stället för att precisera om det är Norrbotten eller Gästrikland – eller något däremellan – som avses.

Bli först att kommentera

När massmedia griper in – kjol blir shorts!

Av , , Bli först att kommentera 1

Att massmedia ibland har makt är allmänt känt. Inte minst har Uppdrag Granskning i SVT många gånger fått in på bara kroppen avklädda byråkrater och makthavare att pudla som den värsta Jan O Karlsson och att ändra korkade – eller orättvisa – beslut. 

Men ibland behövs inte ens en hårdför granskning av den grovkalbriga sort som Janne Josefsson och hans kamrater på Uppdrag Granskning excellerar i – ibland räcker det med ett ordinärt nyhetsinslag och den löjeväckande (och för makthavaren pinsamma) uppmärksamhet som ett sådant inslag kan väcka.

Så var det med det shortsförbud som Arriva, den entreprenör som driver trafiken på Roslagsbanan, infört. Nyheten om hur manliga konduktörer och lokförare klätt sig i kjol för att stå ut med värmen spreds över världen, men så sent som igår stod en kommunikationsdirektör från Arriva ståndaktigt upp och hävdade att det är långbyxor eller kjol som gäller och att shortsförbudet – kanske – skulle tas upp vid uniformsrådet i september.

Men tydligen blev den internationella uppmärksamheten för stor och påfrestande för Arrivas ledning – t ex fick nyheten stort genomslag i både BBC och engelska tidningar – för redan idag meddelade samme kommunikationsdirektör att shortsförbudet är upphävt och att en upphandling av de korta uniformsbyxorna ska ske på momangen!

Massmedia HAR makt!

Bli först att kommentera

Kvinnor smartare än män!

Av , , Bli först att kommentera 0

Det känns motigt att behöva erkänna det, men nu är det nog bevisat – kvinnor ÄR smartare än män!! I SVT Pejls analys av de politiska sympatierna visar det sig att kvinnor tydligt tenderar att prioritera ämnesområden som välfärd och miljö, medan männen bryr sig mer om skatter och ekonomi.

I en kort intervjusnutt i Agenda säger en backslickad spoling något urbota korkat i stil med att ett visst parti "…sysslar med frågor som inte berör oss unga män…" – och så exemplifierar han det med med att det gäller sådan som miljö och jämställdhet…

Sedan tidigare vet vi ju att tjejer numera har klart högre betyg i skolan än sina manliga klasskompisar och vi vet också att det är tjejerna som dominerar inom unviversitet och högskolor. Visserligen håller männen fortfarande sina urgamla – eller nedärvda – maktpositioner i näringslivet och i allt väsentligt fortfarande också inom politiken, men sannolikt är det bara en tidsfråga innan maktskiftet blir synligt även här. Och med tanke på vad unga kvinnor resp unga män tycks stå för och vara intresserade av, så är det nog bäst som sker – vårt samhälle behöver knappast mer av egoism och materialism, utan mer av solidaritet och jämställdhet.

Så, ni stekare på Stureplan och ni skoternissar i barrskogsbältets glesbygder – se upp, snart kommer tjejerna och tar över! 

Kolla gärna inslaget SVT:s Agenda!

Bli först att kommentera