Centerpartisterna Edvinssonoch Kling fortsätter kritisera min kritik mot Centerpartiet på deras bloggar i helgen. Det är ett sundhetstecken att få mothugg, jag har ofta kritiserat C och det är sällan någon kommenterar det. Man kan dock med all rätt ifrågasätta sakligheten i en del av påhoppen från centerpartisterna.

Värst ut är Edvinsson, som skriver att han helst skulle vilja se mig ta avstånd från den smutsiga, anonyma debatt som pågår. Vad är det för påhopp? Det skulle aldrig falla mig in att bedriva en anonym debatt, inte heller att uppmuntra till det. Det är ett ovärdigt lågvattenmärke att insinuera något sånt, och jag blir, ärligt talat, rent förbannad på den typen av angrepp. Det skadar trovärdigheten i den politiska debatten, för att inte nämna Edvinssons egen trovärdighet.

Ingen av dem svarar dock tydligt på min fråga, det som är bakrunden till hela diskussionen. När Maud Olofsson presenterade förslaget om ekonomiska frizoner (jo, det var just det ordet hon använde, trots att centerpartisterna nu nogsamt undviker ordet i sina inlägg) så vore det tjänstefel av mig att inte reagera och vilja veta hur de anställda ska behandlas i dessa frizoner. Ingen av centerpartisterna har hittat att de anställdas förhållanden skulle försämras, men som Kling säger, de kan inte garantera att så inte är fallet. Då vet jag. Och så länge det låter så kommer jag att fortsätta kritisera förslaget.

Det finns många sätt att möta arbetslösheten på, och det är positivt att även alliansföreträdarna börjar prata om det, men att försämra de anställdas villkor är inte ett sätt att bemöta problemen. På den punkten ger jag mig aldrig.

Jag är fullt medveten om att centerpartisterna inte håller med mig i detta, det är grundläggande ideologisk skillnad mellan oss. Synen på människan, och synen på arbetares rättigheter i arbetslivet. Inte förhandlingsbart för mig.

Och nej, jag skyller inte världens ekonomiska kris på alliansen. Jag är inte en idiot, även om ni gärna vill ha mig att framstå som det. Däremot så finns det ingen ursäkt för att arbetslösheten i Sverige ökat mer än i andra jämförbara länder under krisen. DET skyller jag på regeringen.

Vi har en tredjedel av en hel generation som står utanför arbetsmarknaden idag. Det är absurdt i ett rikt land som vårt. Vi har inte råd att lämna en tredjedels generation bakom. Idag är arbetsförmedlare förbjudna att hjälpa arbetslösa ungdomar ut i arbete de första månaderna. Det är skandalöst. Man ska få hjälp dag ett. Det är inte heller förhandlingsbart. Den sittande regeringen har gjort att antal aktiva val som har lett till mindre arbetstillfällen. De sänkta skatterna har gjort att över 25 000 personer har flivit av med jobben i offentlig sektor. Det beror verkligen inte på att behoven har minskat – det beror helt enkelt på att skatteintäkterna har minskat och man inte har råd att ha personalen kvar. Man har dessutom valt att inte tidigarelägga satsningar på infrastruktur, byggen och annat, vilket är vad vi socialdemokrater har krävt för att få snurr på arbetsmarknaden. Det man har gjort är istället att sänka ersättningarna för de arbetslösa för att "skapa incitament", dvs för att få dem att vilja jobba. Problemet är ju att man inte har gjort något för att skapa jobb. Du kan ha hur många "incitament" som helst för att vilja jobba – men finns det inga jobb spelar det ingen roll. Det är där vi måste lägga energi! Och inte genom att skapa jobb med sämre villkor än andra. Det kommer på sikt bara att sänka villkoren för de anställda på hela arbetsmarknaden.

Vilket ju är precis vad Centerpartiet vill. Kling anklagar mig för att använda fel namn på kampanjen de bedrev. Ledsen Kling, budskapet med kampanjen var tydligt och fick stort genomslag. Center kan kalla kampanjen vad de vill, det vi alla minns är just "Fuck facket for life". Och det säger en del om partiets syn på arbetare. Centern har inte tagit avstånd från kampanjen, mer än några enstaka lokala företrädare. Det övertygar inte.

Och, vad gäller Maud Olofsson. Jag har sagt det förut, jag säger det igen. Även kvinnor kan lägga fram dåliga politiska förslag. Det gör Centerpartiet, och Maud Olofsson är där partiledare. Jag driver ingen "mosa-Maud"-kampanj. Det är löjligt att påstå. Jag kritiserar dåliga uttalanden och dålig politik när jag ser dem, och just nu kommer det mycket av den varan från Centerpartiet.