På bilden ser ni Elisabeth Holmström, Överklinten som bar en skylt med ett klokt budskap.

I lördags var det en manifestation i Skellefteå angående ett kärnkraftsfritt Bottenviken. Jag var inbjuden som en av talarna då jag och Centerpartiet i Skellefteå ser frågan om ett eventuellt nytt kärnkraftverk i finska Pyhäjoki som allvarligt.

Avståndet mellan Skellefteå och Pyhäjoki är bara 15 mil – ungefär samma avstånd som till Umeå. Man kan ju undra om vi ska lägga oss i ett annat lands angelägenheter – men med tanke på att de negativa effekterna från Tjernobyl fortfarande gör sig gällande även i våra trakter, kan man ju fundera på vad som skulle hända om olyckan skulle vara framme i ett kärnkraftverk som ligger ännu närmare. Dessutom är det heller inte helt oävet att ryska statens bolag Rosatom både är delägare och leverantör av kärnkraftverket. Medan Europa allt mer funderar på hur man ska frigöra sig från sin beroendeställning av rysk naturgas, så går Finland den motsatta vägen och binder upp sig i långvarigt beroende av rysk kärnkraft.

Vi var nog ett 100-tal deltagare på torget i Skellefteå och talarna var många – både från olika lokala föreningar för ”Ett kärnkraftsfritt Bottenviken” (Norrbotten, Robertsfors, Skellefteå, men även från den finska sidan), Naturskyddsföreningen och från fem olika partier.

Efter kärnkraftsolyckan i Harrisburg, USA, skrev ju Tage Danielsson med ironi att ”det som hände i Harrisburg var så otroligt osannolikt så egentligen har det nog inte hänt.”Samma argument används ironiskt nog även idag – fast på allvar.

Vi har Harrisburg, vi har Tjernobyl och nu senast olyckan i Fukushima som exempel på att kärnkraft är farligt. Dessutom är det sällan som man i debatten talar om avfallet. Hur kan vi vara säkra på att inget händer med just avfallet som har en nedbrytningstid på 100 000 år?!

Efter manifestationen lyssnade jag på ett seminarium med författaren och journalisten Åsa Moberg, som skrivit en hel del om kärnkraften och vilken dyr och icke hållbar energikälla det är.

Dessutom berömde Åsa Moberg Maud Olofsson som i Alliansens energiöverenskommelse fick igenom att ny kärnkraft inte ska få några statliga subventioner. Det har i praktiken lagt en död hand över ny kärnkraft då det blir alldeles för kostsamt. Dessutom kan tilläggas att det idag inte byggs någon ny kärnkraft i världen utan just statliga subventioner…

Hej!

Det här är Liesel Göttfert och Elsa Olsson, från årskurs åtta på Tundalsskolan i Robertsfors, som skriver. Vi är på praktik här hos Helena och fick nu i uppdrag att snabbt informera lite om vad vi fått göra här på riksdagen.

I onsdags så fick vi först följa med Helena till Centerpartiets riksdagskansli, där vi fick träffa en hel drös med extremt trevliga och intressanta människor. Sedan gick vi till Kammaren där Helena var delaktig i en debatt om upphovsrätt och patent på engelska. Efter det fick vi äta lunch i restaurangen som finns här innan vi begav oss tillbaka till Kammarens läktare för att se när Anders Borg presenterade vårpropositionen. Efter det så gick vi till caféterian där vi diskuterade och reflekterade över debatten medan vi satt och fikade.

Under förmiddagen igår fick vi följa Johan Kling till Centerpartiets Riksorganisation där vi fick en givande genomgång av centerns historia och över det de står för. Sedan fick vi en rundtur i huset och träffade på ännu fler glada och trevliga människor. Vi fick även agera statister under en inspelning av en film som handlade om EU, men vad den skulle vara till vet vi inte riktigt för den var ”topphemlig” som de sa.

Vid halv tolv lämnade Johan av oss till Helena igen vid riksdagshuset, och hon tog med oss till ett seminarium som handlade om naturgas, krisen i Ukraina och vad det har för effekt på Europa. När seminariet var slut hälsade vi på Anna-Karin Hatt, energiministern, innan vi gick och åt på restaurangen igen. Därefter följde vi med Helena på debatt hos organisationen Energigas Sverige och sedan åkte vi tillbaka till riksdagen igen och var med på omröstning i Kammaren.

Vi tycker att de här dagarna har varit väldigt intressanta och inspirerande, och vi skulle kanske kunna tänka oss att bli politiker i framtiden!