Startade kl 07:00 i morse med en brutal simning där det var näst intill fullt slagsmål de första 400m. Jag fick glasögonen avslagna av min granne i vattnet och översimmad ett antal ggr. Sedan gick det bättre och jag hittade lugnare vatten att simma i men den dåliga starten kostade och jag hade lite sämre tid än jag räknat med på de 3860 metrarna.

Sen var det dags för 180 km cykling och nu började värmen att bli påtaglig. Mot slutet av cyklingen var det motvind i ca 40km och jag kom inte över 30km/h ens i utförsbackarna! Cyklingen var rätt ok och såg att jag borde landa på en rätt bra tid bara jag skulle klara av värmen på löpningen.

Nu blev det inte så för värmen och den höga luftfuktigheten blev för tuff för mig. Redan efter ca 1 mil var jag tvungen att gå första gången för att kyla ned mig lite. Fyllde kepsen med is men det kändes ändå som jag höll på att "koka över", Efter första sydliga svängen längs Ali’i Drive på ca 15km så kom en rejäl backe som jag var tvungen att gå uppför pga att det kändes som ryggen hade tagit eld på mig. Jag har aldrig druckit så mycket tidigare på en tävling och jag var också bra på stoppa i mig mat, framförallt på cyklingen. Kanske hade jag ätit lite för mycket för jag fick lite problem med magen och fick uppsöka toan två ggr under de sista 12km. Annars gick det bra på slutet av löpningen och kunde springa om en hel del på den sista milen. När jag sedan kom in på Ali’i Drive för målgång var det en otrolig lättnad att äntligen komma i mål.

Jag trodde inte jag skulle ta mig i mål när jag började gå så tidigt men försökte bita ihop när jag tänkte på alla som har stöttat mig.

Sluttiden blev 10:15 som var lite över målsättningen på under 10 timmar men nytt klubbrekord för Järnet blev det iallafall eftersom Jonathan Love hade 10:23 när han var här 2006.

Nu är man helt knäckt efter den tuffaste tävlingen jag varit med om och det kommer att passa bra med några dagars semester först här på Big Island innan jag och Patrik stannar i New Jersey på vägen hem.

Tack till speciellt mitt jobb, GE Healthcare, Fältcom och Team Sportia som gjorde det möjligt för mig att vara med på den här tävlingen.

Over and out från Kailua-Kona.

Inte mycket att skriva om idag eftersom jag bara tagit det lugnt. Lämnade in cykeln plus ombyte vid 16:30 och det var ett imponerande växlingsområde minsann. 1800 triathleter kommer att trängas där imorgon. Proffsklasserna startar 06:45 (18:45 svensk tid) och vi i age-groups simmar iväg kl 07:00. Jag hoppas på en bra start så man slipper hamna mitt i smeten med vevande armar och sparkande ben.

De två bästa simtiderna ifjol var i age groups av två killar från Honolulu så det kommer garanterat vara vassa simmare i mitt startfält.

Tack för alla lycka till jag fått!

I morgonbitti smäller det från startkanonen och då gäller det!

Idag var det varmaste dagen hittills här på Hawaii. 30 grader och hög luftfuktighet som gjorde att det kändes ännu varmare. Kvalmigt är bara förnamnet. Jag och Magnus joggade till simstarten för att provsimma banan eller åtminstone nästan hälften av den 3860m långa rektangelformade banan. En tjej stod där man hoppade i och gjorde reklam för en bar och det var även reklam för samma bar på botten efter simbanan!? Tror jag ska ta ett snack med Martin Isaksson som är tävlingsledare för Umeå Triathlon om att försöka sälja reklamplatser på botten av Nydalasjön till nästa år. 🙂

På väg tillbaka till lägenheten vi hyr en bit utanför Kailua så fick Magnus syn på en cykelhandlare som lånade ut cyklar för demoturer så det blev en runda tillsammans före lunchen. Jag lyckades få till växlarna på min hoj så att de funkade riktigt bra och det känns fint inför lördagen. 

Sedan blev det en grand slam lunch på Denny’s och riktigt mätt blev man. Inte så smart kanske eftersom det var bankett på kvällen med buffé. Innan middagen hann vi med lite shopping och jag gick och klippte mig. Pratade en hel del med en trevlig kille från Seattle som hette Bill och han undrade om jag skulle fixa till frisyren "so you would look good while killing yourself out on the lava fields?" Jag skrattade gott åt det och svarade att jo, så är det nog.

På kvällen gick vi på banketten och satt och käkade med de andra svenskarna, Erik och Pontus. Lite senare var det athletes meeting där de gick igenom vissa saker arrangören ansåg vara viktiga.

Måste avsluta med att det är en otrolig hype runt den här tävlingen. Man ser hur många som helst som är ute och tränar inför lördagen, både på cykel och springande. Många ser ut att köra rätt hårt också och jag förstår inte riktigt vad det ska vara bra för med så få dagar kvar till tävlingen. Kanske vill de visa upp sig för de flesta har inte så mycket kläder på sig i värmen kan jag meddela. Killarna kör med bar överkropp och en del tjejer springer i bara bikini. Undrar om det blir fler trafikolyckor än vanligt dessa dagar i Kona? 😛

Idag åkte vi iväg till södra delen av the Big Island och körde ut till USA sydligaste spets, South Point.

Sedan blev det lunch på det sydligaste bageriet innan vi åkte vidare mot vulkanerna. Hann med ett bad vid en strand som har svart sand som kändes varm som lava. En jätte till sköldpadda kom krypande upp på stranden där han tydligen tog sig en tupplur trots alla barn som sprang runt den och som alla vuxna tog bilder på (inkl. oss så klart) 😉

Till sist så fortsatte vi till Hawaii Vulcanoes Park och fick gå genom en gammal lava-tunnel och kolla in kratern på en vulkan innan det var dags att åka hem igen så jag och Magnus skulle hinna med en joggingtur innan mörkret föll. Vi avslutade sedan kvällen med att åka till Bubba Gump Kona för att äta lite räkor och annat smått o gott.

Ja, då är man äntligen på plats i Kailua på the Big Island. Man fick se sammandrag av tävlingarna på Eurosport härifrån när man hade nybörjat med triathlon och till slut är det dags för en själv att ta sig an den här, modern av alla Ironman. Känns lite overkligt måste jag medge.

Vi hann med en tur till Pearl Harbor igår på ön Oahu innan vi flög över till Kona och fick ta en närmare titt på USS Arizona som sänktes av jappsarna den 7:e dec. 1941.

Idag började jag och Magnus med ett morgonpass löpning på 30 min som Magnus förlängde lite. Efter lunch så testade jag att cykeln funkar som den skall med en timmes sväng. Märkte att det gick väldigt mycket vätska trots att jag tog det lugnt så på lördag blir det dricka av om man ska kunna ta sig i mål, helt klart!

Vid 5-tiden var det dags för parade of the nations då, jag och de 2 andra svenskarna som lyckats kvala in fick gå med en svensk flagga längs Ali’i Drive där start och mål ligger.