Jaha – nu har den röd-gröna regeringen presenterat budgeten för nästa år. Sammanfattningen är: massiva skattehöjningar. Det mest spektakulära för dagen är att finansminister Magdalena Andersson inte ville att budgeten skulle innehålla informationen att 80 % av Sveriges hushåll drabbas av skattehöjningarna*. Regeringen ville väl att människor i allmänhet skulle dras med villfarelsen att det bara är de rikaste som får slanta upp mer ur plånboken. Till finansministerns och regeringens bedrövelse fick media reda på detta i alla fall och istället får nu fru Andersson svara på varför det inte fanns med i budgeten.

Regeringen lovade allt till alla under valet och insåg ganska snabbt att slantarna inte skulle räcka. Därför är de nu tvungna att höja skatten på allt möjligt. Löfvén och hans kompisar berättar ofta och med stolthet att de satt ett mål som innebär att Sverige ska ha Europas lägsta arbetslöshet 2020. Vad det betyder i praktiken vete gudarna. Det vi vet är att regeringen, med Vänsterpartiet som ivriga påhejare, ökar skatterna för jobbskapare och löntagare med 28 miljarder. Det säger sig ju själv – om det blir dyrare att anställa så lär det ju knappast bli fler jobb. Sedan, som kronan på verket, presenterar regeringen en näringspolitisk offensiv på ett par hundra miljoner. Vilket toppenbud till landets jobbskapare. NOT.

Budgeten är inte bara jobbfientlig – den är också landsbygdsfientlig. Man flyttar resurser, flera miljarder, från landsbygd till storstad. Ett exempel är minskningen av ROT-avdraget, där vanliga familjer och byggarbetare ute i landet får betala subventioner till stora byggbolag i storstäderna. För nu har regeringen bestämt sig för att satsa på bostäder i storstäderna och landsorten ska betala.

En annan åtgärd i regeringens vårbudget som omfördelar pengar från landsbygd till storstad är fri entré på statliga museer. Av landets 18 statliga museer ligger 15 i de tre storstäderna, varav 13 i Stockholm. Storstadsborna får gratis nöje, medan landsbygdsborna bara får nöjet att betala.

Mitt i en brinnande mjölkkris lämnar dessutom regeringen mjölkbönderna i sticket. Man höjer deras kostnader för att ha unga anställda, man planerar att återinföra skatten på handelsgödsel och att införa en kilometerskatt på avstånd.

Och slutligen (trumvirvel) innebär budgeten för Västerbottens del en genomsnittlig ökning av skatten för människor i arbetsför ålder med drygt 4 500 kronor per person år. Grattis Västerbotten!

* http://www.svd.se/regeringen-morkar-att-80-procent-forlorar-pa-budgeten

* Beräkningar presenterat av föreningen Skattebetalarna – http://www.di.se/artiklar/2015/9/15/sa-spas-skatteforandringarna-sla-mellan-lanen/?qr=senaste-3-m%C3%A5naderna&timestamp=1442448000357

Igår skrev Expressens ledare om ”Det stora tågrånet”, vilket är både en ironisk men dessvärre sann beskrivning av hur den nuvarande regeringen hanterar tågbolaget SJ. Jag kommer ihåg när Åsa Romson (MP) var i opposition och ondgjorde sig över den dåvarande regeringens vinstuttag ur SJ – 74 miljoner kronor 2014 och 157 miljoner året innan. Dessa slantar skulle, enligt Romson, gå tillbaka till SJ så att de kunde återinvestera pengarna i verksamheten. Nu verkar hon ha ändrat sig – för nu är det onekligen tyst från miljöministern och hennes kompisar i regeringen. Bara i år har de tagit ut 229 miljoner från SJ och nu i höst ska de plocka ut ytterligare 1,7 miljarder! Någon återinvestering är knappast på tapeten.

Orsaken är att regeringen, med finansminister Magdalena Andersson i spetsen, lovat allt till alla samtidigt som de ser att de egentligen inte har råd med detta. För att rädda sina ansikten så klämmer de ut pengar ur varje vrå och där de har möjlighet. Exempelvis kommer skatterna att höjas med 30 miljarder och trots att SJ står inför stora investeringsbehov så måste man istället betala för regeringens alla löften. Finansminister Andersson och statsminister Löfven skulle lätt kvala in till nästa säsong av programmet Lyxfällan där huvudproblemet är man använder andras pengar för att ha råd med allt man vill ha.