Att inte känna sig helt välkommen…

Av , , Bli först att kommentera 40

När jag klev av planet för ett par veckor sedan slog värmen emot mig efter flera regniga dagar i huvudstaden. Jag kisade lyckligt och girigt mot solen och hastade skyndsamt mot de väntande taxibilarna. När jag sedan stod ensam kvar på parkeringen och nästan gett upp hoppet om att få komma hem i tid, så dök en leende man upp med en skylt som det stod mitt namn på. Jag andades ut och släpade mitt tunga bagage mot mannen som snabbt hjälpte mig in med packningen i den väntande bilen.

Jag åker inte så ofta taxi, men när jag gjort det så har jag ofta fått ta del av spännande samtal och livsöden. Så också den här gången.

Mannen som körde bilen hette Ahmed och var från Irak. Han sa att han bott i Sverige i många år och att han var tacksam för att ha fått chansen att stanna här. Samtidigt som munnen log kunde jag skönja en viss sorg i blicken. Efter en stund kom det fram att han saknade Irak och sin familj som nu till stora delar var utspridd över världen.

Jag berättade för Ahmed att min mamma kommit till Sverige från Polen och det i slutet på 60-talet. Hon tyckte det var tungt från början då hon kände sig ensam. Hon förstod inte språket och hade svårt att hålla kontinuerlig kontakt med sina nära och kära. Kommunismens slutenhet var en starkt bidragande orsak. Inte ens hundarna och katterna hade kommit när mamma lockade, då hennes intonation inte stämde med vad de var vana vid. När jag berättade att hon suttit i krondiket på kvällarna och gråtit för att hon saknade sin familj nickade Ahmed instämmande.

- Men det som har varit jobbigast är att jag inte kan arbeta med det jag önskar säger han plötsligt. Jag är utbildad psykolog och har jobbat inom det militära med krigsoffer men även på privat praktik. Jag tror att jag skulle kunna hjälpa de flyktingar som kommit hit från krigshärjade länder, men min utbildning verkar inte räcka till i Sverige, säger han i dämpad ton.

När jag hör om Ahmeds motgångar och idoga försök att komma in i det svenska samhället så känner jag mig ledsen. Han har inget emot att köra taxi, men självklart förstår jag att han vill utöva sitt yrke, ett yrke som han lagt ned många år på att få utöva. Dessutom kan Ahmed flera språk och jag skäms lite när jag hör att vi inte nyttjar den erfarenhet han har med sig i bagaget – en utbildning och kunskap som han inte får praktisera.

Han har provat att validera – att utvärdera – sina kunskaper och det visade sig att han skulle behöva komplettera ytterligare två år på psykologiutbildningen för att få en svensk psykologlegitimation. Men sedan tog det stopp. Han måste söka utbildningen på sina gymnasiebetyg som i sin tur måste uppgraderas. Ingen har heller talat om eller säger sig veta om det finns något annat sätt för honom att gå till väga.

- När dörren stängts tillräckligt många gånger tappar man hoppet och energin säger Ahmed missmodigt. Det känns inte riktigt som om jag är helt välkommen i Sverige tillägger han med låg röst. Många av oss invandrare kommer hit med stora kunskaper som vi inte får använda och jag kan inte förstå varför, säger han vidare och slänger en hastig och frågande blick på mig.

Plötsligt kör vi in på uppfarten till min lilla gård och vårt samtal avbryts av att min hund lycklig och skällandes välkomnar oss framför bilen. Jag tittar på Ahmed och lovar att jag ska ta reda på hur det ligger till med validering och tillvaratagandet av utbildning och erfarenhet från andra länder.

Ahmed lägger ihop handflatorna, bugar hastigt och tackar på förhand. Han önskar mig en fin sommar och lämnar gården med ett leende. I samma stund som han backar ut bilen kommer tankarna. Det är inte första gången jag hör en historia som liknar Ahmeds, men det är första gången jag fått den berättad i detalj.

Medan dammolnet efter taxin skingrar sig bestämmer jag mig för att göra något åt saken. Jag vet inte hur än, men jag är ju för sjutton politiker och det här är mitt jobb.

 

* Texten fick jag publicerad som krönika i Västerbottningen 13/6 2013

Bli först att kommentera

Låt fler få vara med och satsa på infrastruktur!

Av , , 1 kommentar 23

I fredags presenterade Trafikverket de objekt som ska prioriteras i den långsiktiga infrastrukturplanen för Sverige 2014-2025.

Trots att det satsas mer pengar än någonsin på infrastruktur är det ändå lätt att bli besviken. Över hela landet finns det önskemål om angelägna satsningar som Trafikverket inte kunnat prioritera in i planen. Detta trots att planen totalt ökats med ca 100 miljarder jämfört med den förra som beslutades 2009. Det är bara att konstatera att den svenska infrastrukturen är eftersatt och det beror på att det inte satsats tillräckligt de senaste årtiondena. 

Vad ska vi då göra åt det här? Om statskassan inte har mer pengar måste vi hitta alternativa sätt att finansiera utbyggnaden. Vi kan inte bara stå still och säga att allt ska finansieras på traditionellt sätt om vi samtidigt vill att vägar och järnvägar ska byggas ut och förbättras. 

Vi i Centerpartiet anser att det är hög tid att på allvar börja arbeta med alternativa finansieringslösningar, exempelvis offentlig privata samarbeten (OPS). Exempelvis skulle pensionspengar kunna satsas på infrastruktur. Det ger avkastning på lång sikt och dina och mina pensionspengar skulle kunna göra nytta på flera sätt. Den efterlängtade järnvägen eller vägen skulle snabbare kunna bli verklighet och fler skulle kunna få jobb. Dessutom skulle mer statliga pengar kunna frigöras för satsningar på fler objekt.

Det skulle exempelvis kunna leda till en förverkligad Norrbotniabana inom en rimligare tidsperiod – vilket skulle vara mer än välkommet!
 
 
1 kommentar

Ny, grön uppfinning kan konkurrera ut bensin och diesel!

Av , , Bli först att kommentera 19

Här om dagen var jag på en information i Riksdagshuset om ett intressant fossilfritt drivmedel för våra bilar, bussar och lastbilar. En kemist har tillsammans med finansiärer utvecklat ett biodrivmedel som kommer att kunna driva hela Sveriges fordonsflotta och användas i alla befintliga fordon. Det handlar om en innovation som kan komma att konkurrera ut fossil diesel och bensin och det inom 5-8 år om det vill sig väl.

Tekniken handlar om att man nyttjar en restprodukt från skogsindustrin (men som även finns i alla gröna växter) – något som kallas för lignin, en slags fiber som håller upp stadgan i allt som växer. Idag nyttjas ligninet bara till uppvärmning och vidareförädlas alltså inte. Till och med kogödsel innehåller lignin.
 
Det som är riktigt spännande är att ämnet kan förvandlas till en grön olja som sedan kan designas till både grön bensin och diesel. Och som jag nämnde ovan så behöver inte bilmotorerna byggas om för att köras på detta drivmedel. Dessutom är det en restprodukt och kommer därför inte att konkurrera med skogsindustrins behov av fiber för att framställa pappersmassa.
 
Varför startar inte då tillverkning i stor skala av en sådan ”märkvärdig” produkt som på alla sätt skulle gynna Sverige – både när det gäller arbetstillfällen och vår miljö? Jo, det måste fastställas långsiktiga regler för energibeskattningen. Det behövs en utökad och bredare skattebefrielse för just miljövänliga drivmedel. För min del tycker jag att vi ska försöka åstadkomma detta, för miljön har inte råd att vänta och dessutom gör vi oss mindre beroende av fossila drivmedel som bara kommer att bli dyrare.

 

Bli först att kommentera

Backar EU i klimatfrågan?

Av , , 1 kommentar 13

                        

                            

På Förenta nationernas klimatkonferens i Köpenhamn 2009, samlades världens länder för att enas om åtgärder som kan bromsa den globala uppvärmningen. Efter många och långa förhandlingar slog man till slut fast att den globala temperaturökningen inte får bli större än två grader och att utsläppen måste minska.
 
Klimatambitionerna inom EU har också varit relativt höga och klimatfrågorna har de senaste åren haft en framskjuten position på agendan. Men i konjunkturnedgångens spår har en märkbar förändring skett och ser man på uttalanden från exempelvis EU:s högste klimattjänsteman, Philip Lowe, finns en avsevärd skillnad på tongångarna nu jämfört med ett år sedan. Nu pratar han om att subventionerna på förnyelsebar energi ska bort till 2020 och framhäver satsningar på skiffergas.
 
Det är inte bara EU som pratar om skiffergas. Det är ett fossilt bränsle som är på frammarsch i världen, en fossilgas som finns lagrat långt ned i marken och som tidigare ansetts för dyr att utvinna. Inte minst i USA har utvinningen tagit fart. Det talas på många håll om en energirevolution som kan göra länder som t ex USA mindre beroende av import av gas och olja. Förutom att det kanske blir prispress på olja och gas kommer Mellanösterns stora betydelse för världens energiförsörjning att minska.
 
Konsekvensen har blivit att industrin i många länder inom EU tittar på möjligheten att flytta verksamheten till exempelvis USA. I spåren av den ekonomiska krisen tror EU att tuffare klimatpolitik nu kan bli en stor konkurrensnackdel och länder som exempelvis Polen är inte speciellt intresserade av ökade klimatambitioner på energiområdet då en stor del av landets energiförsörjning baseras på kol.
 
Det sorgliga med en sådan här typ av utveckling på energimarknaden är att klimatambitionerna minskar och det i sin tur kan på sikt göra mer skada än nytta. Ekonomisk utveckling och miljöambitioner måste kunna gå hand i hand. Om vårt fossila beroende ökar kommer vi heller inte att klara tvågradersmålet, vilket i sin tur kan få katastrofala följder för världens befolkning.
 
I Sverige har vi de senaste åren satsat stort på förnybar energi. Det är bra och det ska vi fortsätta att göra. Förutom att det är klimatsmart så gör det oss mindre sårbara. Vi har alldeles för länge varit beroende av två stora energislag – kärnkraft och vattenkraft, vilket har gjort att elpriserna skjutit i höjden och att vi fått importera smutsigare el från andra länder, när kärnkraften stått stilla och vattenmagasinen haft för lite vatten. Centerpartiet vill att vi fortsätter på den islagna vägen med just det förnybara. Vi är övertygade om att framtidens konkurrenskraft kan kombineras med goda förutsättningar för miljön eller till och med vara varandras förutsättningar.

* Ledare som jag fick publicerad i tidningen Västerbottningen den 6: e juni

1 kommentar

Vill S försvåra för flygtrafiken i Västerbotten?

Av , , 1 kommentar 16

Mindre flygplatser är under hot av S, V, MP och SD. Det är ett hot som är värt att ta på högsta allvar – eftersom flygtrafiken har stor regional betydelse. I Västerbotten handlar det om flygplatserna i Vilhelmina, Hemavan, Skellefteå och Lycksele.

Om partierna följer linjen från trafikutskottet så kommer Luftfarsverket bli enda aktör inom flygtrafikledning och det trots att det i dag finns flera alternativ av samma kvalitet, fast till lägre pris. Med tanke på att flygtrafikledningen är en stor kostnadspost så innebär ytterligare prisökningar ett allvarligt hot mot mindre flygplatser.
 
S, V, MP och SD driver en linje som gör att kommuner eller landsting kan tvingas skjuta till pengar – som givetvis tas från annan verksamhet. Alternativet är prisökningar som kunden får betala eller i värsta fall avveckling av flygplatsen.
 
Om man värnar hela landet är flygtrafiken är en viktig del i en fungerande infrastruktur. Att höja priserna när kvaliteten redan är hög är ett svek mot Norrland. Det kommer att drabba det lokala näringslivet, turistnäringen, arbetspendlare och enskilda individers möjlighet att resa.
 
I eftermiddag kan förslaget komma att klubbas igenom i riksdagen.  Är det verkligen vad västerbottningarna vill? Kommer riksdagsledamöter som Helen Pettersson (S), Isak From(S), Katharina Köhler (S) och Jonas Sjöstedt (V) att rösta igenom en avsevärd försämring för Västerbotten när det gäller flyget?
1 kommentar

Mer grön el från dig och mig!

Av , , 2 kommentarer 15

Min riksdagskollega Anders Ahlgren och jag skrev igår på SVT Debatt om att det är hög tid att införa nettodebitering av el.

Dagens energiförsörjning bygger på ett system som skjuter problem på framtiden. En mer långsiktigt hållbar lösning är inte mer kärnkraft – utan att skapa ett system där fler kan bidra på ett miljövänligt och säkert sätt. Med nettodebitering av kan både privatpersoner och företag som producerar miljövänlig el räkna hem en ekonomisk förtjänst.

I Sverige har vi haft elektricitet i drygt 150 år och vi har under den korta tiden skapat farligt kärnavfall som måste lagras i 100 000 år. För att sätta saker i perspektiv: Det är 30 000 år sedan de sista neandertalarna dog i Europa.

Vi har alltså på en mycket kort tidsperiod genererat avfall som många kommande generationer måste förhålla sig till. Lösningen är inte ny kärnkraft.

Läs hela inlägget på SVT debatt här:

2 kommentarer