Här&nu

Funderingar kring sånt som händer - och inte

Är demokrati alltid bäst?

Är demokratin alltid det enda och det rätta alternativet? Måste ett valresultat alltid respekteras? Kan det i något läge vara befogat att någon (t ex militären) griper in för att korrigera konsekvenserna av ett politiskt val? Frågorna blir många när man betraktar de senaste månadernas händelser i Egypten – och tyvärr är det svårt att hitta svaren på många av dem, åtminstone de enkla och självklara svaren.

För visst skulle man vilja tycka att demokratin alltid ÄR okränkbar, att ett valresultat alltid måste respekteras och att militären ska hålla tassarna borta från politiken (sen är det förstås en helt annat fråga varför det överhuvudtaget ska finnas militär…). Men när det gäller Egypten så går det inte att komma undan så lätt – verkligheten känns tyvärr avsevärt mer komplicerad än vad som är alldeles bekvämt.

Det blir ett val mellan pest och kolera, mellan att heja på den demokratiskt valde presidenten och den militärmakt som till sist störtade presidenten. Och i det här fallet måste nog sympatierna – motbjudande nog – landa hos militären, eftersom den folkvalde uppenbarligen bestämt sig för att leda Egypten in på den extrema religiösa väg som leder mot oförsonlighet mot oliktänkande, mot kvinnoförtryck och mot ett samhälle som i största allmänhet inte hör hemma i det upplysta och sekulära tjugoförsta århundradet.

Här uppstår då ytterligare en fråga: är demokrati alltid den eftersträvansvärda samhällsordningen, eller kräver i själva verket demokrati att ett samhälle ska ha nått en viss miniminivå när det gäller utbildning och upplysning för att den ska kunna fungera? Kanske är det för lätt för mörka krafter att meddelst någon form av allmänna val lägga beslag på makten i samhällen där befolkningen inte är tillräckligt medveten (eller där förhållandena av andra skäl, t ex ekonomisk misär, är ogynnsamma för demokrati)? Minns att en galning som Hitler kom till makten genom allmänna val! Måste kanske samhällen som länge levt under auktoritära regimer – typ linjen Nasser->Sadat->Mubarak i Egypten – under en övergångstid förvaltas av någon form av upplysta despoter, innan folket tillåts uttrycka sin vilja i politiska val?

Huruvida militären i Egypten tillhör kategorin ”upplysta despoter” är väl osäkert, men kanske är det ändå någon form av plusvärde att en internationellt aktad person som Mohamed El Baradei finns med på en viktig post i den tillfälliga regeringen.

Tyvärr är det väl så, att nästan alla andra alternativ är bättre än det muslimska brödraskape

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>