Ser på Aktuellt hur apoteksförsäljningen kostar svenska skattebetalare stora pengar, en halvmiljard i extra stöd till stora bolag, och blir inte imponerad. Inte speciellt förvånad heller. Som vanligt när regeringen vill konkurrensutsätta för att "öka tillgänglighet" eller "främja småföretagandet", så blir det inte så i slutänden.

Fler apotek har vi visst fått. Må så vara. För egen del har jag svårt att se vinsten med att det finns ett på varje sida om torgen i stan, med olika skyltar men samma varor. För det är ju i stan de har blivit fler, såklart. Glesbygden göra sig icke besvär.

 

Inte konstigt egentligen. Apoteken i Sverige i dag drivs av ett fåtal stora aktörer som har en sak gemensamt – att tjäna pengar. Då vill man ha sin verksamhet där man kan tjäna pengar, och inte nödvändigtvis där behovet finns. Det är ju inte välgörenhet de håller på med. Det vet varje politiker som är med och fattar besluten också.

 

Problemställningen känns ju igen på fler områden. Vi har en och annan minister som nästan kan bli gråtmild när de ska beskriva vad bra det är när småföretagarna får vara med och upphandla samhällsnyttiga tjänster, de småföretagarna som då skulle bli garanterna för att även glesbygden ska överleva. Tanken är vällovlig, för att inte säga sympatisk.

 

Problemet är när vi tittar på vilka det är som vinner upphandlingarna. Det är i de allra flesta fall stora, multinationella bolag, som kan lägga offerter som ingen vanlig liten småföretagare har en chans att konkurrera mot.

 

Det, kamrater, är inte en politik som leder till valfrihet och mångfald – tvärtom.