RUT, ROT och bloggsvar

Av , , 2 kommentarer 4

 

Fredag 3 september 2010.
Det har gått en vecka, och nu är det fredagskväll. Jag har ätit surströmming, första gången i höst. Tillsammans med svåger och svägerska. Mandelpotatis och lök från min trädgård. Underbart gott!
Så jag känner att det är tid för några reflektioner omkring mediabruset.
Min blogg i VK 22 augusti har väckt några kommentarer. Det tycker jag är bra, man vill ju uppmärksammas! Bloggen då handlade om sjuktal och A-kassa. ”Isak” skriver om sin far och tiden före den allmänna sjukförsäkringen. Jag vill inte tillbaka till den tiden, min historia byggde på att jag var med om förändringen till den allmänna obligatoriska sjukförsäkringen. Isaks far var bara en av många som led av dödliga sjukdomar och fick mycket ringa stöd. Min egen far kan nog räknas in i den skaran. Min undran handlade om hur det kom sig att vi därefter blev Europas sjukaste folk?
Då kan jag svara på S-O S funderingar: Har jag haft ett skitigt jobb? Svar JA. I ungdomen jobbade jag en period på Lindholmens varv i Göteborg, I deras plåtverkstad. Vi hanterade flera ton tunga plåtar som efter våra märkningar gick vidare för att bli fartyg för de sju haven. Skitigt, bullrigt, tungt! Och min närmaste chef hade måndagssjuka! Det var bra för mig, för då fick jag egna jobb med bra ackord. Men den måndagssjuke som hade glada helger var en av de första att nyttja den allmänna sjukförsäkringen på ett sätt som inte var tänkt!
Mera svar till S-O S: Jo jag jobbade några år i Göteborgs avloppsreningsverksamhet. Gick i skiten ibland! Och innan min lärarkarriär hade jag några år i Vattenfalls kraftverksbyggen i Gardikforsen och Ajaureforsen som skiftbefäl . Det var 3-skiftgång, skitigt och bullrigt med dammbyggen, tunnelsprängningar och kanalgrävningar .
Jag hinner inte höra och se allt. Men i en intervju med Fredrik Reinfeldt framkom det att några arbetslösa ungdomar intervjuats om si n situation. Vi tror ju och hoppas att de förtvivlat söker jobb och sysselsättning. Men en sade helt frankt: ”Jag har inte varit sugen på jobb i flera år”  Vad gör vi med den inställningen? Och i ett annat inslag hörde vi Mona Sahlin på ett besök i ett tvätteri. Hon pratade med en kvinna som återvänt till jobb trots vissa fysiska problem och bara ett par år till pension. Kvinnan sade dock i intervjun att ”det finns de jag känner som inte vill gå tillbaka, inte arbeta”. Sahlin ville inte gärna höra detta utan avbröt med ”Tror du inte de allra flesta vill ändå”.
Jag skall avsluta med några tankar om ”Uppdrag granskning” som beskrev situationen för kvinnor som lämnat sina hem i Baltikum för RUT-jobb i Sverige. Det var ett starkt och bra reportage. Men när det togs på så blodigt allvar som DN:s kultursida gav uttryck för blev jag förskräckt. Han skylde baltkvinnornas situation på Maud!!! Uppdrag Granskning är en reportageserie där journalisterna bestämmer sig för att illustrera ett visst problem. De filmar säkert 40 timmar för att sedan klippa ner det till 50 minuter. De 39 timmar som inte kommer med är naturligtvis de som inte uppfyller förhandskraven. I det aktuella inslaget t ex nöjda kvinnor och män som tycker det är jättebra att få jobba i Sverige. Som tycker att ROT och RUT gett dem chanser som de eljest inte skulle fått. Milda tider: en DN-journalist skall väl inte tro allt han ser. Han måste väl inse att programredaktioner vinklar. Han måste väl i valtider inse att ”opartiska nyhetskanaler” befolkas av personer som använder media för att ge uttryck för en åsikt. I detta fall: Gå på S förslag att skrota kvinnojobbet RUT, men behåll mansjobbet ROT.