Här är vår hyrbil som fört oss framåt i fyra dagar. Två oberoende och obekanta kvinnor har stannat och frågat oss om den är bra och om den är bensinsnål. Ingen har tilltalat oss för att berätta att den är ful. Icke desto mindre är maken helt säker på att massor av människor har sagt sig själva att det var den fulaste och töntigaste bil dom nånsin sett. Och det gör honom arg…
Jag vet inte riktigt hur jag ska bemöta det. 🙂
Detta är den längsta bilresa jag nånsin gjort för att få mig ett havsbad! Hela dagen körde och körde vi för att hinna i tid till vandrarhemmet vi skulle till på kvällen. Något av ett misslyckande när tanken var att vi skulle bada på långa öde stränder hela dagen…
Ett dopp hann vi dock med, när solen gick ned i nationalparken Cape Hatteras. Varmt i vattnet och stora vågor!
…och som av en händelse hittade vi av just det plantaget utanför Charleston som verkligen hade just den allen med jättelika lavbehängda ekar som man sett på tv…
Ett verkligt ståndsmässigt boende 🙂
Hillbilly-Jean har idag gjort Manhattan till fots i högklackade sandaletter. Fick som väntat grymt ont i fötterna. Skyller mig själv hela vägen till hotellet.
Utsikt från Empire State Building
Ibland är det svårt att följa skyltningen…
Inte bara trafikljus, det är faktiskt också trafik!
..när mitt hus kommer ut på marknaden kommer alla gamla rekord att vara passe!
Jag måste nog åtminstone lägga in en somrigare hillbillybild – det är ju varmt så att man kan dö.
Det blir bara blir tre dagar med riktigt varmt och soligt väder (en bra sommar kan det bli en vecka) – därför är man ju som norrlänning helt inställd på att rycka av sig alla kläder och kasta sig ut i solen så fort som det blir varmt. Att jobba inomhus en, eller Gud förbjude flera, av dessa tre dagar känns som vaste of life.
Semester borde automatiskt infalla vid högsommarvärme, stäng ner allt bara och åk och bada!
…eller så är det motsatsen till semester…
Nu kräver mitt jobb faktiskt min totala närvaro dom närmaste månaderna så jag har inte tid att skriva inlägg här så som jag skulle vilja.
Vi ses igen i juli, då finns det mycket att skriva om
/Hillbilly
Det finns en gammal sanning i skogsbrukssammanhang som lyder:
Föret far till Påsk
Och det är verkligen sant, +- nån vecka sådär så far verkligen föret till Påsk.
Så nu vet ni! Jag syns väl på byn igen ungefär den 20 maj när vägen hit har torkat upp så man kan komma sig härifrån.
För övrigt undrar jag när Martinssons har tänkt hämta virket som dom har liggande efter vägen, särkilt med tanke på att det här är en BK3-väg sommartid. Kanske nästa vinter?
Jag som skriver den här bloggen är förmodligen en av världens mest lättroade människor, jag har roligt åt verkliga historier, dåliga vägar, fula byanamn och det faktum att det är så otroligt mörkt på vår gård att jag inte alltid hittar soptunnan
Här bor jag då med min käre make i tämligen omodernt hus med en betänkligt lutande gammal ladugård på ett sådant lämpligt avstånd från civilisationen att man inte kan vara riktigt säker på vilken stad som avses när någon ska till stan.
Jag bloggar om sånt som roar och sånt som irriterar mig, och så gillar jag att visa er lite bilder
/Hillbilly-Jean
Senaste kommentarerna