Här&nu

Funderingar kring sånt som händer - och inte

Varför detta tjat om regeringsalternativ?

Det pågår en besynnerlig diskussion om regeringsalternativen inför nästa års riksdagsval. Senast var det den alltid så bekymrade och trötte statsministern som i sitt tal i Almedalen tillkännagav att det saknas ett trovärdigt alternativ till den sittande borgerliga alliansen. Socialdemokraterna har inte sagt vilka partier man vill regera tillsammans med och därmed skulle det bara finnas ett val – Alliansen – var statsministerns slutsats.

Hur man nu kan dra en sådan slutsats? Såvitt bekant är det PARTIER och inget annat vi tar ställning till på valdagen – om jag nu inte missat något finstilt i informationen. Visserligen finns det partier som i förväg går ut med att de tänker regera tillsammans, men det är verkligen inte samma sak som att de skulle utgöra ett blivande regeringsalternativ. Tänk t ex den inte helt orealistiska tanken att ett av de allierade partierna (eller kanske två) inte klarar fyraprocentsspärren – hur ser det då ut med Alliansens regeringsduglighet? Sannolikheten att enbart moderater och folkpartister skulle nå en majoritet i riksdagen är väl knappast ens mätbar och inte blir den mer än marginellt större om någon av balanskonstnärerna på fyraprocentslinjen skulle krångla sig in i parlamentet.

Det enda rimliga när vi nu har sju demokratiska partier att välja på är förstås att dessa partier uppträder var för sig i en valrörelse och att det är de inbördes styrkeförhållandena som avgör vem som bildar regering – och att regeringsbildaren sedan får skapa ett så stabilt parlamentariskt underlag som möjligt för sin ministär.

Kanske till och med över blockgränsen?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>