Backar EU i klimatfrågan?

                        

                            

På Förenta nationernas klimatkonferens i Köpenhamn 2009, samlades världens länder för att enas om åtgärder som kan bromsa den globala uppvärmningen. Efter många och långa förhandlingar slog man till slut fast att den globala temperaturökningen inte får bli större än två grader och att utsläppen måste minska.
 
Klimatambitionerna inom EU har också varit relativt höga och klimatfrågorna har de senaste åren haft en framskjuten position på agendan. Men i konjunkturnedgångens spår har en märkbar förändring skett och ser man på uttalanden från exempelvis EU:s högste klimattjänsteman, Philip Lowe, finns en avsevärd skillnad på tongångarna nu jämfört med ett år sedan. Nu pratar han om att subventionerna på förnyelsebar energi ska bort till 2020 och framhäver satsningar på skiffergas.
 
Det är inte bara EU som pratar om skiffergas. Det är ett fossilt bränsle som är på frammarsch i världen, en fossilgas som finns lagrat långt ned i marken och som tidigare ansetts för dyr att utvinna. Inte minst i USA har utvinningen tagit fart. Det talas på många håll om en energirevolution som kan göra länder som t ex USA mindre beroende av import av gas och olja. Förutom att det kanske blir prispress på olja och gas kommer Mellanösterns stora betydelse för världens energiförsörjning att minska.
 
Konsekvensen har blivit att industrin i många länder inom EU tittar på möjligheten att flytta verksamheten till exempelvis USA. I spåren av den ekonomiska krisen tror EU att tuffare klimatpolitik nu kan bli en stor konkurrensnackdel och länder som exempelvis Polen är inte speciellt intresserade av ökade klimatambitioner på energiområdet då en stor del av landets energiförsörjning baseras på kol.
 
Det sorgliga med en sådan här typ av utveckling på energimarknaden är att klimatambitionerna minskar och det i sin tur kan på sikt göra mer skada än nytta. Ekonomisk utveckling och miljöambitioner måste kunna gå hand i hand. Om vårt fossila beroende ökar kommer vi heller inte att klara tvågradersmålet, vilket i sin tur kan få katastrofala följder för världens befolkning.
 
I Sverige har vi de senaste åren satsat stort på förnybar energi. Det är bra och det ska vi fortsätta att göra. Förutom att det är klimatsmart så gör det oss mindre sårbara. Vi har alldeles för länge varit beroende av två stora energislag – kärnkraft och vattenkraft, vilket har gjort att elpriserna skjutit i höjden och att vi fått importera smutsigare el från andra länder, när kärnkraften stått stilla och vattenmagasinen haft för lite vatten. Centerpartiet vill att vi fortsätter på den islagna vägen med just det förnybara. Vi är övertygade om att framtidens konkurrenskraft kan kombineras med goda förutsättningar för miljön eller till och med vara varandras förutsättningar.

* Ledare som jag fick publicerad i tidningen Västerbottningen den 6: e juni

En kommentar

  1. Bengt Abelsson

    20 års stillastående temperatur – samtidigt med stora CO2-utsläpp visar att de modeller som hittills använts har stora brister. Ny forskning (Otto m fl) visar att koldioxidens inverkan är mycket mindre än vad som tidigare antagits. Nu är det dags att ta hela klimatpolitiken under omprövning. Ryktet om koldioxidens farlighet är betydligt överdrivet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.