Förbannelsen bruten
Äntligen! Efter ha haft problem med sjukdomar och extrem värme tidigare år så lyckades jag till sist få till ett bra lopp.
Sim- och cykel-formen har varit frågetecken kring men nu fick jag till helt ok lopp i dom disciplinerna, 1:01 på simningen resp 4:59 på cyklingen.Cykling i Hot Corner Löpningen har kännts bra de senaste veckorna och nu när jag låg så bra till tidsmässigt efter två grenar så började jag tro på en tid kring 9:30. De första 7 km efter Ali’i drive flöt på riktigt bra och det var som jag fick försöka hålla igen så man skulle orka hela vägen.
Men efter ca 10 km så började benen svika mig lite och det var riktigt tungt efter 20 km. Enligt Patrik hade jag klättrat till en 22:a plats i min age group vid det laget men då var jag tvungen att bitvis gå. Ner till andra vändpunkten vid Natural Energy Lab efter ca 27 km så var det fortfarande tungt och när jag inte fick min special needs påse med energigels och powerbar av funktionärerna så blev jag knäckt och började gå. Hade dock kvar en halv Powerbar i bakfickan efter cyklingen och stoppade i mig den. Utan vatten att skölja ned så blir det väldigt torrt i munnen men jag var tvungen att hitta på något får att få tillbaka krafterna och halvägs uppför backen till Queen K Highway och de sista 12 km kunde jag börja springa igen. Nu tittade jag på klockan och såg att jag fick allt ösa på om det skulle bli en tid under 9:45. Nästa vätskekontroll blev det mycket vatten kan jag lova och så tog jag en energi gel. Hade inte tid att stanna och trycka i mig den så det blev till att suga i sig den fram till nästa vätskekontroll. Torrt i gommen var bara förnamnet men nu kände jag att krafterna kom tillbaka och då fortsätter man på den inslagna vägen, helt enkelt.
Tillbaka i Kailua-Kona och In på Ali’i Drive såg jag att sub 9:40 var inom räckhåll och jag försökte spurta. Patrik, Jimmy o Johan skulle stå någonstans i folkhopen med en svensk flagga som denna dag skulle vara skoj att få springa i mål med den. Sista 500m så började jag dock bli lite yr och den enda jag såg var Johan som jag gav en high-5 innan jag sprang uppför målrampen och korsade mållinjen på 9:39:37, jäkligt nöjd!
Med lite distans så visst var det synd med att löpningen sviktade lite när det borde ha varit min starkaste gren men så är det med den här typen av tävlingar och med facit i hand skulle jag försökt få i mig något att äta lite tidigare under maran. Personrekord med 34 minuter var dock härligt och jag är väldigt nöjd med att äntligen fått till ett rekorderligt resultat här i Kona. 27:e plats är mitt bästa resultat någonsin på ett VM av den här digniteten. 2004 blev jag 4:a på VM på långdistans i Säter i H35-klassen men det var inte alls samma konkurrens som här.
Mahalo (tack) till alla som har stöttat mig inför denna tävling. Mitt jobb, GE Healthcare, Fält Communications, min klubb Stöcke TS Järnet, mitt supportteam på plats, Patrik, Jimmy o Johan samt min familj hemma och framförallt min kära sambo Gosia!
Senaste kommentarerna