Sjätte historien!
Hon är uppväxt i en storstad i Eritrea, där bodde hon i ett litet hus med sin gravida mamma och två småbröder. De hade många grannar tätt inpå och många kompisar runt omkring sig och hon trivdes bra.
När hon var ungefär nio år lämnar hennes mamma och yngsta lillebror Eritrea för att resa till Sudan där lillebror som är sjuk ska få vård. Hon och hennes äldsta lillebror får bo kvar med släktingar i Eritrea. Hon berättar att det var jobbigt och att hon saknade sin mamma mycket. Planen är att hennes mamma ska komma tillbaka till Eritrea men planen ändras och efter ett år får hon reda på att även hon och hennes bror ska få lämna Eritrea för att åka till mamma och de nu två småbröderna i Sudan. Mamma vill inte att hon och hennes bröder ska behöva växa upp i Eritrea.
Att leva i Sudan som eritrean är tufft, det upplevs som ett väldigt främlingsfientligt land. De flyttar runt mycket och mamman tar alla jobb hon kan få för att få ihop pengar till lillebrors vård. Hon jobbar långa, långa dagar. På 24 timmar är hon bara ledig fyra. Hon och hennes äldre lillebror turas om att gå i skolan medan den andra tar hand om småbröderna. De vågar inte låta dem gå ut då det finns människor i Sudan som tar barn för att döda dem och ta deras hjärtan och andra organ. Skolan de går i är eritreansk och där går bara barn från Eritrea och lärarna är också eritreanska. Eritreaner får inte gå i vanlig sudansk skola. På ett av alla ställen de bor på blir mamman utsatt för ett mordförsök av grannen. Han kommer in i deras lägenhet och börjar bråka med mamman för att sedan dra fram en kniv. Mamman stänger då in barnen i lägenheten och går ut tillsammans med mannen. Hon gör det för att skydda dem och för att de inte ska behöva se det som händer. Ute kommer grannens fru och stoppar mannen så mamman klarar sig och redan samma kväll lämnade de sitt hem för att bo hos en vän. När de kommer tillbaka dagen efter för att hämta sin saker har mannen bytt lås och de kan inte komma in och får lämna allt de har. De får senare höra att grannen tidigare mördat två män från Eritrea men kommit undan med det då han är en rik man. Polisen är de som upplevs värst för en eritrean i Sudan, de är väldigt rasistiska.
De bor i Sudan under ungefär 6-7 år och får gå igenom mycket jobbigt. Under hela tiden går hennes mamma regelbundet till ett FN kontor för att få hjälp att lämna Sudan. Andra skojar om att då andra går till kyrkan så går hennes mamma till FN. Det är många som kommer till FN för att få hjälp och utanför köar människor. Man ska ha väldigt starka skäl för att få hjälp och mamman får kämpa för sin familj under många år. Till slut får de dock en chans till hjälp och hennes mamma intervjuas i fyra timmar om familjens situation. Även hon och hennes äldsta lillebror intervjuas. Vid den här tidpunkten har även hennes mamma blivit sjuk. Efter intervjuerna får de hjälp att lämna Sudan. De reser tillsammans med fyra andra familjer som också fått hjälp av FN att lämna Sudan på grund av särskilda skäl. Under resan har de med sig en man från FN och alla är mycket glada och lättade att de nu äntligen har fått en chans till ett bättre liv.
Framme i Sverige kommer de till Nordmaling där de flyttar in i en lägenhet. Hon har nu hunnit bli 17 år. Mamman är fortfarande sjuk och under resan till Sverige mådde hon mycket dåligt. Efter några dagar i Nordmaling blir hon så pass dålig att hon får åka in på sjukhus med ambulans och där blir hon sedan blir kvar i ungefär en månad. Även hennes sjuka lillebror läggs in på sjukhus. Både mamma och lillebror genomgår operationer och hon och de andra bröderna blir ensamma hemma. Hon är mycket tid på sjukhuset och de får hjälp av en man från kommunen att hämta och lämna på skolan och förskolan. Hon är mycket orolig för sin mamma och känner inte att hon har tid att gå i skolan. Efter tiden på sjukhuset mår mamman och lillebror bättre och i Sverige får lillebror den hjälp han behöver och toleransen är större än i Sudan där mamman blivit “mobbad” för att hon har ett sjukt barn. Nu när de mår bättre känner hon att hon kan koncentrera sig på skolan.
Först är tanken att hon ska läsa SFI men efter att hon fått hjälp så blir det istället språkintroduktion, det innebär att hon inte bara får läsa svenska utan även får en grundskoleexamen. Hon är duktig i skolan och lär sig snabbt så hon får hoppa över år två. Efter språkintroduktion är det dags för gymnasiet men då hon hunnit fylla 19 år och reglerna i Sverige säger att man inte får påbörja gymnasiet efter man fyllt 19 läser hon nu in naturprogrammet på en folkhögskola. Ett av hennes mål är att bli läkare och hjälpa människor med autism och Downs syndrom.
Under tiden i skolan har hon även påbörjat en utbildning genom föreningen “FUF”. Föreningen för utvecklingsfrågor, FUF, är en politiskt och religiöst obunden ideell förening vars syfte är att informera och skapa debatt om utvecklingsfrågor i ett globalt perspektiv, till stöd för ömsesidig förståelse och samarbete. Hon fick reda på att det fanns en sommarakademi i Härnösand som FUF anordnade och som hon blev intresserad av men då hon sökte var den redan full. Hon ringde då upp och pratade med en av de ansvariga och berättade att hon var väldigt intresserad och om sin bakgrund. Hon fick en plats den sommaren och sedan har hon fortsatt utbildningen under loven och det kommer hon att fortsätta med tills hon är färdig. På utbildningen har hon fått välja ett av FN:s globala mål, hon valde “Ingen fattigdom” och det är det hennes utbildning nu handlar om. Målet är att hon ska kunna resa till Israel och hjälpa barn som förlorat sina föräldrar. Utbildningen genom FUF har även lett till att hon ska medverka i ett projekt i Umeå där hon ska föreläsa om FN:s globala mål “Stoppa fattigdomen”. Hon vill vara med och skapa förändring i världen. Hon säger att hon fram tills nu inte upplevt så mycket skillnader mellan svenskar och invandrare men att det hon nu ser och upplever tror hon har mycket med rädsla från båda håll att göra. Hon säger att alla måste sluta att bara hålla sig i sina grupper och våga prata och lära känna varandra.
