Som Evelina Mårtensson så fint skrev i sin blogg men med en liten ändring.
’What if God was named Helena?’
Om jag var Gud och kunde kontrollera världen, då skulle jag börja med kommunen. I min värld då skulle det inte finnas någon brist på pengar och jag skulle göra alla till lags. Men här i verkligenheten så vet vi att det inte går att göra alla till lags. Det är alltid någon som tycker annorlunda än vad vi gör, därför är det väldigt svårt att skriva ner sin åsikt utan att trampa någon på tårna.
Jag kan inte påstå att jag någon gång i mitt liv, varit intresserad av politik. Men jag måste säga det, genom att läsa alla möjliga sorters diskussioner här på VK och genom att titta på nyheterna, så börjar det bli mer och mer intressant. Jag kommer eventuellt att flytta ifrån denna kommun för att plugga eller jobba någon annanstans inom några år, men jag bryr mig helt klart om vad som händer med kommunen. Det är här jag är uppvuxen och förhoppningsvis är det denna lilla håla som jag vill flytta tillbaka till.

If God was named Helena. Om jag var Gud för en dag. Tänk vad underbart det vore om vi faktiskt kunde ha nyreparerade vägar, ett stort nyrenoverat badhus och dessutom hela två flygplatser i våran lilla kommun! När vi redan är igång så skulle vi väl kunna fräscha upp badsjön i Storuman eller varför inte bygga ett stort nöjesfält i Tärnaby? Det vore väl ändå någonting? Men det går ju inte. Men måste säga att det är roligt att leka med tanken.
Jag tror det inte är många kommuner i våran storlek som har två flygplatser så tätt intill varandra, och det säger väl ganska mycket. Eftersom jag är så ung så vet jag inte alls om historian bakom alla flygplatser osv, utan jag kan bara tycka utifrån det jag lärt mig i dagsläget. Och det funkar inte med två flygplatser. Jag tycker det känns jättetråkigt, ända sedan jag varit liten så har jag flygit ifrån flygplatsen i Gunnarn. Men det blir för dyrt att ha två flygplatser. (och dåligt för miljön med alla dessa starter och landningar!)
Jag läste alla åsikter som var dokumenterade i diskussionsforumet där frågan ställs om ’Inlandsflyget och Storumans flygplats behövs’. Signaturen ’pilot’ nämnde någonting viktigt, som jag tror skulle vara den bästa lösningen om man ser längre in i framtiden. Att satsa på en större flygplats i Umeå och bättre och snabbare förbindelser mellan Umeå och kommunerna i inlandet. Det vore mycket bättre för miljön och inom några årtionden tror jag att det är såna frågor som vi kommer att få prioritera högst.

Jag är villig att ge upp en flygplats om vi kan få råd med andra viktiga saker som behövs i kommunen. De gånger jag rest via flyg till Stockholm så har det varit väldigt få passagerare, kanske det vore bättre då med endast en flygplats då? Enligt mig så är det inte rättvist att skära ner på pengarna för äldrevården, att stänga skolor osv för att vi ska ha lyxen att ha två flygplatser i våran kommun.
En sak funderar jag över… Är det praktiskt möjligt att satsa på tågtrafik i framtiden? I längden tror jag det vore bättre att göra en satsning för miljön.

De tre senaste gångerna jag varit och handlat så har jag tänkt köpa toalettpapper, eftersom det den senaste tiden stått en rulle med hushållspapper bredvid toaletten. Trots att jag vet att det behövs köpas så har jag glömt det varje gång.. Varje gång! Denna dag, precis innan jag skulle åka hem från jobbet, så kom jag på denna nödvändiga produkt som skulle handlas till min lägenhet.

När jag gick runt i butiken så gick jag runt och mumlade för mig själv. ’toapapper, toapapper, toapapper..’ Men som det vanligtvis brukar bli när man handlar så kommer man på fler saker som skulle vara bra att ha hemma i kylskåpet. ’toapapper, toapapper, toapapper..’ Mycket hamnade i min korg. Proviva med vinbärssmak, mjölk, fil, flingor, clementiner osv… Väl framme i kassan så kom jag på det. Toapapper var det jag skulle köpa! Så jag sprang tillbaka, hämtade ett paket Serla toalettpapper, och gick tillbaka till kassan med ett belåtet leende på läpparna. Nu kunde jag släppa det från min hjärna!
Jag betalade i kassan, tog min tunga kasse med varor, och gick ut till bilen. När jag satt mig i bilen så ser jag den snälla kassörskan komma springandes med mitt toapapper (!) i handen! Jag lyckades glömma det på rullbandet, förbaskat också. Hädanefter blir det handlingslappen för mig.

Jag är så glad att jag har familj och släkt som ställer upp för mig när det verkligen behövs. En sån här otroligt stressig dag är jag väldigt tacksam.. så ett stort tack!

Det jag är stressad inför är Umeåresan som sker ikväll och knappt hälften är fixat, hatar när saker och ting inte blir som man tänkt sig! Slutar kvart i sex ikväll och vi ska försöka ta oss iväg så tidigt som möjligt. Dessutom verkar jag ha dragit på mig en förkylning. Har inte tid eller orken att bli förkyld nu! Någon som har ett bra tips som lindrar eller botar förkylning? Mormor tipsade mig om att käka vitlök. Men när man ska ut på någon krog i Umeå för andra gången gången i sitt liv så kanske det inte är passande att äta massor med vitlök? Skrämmer bort alla Umeåvampyrer men på köpet så kommer jag stinka och ingen kommer vilja vara i min närhet! 😛
Men men.. Det ska bli väldigt roligt att träffa mina kompisar som flyttat igen i varje fall!

– Tystnaden är total
För ett år sedan klämdes deras två söner,
Christopher och Alexander, ihjäl i en
container för återvinningspapper NORBERG.
Skolväskorna hänger där på sin stolpe. Anteckningarna och
leksakerna ligger framme. Som om de skulle komma hem igen,
vilket ögonblick som helst. Det har gått ett år sedan Christopher
och Alexander dog i containern. Bröderna Christopher, 9, och
Alexander, 6, klättrade in och lekte i en container för returpapper.
Plötsligt kom lastbilen för att tömma containern. Pojkarna
klämdes till döds. (Aftonbladet 19 april 1998)

Det är konstigt vad mycket man minns. Helt apropå ingenting så började jag tänka på denna händelse som hände när jag var 8½ år. Blir överraskad att jag minns det! När jag träffar barn som är 8 år så känns de inte som att barn reflekterar över saker som denna. När man själv tänker tillbaka så inser man att man minns mer än vad man tror.
Det var en period innan detta som jag såg några barn var och lekte i containern på skolan jag gick i, men det var kortvarigt. Tror de hade det som koja eller något. Jag kan faktiskt förstå varför barn blir lockade av att ha containrar som kojor, eftersom det påminner om en liten lekstuga. Det är tur att de ändrat hålen på containrarna efter denna händelse, så att de inte är lika lättillgängligt att ta sig in i dessa. Mina föräldrar varnade mig och min syster att ’absolut inte leka i containrar’ efter detta varit på nyhterna.
Det mest magstarka med detta minne är hur de hittade åt dessa barn. De var försvunna några dagar (Minns inte exakt?) men sedan så hittade man en hand där soporna hamnar och pressas ihop till kuber. Detta är allt jag minns om händelsen och har inte hittat något mer än texten ovan. Någon annan som minns detta? Är så obehagligt att jag knappt vill tänka på det, förstår inte hur jag efter 10 års tid mitt i allt börjar tänka på detta. Mina tankar går till de anhöriga, måste vara svårt att gå vidare efter en sån här händelse? Huvva…

Hörde på Christer på radio p3 idag. De hade en tävling, att få fram Sveriges härligaste dialekt. Många ringde in och sa vilken dialekt just dom tyckte var den bästa, och efter en omröstning på hemsidan så hade de hittat vinnaren. Med 24% av rösterna och motiveringen att omgivningen kände sig så lugn av denna dialekt, plus att det var en så enkel dialekt som använde sig om så få ord som möjligt så kom de fram till NORRLÄNDSKAN är Sveriges härligaste dialekt.
Way to go Norrland!

Ikväll satt jag och skrev med en vän på MSN. En vän som jag inte träffar så ofta men som gick i min klass förut, det var trevligt. Hon har flyttat tillbaka till Sorsele efter studenten och vi ses inte så ofta, men att skriva på MSN gör att de känns som man är närmare varandra än vad man faktiskt är. Vi satt och diskuterade Halloweenkostymer! Denna helg närmar sig med stormsteg och det betyder det att vi vänner åter igen träffas och klär ut oss, och bara har en rolig kväll. Ser väldigt mycket fram emot detta! Förra året var jag utklädd till Snövit! Så i år ska jag försöka med någon bättre utstyrsel. Jag och min vän tillbringade denna fredagkväll med att länka bilder till varandra på eventuella kostymer vi tänkte köpa, vi gav varandra råd och vi tipsade om vad vi skulle passa i. Har troligtvis bestämt mig för vad jag ska klä ut mig till nu men oturligt nog fanns inte min storlek kvar i Sverige. Så blir att beställa ifrån USA. Fast det fungerar lika bra. Även fast jag måste betala moms och frakt så blir det ändå billigare än om jag skulle köpt den i Sverige. Lite krångligare att beställa bara!

Hoppas många kommer klä ut sig på Halloween. Tänk, detta är enda chansen att klä ut er utan att folk kommer titta snett på er! 😉

I natt hade jag ett pass på ett boende där jag hade sovande jour, som med en rolig översättning betyder att man får betalt för att sova på jobbet. Dock ska man vara beredd på att få stiga upp om det skulle behövas men brukar vara ganska lugnt. Passade bra med detta pass eftersom jag jobbar på sportbutiken Utrustad idag.

På väg hem ifrån jobbet blev jag stoppad av Polisen som hade blåskontroll kl 07.00 i morse. Tydligen stod de på två ställen i Storuman idag. Väldigt bra tycker jag! När de ändå är ute och har blåskontroll är det lika bra att placera ut sig på olika ställen så möjligheten att köra omvägar förbi dem försvinner. Hur som helst, väl framme vid min lägenhet inser jag att jag fortfarande har larmet på mig sedan arbetspasset. Kunde inte göra annat än att återvända till boendet och lämna över det till dagpersonalen. Blev överraskad över min inställning till att köra hela vägen tillbaka till jobbet. Istället för att bli irriterad över min glömska, den glömska som jag förmodligen ärvt av min far ;-), så tänkte jag att ’det var riktigt tur att jag bodde i Storuman och inte i någon by några mil utanför Storuman’. Optimistiskt tänkt, eller hur?
Eftersom jag var tvungen att köra tillbaka samma väg så körde jag förbi polisen tre gånger och blev stoppad varje gång. På väg hem igen så hann jag bara sakta ner innan de vinkade igenkännande att jag kunde passera dem. Dock kunde jag inte hjälpa att känna hur otroligt pinsamt det kändes att köra förbi dem så många gånger! En av mina arbetskollegor sa att jag får passa mig så jag inte åker dit för raggning! Vad nu det ska betyda. Men varför känner jag, och säkert många fler, att det är pinsamt att köra förbi polisen flera gånger? I morse så kunde jag inte hjälpa att fundera på vad polisen trodde jag gjorde när jag passerade dem så många gånger. Jag menar, att köra förbi dem 3 gånger på femton minuter? Är väl få människor som kör förbi dem flera gånger för nöjes skull. 🙂

I helgen var jag som sagt och såg Björn Gustavsson, Måns Möller, Soran och Özz i Umeå! Med höga förväntningar gick jag och mina vänner med biljetterna i högsta hugg och intog våra platser på Aula Nordica. Måste erkänna att det som lockade mig att köpa dessa biljetter var chansen att få se Björn Gustavsson live. Som fnittriga tonåringar väntade vi spänt på att föreställningen skulle börja! Var första gången jag sett stå-upp komiker framträda och visste inte riktigt vad jag hade att vänta mig. Björn Gustavsson hade jag sett på bland annat Melodifestivalen och Parlamentet tidigare, samt ett tiotal klick på filmerna som finns uppe på youtube. I och med hans inövade framträdanden jag sett tidigare måste jag erkänna att jag hade väldigt höga förväntningar på honom, eftersom han varit så fantastiskt rolig då!
Vilken känsla det var att få sitta bland ett hundratal människor och skratta tillsammans till några av Sveriges roligaste komiker. Dock var det Måns och Özz som fick mig att skratta mest, även om det var Björn som jag sett mest fram emot att se. Att ha för höga förväntningar blir aldrig bra i längden.
Efteråt blev det mys med tjejerna. Självklart får kvällen 5/5 poäng!

Ikväll satt jag, Victoria och Micka och pratade gamla goda tider. Under olika perioder i högstadiet blev vi vänner och har mycket fina minnen därifrån. Så här i efterhand kan jag önska mig tillbaka till hur enkelt det var då, man kunde vara barn men på samma vara på väg in i vuxenlivet i sin egen takt. Det är något speciellt med högskoletiden… Som min syster sa när hon gick ut nian, hon trodde livet skulle bli tråkigare eftersom vännerna flyttar åt olika håll. Eftersom jag varit med om det tidigare när jag gick ut nian, och nu också när jag tog studenten, så sa jag till henne att man får nya vänner. Visst, det kan låta hemskt just för stunden men precis som med allt annat så lugnar det sig eftersom och man börjar fokusera på framtiden istället. Dock så är det såna här kvällar som gör det här lilla extra i vardagen, som gör att man kan somna med ett leende på läpparna. Genom att prata minnen så håller man dem levande, saknar det lite grann men får oss ändå att fokusera på vilka spännande saker vi kommer få uppleva i framtiden. En vanlig torsdagkväll med en guldstjärna i kanten!

Idag hade jag lite att göra, vilket resulterade i 2 timmar på gymmet och att titta in i de flesta butiker här i Storuman. (Vilket inte tar så lång tid). Hur som helst så kom jag på att bageriet bytt ägare, så jag for dit och kollade in det ’nya’ bageriet. De har planer på att förändra sortimentet lite nu när det är nya ägare! Bageriet har haft samma kakor så länge jag kan minnas, så jag ser fram emot att få se nya bakelser på hyllorna. Bra initiativ tycker jag 🙂