Minoritetsregeringen lyfter i många sammanhang fram företagandets betydelse för Sverige. Men ändå vill de höja skatterna för näringslivet med 25 miljarder och drar i förslag efter förslag undan mattan för landets företagare. Detta är ett problem som ingen industrikansler i världen kan råda bot på.

S och MP föreslår tillsammans med sina kollegor i V följande:

• en skatt på avstånd, en kilometerskatt för lastbilar på 4 miljarder per år
• ökade kostnader för att anställa unga med 19 miljarder
• en särskild löneskatt för personer som fyllt 65 år vilket innebär att verksamheter där många valt att jobba efter 65 år drabbas hårt
• en halvering av RUT-avdraget där många mindre företag skapats, inte minst av kvinnor
• en minskning av ROT-avdraget, som skulle påverka många mindre företag negativt
• käppar i hjulen för välfärdsföretagarna, där majoriteten är små företag som ofta drivs av kvinnor
• en möjlig nedläggning av Bromma flygplats (som skulle lamslå stora delar av inrikesflyget)

Man kan ju stilla undra hur alla dessa kostnadsökningar och förslag bidrar till att utveckla jobben, näringslivet och företagandet i Sverige?

Bild: TT

Regeringspartierna kommer i Riksdagen att rösta nej till ett förslag om att förbjuda uranbrytning. Detta trots att S och MP tillsammans med kompisarna i Vänsterpartiet tyckte att det var en bra idé senast för ett år sedan.

Nu anser de inte att det ens är intressant att bifalla min och Centerpartiets motion om att utreda ett förbud. De tycker inte heller att det är värt att låta kommunerna få vetorätt när det gäller prospektering av uran i alunskiffer (där uran är särskilt frekvent förekommande). Det sistnämna tyckte både MP och V var viktigt – i fjol. 

Miljöpartiet lägger sig, i fråga efter fråga, platt för Socialdemokraterna och miljön är inget undantag. Nu backar man till och med från sitt valmanifest där de var tydliga med att man ville stoppa uranbrytning.

I gårdagens VF fäktar MP: s riksdagsledamot Jabar Amin hejvilt och det är tydligt att han inte heller har koll på frågan och vad det är för skillnad på svensk lag och interna kafferåd. Han säger bland annat att jag och Centerpartiet ”hycklar” och ”kopierar deras tidigare motioner”. Dessutom påtalar han panikslaget att regeringen jobbar med frågan om uran – det vill säga, att man internt kommit överens om att man inte vill ha uranbrytning i Sverige. Men samtidigt säger Åsa Romson att hon inte vet om överenskommelsen kommer att leda till lagstiftning. Men vad är det då värt?

Kan bara konstatera att MP vill få folk att tro att deras interna överenskommelse står över svensk lag och att de försöker göra sitt bästa för att få ett brutet vallöfte att framstå som något positivt.

Lyssna gärna på inslaget nedan som sändes i Ekot den 24 mars:

http://t.sr.se/1GcSp6M

Igår publicerade Expressen en debattartikel som jag skrivit angående näringsminister Mikael Dambergs plumpa uttalande om äldre företagare. Den kan ni läsa i bifogad länk eller i texten nedan.

http://www.expressen.se/debatt/du-borde-skammas-mikael-damberg/

Medier har i dagarna rapporterat om Mikael Dambergs påhopp på äldre företagare, eller hans ”överraskande råsop”, som en tidning skrev. Det började i en intervju med tidningen Driva Eget, där näringsministern kommer in på hur han anser att äldre människor som driver företag fungerar. Generaliseringarna är lika plumpa som fördomsfulla.

Mikael Damberg säger till tidningen att äldre företagsägare är ”rädda för att gå på export”, för att de ”inte kan språket så bra”. Och enligt Damberg ”vågar” de inte ta in en högskoleutbildad i personalstyrkan som kan driva på för att satsa på nya marknader – för att de äldre ”inte har så bra utbildning”.

Rädda, fega, icke språkbegåvade och dåligt utbildade. Så ser alltså Sveriges näringsminister på våra äldre företagare som kämpar och sliter för att få sina verksamheter att gå ihop och rendera några slantar på toppen av pensionen. De skapar jobb och drar in skattepengar. Som tack för hjälpen får de en verbal käftsmäll levererad från högsta ort. Man skäms å regeringens vägnar.

I stället för att angripa de äldre företagarna borde Mikael Damberg vara tacksam för att människor väljer att jobba vidare efter att de fyllt 65. Sverige har en gigantisk generationsproblematik att hantera, där allt färre ska försörja allt fler. Befolkningen är friskare och lever längre. Medelåldern stiger med ett år per decennium. Det är förstås fantastiskt. Men trots den positiva utvecklingen av vår hälsa går vi fortfarande i pension vid samma ålder som för 30 år sedan.

För att ekvationen ska gå ihop krävs det att folk jobbar längre, gärna i egna företag. Centerpartiet har förstått det. Bland annat därför lägger vi stort fokus på att göra det enklare att starta och driva företag. Ett av förslagen Centerpartiet har handlar om att det ska vara lättare för unga att få sitt första jobb. Trösklarna till arbetsmarknaden måste sänkas och turordningsreglerna förändras.

I dag upplever företagare, speciellt de mindre, det som ett risktagande att anställa en ung och oerfaren person.

Då tror vi att de äldre företagarna är beredda att anställa de yngre människor som Mikael Damberg efterfrågar. Vi är nämligen övertygade om att det inte är företagarna det är fel på, utan reglerna. Det är således lagstiftningen som näringsministern borde ge en omgång – inte de äldre företagarna.

Det är stor ironi att näringsministern gnäller på att äldre företagare inte anställer unga människor, när hans regering samtidigt planerar en stor höjning av arbetsgivaravgifterna för att anställa unga.

För att anställa ungdomar mellan 18-23 kommer det kosta tre gånger så mycket i arbetsgivaravgifter när Damberg och hans kolleger har skridit till verket. Med de planerna i skrivbordslådan är det häpnadsväckande att han har mage att klaga på anställningsviljan hos äldre företagare.

När Pär Nuder kallade 40-talisterna för ”köttberg” i en intervju 2004 blev det stor uppståndelse. Hans chef Göran Persson tog, med hans egna ord, ”ungtuppen Nuder i upptuktelse”. Stefan Löfven kanske ska överväga att göra likadant. För Mikael Damberg borde skämmas. De äldre företagare som på ålderns höst väljer att skapa tillväxt, generera skattepengar och bidra till välfärden, de förtjänar ett tack från den ansvarige ministern, inte en förolämpning. En ursäkt är utan tvekan på sin plats.

Nu är RUT-företagen under lupp i minoritetsregeringen. De har aviserat att det så kallade RUT-avdraget ska halveras. Men innan jag går in på vilka konsekvenser det här kan leda till så vill jag ge lite bakgrundsfakta.

Städ- och lokalvårdsbranschen var fram till 2007 nästan uteslutande inriktad mot företag. Priserna gjorde att efterfrågan från privatpersoner nästan var obefintlig och av den del som fanns var en stor del svartarbete. På grund av det här så tittade den dåvarande regeringen på en modell som införts i Finland där man hade minskat skatten för just servicetjänster i hemmet.

I och med att RUT-avdraget infördes i Sverige växte en helt ny bransch fram och som bara fortsätter att växa. I snitt har omsättningen ökat med 20 procent årligen och 2014 omsatte branschen 6 miljarder kronor.

Idag är närmare 20 000 personer anställda inom hemservicebranschen och många av dessa har tidigare stått långt ifrån arbetsmarknaden. Ungefär hälften av de anställda är utlandsfödda, 25 procent är under 26 år och hela 60 procent saknar gymnasieutbildning.

En av orsakerna till att branschen vuxit är att RUT-företagen (från att från början bara funnits i och omkring de stora städerna ) blivit allt vanligare i hela landet. Lokalt är det de Norrbottniska kommunerna som toppar listan över det största tillskottet av kunder 2010-2015. I till exempel Gällivare ökade antalet kunder från 63-452.

Men nu vill minoritetsregeringen, även denna gång påhejad av Vänsterpartiet, halvera RUT. Inte bara det. De avfyrar en trestegsraket där första steget är borttagande av avdrag för läxläsning. Det andra steget är att halvera RUT-avdraget för de som är under 65 år och sist men inte minst vill regeringen se över vilka ytterligare tjänster som de kan exkludera ur RUT-sektorn.

Det här leder naturligtvis till oro bland de befintliga företagen som inte vet om de törs utveckla verksamheten och anställa fler. Det leder till att de som funderar på att starta företag inom branschen tvekar och det leder till att människor kommer att bli utan arbete eftersom åtstramningarna kommer att leda till minskad efterfrågan på tjänsterna. Dessutom är jag orolig över vilken påverkan regeringens åtgärder kommer att få på branschen i allmänhet. I Danmark gjorde regeringen liknande ingrepp och det ledde till att branschen kollapsade.

Det känns helt bakvänt att sätta käppar i hjulen på en hel bransch då RUT-avdraget gett många arbetstillfällen, fler företag och varit en plusaffär för statskassan. Det har såväl Konjunkturinstitutet som olika myndigheter i både Danmark och Finland konstaterat.

Sedan – det är också underligt att den regering som utger sig för att vara feministisk ger sig på ytterligare en bransch som domineras av kvinnor. Det räcker inte med att vilja sätta stopp för välfärdsföretagen, där de flesta av företagarna och de anställda är kvinnor. Nu kapar man ännu fler vid fotknölarna.

Marknadsgeneralen för Ockelbo marknad ska upp i tinget – för att gästerna dansade på festivalområdet. Ja, ni läste rätt. Det är sant. Otillåten dans betraktas som ett brott.

Enligt polisen hade den marknadsansvarige inget danstillstånd och därför blir det nu rättssak. Man kan verkligen stilla undra om polisen ska lägga ned tid på detta? Prioriterar man verkligen sina resurser rätt en sådan här gång?

Så – om du och dina bordsgrannar ställer sig upp och spontandansar i en restaurang bara för att musiken gör att det spritter i benen och det samtidigt som restaurangägaren inte har ett danstillstånd, ja då kan denne åka dit. I praktiken innebär det att man ska behöva vakta sina gäster och bestämma över hur personerna rör på sig i lokalen. Men rimligtvis borde väl den som ansvarar för tillställningen kunna bestämma om spontandans på något sätt utgör ett problem. Eller?

Problemet är knappast att folk dansar – det handlar nog snarare om att det kanske finns för många människor i en lokal eller att en del är onyktra och bråksjuka. När konsekvenserna blir så här absurda som i fallet med marknadsgeneralen – ja, då är det tydligt att lagen är uråldrig och behöver göras om eller helt enkelt – tas bort.

Jaha, igår kom beskedet. Vänsterregeringen och Sjöstedt berättade stolt hur de ska gå till väga för att begränsa fristående skolors och vårdinrättningars möjlighet att gå med vinst. Jonas Sjöstedt har fått som han vill och S och MP dansar gladeligen med.

Trots nöjda vårdtagare, elever och anhöriga så ska man nu lägga krokben för väl fungerande skolor, vårdcentraler, äldreboenden och hemtjänstföretag. Varför? Jo, för att minoritetsregeringen och Vänsterpartiet helt enkelt inte gillar driftsformen. I en debattartikel skriver civilminister Ardalan Shekarabi (S) och Jonas Sjöstedt (V) att vinstintresset går ut över kvalitet, likvärdighet och arbetsvillkor. Samtidigt säger Shekarabi att bara ett fåtal av företagen misskött sig. Hur går detta ihop? Det är så uppenbart att ideologi gått före allt annat. Men också okunskap. Genom sin enögda jakt på välfärdsföretagare så struntar man i vad människor själva vill – det vill säga brukare, skolelever och deras anhöriga.

Jag är övertygad om att mångfald skapar en bättre välfärd och att vinst inte är fult. Så länge som kvaliteten är god och människor är nöjda förstår jag inte problemet. Dessutom – om företagen enbart skulle fundera på att tjäna pengar och inte leverera bra vård eller skola så skulle de knappast bli långlivade. Jag tror att de flesta företag är seriösa och gör ett bra jobb – varför ska då alla välfärdsföretag straffas för att ett färre antal gjort fel?

Det som nu kommer att hända är att nästan ingen kommer att våga att satsa på att utveckla sina välfärdsföretag och när vänsterpartierna har drivit igenom sina förslag kommer det att bli dödsstöten för de mindre företagen som också utgör majoriteten. De stora företagen kommer att överleva, men de små? Är det det här ni på vänsterflanken vill?

Internationella kvinnodagen närmar sig. Samtidigt inför regeringen och Vänsterpartiet ett mer socialistiskt samhälle som därmed sparkar undan benen för den sektor där flest kvinnor äger och driver företag. Vilken ironi.

Fakta om privat driven välfärd i Sverige:

• Ca 4000 fristående förskolor och skolor
• Ca 12 000 vårdföretag
• Ca 137 000 anställda i fristående vårdsektor
• Ca 300 000 barn i fristående förskola eller skola
• Ca 220 000 anställda i fristående välfärdsverksamhet (vård, skola, omsorg)
• 17 miljoner patientbesök hos fristående vårdcentral (2013)

Källa: SKL, Skolverket, Vårdföretagarna

För en dryg vecka sedan beslutade regeringen att den tidigare S-ministern Tomas Östros skulle få prestigeuppdraget som styrelseledamot för internationella valutafonden (IMF) med placering i Washington. Östros är en mycket kompetent person och kommer säkert att göra ett bra jobb. Det som jag vänder mig emot är mer hur Magdalena Andersson med flera hanterat processen.

Runt tio personer hade anmält sitt intresse när rekryteringstiden gick ut i slutet på november och bland dem fanns inte Tomas Östros. Efter det att gallring och intervjuer gjorts tog sig bland annat två mycket kompetenta kvinnor vidare i processen. Trots detta kontaktar Magdalena Andersson sin kompis Östros som kommer in med en ansökan (och det en och en halv månad efter det att sista ansökningsdag gått ut).

Hur det gick vet ni ju redan, men med tanke på hur mycket regeringen talat om sin ambition att bli feministisk så börjar man fundera när och i vilka sammanhang det gäller? På Socialdemokraternas hemsida kan man läsa: ”Socialdemokraterna och Miljöpartiet har kommit överens om att bilda en feministisk regering som tar konkreta steg för att ge kvinnor och män lika rättigheter och samma möjligheter.” Men när det gäller att rekrytera personer till betydelsefulla poster väljer man att ge jobbet till en man som visserligen är kompetent, men som inte sökt jobbet. Ja, inte förrän Magdalena Andersson uppmanade honom att göra det. Men de kvinnor som sökte kvalade tydligen inte in – trots sin kompetens.

Socialdemokraterna håller fast vid att de tänker ta bort den sänkta arbetsgivaravgiften för unga. Det känns för mig helt bakvänt. Många ungdomar vill ha ett jobb att gå till och man behöver inte direkt vara Einstein för att fatta att den här gruppen har svårare att få ett arbete då de konkurrerar med andra som redan har erfarenhet. Det lär ju knappast bli enklare om kostnaden för att anställa ungdomar blir högre.

Lika motsägelsefullt blir det när S å ena sidan säger att de vill underlätta för nyanlända svenskar att komma i arbete men å andra sidan genomför åtgärder som gör det svårare för dem att hitta ett riktigt jobb. Många av de som kommer hit är unga och de blir sannerligen inte hjälpta av att det blir dyrare för arbetsgivare att anställa dem.

Enligt Svenskt Näringsliv skulle Socialdemokraternas höjning av arbetsgivaravgifterna för unga leda till att minst 19 000 jobb försvinner. Att inte S ser att det här är fel väg att gå är obegripligt.

Många föreningar som bedriver second hand-butiker är oroliga för vad som kommer att hända med deras verksamhet. Det började med att EU ansåg att det var fel att dessa organisationer – typ Röda Korset och Stadsmissionen – skulle slippa betala moms på varorna de säljer. Sedan blev både Högsta Förvaltningsdomstolen och Skatteverket på alerten och tyckte detsamma. Samtidigt valde regeringen och finansminister Magdalena Andersson att stoppa huvudet i sanden.

Som jag skrivit i ett tidigare inlägg här på bloggen, så tycker jag och Centerpartiet att det är åt skogen att man ska jaga in den här momsen från ideella organisationer. Verksamheterna ger inkomster som används till att förbättra livet för många utsatta människor. Ska då samhället svara med att minska möjligheten för dessa organisationer att hjälpa personer som är nödställda, ja då är det inte annat än uselt.

Men nyligen sa EU att de inte kommer att sätta stopp för momsbefrielsen och är tursamt nog inte längre en bromskloss. Den sitter nu tyvärr på Finansdepartementet – och där går det trögt. Så som det är nu försvinner det dagligen pengar som borde gå till hemlösa och på annat sätt nödställda människor.

Centerpartiets uppfattning är att Finansdepartementet snarast måste få till förändringar i regelverket för att ideella föreningars second hand-försäljning även i framtiden ska förbli momsfri. Dessutom bör inbetalad moms återbetalas retroaktivt. Det är orimligt att hjälporganisationer ska bära det ekonomiska hundhuvudet för att Finansministern och regeringen vaknat i elfte timmen och misslyckats med att lösa skatteproblemet i tid.