Ekologiska grönsaker säljs som aldrig förr i Sverige och 2014 var ett riktigt rekordår och även 2015 ser ut att bli detsamma. Många av eko-odlarna, inte minst i norra Sverige, väljer att odla i odlingsbäddar vilket betyder att grödan växer i lådor med torv utan kontakt med jorden i marken. Men det kan också betyda att man odlar ekoprodukter i kruka. Det är vanliga metoder som använts under lång tid i Sverige eftersom vi har tjäle under en stor del av året.

Men den här typen av odling gillas inte av stora delar av EU och här om dagen tog Jordbruksutskottet i EU-parlamentet ett beslut om att förbjuda odling av ekologiska grönsaker i just bäddar och kruka. Bara fem av totalt 42 ledamöter var emot. Nu riskerar tyvärr en del av den ekologiska grönsaksodlingen i både Sverige och Finland att försvinna.

Orsaken till allt ståhej är delvis ideologisk där de som är emot odlingsbäddar säger att ekologiska grönsaker ska kunna nå grundvattnet med sina rötter. Men huvudorsaken har nog att göra med att mindre eko-odlare som odlar utomhus i de södra delarna av Europa, är rädda för att den stora industrin, med sina ekonomiska muskler, slår upp växthus vid sidan av de små och konkurrerar ut dem.

Men det majoriteten av EU:s Jordbruksutskott inte tagit hänsyn till är att vintrarna inte ser likadana ut i Europa. Det är något som definitivt inte går att lagstifta bort. Därför skulle det vara rimligt om Sverige och Finland kunde undantas de beslutade reglerna.

Inom kort ska EU:s jordbruksministrar träffas och rösta om de nya bestämmelserna. Nu gäller det för Sven-Erik Bucht att tydligt tala om för sina ministerkollegor att de måste visa respekt för att vårt klimat ser annorlunda ut och att vi har helt andra förutsättningar för odling. Annars riskerar en stor del av den svenska ekologiska grönsaksodlingen att upphöra.

Jag tycker att staten har en skyldighet att ge likvärdig service åt alla invånare i hela landet. En del har att göra med var myndigheterna är placerade. Förutom närhet till service skapar det jobb och det är inte svårt att förstå att placeringen har en större betydelse på den mindre orten än i staden där utbudet av arbetstillfällen är fler. Även om en del myndigheter faktiskt har etablerat sig på fler ställen runt om i Sverige, så ser vi att tågordningen går mot större städer igen.

Det känns allt annat än acceptabelt att staten verkar gå i spetsen för centraliseringen i Sverige. Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Polisen, Lantmäteriet, den statliga banken SBAB och Trafikverket är exempel på myndigheter som drar in på lokalkontor.

Nu är också Skattekontoren på tapeten och generaldirektören Ingemar Hansson har flaggat för att nio lokala skattekontor, bland annat kontoret i Lycksele, ska läggas ned/flyttas till en större stad. Reaktionerna lät inte vänta på sig och oron fick i sin tur regeringen och ansvarig minister Ardalan Shekarabi att få fart under galoscherna. Nu skulle frågan utredas.

Men om sanningen ska fram så kan regeringen sätta ned foten redan idag. Vill man utlokalisera statliga myndigheter till mindre orter så kan man. Varje år skickar regeringen ett regleringsbrev till myndigheterna med riktlinjer för verksamheten. Det kan dessutom revideras vilken dag som helst under året. Så min fråga till Shekarabi är – vad är problemet?

Under tiden som regeringen försöker vinna tid så backar Skatteverkets generaldirektör inte en millimeter från sitt ursprungsförslag. I en utfrågning i riksdagen förra veckan sa han belåtet att effektiviteten, på sina håll, skulle bli bättre genom indragningen av små kontor. Det intressanta i kråksången är att flyttlassen aldrig går från ett kontor i den stora staden till ett kontor i den lilla staden. Det är som om det skulle vara någon slags naturlag att storstan är det bästa alternativet.

Jag anser personligen att en generaldirektör som har så lite respekt för verksamhetens betydelse i hela landet faktiskt ska avgå. Punkt.

Jaha – nu har den röd-gröna regeringen presenterat budgeten för nästa år. Sammanfattningen är: massiva skattehöjningar. Det mest spektakulära för dagen är att finansminister Magdalena Andersson inte ville att budgeten skulle innehålla informationen att 80 % av Sveriges hushåll drabbas av skattehöjningarna*. Regeringen ville väl att människor i allmänhet skulle dras med villfarelsen att det bara är de rikaste som får slanta upp mer ur plånboken. Till finansministerns och regeringens bedrövelse fick media reda på detta i alla fall och istället får nu fru Andersson svara på varför det inte fanns med i budgeten.

Regeringen lovade allt till alla under valet och insåg ganska snabbt att slantarna inte skulle räcka. Därför är de nu tvungna att höja skatten på allt möjligt. Löfvén och hans kompisar berättar ofta och med stolthet att de satt ett mål som innebär att Sverige ska ha Europas lägsta arbetslöshet 2020. Vad det betyder i praktiken vete gudarna. Det vi vet är att regeringen, med Vänsterpartiet som ivriga påhejare, ökar skatterna för jobbskapare och löntagare med 28 miljarder. Det säger sig ju själv – om det blir dyrare att anställa så lär det ju knappast bli fler jobb. Sedan, som kronan på verket, presenterar regeringen en näringspolitisk offensiv på ett par hundra miljoner. Vilket toppenbud till landets jobbskapare. NOT.

Budgeten är inte bara jobbfientlig – den är också landsbygdsfientlig. Man flyttar resurser, flera miljarder, från landsbygd till storstad. Ett exempel är minskningen av ROT-avdraget, där vanliga familjer och byggarbetare ute i landet får betala subventioner till stora byggbolag i storstäderna. För nu har regeringen bestämt sig för att satsa på bostäder i storstäderna och landsorten ska betala.

En annan åtgärd i regeringens vårbudget som omfördelar pengar från landsbygd till storstad är fri entré på statliga museer. Av landets 18 statliga museer ligger 15 i de tre storstäderna, varav 13 i Stockholm. Storstadsborna får gratis nöje, medan landsbygdsborna bara får nöjet att betala.

Mitt i en brinnande mjölkkris lämnar dessutom regeringen mjölkbönderna i sticket. Man höjer deras kostnader för att ha unga anställda, man planerar att återinföra skatten på handelsgödsel och att införa en kilometerskatt på avstånd.

Och slutligen (trumvirvel) innebär budgeten för Västerbottens del en genomsnittlig ökning av skatten för människor i arbetsför ålder med drygt 4 500 kronor per person år. Grattis Västerbotten!

* http://www.svd.se/regeringen-morkar-att-80-procent-forlorar-pa-budgeten

* Beräkningar presenterat av föreningen Skattebetalarna – http://www.di.se/artiklar/2015/9/15/sa-spas-skatteforandringarna-sla-mellan-lanen/?qr=senaste-3-m%C3%A5naderna&timestamp=1442448000357

Igår skrev Expressens ledare om ”Det stora tågrånet”, vilket är både en ironisk men dessvärre sann beskrivning av hur den nuvarande regeringen hanterar tågbolaget SJ. Jag kommer ihåg när Åsa Romson (MP) var i opposition och ondgjorde sig över den dåvarande regeringens vinstuttag ur SJ – 74 miljoner kronor 2014 och 157 miljoner året innan. Dessa slantar skulle, enligt Romson, gå tillbaka till SJ så att de kunde återinvestera pengarna i verksamheten. Nu verkar hon ha ändrat sig – för nu är det onekligen tyst från miljöministern och hennes kompisar i regeringen. Bara i år har de tagit ut 229 miljoner från SJ och nu i höst ska de plocka ut ytterligare 1,7 miljarder! Någon återinvestering är knappast på tapeten.

Orsaken är att regeringen, med finansminister Magdalena Andersson i spetsen, lovat allt till alla samtidigt som de ser att de egentligen inte har råd med detta. För att rädda sina ansikten så klämmer de ut pengar ur varje vrå och där de har möjlighet. Exempelvis kommer skatterna att höjas med 30 miljarder och trots att SJ står inför stora investeringsbehov så måste man istället betala för regeringens alla löften. Finansminister Andersson och statsminister Löfven skulle lätt kvala in till nästa säsong av programmet Lyxfällan där huvudproblemet är man använder andras pengar för att ha råd med allt man vill ha.

Imorgon eftermiddag kommer den finska riksdagsledamoten, även tidigare justitieminister i den finska regeringen, Anna-Maja Henriksson (Svenska Folkpartiet) till Spiran i Sikeå. Hon ska prata om det kommande kärnkraftsbygget i Pyhäjoki, ett samhälle beläget på andra sidan Bottenviken i Österbotten. Henriksson är kritisk till ett byggande bland annat för att det ryska statliga energibolaget Rosatom kommer att vara delägare och ges ett stort inflytande i verket. Det finns även andra aspekter att oroa sig för och mer om detta kan du läsa i min text nedan (som också publicerades som ledare i tidningen Västerbottningen förra veckan).

Om du är intresserad av att lyssna på Anna-Maja så är du varmt välkommen till Sikeå imorgon kl. 15.00-16.30. Arrangemanget anordnas av Centerpartiet i Robertsfors, Ett kärnkraftsfritt Bottenviken och Studieförbundet Vuxenskolan.

—————————————————————————————————————

För ett par veckor sedan sa den finska regeringen ja till byggnadstillstånd för ett kommande kärnkraftverk i Pyhäjoki. Samhället är beläget i finska Österbotten och ligger inte alls långt från Västerbottens kustområde. Diskussionerna kring atomkraftverket har och är omdiskuterade. Senast i juli uppdagades en skandal då det visade sig att ett mindre kroatiskt bolag, med lite pengar och få aktiviteter, var del av ägarstrukturen. Det uppdagades att företaget agerat bulvanföretag med kopplingar till den ryska eliten. Nu har energibolaget Fortum gått in istället och kärnkraftsbolaget Fennovoima uppfyller de krav som den finska riksdagen krävt.

Men orosmolnen finns fortfarande kvar. Den ryska statens energibolag Rosatom är delägare med sin dryga tredjedel i ägarstrukturen. Dessutom ska Putins bolag, som haft vissa problem med diverse korruptionsskandaler, leverera och bygga anläggningen. Medan EU försöker att frigöra sig från rysk gas och hjälpa Baltstater som är beroende av rysk energi med andra lösningar, så kommer den ryska staten in på Finlands energimarknad. Även den mest kärnkraftsvänlige borde ta sig en funderare om detta inte är ytterligare en säkerhetspolitisk risk i regionen.

Dessutom finns en allvarlig miljöaspekt som borde tas i beaktande. Med ett kärnkraftverk i Pyhäjoki skulle Bottenviken bli särskilt utsatt på grund av sitt grunda vatten och sköra ekosystem. Kylvattnet från kärnkraftverket riskerar att värma Bottenviken med mycket tråkiga följder för den marina miljön.

En annan intressant aspekt, som det inte tagits hänsyn till, är en nyligt gjord opinionsundersökning som visar att ungefär hälften av den finska befolkningen är emot bygget, en tredjedel är för och ytterligare en tredjedel har ingen åsikt. Dessutom kommer kritik från den svenska sidan – framförallt från boende efter Norrlandskusten. Skellefteå ligger bara 16 mil från Pyhäjoki och Umeå 20 mil. Det väcker oro. Ändå verkar inte en del politiker vilja uttala sig. Många anser att det är Finlands sak- inte vår. Men en åsikt borde man ju kunna ha? Det har vi ju om mycket annat som händer runt om i världen.

Sju kommuner – däribland Robertsfors och Skellefteå – har hittills gjort ett ställningstagande mot all kärnkraft i Bottenviken för att visa sitt missnöje mot det finska bygget. Umeå är dock en av de kommuner som inte tagit ställning och det skulle vara välkommet om kommunalrådet Hans Lindberg med flera visade samma mod som sina kollegor i Skellefteå och Robertsfors.

Foto: Lars-Göran Halvdansson

I lördags spelade jag fotbollsmatch mot TV-laget och senast jag över huvud taget rörde en fotboll var säkert 20 år sedan – i Nysätra IF. Så ni begriper ju att det inte var helt enkelt :).

Centerpartiet var en av sponsorerna till eventet och det var därför som jag blev involverad. Ja, inte var det på grund av några sportsliga meriter. Men med tanke på att intäkterna från matchen går till Lions och Robertsfors idrottsklubb och att det är en kul grej, så bestämde jag mig för att ställa upp.

Idén med ett turnerande TV-kändislag har funnits sedan 1959 och initierades med hjälp av sportjournalisten och programledaren Bengt Bedrup. Som jag förstår har intäkterna genom åren varit rätt stora och gått till välgörande ändamål.

Lördagens begivenheter arrangerades av Robertsfors kommun som tillsammans med Lions och Robertsfors IK anordnade en heldag i fotbollens tecken som avslutades med att just TV-laget spelade match mot Robertsfors egenkomponerade lag ”Old Stars”. Uppslutningen blev riktigt bra – hela 750 personer i publiken. Det är nog en av de bättre publiksiffrorna på Stantorsvallen skulle jag tro.

Jag vill verkligen berömma lagledarna och mina medspelare i ”Old Stars” – även om det blev 3-0 till TV-laget så var vi (nå väl inte jag kanske ;o)) riktigt bra. Ett eller ett par mål hade varit välförtjänt.

Sedan ska arrangörerna ha en riktig eloge – det här var väl genomfört och proffsigt!

Hälsar Helena (som har både träningsvärk, blåmärken och skrapsår på benen)

Socialdemokraterna har nyligen haft kongress. Här blev det tydligt hur mycket den ”feministiska regeringens” ledande parti hycklar när det gäller kvinnors representation i styrelser.

Å ena sidan höjde man näven och framförde krav på kvotering i bolagsstyrelser, men paradoxalt nog och på samma kongress, argumenterade partiledningen mot kvotering i sin egen partistyrelse.  Det är inte bara ologiskt – utan även pinsamt.

För att göra det hela tydligare så tar vi det från början. Bara några veckor innan den stora sossekongressen gick justitieminister Morgan Johansson ut i media och sa att regeringen skulle införa tvångskvotering om inte bolagsstyrelserna gjorde det själva till 2016. Kritiken lät inte vänta på sig och justitieministern försvarade förslaget på bland annat Twitter:

”Ni som motsätter er kvotering i bolagsstyrelser – har ni tänkt på att det kan stärka Sveriges konkurrenskraft om man tar vara på kompetens?”

Men på S-kongressen lät det annorlunda – ja, i alla fall när förslag om kvotering i deras egen partistyrelse var uppe på tapeten. Så här svarade partitoppen:

”Att i stadgarna börja reglera hur representation ska se ut i olika forum vore olyckligt. Partistyrelsen menar att om motionsförslagen skulle vinna gehör riskerar vi att i nästa steg skriva in stadgarna om ålderrepresentation, etnisk bakgrund osv. Det skulle leda till detaljstyrande stadgar vilket inte gagnar något organisationsled.”

Det ledande partiet i den feministiska regeringen vill tvinga bolagsstyrelser att kvotera, men själva tycker de att det ”vore olyckligt” att göra detsamma i sin egen partistyrelse. Det är så att man tar sig för pannan – igen…

Socialdemokraterna i Robertsfors förnekar sig inte – de vet tydligen bäst hur andra människor vill ha det. Nu har man bestämt att avveckla LOV (lagen om valfrihetssystem) vilket innebär att kommunens invånare inte kommer att kunna välja mellan olika leverantörer inom exempelvis hemtjänst.

I gårdagens Folkbladet så säger det S-märkta kommunalrådet Patrik Nilsson att ” vi gör det här för medborgarnas bästa”. Det är så att man sätter kaffet i vrångstrupen. Mina tankar går osökt till det dåvarande kommunistiska Polen där min mamma och hennes familj bara hade ett alternativ att välja på – det som serverades av det kommunistiska partiet. Kommunisterna var också övertygade om att folk inte är kapabla att välja själva.

Tyvärr verkar den gamla betongsocialismen från 70-talets Sverige slagit rot hos Socialdemokraterna i Robertsfors. Folket kan och ska inte välja själva då de inte vet vad som är bäst för dem. Men det gör det Socialdemokratiska partiet. Det känns allt annat än betryggande när den politiska ledningen ser privata småföretag som drivs av kvinnor som något man måste rädda kommuninvånarna ifrån.

Nilsson säger dessutom att det blir bättre vård med den kommunala hemtjänsten. Jag tycker också att den kommunala hemtjänsten är bra, men det jag vänder mig emot är hur han som kommunalråd kan säga att den är ”bättre”? Är inte det ett ganska relativt begrepp och något som avgörs av de som använder tjänsten?

Det S inte verkar förstå – varken på riksplanet eller lokalt i Robertsfors – är att det är företagen som bidrar till välfärden. Utan privata företag skulle vi inte kunna ha det välfärdssamhälle som vi idag har. Dessutom vänder jag mig emot att S i Robertsfors omyndigförklarar invånarna och de äldre som inte, i deras ögon, är kapabla att fatta beslut om utförare själva.

Hej då valfrihet och dessvärre – hej betonghäckar!

För några veckor sedan kom beskedet – Jordbruksverket har bestämt att fem områden i Sverige, bland annat Umeåregionen (Vännäs, Nordmaling, Bjurholm, Vindeln, Robertsfors och delar av Umeå kommun), ska bli utan landsbygdsutvecklingspengar i flera år framöver. De pengar som jag talar om här är specifika slantar som kommer från Landsbygdsprogrammet och som finansieras av EU och staten. Dessa pengar kallas också för Leader och arbetssättet innebär att lokala representanter från föreningar, företag och kommuner arbetar med landsbygdsutveckling.

Enligt Jordbruksverket räcker pengarna inte till vilket gör att 31 kommuner och drygt 430 000 människor påverkas. Jordbruksverkets snedfördelning av pengar till landsbygdsutveckling är orättvis och slår hårt mot bland annat Umeåregionen. Det innebär att cirka 60 procent av Västerbottens befolkning ställs utanför den enda möjlighet som finns för föreningar och andra att i ett underifrånperspektiv utveckla sin bygd och det under fem år! Med anledning av det har jag krävt ett svar av landsbygdsminister Sven-Erik Bucht.

Det är inte acceptabelt att fem landsbygdsområden i Sverige ska bli vita fläckar på kartan. Umeåregionen har de senaste åren genomfört fantastiska utvecklingsprojekt på landsbygden vilket har haft stor betydelse för berörda byar och samhällen. Under perioden 2007-2013 bedrevs drygt 100 utvecklingsprojekt i området.

Det har också visat sig att flera organisationer (bland annat LRF, Hushållningssällskapet och Hela Sverige ska Leva) som ingick i den urvalskommitté som Jordbruksverket tillsatte, känner sig överkörda av myndigheten ifråga. De har nu själva gjort en skrivelse till både myndigheten och landsbygdsministern, där de skriver om sitt missnöje med processen.

Till skillnad från tidigare år, då hela landsbygds-Sverige fick möjlighet till dessa medel, har nu Jordbruksverket beslutat att fördela pengar utifrån helt nya principer. Det innebär t ex Skånes sju samtliga Leaderområden prioriterats och totalt tilldelats 324 miljoner kronor. De fyra norrlandslänen, som utgör mer än halva Sveriges yta, har tilldelats 417 miljoner.

Om man menar allvar med att hela Sverige ska leva så kan inte vissa områden helt utelämnas från möjligheten att utvecklas. Dessa Leaderpengar ger människor, byalag och organisationer framtidstro och bidrar till arbetstillfällen och ökad attraktivitet. Därför vill jag att landsbygdsministern ska svara på hur han ska säkerställa att projekt för landsbygdsutveckling ska genomföras i de områden som nu inte blivit prioriterade av Jordbruksverket.

Idag läste jag några artiklar i Dagens Nyheter om överanvändningen av antibiotika inom EU. I Europa får djur i sig alldeles för stora mängder och i förlängningen innebär det att människor också får det. Ofta ges det i dricksvatten eller foder och betyder att så väl sjuka som friska djur behandlas. Det är också något som förekommer i många andra länder i världen och fler och fler röster höjs för att det är farligt för folkhälsan. Om vi får i oss allt för mycket antibiotika ökar risken för att vi ska bli resistenta mot behandling.

Dessutom används antibiotika på många håll som ett sätt att få djuren att växa fortare, vilket inte är annat än fruktansvärt. I Sverige finns en god djurskyddslag som i sig gör att djuren mår bättre och inte blir sjuka lika ofta som på många andra håll i världen. Där får antibiotika istället ofta kompensera dålig djurhållning. Det är vedervärdigt.

I Sverige används 90 % av all antibiotika till sjuka djur, men i resten av världen är det tvärt om där djuren, som sagt, ofta gruppbehandlas – oavsett om de är sjuka eller inte.

Låt oss ta några exempel när det gäller Europa. Användningen mellan olika länder kan skilja sig åt en hel del. Cypern och Italien använder 397 respektive 341 milligram per kilo kött. Tyskland använder 205 milligram, nästan 16 gånger så mycket som Sveriges 13.

Efter många års träta så förhandlar äntligen EU om nya regler kring antibiotika för djur. Det är fyra nya lagar som man tittar på och handlar bland annat om att stoppa sjukdomsförebyggande inblandning av antibiotika i foder. Även om lagstiftning fortfarande är en bit bort så är initiativet, som också stödjs av allt fler, sannerligen välkommen och med tanke på hur långt Sverige kommit i frågan skulle vi kunna vara en bra förebild.