Elbilar på gång i Trollhättan!

Av , , Bli först att kommentera 10

I veckan har jag varit med näringsutskottet i Västra Götaland. Vi besökte bland annat Göteborgs hamn, som är Skandinaviens och Sveriges största hamn där verksamheten domineras bland annat av containergods och skogsprodukter. Men det finns även betydande passagerartrafik.

En intressant information som vi fick var att man såg järnvägstransporter från norra Sverige som betydelsefulla för hamnens effektivitet och konkurrenskraft. Det är ytterligare ett argument för att bygga klart den Botniska korridoren där Norrbottniabanan (sträckan mellan Umeå och Luleå) nu fattas. Hoppas bara fler förstår att satsningen är av stor betydelse för hela Sverige och landets ekonomi.

Vi besökte även Trollhättan och träffade kommunledningen och arbetsförmedlingen som berättade om deras arbete med att få människor i jobb efter SAAB:s konkurs. De har tillsammans med regeringen och facken gjort ett jättebra jobb och en stor del av de som tidigare varit anställda på SAAB (ca 2300 personer)  har fått jobb. Men självklart återstår också en del insatser och många har haft en tuff tid och har det fortfarande.

Dessutom fick vi möjlighet att lyssna till en reprersentant från företaget NEVS (National Electic Vehicle Sweden) som köpte tillgångarna i SAAB:s konkursbo men även rättigheterna till att använda varumärket SAAB. Det är ett internationellt bolag med svensk och kinesisk inblandning. De planerar att, med befintlig kunskap och japansk spetsteknologi, starta upp elbilstillverkning i Trollhättan och deras mål är att bli en ledande tillverkare. Det känns väldigt spännande och ligger rätt i tiden!

 

På bilden ser ni mig och min trevlige kollega Kent Persson (V) när vi besökte Saab-museet i Trollhättan. Läckrast var en Saab Sonett Super Sport (bilen till vänster) som byggdes i mitten på 50-talet (enbart i sex exemplar).

S, V, MP och SD lägger krokben för små flygplater!

Av , , 1 kommentar 20

Inom EU förs nu diskussioner om att förbjuda offentligt stöd till flygplatser. Om det skulle bli verklighet är det inget annat än ödesdigert för Norra Sverige och landsbygden i vårt avlånga land. Det som kan tyckas vara ett bra förslag för andra delar av Europa, där konkurrensen mellan olika trafikslag och flygplatser är knivskarp, betyder inte att det är fördelaktigt för ett land som Sverige där vi har stora avstånd och är mer glest befolkade. Vi är beroende av en fungerande flygtrafik i norra Sverige – det inte minst med tanke på näringslivet, turismen och för boende i området.

Som Centerpartist kommer jag att göra allt jag kan för att motverka ett eventuellt beslut i den riktningen för Sveriges del. Jag har under förmiddagen varit i kontakt med Näringsdepartementet som säger att man jobbar intensivt med frågan i regeringskansliet.
 
Men som löken på laxen fick jag alldeles nyss höra att oppositionen (S, V och Mp) tillsammans med stöd från Sverigedemokraterna nu drivit igenom ett förslag i Trafikutskottet som handlar om att man ska återreglera marknaden för flygtrafikledningen. Det innebär att det, om S, V, MP och SD:s förslag går igenom i kammaren om ett par veckor, bara är Swedavia som får verka som får ta hand om flygledningen på flygplatser runt om i Sverige. Det i sin tur innebär ytterligare ett slag mot mindre flygplatser och ytterligare merkostnader för många kommuner och landsting som idag driver flygplatser!
 
Driften av flygledningen är en av de största kostnaderna för en flygplats och vad händer om en liten flygplats måste avbryta sitt kontrakt som man har med någon annan utförare än Swedavia? Vad kommer det att kosta en liten flygplats när det bara kommer att finnas en utförare att välja på? Det handlar om miljoner! Dessa pengar skulle kunna användas till många andra saker som exempelvis sjukvård och skola. Är oppositionen så förblindade av den socialistiska ideologin att man struntar i kostnaderna för t ex kommuner – kommuner som många gånger har det tufft med ekonomin!

Hot mot politiker

Av , , Bli först att kommentera 6

För några veckor sedan kunde man ibland annat Dagens Nyheter läsa om en undersökning som visade att ungefär varannan kvinnlig riksdagsledamot utsatts för hot föregående år.

Förra året presenterade även Brottsförebyggande Rådet en kartläggning av brott mot politiskt förtroendevalda. Där framkom det att närmare 16 procent av ledamöter i riksdag, landsting och kommun någon gång under 2011 utsatts för brottsliga eller obehagliga händelser. Men bara en av fem ledamöter valde att polisanmäla brotten.
 
Även om det inte finns bevis för vem eller vilka som kan ha gjort detta, tror jag ändå att det är viktigt att anmäla – för det visar att problemet finns.
 
Jag har lyckligtvis inte utsatts för några allvarligare händelser, men däremot har jag kollegor som fått göra det. Under förra mandatperioden, när jag var politiskt aktiv i Skellefteå kommun, var det vid ett tillfälle en fredlig manifestation i Skellefteå centrum mot en grupp nynazister som manifesterade med plakat. Några av nynazisterna filmade den fredliga motmanifestationen och dagen efter var det en kollega som hittade sin bil sönderslagen på uppfarten till sin gård. Ingen kunde bevisa vem eller vilka som varit inblandade, men visst var det lätt att dra slutsatsen att det hade något med manifestationerna att göra.
 
Under valet 2006 fick en annan kollega utstå en del obehagliga hot per telefon och fick även framrutan på bilen sönderslagen. Det är klart att man funderar en del på sitt politiska uppdrag sådana gånger.
 
Det tragiska med den här sortens hot är att det kan urholka den politiska öppenheten. Om politiker blir rädda för att säga vad de tycker och tänker kan det ju leda till en slags självcensur. Det är ett problem för vår demokrati och i längden kan man ju fundera på vem som då vill engagera sig politiskt?

Var tog diskussionen om kärnkraftens avfall vägen?

Av , , 3 kommentarer 12

Allt oftare dyker det upp högljudda röster som anser att det är nödvändigt för Sverige att bygga ny kärnkraft. I veckan var det exempelvis en grupp storföretagare som pläderade för mer kärnkraft i DI (tidningen Dagens Industri). Men sällan talas det i debatter om hur kärnavfallet ska hanteras eller betalas. Inte heller hör vi några röster från ägarna till befintliga kärnkraftverk berätta hur de ska uppfylla ansvaret för att riva, förvara och under mycket lång tid slutförvara resterna av de uttjänta kärnkraftverken.

Trots allt ligger det ett väldigt ansvar i att hantera kärnavfallet. För att det över huvud taget ska kunna hanteras i det man kallar slutförvaring (nedsänkning i kopparkapslar i berggrunden), krävs det 40-80 års mellanlagring för att kärnavfallet ska svalna till en hanterbar temperatur. Därefter är lagringstiden ungefär 100 000 år!
 
I veckan deltog jag och några centerkollegor från bl a näringsutskottet (Anders Ahlgren och Daniel Bäckström) i ett mycket intressant samtal med företrädare för Kärnavfallsrådet, som har till uppgift att ge regeringen råd i frågor om kärnavfall och rivning av kärntekniska anläggningar. Vi fick en mycket intressant och kunnig information om arbetet med att lösa frågan kring hanteringen av använt kärnbränsle.
 
Vi diskuterade även teknikutvecklingens betydelse för hanteringen av använt kärnbränsle, i synnerhet för- och nackdelar med att återvinna det använda bränslet. Är det bättre att mura in kärnavfallet långt ner i berggrunden i tron att det kan ligga där hela denna långa tid utan att det påverkas? Eller ska man ha en mer tillgänglig ”lagring” i tron på att teknikutvecklingen löser problemet (dvs att genom framtida teknik använda den energi som finns kvar i kärnbränslet och på det sättet förkorta lagringstiden väsentligt)? En del länder verkar välja det senare sättet att hantera avfallsfrågan. Väljs denna lösning uppkommer en annan allvarlig fråga, nämligen hur övervakningen av kärnavfallet skall ske, då delar av avfallet innehåller åtråvärda delar för tillverkning av kärnvapen.
 
Sedan – sist men inte minst. Det finns en etisk och moralisk aspekt av att lagra kärnkraftsavfallet. Är det rätt att vi ska lämpa över detta till kommande generationer att lösa? Och hur vet vi att det är säkert när vi pratar om lagringstider på 100 000 år?
 
 
 
Vill du veta mer om denna fråga så besök Kärnavfallsrådets hemsida: www.karnavfallsrådet.se.