Helén Pettersson, riksdagsledamot (S)

Västerbottning, sosse, riksdagsledamot

Demokratins högsäsong

Av , , Bli först att kommentera 5
Befinner mig på (S) Västerbottens partidistriktskongress i helgen.
Vi är närmare 200 personer som befinner oss på Medlefors folkhögskola och debatterar politik och organisation, på alla nivåer. Som alltid är det både inspirerande och engagerande, och jag imponeras återigen av mina partikamrater här i länet.
 
Förra helgen hade vi den centrala partikongressen i Stockholm. Media svärmade som bin runt kongresshallen, och självklart var Juholt och Jämtin i fokus, som vår nyvalda ledarduo. Den allmänna bilden både hos folk i allmänhet och hos media är att våra partikongresser är de tillfällen där vi skapar politiken.
Tänk vad fel man kan ha.
 
Det är nämligen under helger som den här som politiken skapas. Egentligen ännu tidigare. Alla politiska förslag som växer fram i diskussioner i landets alla s-föreningar går sedan vidare till Arbetarekommunernas representationsskap, och därifrån går de som gemensamma eller enskilda förslag vidare till distriktskongresserna ute i länet. De motioner som bifalls här går ofta vidare till partikongresser eller till riksdagsledamöter, och det är de åsikterna och förslagen som sätter dagordningen för de politiska förslag som vi sedan diskuterar och beslutar.
En del av de förslag som bifalls här kan man genomföra till praktiska beslut ganska fort, beroende på vad de gäller och vilka politiska majoriteter som finns i till exempel landstinget i länen.
 
De förslag till politiska riktlinjer som debatteras och beslutas på ordinarie partikongresser är alltså grundat i diskussioner i den lokala partiorganisationen som har resulterat i motioner eller rådslagssynpunkter. Bilden av tjänstemannastyrda politiska organisationer, eller bilden av politiker utan verklighetsförankring som sitter och fattar beslut utan grund är inte med sanningen överensstämmande. Nu kan jag ju bara svara för vårt parti, men jag tycker det är viktigt att det kommer fram.
 
När vi under vårarna, som är demokratins högsäsong i arbetarrörelsen, med årsmöten i alla delar av organisationen, sitter på helgerna och debatterar politiken och sätter ner fötterna i många viktiga frågor, så är det inte politiker som är så priviligerade som mig som utgör majoritet i församlingarna.
Tvärtom.
 
Här sitter mina partikamrater från länet, människor med alla möjliga olika yrken, högavlönade, lågavlönade, heltidsarbetande, deltidsarbetande, arbetslösa, pensionärer och studerande, med alla olika bagage i sina ryggsäckar, och beslutar tillsammans om hur vi vill forma vårt samhälle. Det är det som ger styrkan i vår politik, och det är här hjärtat i vår politiska folkrörelse ligger. Det är det här jag skulle vilja visa upp för alla, istället för de glassiga mediabilderna från våra pampiga centrala partikongresser.

Processen…

Av , , 1 kommentar 9
Läser Lena Sandlins ledare om sura gubbar i gårdagens Västerbottens Folkblad, och tycker hon har helt rätt.
Anledningen till ledaren är så klart Umeås kommunalråds Lennart Holmlunds hårda kritik mot valberedningens förslag och valberedningens arbetssätt.
Sandlin skriver bland annat:
 
"LENNART HOLMLUND var den som en gång värvade mig till S som 15-åring. Han har funnits närvarande under hela mitt politiska liv och är en person jag uppskattar mycket. Men nu tycker jag verkligen att han överreagerar. Den ordning som partiet nominerar och valbereder har rått i över 100 år och rörelsen har sällan för att inte säga aldrig haft motkandidater till valberedningens förslag. Jag frågar mig var alla sura gubbars kritik var när Ingvar Carlssons och Göran Perssons efterträdare skulle utses? Varför stod inte Holmlund och Malm på barrikaderna och krävde fler kandidater och en mer öppen process då? Var man kanske personligen mer nöjd med valberedningens kandidat då än vad man är i dag?"
 
En som inte håller med är Thomas Hartman, som i sin blogg tycker det är konstigt att Sandlin pekar ut Holmlund som sur gubbe nu, men inte när Tony Johansson för ett par veckor sedan gick ut hårt mot Damberg på Newsmill. Man kan ju inte annat än konstatera att det verkligen är två helt olika saker. Holmlund är en tung s-politiker som kritiserar valberedningens lagda förslag.
Tony Johansson (vem?? kan jag tro att många, med rätta, säger, kan avslöja att han var aktiv i SSU samtidigt som Damberg) gjorde ett inlägg i debatten innan valberedningen var klar. Och jag tror verkligen inte att hans artikel på Newsmill hade någon som helst inverkan på valberedningen.
 
Nej, det är något helt annat att gå ut efter valberedningen lagt sitt förslag. Och jag kan inte annat än att tänka i Sandlins banor. Om det hade blivit den kandidat som Holmlund helst hade velat ha, då hade det garanterat inte blivit någon efterhandskonstruerad kritik mot "processen". Det blev det inte när vi valde Persson, och inte när vi valde Sahlin. Trots att inflytandet från partiorganisationen var ännu mindre då.
 
Om man hade velat ha en nyordning, där valberedningen la fram många olika förslag (något som aldrig sker i någon nivå av vårt parti), så borde de ha lyft det i samband med förtroenderådet i december. Där diskuterades ju hur processen skulle gå till. Men då teg man.
 
Om dessa män nu har ett annat förslag till kongressen, så må de ju lyfta det då. Det är ju fullt möjligt. Men gör inga vacklande efterhandskonstruktioner för att era "favoritkandidater" inte blev föreslagna. Det andas desperation.
 
Själv tycker jag, som jag tidigare skrivit, att förslaget till partiledare och partisekreterare är väldigt bra. Det jag däremot hoppas på är att det blir några ytterligare justeringar i partiledningen. Som det nu ser ut så har vi väldigt lite representation från norra delen av landet på de tyngre posterna, och det speglar verkligen inte valresultatet. Jag påstår inte (bättre att förekomma) att vi ska ha procentuell fördelning av poster eller så, men visst kan jag väl med rätta tycka att det ska avspeglas någonstans att det är i norra delen av landet vi har störst framgångar och störst andel väljare.

Naturkatastrof

Av , , Bli först att kommentera 4

Följer rapporteringen från jordskalvet och tsunamin i Japan. En fruktansvärd naturkatastrof som än så länge inte verkar ha nått fler länder, men det är utfärdad tsunamivarning i 50 länder.

TV-bilderna visar människor i bilar som försöker fly som dras med i flodvågen, hus som brinner och flyter och ett oljeraffinaderi och ett kärnkraftverk som brinner. Känslorna är många och starka. Sorgen och frustrationen över att inte kunna göra något när man ser direktsända bilder på katastrofens framfart är enorm.

Konsekvenserna är oblickbara just nu. Det enda vi kan konstatera är att vi kommer att behöva mycket solidaritet och medmänsklighet i världen framöver.

Glad och trygg!

Av , , 1 kommentar 10

Så kom den till slut, presskonferensen där vår valberedning presenterade kandidaterna till partiledar- och partisekreterarposten.

Jag ska vara helt ärligt och erkänna att jag har gått omkring med ett litet leende ända sedan det blev känt att det var Håkan Juholt och Carin Jämtin som är föreslagna. Få personer kan engagera och agitera på det sätt som Juholt gör, och jag vet att den socialdemokratiska ideologin sitter djupt i ryggrade på honom. Jag känner mig trygg i förvissningen om att partiet med honom och Jämtin i spetsen kommer att ta precis det omtag som vi behöver, utan att riskera att tappa vår ideologiska kompass.

Jag är en mycket stolt och glad socialdemokrat i dag, och jag ser fram mot att ta tag i politiken med ny och ännu starkare kraft. Jag hoppas också att det lugnar sig lite med spekulationer, även om det lär fortsätta fram till kongressen. Jag tycker att det vore väldigt skönt om vi kunde få fokusera och lägga kraft på politiken nu i stället för allt annat. Med ny ledning och starkt fokus så kan jag garantera att alliansen har allt annat än en enkel tid framför sig. Och det är inte en dag för tidigt.

Har ni inte sett den underbara filmen med Juholt och röjsågen, så passa på här. Den är en socialdemokratisk filmklassiker, av stora mått. 🙂
 

Nytt spår i EUs jordbrukspolitik!

Av , , 1 kommentar 8
I dag så skriver jag tillsammans med ett par kollegor från riksdagen och från EU-parlamentet om behovet av ett nytt spår i EUs jordbrukspolitik på DN-debatt
 
Anledningarna är många. EUs jordbrukspolitik är i stort behov av reformering. Helst skulle vi vilja fasa ut alla stöd och marknadsanpassa politiken, men det är det inte just någon annan som vill i EU. Då får man tänka strategiskt.  
 
Den svenska regeringen med landsbygdsminister Erlandsson i spetsen tänker allt annat än strategiskt just nu. Man vill avreglera allt, och man vill göra det nu. Erlandsson har inte gjort någon konsekvensanalys av vad det skulle innebära för det svenska jordbruket med en snabb avreglering, men han driver det ändå. Det säger egentligen två saker.
1) Erlandsson tror inte själv att det kommer att gå igenom
2) Man väljer att sätta sig i ett hörn med en åsikt som ingen annan delar, och man förlorar därmed påverkansmöjligheten.
 
Och inte har man någon strategi för något annat.
 
Det har däremot vi socialdemokrater. Tillsammans med vår svenska s-grupp i EU-parlamentet så har vi skrivit en rapport som ganska grundligt beskriver vår syn på EUs jordbrukspolitik, och vilka vägar vi vill gå för att göra den rättvis och mer begriplig.
 
Varsågod, Eskil Erlandsson. Läs och ta till dig. Vi har sökt samarbete med regeringen i den här frågan under en hel mandatperiod, men det enda vi har fått är att delta ett par gånger i en informationsgrupp, där statssekreteraren har berättat hur regeringen tänker göra. det är knappast vår syn på samarbete. Därför har vi tagit eget initiativ och lägger nu fram våra tankar. Förhoppningsvis kan regeringen ta till sig något av detta, då de själva inte verkar ha jobbat på någon egen strategi.

Livegen på jobbet.

Av , , 5 kommentarer 14
Sitter och tittar på Dokumet inifrån  på SVT2 om "generationen utanför". Ett antal ungdomar berättar om hur de fått jobb på Mc Donalds och blivit utnyttjade på ett sätt som är helt obegripligt. Vad är det för första möte unga ska ha med arbetsmarknaden? Att måsta sitta av tiden, på arbetsplatsen, utan lön – i fall arbetsgivaren kanske kommer på att de kan behöva nån senare.. Jisses.
 
Jag har jobbat i hotellbranschen, jag började jobba där heltid redan som 16-åring. Då tyckte vi att det var nog så orättvist med den för branschen unika anställningsformen "extra vid behov", som gjorde att många inte visste riktigt från dag till dag vad som gällde. Den anställningsformen användes på vår arbetsplats framförallt under helger och somrar. Visst fanns ställen som utnyttjade de anställda – men det var långt ifrån det som visas på TVn just nu.
 
Att vara livegen sin arbetsgivare skapar inte bättre arbetsplatser. Dåliga arbetsplatser ger dålig stämning och därmed dålig service. Att det ska vara så svårt att se?
 
Arbetslivets villkor är vår största utmaning vid sidan av arbetslösheten, enligt mig. Och de hör ju ihop. Ju högre arbetslöshet, ju sämre blir villkoren i arbetslivet. Arbetsgivaren ställer högre krav (nej, inte alla, men de flesta) när man vet att det är lätt att byta ut personalen. Personalen känner sig tvugna att gå med på försämringar, eftersom utsikten att riskera arbetslöshet är katastrofal. För att kunna ställa mat på barnens bord när man kommer hem är man villig att offra ganska mycket. Och som ersättningsnivåerna i A-kassan är nu, så är det ännu värre än förut. Dessutom är fackföreningarna väldigt försvagade, även det en medveten politisk strategi från vår borgerliga regering.
 
Man skulle kunna kalla det utpressning. Ska du ha jobbet kvar får du ställa upp på att sitta här på jobbet utan lön tills vi behöver dig. Annars kan du (i bästa fall) söka dig till A-kassan, med påföljd att du inte har råd att köpa mat, stövlar eller avgiften till friluftsdagen för dina barn.
 
Det är ingen slump att vi har hamnat här, tro inte det. Politiska beslut ligger bakom höjda a-kasseavgifter. Politiska beslut ligger bakom sänkta A-kasseersättningar. Politiska beslut ligger bakom att nästan en tredjedel av ungdomsgenerationen är utan jobb. Man kan ta politiska beslut som skapar jobb. Det har vi föreslagit ända sedan krisen kom. Men vår regering är inte intresserad av det.
 
Det är ett mirakel att det inte ifrågasätts högre.

Drakjournalistik och Hittepåjournalistik

Av , , Bli först att kommentera 5

Blev precis uppringd av en journalist på en av de stora drakarna till dagstidningar.

Hon ville att jag, "självklart utan att citeras", skulle säga vem som är min favoritkandidat till ny partiledare. Dessutom såg hon gärna "att jag resonerade lite om den nya ledaren". Helt anonymt. Såklart.

Jag valde, precis som alla andra gånger journalister ringt på temat, att avstå från kommentarer. Det är så billigt, och det snedvrider debatten. Om ett fåtal människor svarar, så blir det deras ord som är sanning. Och de citeras som "anonyma tunga socialdemokratiska källor". Föga imponerande. de som väljer att uttala sig anonymt står nämligen inte för det som majoriteten gör. Så har det alltid varit. Det är också det som gör att namn som egentligen är rätt otänkbara plötsligt haussas i media som de enda rätta. Fascinerande.

Det är också så, att när journalisterna inte får några svar, så hittar de på egna. Både Aftonbladet och Expressen har presenterat vilka fyra namn som Västerbotten har nominerat. Bägge har haft helt fel namn. Lägre än så kan man ju knappast komma i "journalistik".

Hittepåjournalistiken har fått nya ansikten under denna vinter.

Och nej. Vi går inte ut i media med våra nomineringar. Det är en intern process i partiet, och alla medlemmar har getts möjlighet att tycka till i den.

Ledsen och arg.

Av , , 2 kommentarer 2

Tittar på kvällens sändningar om Kadaffis vansinnestal till folket och världen. Jag blir så fruktansvärt ledsen över hur vi år 2011 har härskare som beter sig på det viset. Han ser sig ju verkligen som en härskare, inte en ledare. En människa som anser att hans folk hellre ska dö på gatorna än att han ska avgå.

Ledsen och arg. En känsla jag nog delar med många.
 

Livsfarlig parasit i skogen

Av , , 3 kommentarer 2

Nås precis av nyheten att man hittat dvärgbandmask i en obducerad räv i Bohuslän. Det är oerhört allvarligt.

Dvärgbandmasken är en otäck och livsfarlig parasit som kan orsaka svår sjukdom hos människor. Den smittar genom avföring från djur, och kan smitta om man får i sig bär eller svamp. Det värsta scenariot är att vi inte ska kunna plocka och äta bär direkt från skogen.

Det är också en av anledningarna att vi satsat mycket på till exempel mårdhundsprojektet, för att förhindra smittan från att komma in i landet. det är också en av de frågor som debatteras kring varginförsel, det är viktigt att man klarar av att säkra att de inkommande vargarna inte bär på smittan.

Nu har vi den redan här. Jag hoppas verkligen att smittan är starkt begränsad, och att vi på något vis lyckas stoppa den.