Varför vill S och V dra undan mattan för unga?

Idag får många sitt första jobb inom t ex restaurangbranschen. En stor del av företagen som anställer är små och har tidigare inte haft råd med personal då kostnaderna varit för höga. I och med att arbetsgivaravgiften för ungdomar blivit lägre och i och med att momsen på mat sänkts ser vi att fler vågar ta steget.

Branschorganisationen för hotell och restauranger, Visita, har gjort en beräkning som visar att det har tillkommit 7500 heltidsjobb efter det att regeringen infört sänkningen av restaurangmomsen. Dessutom har det lett till fler helg- och sommarjobb, vilket också är välkommet. Men det som inte syns i statistiken är alla de restaurangföretagare som tidigare haft svårt att ”hålla huvudet ovanför vattenytan”, som kämpat med att få sin verksamhet att gå runt. Jag har träffat många som sagt att de nu är på grön kvist igen och att de har möjlighet att fortsätta att driva sina företag då kostnaderna minskat.

Om man dessutom dubblerar arbetsgivaravgifterna för unga, som oppositionen vill, kan det för ett litet konditori med två unga anställda handla om runt 50 000 kronor per år i ökade kostnader och då är inte den dubblerade restaurangmomsen medräknad. Kostnader som företaget måste spara in någonstans.

Oppositionen, med S och V i spetsen, vill höja arbetsgivaravgifterna för unga och dessutom vill de höja restaurangmomsen till det dubbla. Samtidigt tycker de att fler unga borde få ett jobb att gå till. För mig är det en ekvation som är mycket märklig. Hur ska ökade kostnader för småföretag leda till att fler unga människor ska få ett arbete?