Årets flygblad är här

Av , , Bli först att kommentera 0

Följande dagar kommer detta flygblad spridas av Holmsunds Socialdemokratiska Förening. I den händelse du inte får det går det att läsa nedan.

IMG_2191

 

Bli först att kommentera

Det kom ett brev från en boende i Djupvik

Av , , Bli först att kommentera 1

Jag fick ett brev strax före helgen av en de boende i mitt område. Jag kan bara instämma i dennes synpunkter på den tidigare bloggpost jag skrivit och jag tycker det är en bra början på olika saker som måste åtgärdas. I synnerhet uppmanar jag folk i området att lyfta frågorna mot kommunen, politiker och andra – eller varför inte bilda en ”djupvikskommittée” eller liknande. Jag delar i alla fall, med dennes godkännande, vidare brevet då jag tycker det är en bra ram på saker som borde ordnas i västra Holmsund.

”Hej
Jag bor i djupvik och läste ditt inlägg ovan. Vi flyttade till djupvik för 3 år sedan, bodde tidigare öst på stan. Detta är mina reflektioner gällande området vi bor i….
- Hyreshus kring centralgatan är väldigt nergångna 
- Det finns inte längre någon lekplats för barnen i djupvik ( slukhål), den gamla lekplatsen var ofräsch och fanns inte så mycket att göra
- För mörkt på vintern i området delvis, fler gatulampor
- Bilar parkerar hur som helst och försvårar städning och snöröjning samt som du skriver ”kloggar igen” gatorna.
- Bilar kör otroligt fort genom djupvik ofta, det är massor med tvärgator och barn i området vilket inte känns tryggt
- centralgatans promenadväg mot konsum är mycket smal och delvis växer buskage över och skymmer sikten i kurvor, obehagligt med tanke på trafiksituationen, det bästa vore om det blev enkelriktat och att den smala promenadvägen gjordes om till bred upplyst cykelväg+promenadväg.
- ”Badstranden” i djupvik har varigt extremt välbesökt och omtyckt i sommar, alla vill att  någon kör dit sand och gör en ”riktig” badstrand av det hela.”

Jag kan lämna detta brev något okommenterat då det är saker som jag själv står bakom men det jag bör lägga till är såklart det jag skrivit om tidigare:
- Inte bara renovera gamla lekplatser, utan bygga en ny större lekplats i området också (förslag: omberget, så det kan utvecklas med utegym osv under kommande år)
- Fler ordentliga parkeringsområden (t.ex. vid kajutan) så vi får bort bilarna
- Allmänt hårdare krav på privata hyresvärdar och bostadshus i området
- Renovera infrastrukturen, vägarna

En sak som jag inte tidigare tänkt på var faktiskt det här med djupviksparken som vi under flera år nu fixat till i etapper. Det syns tydligt att parken varit populär hela sommaren, en riktig sandstrand skulle verkligen utveckla området i en positiv inriktning som fortsättning på området. Likväl som kanske fler bänkar, en riktig informationstavla och belysning.

Sammanlagt tror jag att allt detta är mycket bra kravlista som jag tror och, hoppas, flera i området ställer sig bakom. Jag uppamanar alla som vill att prata med sina grannar, bilda kvartersråd, ha möten, skriva till politiker och kommunen m.m.

Bli först att kommentera

Handfasta förslag för västra delarna av Holmsund

Av , , Bli först att kommentera 1

Under dagen har jag funderat på olika saker man skulle kunna påverka kommunen i att göra i västra Holmsund. Det är ju mina förslag, och inte förankrat någonstans, men några handfasta saker som borde göras och som jag funderat på några år.

- Renovera, återställa nuvarande lekplatser och bygga en till lekplats i området. Ett bra område för en större och bättre lekplats borde t.ex. vara på omberget. Som man skulle kunna utveckla med utomhusgym och annat på längre sikt. Ett annat förslag på bra plats för lekplats vore mellan Djupviksgatan och Svedbergsgatan, där det idag finns ett litet lusthus och tom gräsplätt. I synnerhet behövs roligare, nyare, grejer samt bänkar och annat runt nuvarande lekplatser.
- Totalrenovering av alla vägar, som är fulla med hål och annat
- Uppfräschning generellt av buskage och annat, snyggare offentliga ytor
- Fler brevlådor! Många äldre får en ganska bra bit, ned på centrum, för att posta sina brev
- Ställ högre krav på privata hyresvärdar att hålla snyggt på sina områden
- Snabbare utryckning från stan om något skulle ske
- Fler, och fräschare, parkeringsplatser (t.e.x. nere vid kajutan, det kommer behövas i framtiden också) så vägarna inte ”kloggar” igen
- Fräscha upp vid återvinningstationen nere vid Sandvik – man kan ju börja med vettig väg

Där finns direkta insatser att försöka påverka kommunen att göra och som skulle vara görligt inom 8 år, max. När vi lagt bollar i röret redan så är det dags att förbereda nästa laddning. Väck gärna frågorna mot kommunen så tar jag med mig dem till det forum jag känner till och rör mig i.

Bli först att kommentera

Holmsund är fortfarande delat

Av , , Bli först att kommentera 0

Några intressanta fakta för att förstå vårt lokalsamhälle kan vara följande.

I södra Holmsund röstade 90% av de röstberättigade i valet 2014
I västra Holmsund röstade 79. 5% av de röstberättigade i valet 2014

Det är en skillnad på över 10% mellan det mer välbärgade södra Holmsund och de äldre delarna av Holmsund runt centrum, det gamla arbetarklassområde som jag själv bor i. Sandvik helt enkelt.

Likaväl ser vi att skillnaden om du bor på västra, eller östra, sidan av järnvägen spelar roll.  På den östra sidan röstade nämligen 87% av de röstberättigade i förra valet. En skillnad på 7,5% jämfört om du bor på västra sidan.

Nu har jag inte varit millimeterrättvis med valmyndighetens statistik, men det är en rättvis avrundning av siffrorna. Det ger en bild över utvecklingen.

Det är noterbart i sammanhanget att nämna att t.ex. alla valdistrikt på Ersboda hade högre valdeltagande än västra Holmsund. Det enda område jag hittar med lägre valdeltagande är västra Ålidhem, och rätta mig om jag har fel, men där bor väl mest studenter?

Detta är helt enkelt hur situationen ser ut.

Varje röst, lagd i en låda, är dock värd exakt lika mycket. Varje röstberättigad medborgare i Sverige anses kapabla nog för att styra kommunens, landstingets och landets politik. Mellan rik och fattig, råder ingen skillnad i ett demokratiskt val.

Det är bara det att 10% fler bryr sig om hur samhället styrs och hur vi ska fördela våra gemensamma resurser i den södra valkretsen, än den västra. I realiteten så avstår alltså de som kanske berörs, mest, av hur kommunala och nationella politiken förs – gällande sjukvård, arbetslöshet, integration och skola – mer än de som har det lite stabilare med utbildning och inkomster. Man kan också säga att när ett område röstar mindre, så blir också deras röster mindre värda – man ger över sin röst till någon annan. Framförallt är det en illavarslande signal. Här har vi inte levererat.

Allt det här är ett tecken på en fråga jag tidigare berört. Nämligen den att i den mån det råder klyftor i Holmsund, så är de framförallt ekonomiska och sociala – någon fråga om invandring är det inte i huvudsak – då Holmsund är lika svenskt som Danderyd eller Lidingö i Stockholm. Men min poäng inte att stanna där, utan att det är uppenbart så att folk är mer missnöjda i vissa delar av vårt samhälle.

Det är upp till politiken att ta reda på varför: och att leverera svar på frågorna. Jag själv har ju bott här i västra delarna nu några år, både hos berggatans privata hyresvärdar, likväl som i hus – jag rör mig  ju här dagligen – så jag har en föraning om vad man snackar om. Men det behövs en rejäl undersökning, hus för hus, inför valet. Statistiken från SCB och andra undersökningar pekar ju redan på uppenbara fakta i frågan, det handlar om klass. Men hur löser vi den här lokalt?

Detta är en politisk och social utmaning, som alla, demokratiska politiska partier bör ta på allvar. Det är en klyfta över järnvägen men kanske framförallt mellan järnvägsgatan och alla områden söder om denna. Och även om vi i Socialdemokraterna för en sådan politik som uppbär stor legitimitet, särskilt i de östra och södra delarna av Holmsund, men även i västra -  så är det inte av egenintresse för vårt parti jag tar upp frågan, utan för att göra alla medvetna om en illavarslande utveckling.  Detta berör alla partier, men särskilt alla som bryr sig om att medborgare i Holmsund ska känna självförtroende och vilja att engagera sig i sitt lokalsamhälle. Skiter man i att rösta, så skiter man oftast i att engagera sig i en förening också för den delen.

Det är därför upp till, framförallt, oss Socialdemokrater att därför se till att inte bara bygga broar över järnvägen, utan att överbrygga även de sociala skillnader och orättvisor som allt mer kan slå rot i vårt samhälle. Att reagera när larmet i går. I lösningen av de sociala frågorna, i att lyssna och lyfta frågor som folk bryr sig om, ligger också lösningen på hur man bygger ett tryggt samhälle, där alla känner sig delaktiga och sedda.

Det är därför upp till oss, väljare som medlem, att börja lyssna och leverera i de västra delarna av Holmsund. Ja det är rent utav allmänt medborgerligt intresse för alla. Och då måste vi acceptera faktumet att alla kommer inte vara så jävla nöjda över hur samhället utvecklats de senaste 30 åren.

Såna samtal står jag redo att ta vilken dag som helst.

Bli först att kommentera

Historiskt beslut för Holmsund

Av , , Bli först att kommentera 1

 

Idag kunde vi från Holmsunds Socialdemokratiska Förening tillsammans med Umeå Socialdemokrater glädjande leverera ett antal historiska beslut som lägger grunden för framtiden:

- Pendeltågstrafik mellan Holmsund och Umeå

Kommentar: Sedan nedläggningen av rälsbussen på 60-talet har det här varit ett återkommande krav från många i samhället. Det är bara logiskt att vi utnyttjar vår järnväg till pendling och inte bara transporter. Nu har Trafikverket och INAB tillsammans gett positivit beslut i frågan. Detta innebär att vi ytterligare stärker kommunikationerna till Umeå, får ned trycket på holmsundsvägen och besparar lokalsamhället dålig luftmiljö I takt med ökad befolkning. Detta innebär också att vi bygger en pendeltågstation i Holmsund, strax norr om nuvarande övergång.

Detta är det dock bara ett steg i att förbättra kommunikationerna. I ett framtidsscenario ser vi självklart även en cykelbana, inte minst uppbyggt på gamla holmsundsvägen, till Umeå. Det kommer innebära att vi både genom bil, cykel och tåg kan ta oss fram och tillbaka till Umeå för arbete och nöjen.

Samtidigt har vi också påbörjat, ett mödosamt arbete, att förbättra infrastrukturen i Holmsund. Alltså vägarna. Inte minst på Järnvägsgatan som byggs om just nu.

(Fotnot: Tanken om pendeltrafiken har drivits från många i samhället, som Centerpartiets studiecirkel, lokala miljöpartister, folk inom V och krafter inom S – likväl som privatpersoner och föreningsliv – det som skett nu är vi i S tar initiativ i frågan efter åratal då frågan ”seglat runt”. Holmsund S har alltid stött idén (mig veterligen, som gemensamt utspel med C) och kritisk diskuterat den fram och tillbaka)

- Planskild järnvägsövergång, och dess bieffekter (centrum, förtätning)

Kommentar: Detta har varit en långbänk i många år i Holmsund. I och med flytten av bangården och utvecklingen av Hamnen så kommer vi äntligen kunna bygga ihop Holmsund. Detta innebär också att mark friläggs för förtätning, och i slutändan ett schysstare centrum. Men framförallt, så får vi äntligen bort alla riskabla tillbud. Äntligen händer det.

- Ny idrottshall till nyrenoverade Skärgårdsskolan

Kommentar: Projektionerna över våra skolors förmåga har historiskt alltid hamnat i underkant. I dag har vi därför renoverat skärgårdsskolan för att kunna bli aktiv igen. I och med detta har vi också uppmärksammat att idrottshallen kopplad till Storsjöskolan inte håller måttet. Vi har nämligen ett lyxproblem i en mycket aktiv idrottsrörelse! Därför bygger vi nu ett ny idrottshall som kan tillmötesgå framtidens utmaningar.

- En modern hamn

Kommentar: Detta är grunden i holmsunds framtidsbygget. I och med att Hillskär utvecklas så lossnar hela kedjan av olika projekt. Utöver detta så innebär det också att Holmsund blir en nödvändig handelsnod mellan Mo I Rana i Väst och Ryssland i Öst. Som nod kommer det gynna lokal Handel och affärsverksamhet. På sikt ser vi ju också en ny färja som kommer stärka kommunikationerna.

- Fortsätta ösa på med byggnationer

Kommentar: Förutom att det friläggs mark, i och Med flytten, så kommer vi fortsätta underlätta för de privata aktörerna som inte minst ska bygga Skärgårdsstaden (2000 nya Holmsundare) men också andra aktörer, där vi bland annat ser ett nytt äldreboende byggas den kommande perioden. Detta är den avsevärt jobbigaste punkten då det tar tid med byggnadslov, överklagningar, och andra processer. Det sagt så är Holmsunds Socialdemokratiska Förening enig i att understödja utvecklingen av Holmsund.

Ställt mot ett växande Umeå är det viktigt att Holmsund också växer. Det är bara så vi kan garantera lokal service och resurser till vårt samhälle, då vi annars förhållandevis krymper. Ökad befolkning, innebär ökade resurser, och en marknad för t.ex. privata atktörer att etablera sig och offentliga välfärden att expandera.

- Detta är grunden för framtidens holmsund

Kommentar: Sammantaget så ser vi nu hur vi skjuter till nytt blod, kommunikationer, till Holmsund samtidigt som vi stimulerar byggande, centrum, Infrastruktur och handel. Det finns en väldigt konkret förkortning för allt detta: Framtidshopp.

Genom hårt arbete, i med och motgång, och många tuffa diskussioner så får vi nu leverans på flera års arbete. Vi har aldrig och kommer aldrig acceptera ett Holmsund i skuggan av Umeå. Vår slogan är enkel och tydlig:

När Umeå växer, ska också Holmsund växa!

Sprid gärna filmen om allt detta:

https://www.facebook.com/umesosse/videos/254005881907341/

Bli först att kommentera

Familjen är som samhället

Av , , Bli först att kommentera 1

Jag som många andra i Holmsund är en småbarnsförälder. Det är en fas i livet där man inte har så mycket tid att engagera sig i föreningar, politik eller ha jättemånga fritidsintressen.

Barnen måste komma först. Just småbarnsföräldrar är ju en grupp som därför inte är speciellt engagerade i de lokala frågorna, politiken tenderar ju främst locka och engagera idealistiska ungdomar eller föreningsvana pensionärer.

Som förälder sätter man dock fundamentala krav som, ska, fungera kring denna period i livet. Sjukvården ska fungera. Vägarna ska vara säkra. Förskolorna och skolorna ska vara bra bemannade och ha de resurser som behövs. Samhället ska vara tryggt. Barnen ska få så bra start i livet som möjligt. Det ska finnas lekplatser. Den lilla energi vi kan ha kvar, kan engagera sig kring detta.

Det är höga krav man ställer på sitt omgivande samhälle, som man dock tyvärr inte alltid har tid att engagera sig i – till allas förståelse. Som väljarens relation till politiken.

Som förälder, som familj, vilar ens trygghet på att resten av samhället ska ordna detta åt en – i utbyte mot skatten och samhällskontraktet (framförallt att man arbetar för sig, gör rätt för sig). Utan ett omgivande samhälle, uppbyggd på dessa premisser, skulle man oundvikligen ha mycket mindre tid med sina barn, dess lek och uppfostran. Tänk bara på en situation där man behövde t.ex. spara undan varenda krona för att ha råd med de nödvändiga vaccinationerna eller behövde laga all mat hemma som ska ätas i skolan.

Så tillsammans finansierar vi detta samhälle så att vi under denna tid i livet ska kunna orka med vår huvudsakliga uppgift, föräldraskapet. Utan ett allmänt finansierad samhälle skulle livet vara oändligt mycket krångligare helt enkelt.

Tänk er att Holmsund är en liten familj.  Som ett tankeexperiment, i många fall är det just ju våra grannar och vänner som är just en extrafamilj när det behövs. Men vi låter tanken vandra dit.

Vi ställer krav på vår omgivning. I Sverige ska det råda ordning, fred och demokrati – trygghet. Vi ska kunna påverka vår kommun, men vi har inte riktigt tid att engagera oss. Holmsund är ju vårt liv, när vi inte är på jobbet. Därför utser vi representanter. Det är våra krav på vårt samhälle. Precis som våra barn ställer krav på oss föräldrar om skötsamhet, rättvisa, fred och trygghet – och att kunna påverka och göra sin röst hörd.

I likhet med en familj så existerar det någon form av arbetsfördelning och ordning – barnen förväntas t.ex. inte arbeta för sig utan ska försörjas så de får de bästa framtidsutsikterna. De ska koncentrera sig på att just vara barn. Precis som våra ungar i hela samhället har det. Barn och pensionärer, ska, kosta pengar. De förstnämnda har hela livet framför sig, de sistnämnda har gjort sig rätten att ta det lugnt.

Inkomster tas in under dina produktiva år, dessa inkomster ska också täcka dina kostnader. De produktiva åren fördelas inom familjen rättvist.  Tillsammans hjälps vi åt när någon blir sjuk eller hamnar snett, så gör man helt enkelt i en familj, och så gör man helt enkelt i ett sunt samhälle med lokalsamhällets snedsteg och olyckskorpar – eller för den delen de äldre och självklart barnen. Det är föräldrarnas gemensamma kassa, eller samhällets skatt, som ska täcka utgifterna. Målsättningen är dock att alla ska bidra, så vi får en större kaka att dela på. Som när ungdomarna fortfarande bor hemma. Desto större kaka, desto roligare saker att göra med familjen. Den där resan utomlands, eller den där välfärden som äntligen kan fyllas upp med tillräckligt med folk.

Inkomsterna kommer in främst genom de vuxnas arbete. Denna ekonomi skall sedan fördelas på sådant sätt så att det kommer alla till gagn på ett rättvist sätt. Precis som i fallet med samhället är det majoriteten inom de yrkesproduktiva som främst bestämmer denna fördelning. I en familj heter det föräldrar, i samhället heter det skattebetalare eller arbetarklass – eller för den delen folket. Det beror lite på hur man ser det. Men. Det är väl ingen som tror eller hoppas på att bara de som drar in pengar ska få ånjuta familjesemestern? Självklart inte.

I familjelivet kan man dock gott argumentera för at man har större mått av planerad ekonomi – precis som samhället omkring oss måste förhålla sig till budgetramar, inkomster och framtidsplaner. Man måste prioritera. Ingen annanstans kommer småbarnsföräldern i sådan direktkontakt med det parlamentariska debatterandet om resurserna som vid köksbordet när familjens olika krav ska prioriteras och bestämmas om. Precis som när vi I Holmsund vill ha saker så måste det käbblas färdigt vid köksbordet. Det är här politik kommer in i bilden. Är det mat, kläder, fritidsintressen eller en ny bil som behövs? Vad är bäst för alla? Det sista är vi sämre på att fråga om i samhällsdebatten.

I alla svenska familjer råder någon form av socialism helt enkelt. Är den av vettig karaktär så är den human och demokratisk.

Och precis som i fallet med familjen så kan det vara tufft ibland med relationen. Man kan vara trött, man kan jobba hårt och känna att man inte får ut något av det. Det kan vara tunga slitsamma konflikter. Seperationer. Att man inte får rätt i diskussionerna där hemma.

En familj liksom ett samhälle förändras hela tiden med nya och gamla medlemmar och nya och gamla miljöer och situationer. Nya familjemedlemmar kan vara påfrestande, förlusten av gamla påtagliga. Familjen och samhället går liksom vi själva igenom faser i livet. Det är därför vi också har och ger individer en viss frihet från samhällets, och familjens, krav i bland. Människan kan bara fungera i grupp, om den fungerar som individ, och vice versa.

Och det är därför vi ibland bara vill bort från jobb, måsten och kneget, barnen och rutinerna. Precis som vi också fått igenom semester, skyddsnät, fritidsverksamheter och nöjen. Men i en bra familj, och i ett bra samhälle, så vilar friheten alltid på överenskommelsen med alla andra – att dessa friheter ges till alla – och är ett kvitto på ens egna insatser. Familjemedlemmar ska vara glada för din skull, inte avundsjuka, då är det något fel.

Friheten vilar på att man planerar det, på att vi som samhälle, erkänner den, och uppmuntrar den när den är möjligt. Ingen uppskattar någon som smiter iväg och roar sig när alla verkligen måste jobba, och ingen klagar på att någon t.ex. tar en tur med motorcykeln när allt fungerar ganska bra. En frihet kan därför inte vila på att vända sig emot samhället, eller familjen, eftersom detta är grunden som semestern, eller egentiden, vilar på. Frihet kan därför bara finnas i relation till att vi kommit överens om att det är en grundsten för att orka med att fortsätta bygga.

Så här kan man fortsätta med otaliga exempel. Familjen är vårt närmaste, och Holmsund vårt omgivande, samhälle med Umeå som möjligen sett som att vi lägger till det där bonusbarnet eller styvföräldern – det är vår närmaste omgivning.

Sen kommer länet, landskapet, landet, europa. Då har vi samlat in hela kvarteret eller staden. Och det är ju här någonstans diskussionerna blir intressanta om hur mycket en granne verkligen ska tycka till om ens familjs förehavanden t.ex. Men beroende kvarstår ju i någon form alltid. Det ska lånas gräsklippare och blommor ska vattnas på utlandssemestrar, och inte minst kan de slänga ett öga på kåken när man reser iväg.  Men alla har vi en gräns över vad – vi – bestämmer över och vad -dom- ska ge fan i att bry sig i. För de flesta går det gränsen idag vid antingen landsgränsen eller möjligen EU i politiken, av fullt rimliga skäl. Drar man den gränsen för snävt dock, får man finna sig i att t.ex. som familj stå utan barnvakter, läkare, släktingar, grannar m.m. Lika viktigt som samarbetet, samhället, är nämligen självständigheten.

Vad håller på att hända med denna grundläggande insikt om hur, vi som familjer, och som samhälle organiseras oss på? Om våra relationer till varandra, och om hur de ser ut? Om vårt beroende av varandra, för allas bästa?

Ja man kan undra. I dagen situation framstår det mer som att familjen – Sverige – medvetet drivs till att bli dysfunktionell. Någon unge skriker högst vid bordet att denna ska ha största delen av kakan. En annan om att grannungen ska slängas hem (ni minns ”vi ska äta nu, men du kan vänta på rummet?” va? Det händer i nationella politiken nu), någon förälder vill helt enkelt gömma undan pengarna så att man själv kan köpa sig en ny vuxenleksak på Clas Ohlson samtidigt som ungarna behöver kläder till fritids.  Vissa ljuger helt enkelt om varandra om vem som snott vad och sitter på nätet och påstår att Lisa minsann visst var skyldig till det ditt och datt. Så ser det ut i ett Sverige där man i 30 år vill att alla ska göra allt samtidigt, samtidigt som föräldrarna ska dela med sig med en mindre del av lönen till alla där hemma.

Från familjens, nödvändiga, samarbete har vi nått ett scenario där man misslyckats samla familjen för, gemensamma, målsättningar. Kvar sitter väl mamma och gråter över att det inte blir någon campingresa i år heller, eller att Julen helt plötsligt föll ihop, för att ingen av ungarna ens pratar med varandra och pappa mest vill åka sin nya skoter. Alla följer bara sin egna vilja, även barnen. Ingen familjeekonomi eller organisation klarar dock att uppfylla det – varav missnöjet pyr. Vissa kommer minsann ihåg vilken ordning det var på farfars tid. Och förnekar helt både aga, fattigdom och barnarbete till förmån för att desperat tänka ”Men någon måste ju slå näven i bordet snart! Jag vill bara skrika!”

Någonstans går en gräns över när en familj, eller samhälle, börjar upplösas och det är när planeringen av saker och ting antingen bryter ihop (anarki) eller hamnar under enhällig makt (diktatur) – utvecklingar som ofta går hand i hand och kan dansa med varandra till horisonten då de båda är förutsättningar för varandra. Båda präglas av nostalgi och drömmar, istället för handlingskraft i den krassa verkligheten.

Diskussionen om hur ett samhälle, och hur en familj, faktiskt fungerar och dess interna organisation – har ersatts av gap och skrik och beskyllningar på varandra om vem som gjort vad. Många, från vänster till höger, kan konstantera att nog får familjen in pengarna – än går far och mor till jobbet – men likförbannat så bråkas det och tjivas det om precis allt. Ekonomin är god, men planeringen urusel. Mest alarmerande är väl dock att man inte längre diskuterar vid bordet, utan tjuter upproriskt från sina rum när man inte får som man vill.

Hur löser man då en sådan situation? När man bara sitter där vid middagsbordet och det alla bara skriker, gråter och anklagar varandra kors och tvärs och tänker på sig själva. När kaoset väl är där.

Ja man får väl helt enkelt berätta grundreglerna igen.

Vi som föräldrar, som drar in pengarna, bestämmer i hushållet. Bråkar man får man ingen veckopeng – och nu är det dags för riktiga samtal om hur man egentligen ska bete sig. Det är dags för uppfostran, normer igen. Om någon vill ha nått, måste man sätta sig vid bordet och erkänna själva grundreglerna, gemenskapen, förhandlingarna, hur man vinner på varandra. Gör du det, så gör jag det. Man måste enas om den gemensamma normerna: att vi är en familj, och vi tar hand om varandra.

Och då kanske man påminner om det mest grundläggande.

Ingen i en familj kan vara en egoist, obotlig individualist, göra som de vill, strunta i alla andra, bara sitta och tjafsa och bråka. Ingen förälder gör ett bra jobb om den bara tänker på sitt egna ekonomiska välmående – när andra familjemedlemmar behöver kläder, mat och stöd. En familj bygger på samarbete och planering, för att man ska kunna hantera alla former av kommande problem som faktiskt kan uppstå och för rättvisans skull. Precis som i ett samhälle.

Fördelningspolitik, demokrati, gemensamt ansvar och solidaritet – tydliga regler och kontrakt – är hur man bygger en bra familj – och också ett samhälle. Den välmenande patriarken, farfar, må ha gott i pension  – idag uppbär vi både män och kvinnor av modernt snitt dock samma ansvar att bringa ordning i oordning. Uppfostran, samhället, har inte försvunnit. Man kan inte ha ett samhälle, eller familj, som hela tiden bara ska gynna enskildas välgång och framgång. Man kan inte ge en häst till en unge, och ärvda leksaker till en annan. Vem kan se sitt barn i ögonen och säga ”Ditt syskon är mer värd än dig?”. Man kan inte ha familjemedlemmar, som inte ens erkänner familjen utan bara tänker på sig själva.

I skuggan av den gamle patriarken – kalla det folkhemmet eller ”hur det var förr” – måste de nya generationen föräldrar, mer jämlika än någonsin, ta sig an samma historiska uppgift. Att råda rättvisa i det egoistiska. Att göra så att alla vinner. Att fortsätta förbättra livet i våra familjer, som vi gjort under hela 1900-talet – där vi verkligen kan se vilka steg vi tagit framåt. Sådant kräver organisation, att folk faktiskt pratar med varandra. Annars tar nostalgin över.

I det goda samhället finns det fortfarande inga styvbarn, inte heller några favoriserade. I det goda samhället råder en rättvis ordning på demokratisk grund. I det goda samhället förklarar vi att vi hör ihop och hjälper varandra, så att alla kan få en bit av kakan – en liten bit av sina individuella krav och behov. Den där friheten. Den där dagen utan att behöva ta hand om ungarna. Eller ridlägret. Eller den där skotern. Det är vinsterna. Individens välmående kan bara växa i myllan av allas gemensamma intresse. Starka individer tillåts växa för att de växer i en stark omgivning. I ett samhälle, och familj, som ställer upp om något går snett.

Socialdemokratin, eller för att tala klarspråk, den demokratiska socialismen, i all sin kantighet, är en bra grundplåt i planeringen av allt detta.

Ni väljer själva hur ni vill ha ert samhälle nu när valet kommer. Men jag vill ha en bra, trygg, välfungerande familj – och likaså samhälle, kommun och land. Arbete, skatt, ordning, samhällskontrakt, planering – så vi kanske kan böka in den här familjen in i bilen på väg ut till en välförtjänt semester – så vi kan tänka på annat. Så vi kan uppnå ett lugn där vi fördelar saker rättvist igen. Vi måste göra middagsdiskussionen rationell igen. Organiserad. Precis som vi måste göra med samhället.

Det är bara så att man kanske får sig lite egentid. Som i min högst egna kamp om att få skriva sådana här texter, samtidigt som min fru accepterat efter en kort förhandling, om att just detta faktiskt kanske var en sån där bit av kakan man gjort sig förtjänt av.

För i slutändan så är ju min familj också just det, ett samhälle. Man tar och ger. Man gör sig rätten att sitta här och dricka kaffe, samtidigt som hon ikväll lägger barnen. Det heter att arbete och planering bygger ett samhälle. Egoism gör det inte.

Må väl allihopa. Jag hoppas fler småbarnsföräldrar engagerar sig den lilla tid ni har. Politiken, såna här frågor, kan inte bara vara en sak för unga arga ungdomar och pensionärer. Jag hoppas texten är begriplig. Framförallt hoppas jag ni alla tar hand om varandra. Tillsammans bygger vi Holmsund. Tillsammans med våra familjer.

Bli först att kommentera

Kort notis om nivån på vk bloggarna och något betydligt mer intressant

Av , , Bli först att kommentera 1

Har följt med visst intresse valrörelsen som sker på VK bloggarna runtomkring mig. Är det talande för Umeås politiska nivå i övrigt är jag rädd för att jag måste påstå att Holmsunds ack så lilla krets är ett föredöme. Och möjligen, första gången det också skulle te sig så. Anonyma bloggar, uthängningar, vettlösa helt affektdrivna utspel. Ingen ideologi, bara personpolitik. Jag vill inte gå så långt som att påstå att nivån är ett direkt hot mot demokratin men den är garanterat inte en uppvisning i dess ljusaste sidor.

Det är som om de ej förstod att det är grannar, arbetskamrater och umeåbor som faktiskt följer detta från ståplats och undrar om de antingen ska gå därifrån, eller ta fram popcornen. Möjligen kanske proteströster eller soffan lockar. Nåväl. I det lilla får jag glädjas åt att Peder Westerberg från liberalerna i veckan höll med mig om att Timbros, och Fredrik Segerfeldts, utspel om att privatisera vattnet var att gå för långt.

On Another note så arbetar jag fortfarande men har ägnat en hel del tid senaste åren åt att kartlägga och framlägga den demokratiska oppositionen mot fascism och nazism i Sverige under andra världskriget. I veckan kunde jag till sist ta mig modet till att presentera det hela. Ni hittar databasen här. Sprid och diskutera den gärna. Jag bör väl repetera att jag är vanlig lönearbetare och inget proffs, en glad men motiverad amatör är väl mer korrekt, ändock har nationellt kända akademiker hört av sig i veckan och är imponerade över arbetet, jag hoppas det får stå som intäkt över att det är ett gott arbete jag ägnar min lilla fritid åt.

I övrigt önskar jag er en god sommar.

Bli först att kommentera

Allt är inte kommunens fel – och om Min Hälsa

Av , , 1 kommentar 1

Det har ju varit några fall under åren som skapat en lingo om att Umeå Kommun missköter sig i mångt och mycket i Holmsund. Vilket också stämt i vissa fall. Vissa saker har helt enkelt varit rättfärdigad och korrekt kritik.

Vad som dock visat sig i också att det kan röra sig om före detta kommunala ting som privatiserats och således övertagits av privata intressen och ägare. Vilket såklart, av förklarliga skäl, kan vara helt okänt för resten av oss Holmsundare som fortsatt trott saker varit i kommunal ägo. Holmsunds Köpings ägor är nämligen inte, alltid, samma som Umeå Kommuns ägor.

Några exempel är:

Lövöbadet. Det ägs av en samfällighet. Nu har de aktiva där kommit i kontakt med ägarna och skall försöka få igång en förening så de kan överta vården av badplatsen. Havs och Vattenmyndigheten uppger kommunen som ägare, detta stämmer dock ej. Badet såldes till privat aktör. Genom arbete med kommunen, politiker och tjänstemän, så ska de också kontakta ordförande i föreningen i fråga för att jobba fram en långsiktig lösning.

Lekplatsen i Ljumviken. Antogs länge vara kommunalt ansvar. Också sålt och i privat ägo. Skall vara under upprustning som jag förstått det.

Så det är värt att verkligen, rota, när det kommer till lokala frågor. Det har nämligen visat sig vid mer än ett tillfälle att t.o.m. myndigheter (som ovan i fallet lövöbadet) har haft fel om ägandet.

Sedan kan man ju ha åsikter, vilket jag har såklart, om att man sålt ut f.d. kommunal mark och verksamhet.  Men man ska inte dra ”men för helvete ume kommun” kortet allt för snabbt (det är ju okej att dra det dock för att saker kan ha sålts). Men. Har privata köpt upp saker så är det också deras ansvar att följa lagar och regler och sköta om sin verksamhet. Och då är ju det bästa som kan hända att grannar mobiliserar sig för att också aktivera sig i sådana privata föreningar. Kommunen kommer dock vara behjälplig i frågan och har meddelat att de kommer hjälpa till med b.l.a. sand. Det är ju också kommunen som ger bidrag till såna föreningar att kunna ha en bättre verksamhet.

När vi ändå är inne på det privata kontra det allmänna ägandet så tror jag få har missat att den privata vårdcentralen Min Hälsa nu går i konkurs efter att ha svårigheter, framförallt med att få folk att stanna eller jobba där. Den offentliga vården i Holmsund rankades som etta, av oss som nyttjar den,  i Umeå Kommun förra året och nu kommer således mellan 4 000 – 5 000 nya patienter tillkomma i den offentliga vården i Holmsund. I denna siffra bör man dock notera att de som väljer annan vårdcentral, t.e.x. Teg, kommer räknas bort.  Kontraktet mellan VLL och Min Hälsa upphörde 1 Juli.

Således kan vi stå inför stora utmaningar framöver. Budgeten 2019 bör dock vara radikalt annorlunda än 2018 för Holmsunds del på VLL. Något annat kan jag inte tro.

Så. För detta hoppas jag att att resurser tillkommit så att personalen på vårdcentralen kan hantera en så pass drastisk ökning av patienter som detta kan innebära.

Annars kan vi stå inför en allvarlig situation 2019, eller redan ni höst.

Nåväl! Ha en fortsatt trevlig semester! Själv tar jag den om tre veckor!

1 kommentar

Kajutan är väl som samhället är mest

Av , , Bli först att kommentera 2

DSCN0893

 

Tanken slog mig när jag tog en öl häromdagen på Kajutans uteservering. Det är lite som samhället är i stort när man sneglar ut över livet och rörelserna kring den lilla (tyvärr ibland baktalade) puben och restaurangen.

Småbarnsföräldrar springer in för att plocka upp hämtpizzan, nästan alltid i en grå nyare form av en volvo. Säg en 06a .Det är in och ut som gäller, för det mesta är det en pappa som rusar förbi. Antagligen kanske det blivit något fel med middagsplaneringen. Ibland står vi nämligen i kö vid uthämtningsdisken och byter något ord med varandra tills kebabpizzorna radas upp och alla ska hem till sitt. Det får kosta på den ofta ansträngda familjeekonomin för att kunna lösa ett middagsläge på red alert.

Vid baren sitter i regel alltid nån eller några med varseljackor, en av dem brukar spela musik där ganska ofta och jobbar tvärsöver gatan och bor bara några meter bort efter vägen. Trevlig kille. På fredagar är det lite fler folk på plats. Men varje lunch är det hur många som helst. Passerande entrepenörer, hantverkare, några från hamnen kanske – kanske någon från obbolafabriken. Kajutan är ett vattenhål för många med varseljackor dagtid och första tiden av eftermiddagen.

De s.k. ”orginalen” är lätträknade idag, de går inte till kajutan helt enkelt. Idag är det oftast ett gäng arbetare mellan 30-40 år, killar, som tar sig en öl någon vardagseftermiddag. Precis som jag själv gjort om jag inte hade haft fullt upp med familj. Mitt klientel är ju snarare de som rusar upp och ned, in och ut, på väg hemåt. Tio minuter, en kvart. Bea och extra starksås.

På en moped brukan bengan, som jobbar på en industri i stan, ibland svänga förbi. Han går på någon form av ersättning från arbetsförmedlingen, eller ja hans arbetsgivare får väl pengarna, och han är väl lite annars, men en bra kille. Genomsnäll. Som Buss-Åke som knegar i köket där jag jobbar, bra snällt folk som ibland får ta emot slevar av fördomar för att de är lite eljest. De tar sig ändå varje dag till sina jobb och gör sina kneg, går på semester som alla andra och reser runt. Få är så stolta över sina jobb som dem. De är lika mycket skattebetalare som vem som helst av oss. Och jag träffar dem lite nu och då på Kajutan. Där de ställer exakt samma fråga som alla andra ”Hur går det på jobbet då?”.

Sen brukar det sitta några äldre par där ibland också. Mina egna fördomar säger att det inte är pizza som gäller, utan något från grillmenyn. Ganska ofta kan man hamna i samtal där och då kanske i synnerhet om hur Holmsund var förr. Jag delar vissa av dessas ledsamhet över att tavlorna är borta nu från väggarna som visade upp gamla Holmsund – istället så möts av ”Holmsund Old Town” på menyn. En ny slogan som är rättvis i sak men tappar lite stinget utan tavlorna. Tre gånger har jag frågat om vars de tog vägen, men ingen tycks veta.

Det tycks alltid vara skjorta som gäller på det äldre klientelet, sånt gillar jag, även om min tjej är mer av svarta huvtröjor och med hårdrockstryck typen. Det kostar ändå att gå ut tänker jag ofta, då får man klä upp sig lite. Även om det bara är kajutan. Så resonerar jag. De äldre visar föredömligt upp en hållbar stil som håller åren ut så att säga.

Ibland stannar de lite mer risigare volvobilarna utanför, ofta med lite yngre, för att äta och ta någon öl. Påfallande ofta är det ändå inte så många onyktra på stället även om man sitter till 22. På TVn rullar i princip alltid någon sport. Jag har noterat att man alltid stänger av dunka-dunkat när man parkerar. Kajutan är säkert ibland ett första stopp för ungdomarna som sen ska in till ”stan” med bussarna. Eller, som när jag faktiskt frågade en gång, så skulle de faktiskt bara till en granne här i Holmsund. Helt nöjda över att inte behöva betala en hundra spänn för att åka till Umeå fram och tillbaka.

På fredagar kommer de lite större sällskapen. Jag har aldrig suttit där utan att hamnat i diskussioner med någon; om politik eller holmsund eller bara allmänt. Om raggarbilar, hockey eller filosofi. Byggnadsarkitektur. Vissa fredagskvällar så är Kajutan som en perfekt kopierad pub från en irländsk småstad. Fullt med folk, mycket skratt – säkert för den oinvigde lite burdust, men hemvant och trevlig för oss som bor här. Det är raggare, gamla klasskompisar, gamla socialdemokrater, punkare, pensionärer, arbetare. Folk helt enkelt. Då är det peak-kajutan. Då gör denna ibland mytomspunna restaurang verkligen sitt jobb som kvarterspub för oss som bor här. Fantastiskt. För det är fantastiskt att stå på uteserveringen med sorlet i bakgrunden, röka den där ciggen man inte får eller ska röka egentligen och titta på solnedgången över obbola med en öl i handen. Så konstitueras frihet för vad som kallas jordens salt.

Personalen är väl de som förändrats mest och det verkar vara ganska mycket umebor som jag förstått det, ofta studenter eller yngre servistriser och servitörer. Ibland stannar de 3-4 år, ibland byts de ut. Ägarna verkar sedan många år vara samma gäng. De verkar överlag trivas på sina jobb, även om det kan vara stressigt på fredagseftermiddagar. De har alltid varit trevliga, tempot är vanligtvis inte skyhögt. Stället går runt. På kajutan får man ölen serverad till bordet. Det är aldrig hög musik. Man kan prata med varandra.

På uteserveringen, som dagtid oftast är ganska tom, sitter det oftast någon rökare. Kanske någon har en hund med sig. Som i sommarsolen kan ses liggande sovandes utanför uteserveringen, dåsande medans husse och matte tar sig en pizza och tittar ut över armstrongfabriken och bilarna som passerar. Sitter man utomhus kommer man onekligen hamna i samtal med någon annan som sitter där.

Ja, kajutan är väl som folk är mest, alla möjliga. Alla möjliga bakgrunder, vardagsliv, kvaliteter på bilen, inkomster och förväntningar och drömmar. Det är en riktig pub, public house, såsom tanken en gång var. Det inget skränigt leksandsland som O´learys eller plastigt ”irländsk bar” som Bishops (vi har ju det genuina) eller något ställe där du får vråla till din kompis halva kvällen och trängas i långa toaköer.  Det är jordnära, enkelt, stänger 22. Inget fancy pancy. Okej priser.

Och det är då det slår mig. Att tänk om alla dessa karaktärer, holmsundare, med alla sina olika bakgrunder inte längre har ett kajutan att gå till eller för den delen – har råd – att gå på kajutan någon gång ibland. Det är då vi har misslyckats som samhälle. När det inte är public house längre, utan ett Tapas eller Rex som stirrar på oss. Ett ställe som blir kallt, dyrt eller helt enkelt får stänga ned.

Jag kommer överens med mig själv, att då, då har Holmsund tappat sin själ. Ingenting är så ”alla ska med” som en ganska vanlig liten kvarterspub i lilla holmsund.

Bli först att kommentera

En allmän upprustning behövs

Av , , Bli först att kommentera 0

36503168_10155753355302711_6279026167076880384_o

En sandstrand?

Har nåtts av två ärenden det senaste dygnet om skicket gällande Patholmsviken, Ljumviken och Lövösundet. Det rör saker som övervuxen badstrand (se bild ovan från lövösundet).

Det är i sig inga nya frågor. Sedan 80-talet har vissa saker påtalats, som belysningsfrågan. Sedan tidigare har jag också haft diskussioner och träffat personer rörande skicket allmänt i de södra delarna av Holmsunds allmänytor, särskild då den s.k. umeleden. I det fallet anmäldes detta till kommunen. Sedan dess verkar dock inte så mycket hänt tyvärr i just den frågan.

Det är dock väl värt att bara stanna vid de offentliga utrymmena och vad som sker just nu i den frågan. Det finns en hel del andra Umeå vs Holmsund frågor som får ta sin tid andra dagar.

Nåväl

Det hela har gått så långt så att i ett fall uppmanar en privatperson till att skapa en grupp ”för att kommunen aldrig kommer bry sig” (vilket också ha gjorts) och i det andra fallet för att ”man borde dra ihop en grupp medborgare för att lösa detta” (just den gruppen verkar ej formerats ännu). Det är såklart handlingskraftigt och värt all eloge nu att ett 20-tal föräldrar också agerar för att frilägga och vårda våra badstränder och sommarytor. En medborgargrupp har helt enkelt samlat sig i frågan.

Samtidigt bör det påpekas och påpekas korrekt, att kommunen ej bör låta sådant förfall få ske så att det kommer till den nivån. Att kommunen tappar sådan legitimitet. Det skickar, som jag talat om många gånger, signalen att Holmsund inte är lika mycket värt som Umeå. Att man bor i någon form av skugga till storstaden. Det är helt enkelt oacceptabelt samtidigt som Umeå går extremt bra ekonomiskt och har en skyhög tillväxt kommer småbarnsföräldrar göra markservices jobb.

Här är det väl värt att notera att vi bör nog dra slutsatsen att en av grunderna till varför sånt här överhuvudtaget kan hända är att politiska inflytandet och intresset i Holmsund avstannat sedan 90-talet. Vilket, återkommande, skapar såna här problem.

Så lika mycket jag respekterar och ställer mig bakom att privatpersoner nu tar saken i egna händer, antagligen dessutom av småbarnsföräldrar jag känner eller träffar på i vardagen, så ställer jag en vass kritik mot ansvariga mot Umeå Kommun. Sedan en dag tillbaka är jag också i kontakt med ansvariga gällande detta, då problemet också påkallats av kommunledningen, så jag hoppas det hela landar i en inventering och allmän upprustning av den offentliga sommarmiljön i Holmsund. I synnerhet skulle detta vara aktuellt i södra Holmsund och kring Lövön, då t.e.x. Djupvik rustats upp ordentligt senaste åren  – och idag är en välanvänd park. Mycket bra så, men nu måste fler steg tas för att säkerställa resten av Holmsunds utemiljö också. Precis som vi går framåt med hela Holmsunds framtid med nya vägar, centrum och på sikt ett helt nytt samhälle kan vi inte tillåta att andra delar av Holmsund glöms bort.

Glädjande dock är ju som sagt att se engagemang och en vilja till utveckling av dessa stränder. Då jag nås av frågor om man t.e.x. som privatpersoner kan ta dit grillplatser m.m. Eller att folk ombeds ta med leksaker dit ned så barnen kan få något att leka med. Det här är ju såklart saker jag anser kommunen ska betala (så länge det är kommunal mark)  men det visar på engagemang och lust för Holmsunds bästa. En handlingskraft som jag hoppas får en och annan att hoppa till och faktiskt ge dem såna triviala saker utan att behöva lägga ut tusentals kronor själva. Det är en handlingskraft vi skulle behövt året runt, i massa olika, frågor.

Sedan tidigare har en fråga om lekplatsen i Ljumviken också varit på tapeten, förra året brände det till rejält, om dess skick och säkerhet. Vilket man såg tydligt i den dialog som fördes. Nu har det dock visat sig att kommunen ej är ägare, således faller det ansvaret och frågorna på den privata ägaren. Det sagt så hoppas jag den parken också rustas upp till bra nivå, även om jag i år ej hunnit förbi denna för att se om något hänt (med småbarn hamnar man ju oftast på närmaste parken nära en själv)

Kortfattat: inventera och investera i holmsunds utemiljö. Det är ingen dyr historia och ger stor effekt och trivsel till de boende. För vi skulle väl inte acceptera om t.e.x. nydala förföll?

Hans Lindberg har tagit del av mina åsikter i frågan genom mailkorrenspondens så jag hoppas medborgarna snart får svar på sina frågor.

Bli först att kommentera