Lokalsamhället i storstan!

Av , , 1 kommentar 33

Har nyligen skrivit min första krönika i tidningen Västerbottningen. Alla riksdagsledamöter från länet får den möjligheten och det ett par tre gånger per år.

Den här gången skrev jag om lokalsamhället som finns överallt – inte bara på landsbygden, utan även i storstan. Antar att ni känner igen det. Sedan kunde jag inte heller låta bli att beröra den inofficiella "hackordningen" och annat smått och gott i riksdagshuset :o ).

Allt gott!

/Helena

——————————————————————————————————-

Lokalsamhället i storstan!

Det finns en del oskrivna regler i riksdagen. I kammaren (där alla omröstningar sker) finns det en klädkod – män måste ha kavaj och kvinnor ska också vara propert klädda med varken för kort kjol eller bara ärmar. Sedan miljöpartiet kom in i riksdagen accepteras även kavajliknande kofta – säger i alla fall de som vet. 

När man är ny blir man som oftast inte invald som ordinarie ledamot i utskotten och när det kommer till boende är hackordningen också given.
 
I många partier spelar ålder och antal år i riksdagen en stor roll för vilket tak över huvudet man får. Min första månad spenderade jag på en mängd olika hotell. Inte något ont i det, men det blev ganska tröttsamt att packa väskorna varje morgon.
 
Därefter kom jag upp mig ett snäpp och fick tillgång till övernattningsrum på riksdagen –  på 6:e våningen och med en fin utsikt mot vattnet. Det kändes härligt att få sova på ett och samma ställe och ha ett eget litet köksbord med två stolar att äta middag vid.
 
Om någon hälsade på fick jag anmäla det nere i vakten, hämta främmandet och passerkortet när det var dags för påhälsning. Det kändes lite likt Fort Knox måste jag erkänna – men jag behövde ju inte vara rädd för inbrottstjuvar i alla fall.
 
Sedan kom det loss en liten lägenhet med sovalkov ett drygt halvår senare och jag var beredd – tog lägenheten osedd, då jag längtade efter ett litet kryp-in utanför huset.
 
Jag började med att ta ner gardinerna som var så dammiga att jag tror att de hade kunnat stå av sig själva. Mattan hade blekta fläckar av blåbärssaft (eller om jag ska vara riktigt ärlig – vin) och det var så mycket möbler att det knappt gick att röra sig, men jag var med lägenhet!
 
Det första jag investerade i var en ny matta som jag släpade ned med flyg till Stockholm (för det finns ju förmodligen inga att köpa på plats…) och inhandlade efter hand gardiner, kuddar och vaktmästaren hämtade en del av möblemanget. I min iver att fixa och dona, drog jag även med en slagborr hemifrån för att sätta upp en liten hylla i köksalkoven, men där gick jag bet. Det enda som hände var att jag lyckades pricka av armeringsjärnen i betongen och förfula väggen med fyra hål… I panik ringde jag en vaktmästare på riksdagen – René – som några dagar senare kom förbi med en borr som säkert var en halvmeter lång. ”Har du bara borrat i trä förut” flinade René när han såg min förtvivlade uppsyn (han hade rätt, men det sa jag förstås inte…).
 
Men trots alla kalldrag och oönskade silverfiskar älskar jag den lilla lyan som gett mig lite andrum i storstadsdjungeln och allt arbete.
 
Som oftast kommer jag hem vid niotiden och hinner precis in på Konsum för att inhandla den sedvanliga avocadon och riskakorna. Personalen nickar och ler igenkännande och frågar ibland hur man mår. Det känns så roligt och påminner lite om hur det är hemma i Gumbodahamn och Ånäset.
 
I tappuppgången finns den äldre grannfrun som någon gång om sänder uppenbarar sig i sin rosa fuskpäls och pratar om att tiderna var bättre förr och lånar ut proppar och glödlampor. Här finns även mannen med cockerspanielflickan som alltid frågar hur jag mår och vaktmästaren i huset som förfasas över allt hundbajs på gatan. Taxichauffören överraskade mig här om dagen då han sa att han hellre hejade på Skellefteå AIK än Solna AIK – Solna är INTE Stockholm sa han tydligt.
 
Älskade, hatade lokalsamhälle – jag har förstått att du inte bara finns på landet, utan överallt och det känns tryggt – i alla fall för mig.
1 kommentar

Varför ska kvinnorna straffas Lennart?!

Av , , 5 kommentarer 58

Socialnämnden i Umeå har, med S och V i spetsen, beslutat att privata hemtjänstföretag ska ange vad de ska göra med vinsten om de ska leverera hemtjänst åt Umeå kommun – annars riskerar de att bli av med sina uppdrag!

För mig är det barockt att dra en hel bransch över samma kam och det här på grund av debatten kring Carema och äldreomsorgen. Det är sorgligt att S- och V-politikerna är så hariga och populistiska. Politiker ska inte lägga sig i företagens vinster – det viktiga är väl kvaliteten på tjänsten som de förmedlar.
 
Jag kan inte låta bli att undra om Lennart Holmlund, Socialdemokraternas kommunalråd i Umeå, ens skulle komma på tanken att begära att t ex NCC eller andra byggföretag ska redovisa sina vinster när de gör jobb åt kommunen? Eller är det lättare att ge sig på en bransch som till stor del domineras av kvinnor? För mig är detta åter igen tydligt att jämställdheten har lång väg att vandra i Umeå. Varför straffar ni ut kvinnojobben Lennart?!
5 kommentarer

Odemokratiskt och magstarkt

Av , , 5 kommentarer 48

Jag blir både bedrövad och förskräckt när jag läser i tidningarna om vad Vänsterpartiet gjorde i Malmö under 1:a-maj-demonstrationen. De anordnade en aktivitet där barn, med hjälp av basebollträn, skulle slå sönder sk *piñatas föreställande Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och Annie Lööf. Efteråt fick barnen godis och Vänsterpartiets politiske sekreterare i Malmö kommenterar det hela med att ”det såg skoj ut” ( se artikel i SvD via länken nedan).

Tycker att det är lite väl magstarkt att försöka påverka barn på det här sättet. Det är en självklarhet om man vill ta med barnen till den traditionella högtiden, men det här är att gå över gränsen. Det här är inte en uppvisning i demokrati, utan något helt annat.
 
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/borgarpinatas-slogs-sonder-av-barn_7164883.svd
 
 
 
*Piñatas används ofta vid firande av bl a födelsedagar och andra högtider i spansktalande länder i Latinamerika. De innehåller ofta godis och barn försöker, iförda ögonbindlar, slå sönder dem med hjälp av pinnar för att ta del av innehållet.
 
I Mexico är piñatan ofta formad som en stjärna med sju spetsar. Detta representerar djävulen och de sju dödssynderna. Genom att slå sönder piñatan får man alltså djävulen att släppa ifrån sig de goda ting som denne tagit.
5 kommentarer

Hellre ny räls än gamla banker!

Av , , Bli först att kommentera 43

Jag har hela mitt liv varit van vid dasslocksvägar, kört fast vår som vinter och svurit över alla hål och gupp, dålig plogning och all lera. Den bilden är det nog många västerbottningar som känner igen. Men det är inte bara mindre grusvägar som skulle behöva ett ansiktslyft – behovet av en upprustning av delar av E4:an, inlandsbanan, E 12: an och ett färdigställande av den Botniska korridoren – Norrbotniabanan – är viktiga inte bara för oss som bor här utan för att företag och industri ska vara konkurrenskraftiga och effektiva.

Infrastrukturen är eftersatt i Sverige och behoven är stora i hela landet. Trots att regeringen satsat stora pengar behövs det mycket mer. Var ska då dessa pengar komma ifrån? Frågar man socialdemokraterna är lösningen att låna mera. Men är det verkligen hållbart att finansiera infrastruktur i hela landet genom att staten ska låna? Var sätter man då gränsen? Eller vill socialdemokraterna göra som tidigare år – lova utan att det finns täckning?
 
I Centerpartiet tror vi att vi måste titta på andra lösningar för en hållbar finansiering och ett förslag, som presenterades av Annie Lööf här om veckan, är att intäkterna från försäljningar av statliga företag skulle kunna satsas på infrastruktur. I stället för att skriva ned statsskulden kan man ge tillbaka pengarna till skattebetalarna genom att just bygga t ex mer järnvägar.
 
Oppositionen stoppade nyligen tillsammans med Sverigedemokraterna försäljningarna av vissa statliga företag av ideologiska skäl. Jag hoppas att de tänker om och stödjer Centerpartiets förslag. Med en försäljning av de bolag som listats av regeringen skulle vi kunna få mellan 100 och 200 mil ny järnväg.
 
Centerpartiet tycker att det är betydligt bättre att staten satsar pengar på att bygga nya vägar och mer räls än att staten äger telefonbolag och banker.
 
Nu är det upp till de övriga Allianspartierna att ta ställning till om Centerpartiets förslag också kan bli regeringens förslag. Sedan hoppas jag att oppositionen i länet – Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet– kommer att driva på sina partikamrater är det gäller den här frågan. På så sätt har vi en möjlighet att hitta en trovärdig finansiering av en Norrbotniabana.
Bli först att kommentera