Sandviksteatern och lite annat

Av , , Bli först att kommentera 0

Sandviksteatern står för försäljning på marknaden igen. Inom S Holmsund har frågan väckts efter uppvaktning av PRO att diskutera ett eventuellt återtagande av Sandviksteatern i allmän regi. Vi kommer behandla frågan på vårt årsmöte hurvida föreningen skall ställa sig så jag uppmanar våra medlemmar att komma dit. I övrigt kommer vi bland annat behandla nomineringar till AK styrelsen.

Vidare så är det värt att notera att det är en liten diskussion om oron kring buller vid expansionen av SCA i Obbola. Det är dock värt att påpeka här att Umeå Kommun nyligen antog en bullerstrategi, som också skall gälla i Holmsund. För de intresserade kan det vara värt att kolla in bullerkartan (från 2016).

Jag har också fått en hel del frågor kring Sandviks förskola – vad som egentligen händer med bygget. Vår undran har tagits upp med både Moa och Lena från skol/tn/fastighet så vi får se vad de kommer fram till. Utan tvekan så står fastigheten inför någon form av framtid som än så länge inte riktigt är helt avgjord. Blir det en ökad population så behöver den t.ex. renoveras för en ganska dyr slant, eller skall den helt enkelt rivas för att bygga fler bostäder? Det sistnämnda har nämnts bland sossar i Holmsund – men vi avvakar svar tillsvidare.

Slutligen har jag fått frågor om ”När man ska flytta på Obbolahållplatsen” – och det rör ju direkt busshållplatserna vid Himmelska Fridens torg som när båda busslinjerna står där blockerar hela gatan. I den frågan ska jag ta och fråga vidare, eftersom jag är ganska övertygad om att en översyn görs från kommunens sida med nya hållplatser i och med väntade expansionen.

Bli först att kommentera

Miljöprioriteringar

Av , , Bli först att kommentera 12

I dagens kommunfullmäktige fick jag tyvärr avbryta halvtid då förskolan ringde och aviserade en febersjuk dotter.

Sånt händer. Men det jag hann med om idag rörde framförallt olika miljöprioriteringar och debatt. Vilket är mycket intressant och lärorikt då Umeå också är en av världens mest klimatsmarta städer, redan idag.

I frågan rörande parkeringshusets vara eller icke vara på kvarteret Ymer, där det idag står en utlåningsbod för cyklar, kan min åsikt vara värd att presentera såsom jag gjorde inför fullmäktige.

För oss i kommundelscentrumen så är frågan om att inte bygga parkeringshus mycket sekundär, och på sina ställen rakt av provocerande. Om vi ska lägga undan bilen (vi har i regel 2 st per hushåll) så är det framförallt satsningar på infrastruktur, cykelvägar, pendeltågstrafik och andra investeringar som är prioriterad politik.

Innan detta är på plats, så är någon diskussion om att inte bygga parkeringshus helt enkelt inte aktuell. Vi kommer inte lägga undan bilen, och således behöva parkeringshus, tills vi har en fullgod kollektivtrafik. Så enkelt är det. Av den enkla anledningen att bilen idag är det transportsätt som möjliggör i hastighet, flexibilitet och frihet våra behov av arbete, lämna barn på dagis, handla med mera.

Ställer vi investeringar i infrastruktur och kollektivtrafik mot ett s.k. grönt ”hipsterhörn” (som en vän kallade det) där kommunen ska investera i olika cykellösningar mitt i centrum – en grön oas – är min åsikt tydlig i att prioriteten ligger i att öka våra möjligheter att resa in till Umeå snabbt och smidigt, inte att ha lådbilar i centrum (Det sagt så är det säkert jättebra för dem som bor där).. Det sagt är jag övertygad om att det kommande parkeringshuset, också, kommer ha utrymmen för lådcyklar, elbilar och så vidare för centrumflanörerna.

Särskilt viktigt att satsa just på infrastruktur till kommundelarna är ju dessutom i att en stor del av Umeås befolkningstillväxt kommer att ske där. Det blir många hushåll med två bilar var..

Men att helt enkelt inte bygga ett parkeringshus kommer bara sluta i att vi, ännu mer, prioriterar de externa köpcentrum som finns. Eller att vi ställer bilen efter vägen helt enkelt när vi har olika ärenden.

Vidare noterade jag också i debatten ett riktigt brandtal från Ari Leinonen om Storsjöskolan, som med sin allokering av både skola, bibliotek, simhall, gym, aula m.m. är en ypperlig modell (som är miljösmart). Jag delar hans synsätt att det är en bra modell att följa för kommande skolfastigheter.

Bli först att kommentera

Hamnens investeringar spikade

Av , , 2 kommentarer 2

IMG_3271Just nu klubbades investeringarna i Hamnen igenom. Det innebär att:
- Bangården kan flyttas från centrum ut till hamnen
- Vilket i sin tur innebär att vi kan bygga en ny järnvägsövergång och utveckla Holmsunds centrum
- Att Umeå Kommun som helhet fått bättre förutsättningar för nya jobb, nya industrier och kan hantera ökad import/export
- att nuvarande anställningar inom industri, hamn och service skyddas och att nya jobb kan skapas
- Att Holmsund, Umeå och Västerbotten (Norra Norrland) kommer få tillgång till en modern ny hamn
- Att vi har en hamn som kan möta upp kraven från SCA, Volvo, Komatsu etc

Noterbart från debatten:
- Jag (S) lyfte fram behovet av vaksamhet på Holmsunds inre infrastruktur, ökade belastningen på våra vägar, buller och avgaser och att detta måste göras i samordning med de boende i Holmsund
- V yrkade på att en cykelväg skulle dras ut till Hamnen. Detta föll till fördel på att en sådan bäst tas fram och diskuteras när centrala Holmsund förändras.
- MP yrkade på starkare skrivning kring hållbarheten ur ekologisk synvinkel. Det gick igenom.
- AP var sjukt missnöjda med insynen i hur allt gått till, tyvärr handlade mycket om detta. Men då har ju AP inte heller representanter i olika styrelser osv vilket föranleder deras missnöje.
- Alla partier förutom AP röstade bifall

Bilden är från underlaget och visar de investeringar som skall göras.

En stor sidodiskussion handlade också om färjan, som dock redan är ett taget beslut.

Mitt anförande i korthet, anteckningsversionen:

Detta är mycket  positivt för holmsund/obbola, umeå och regionen

Det skyddar anställningar (2000st ) men också kommer skapa nya jobb och nya förutsättningar att etablera nya industrier och nya anställningsmöjligheter. Att vi måste utveckla vår hamn är ett s.k. Positivt problem.

Pratar man om umeå att gå med underskott finns det få saker som är så smart att göra som att uppdatera hamnen

Det finns såklart utmaningar och frågor, inte minst gällande infrastrukturen och hur buller och avgaser kan påverka lokalsamhället – dubbelt så mycket produktion på SCA blir dubbelt så mycket lastbilar – men detta gäller ju också frågan om ny färja, ny bostadsområden med mera

- detta uppdrag ligger på oss som är aktiva i Holmsund och alla som sitter här inne också. I den frågan behöver vi vara vaksamma och ha fortsatt dialog mellan Holmsund och politiken.

Som sista anteckning rör det sig inte om att ”rusta upp en kaj” med dessa investeringar utan omfattande förändringar som bland annat möjliggör att vi i Holmsund får bort bangården från centrala Holmsund ut till hamnen – en fråga som pågått i över 40 år. Vilket i sin tur ger Holmsund helt andra möjligheter att utveckla sitt centrum och samhälle.

Intäkterna för denna hamn blir således inte i det bolaget, utan för holmsund, kommunen, regionen som helhet.

 

2 kommentarer

Kommunal Umeå om LOV vs LOU debaclet

Av , , Bli först att kommentera 2

Mycket kan sägas om politiken i Umeå just nu kring denna fråga.

Jag ska avhålla mig från att kommentera den ytterligare, det finns de som är mer insatta, pålästa och har frågan närmare sin vardag och uppdrag än vad jag har som relativt frisk 40-snart snubbe. Ska man ha trovärdighet så ska man hålla sig till de frågor där man hör hemma så att säga.

Däremot kan det vara värt att påpeka att Fackförbundet Kommunal, som får anses betydligt kunnigare än gemene tyckare i frågan, nu skrivit en debattartikel i ämnet som jag får säga är balanserad och nykter i sammanhanget.

Deras perspektiv är av naturen, arbetstagarens. Och då de organiserar de som faktiskt gör det faktiska jobbet inom både kommunal och privat sektor så är deras åsikter värda att lyssna på.

Så utan någon mer fördröjning så ber jag er klicka er vidare till deras inlägg i den debatt som nu kokar i Umeå.

Vidare så kommer Kommunfullmäktige nästa gång behandla den mycket viktiga hamnutbyggnaden, jag ser fram emot detta beslut som garderar jobben för åtminstone 2 000 anställda, och hoppas detta går igenom utan några liknande parlamentariska utsvävningar som exemplet ovan.

Bli först att kommentera

När byggs Holmsund ihop med Umeå? Glöm inte mötet om skolorna på onsdag!

Av , , Bli först att kommentera 0

 


47299237_2204081096586391_5043205973976547328_n

Klicka för större bild

Här ovan ser ni Översiktsplanen 1998 (ÖPL 98), alltså den översiktsplan som gällde fram till den nya togs fram som syftar till större förtätning i Umeå centrum (bland annat) – denna översiktsplan har större inslag av decentralisering.

Det finns några noterbara saker här som är intressant att diskutera omkring:

- ÖPL98 pekar ut (minst) två områden som kan byggas på väg in till Umeå och då inte påverkar inflygningen till Umeå Airport. Den pekar också ut fördjupningsområden där dessa justeringar hade behövts mer djupgående, ett av dessa områden, nr 4, har nyligen pekats ut som industrimark vilket är mycket positivt. Det finns gott om utrymme alltså, som redan tagits med i beräkningarna 1998, för kommande expansioner för Umeå kommun som då inte byggs med förtätning i åtanke. I nuvarande översiktsplan, nu får folk rätta mig om jag har fel, har jag ej sett denna ambition. Detta vilar ju såklart på att själva politiken mellan nuvarande ÖPL och ÖPL98 är helt olika – Umeå har sedan denna plan tagits fram istället för att vara en stad ”med flera centrum” eller som vissa sa ”inget centrum” till en oerhört starkt fokus på just centrumbildning och centralisering, likväl som byggnationen av större och fler stormarknader m.m.
- Dessa områden skulle dock idag se helt annorlunda ut, då den observante noterar att i denna ÖPL så ändras Holmsdundsvägens dragning till att följa järnvägen, gamla vägen och Botniabanan och på så sätt frigöra mark. Det alternativ som finns idag vid eventuell sammanslagning mellan Umeå och Holmsund så skulle nuvarande väg gå rakt igenom dessa pendlingsamhällen dock – vilket kommer avsevärt förlänga eventuella satsningar på grund av buller och annat. I denna plan hade man dock flyttat på vägen för att frigöra marken. Någon ambition att flytta på Holmsundsvägen idag för ett sådant syfte tror jag inte heller finns.
- I synnerhet på höger sida vägen, från Holmsund sett, in till Umeå finns gott med utrymme för fina nya bostadsområden i synnerhet då kring Grössjön och söder om Mjösjön. Den observante ser tydligt att vi varje sådant bostadsområde, också skulle legat en liten sjö. Alltså ytterst attraktiva områden. Detta skulle också vara goda argument för stärkt kollektivtrafik samt en inlaga i debatten om pendeltågstrafik. I realiteten pratar vi om områden likt Tomtebo i sin attraktionskraft, nära till skog, nära till vatten, tillräckligt stort avstånd för ”lugn och ro”
- Man ska ju inte spekulera i efterhand för mycket, men då ny översiktsplan togs fram och man istället bebyggde Öbacka strand m.m. så kan man argumentera för att dessa områden skulle vara billigare att bo i än att bo i centrum, direkt vid älven, vilket hade kunnat förebygga bostadsbristen i Umeå på ett helt annorlunda sätt då nybyggen i stadskärnor i princip bara kan inriktas till de bättre bemedlade. Här fanns (och finns) bättre möjligheter att inrymma fler boende än byggprojekt inne i stadskärnan.

 

Detta är i alla fall en intressant karta, något att diskutera omrkring, och saker att ta med sig in i framtiden när nya översiktsplaner ska tas fram.

Slutligen vill jag påminna om att på Onsdag klockan 18.00 så ses vi på Kyrkan (Holmsundskyrkan) för att diskutera skolpolitik med Peter Vigren.

Vi hörs!

Bli först att kommentera

Tvärpolitisk samråd för Holmsund bildat

Av , , Bli först att kommentera 0

Efter ett trevande föregående vår kring ett demokratiforum i Holmsund, möjligen byggt från början på för stora ambitioner, så formerades idag en samverkangrupp för Holmsund bestående av dess politiska representanter för att det specifika syftet att tillhandahålla holmsundsbornas intresse, främja deltagande och transparens men kanske inte minst påverkan på kommunen och politikerna i olika frågor. Det kommer hända, och händer, mycket i Holmsund. Där kommer det behövas någon form av intressegrupp som ser till samhället i stort från ett rent medborgarperspektiv. Och i brist på egen nämnd eller parlament – utsåg vi vårt eget. På sikt kan detta såklart öppna upp för ännu mer verksamhet och deltagande. På agendan just nu är Länstrafiken och Sjöstaden.

Deltagande partier är idag Socialdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna. Gruppen finns för de frågor där vi kan enas för Holmsunds bästa och för att diskutera ortens utveckling. Jag kan förmedla frågan till denna styrelse om några andra partier vill delta, men det krävs att man har en partiförening och aktiva – som verkligen bryr sig om Holmsund för att delta.

Mycket nöjt såg jag det formeras utan att jag själv är ordförande, sekreterare eller liknande. Det var rent utav befriande som småbarnspappa. Som KF representant, och ordförande i lokala S, är det också lämpligt att jag har ett visst avstånd när ett hjärtebarn till får liv. Jag har stora förhoppningar att denna grupp nu kan påverka, agera och sporra till mer demokratisk verksamhet och politiskt intresse ute i Holmsund. Jag fick dock ha hedrande uppdraget att sammankalla till första mötet för denna nya styrelse, som ständigt påtalade av behovet för Holmsund av någon form av intresseorganisation inom det politiska.

Det gör att jag bara länken mot KF och Arbetarkommunen, som ordförande i Holmsunds Socialdemokratiska Förening – där idén för detta råd först stöptes i vår nuvarande styrelse. Vi har fyra ledamöter från S. Och i en förening, så skall vi uppmuntra folk att ta plats, engagera sig och ta plats. Jag har fullt förtroende för våra ledamöter i denna arbetsgrupp. Och för den sekreterare som valdes, självklart från Centerpartiet.

Så det är med varm hand jag inte kutar in i ett till projekt – även om lokala centerpartisten (Tord) skrivit ut mina egna texter till bloggen som referensmaterial till en del av diskussionerna – och att han har stor behållning av denna blogg – ser jag bara som hedersamt. Här i Holmsund, så ska vi enas där vi kan enas! Jag ser fram emot att på håll hjälpa denna grupp i den mån jag kan och förmår!

I övrigt

Demokrati betyder inget om man inte kämpar för den.

Bli först att kommentera

Det är inte löntagarfondstriden..

Av , , 4 kommentarer 2

NIvån på debatten kring huruvida valfriheten i Umeå Kommuns hemtjänst och individ och familjeomsorg skall råda genom LOV eller offentlig upphandling (LOU) har på knappt en vecka nått nivåer som bara kan kallas hysteriska.

Igår på kommunfullmäktige så pekades en ung kvinna ut från socialdemokraterna som ”lögnare” på ett ytterst aggressivt sätt, samma moderata ledamot hävdade att ”socialdemorkaterna går den kommunistiska linjen till mötes!”. En annan frågade om denna levde i ett ”fritt land?” och på liberala bloggar görs liknelser med förtryckande länders bristande varuutbud och 1984.

Visst kan man ha sakliga argument för att vara emot detta förslag till att undersöka möjligheten att likt många andra kommuner använda sig av LOU istället för LOV. Till exempel pekade vissa borgerliga ledamöter ut bristen på risk och konsekvensanalys som ett sådant sakligt argument. Men det verkar onekligen som att en majoritet av de borgerliga debattörerna – helt – tappat sinnesnärvaron.

Men det kan ju också finnas strategiska och taktiska anledningar också till varför man piskar upp en sådan oro. Borgerliga partierna har ju länge varit splittrade och saknat en tydlig yttre fiende, samtidigt som deras block på rikspolitisk nivå helt och hållet hänger sig åt inbördeskrig. Att artificiellt skapa en ”löntagarfondmobilisering” nu passar sig bra för de borgerliga partierna, att det sedan nivån av affekt och osakliga, osmakliga, argument inte står i paritet med den politiska sakfrågan. Kanske får ses som sekundärt.

Lagen om offentlig upphandling (LOU) är värt att – undersöka – som komplement till Umeås idag välfungerande hem- och individtjänst (Både kommun och privata aktörer får väldigt höga betyg redan idag) baserat på den rapport som tagits fram som underlag. Visst, en mer hederlig borgerlig politiker kan hävda att nödvändiga förändringarna kan genomföras inom ramen för LOV, vi kollar lite ut och över riket och vill se hur väl vi kanske kan använda oss av LOU också  - något som fackförbundet Kommunal också ställer sig bakom. En mer ohederlig politiker börjar skrika om kommunism och diktatur.

Då kanske man bör komma ihåg följande saker. LOU kom till som det privata upphandlingssystemet på de offentliga sektorerna. Det är norm i hela EU. Det är ett helt normalt förfarande i, väldigt stora, delar av svenska samhället. Visst kan man hävda att det är trubbigt, riskerar slå mot mindre företag – och det finns gott om exempel där LOU gått fel. Men det är ju såklart för att alla exempel där LOU fungerar för privata sektorn är ointressant att rapportera om. Det handlar i fallet LOU, extremt mycket, om dugligheten hos upphandlare. Specifikationerna. Kraven. Alltså vad som också är intressant ur kommunal synvinkel, för alla partier, att kunna ställa för att säkerställa t.ex. att alla kan just välja ett privat alternativ. Där kan man också ställa specifika krav som gynnar små företag som t.ex. Har kollektivavtal och så vidare.

Tänk att en politik för att möjliggöra att man ska kunna välja privata alternativ helt plötsligt är ”kommunism”.

Det är inte bara ohederligt, och ahistoriskt, frågan är om det inte är direkt nedsättande mot alla de som dog och slogs för sina demokratiska friheter i Östeuropa och Sovjetunionen (men å andra sidan tenderar ju borgerligheten hantera fackliga organisationers historia minst sagt..flexibelt..)

Debatten lär fortsätta. Men i allt gap och skrik på fullmäktige igår så framställde sig socialdemokraterna som de nyktra i salen. Med vissa andra också, jag tyckte AP också gjorde bra ifrån sig, och sen då de här enstaka borgerliga representanterna som mer diskuterade problem med LOU och brist på papper osv.

För i slutändan är det ju detta var det är. En ganska grå trist, administrativ, debatt, om hur dessa två delar, kommun och privata, ska kunna samverka för fortsatt gott resultat – inte en revolution. Inte löntagarfonder. Inte en röd terror. Det är en debatt om hur vi ska organisera privata företagandet kring hemtjänsten. Vad vi som samhälle ska ställa för krav.

Det låter inte så himla sovjetiskt. Det låter som sunt förnuft. Här i verkligheten får man ju ibland också se privata alternativ misslyckas. Schysst företagande tjänar ju alla på.

4 kommentarer

Öppet möte 5/12 – Gymnasieskolorna

Av , , Bli först att kommentera 1

Det är glädjande att jag idag fått besked att vi kan arrangera nästa offentliga möte den 5/12 i Holmsunds Kyrka (Konfirmandsalen) klockan 18.00.

Inbjuden gäst är Peter Vigren, ordförande i gymnasie och vuxeutbildnignsnämnden. Socialdemokraterna.

Det ger alla föräldrar med barn i gymnasieålder att komma och ställa frågor, diskutera och ”grilla” sin lokala politiker. Vi gör det för att möta upp åsikter som dykt upp kring ordning och reda i skolan, Peter har också nära samarbete med Grundskolenämndens Moa Brydsten och har god inblick även där.

Vid eventuellt återbud av Peter (småbarnsföräldrar kan ju ha det problemet) så bjuder vi in annan intressant gäst. På plats finns också lokalpolitiker från Holmsund aktiva i andra nämnder.

Mötet arrangeras av Holmsunds Socialdemokratiska Förening

I andra nyheter…

…. SD vill uppkalla en gata i Holmsund efter Kjell Olof Feldt. Kul. Han är onekligen en känd socialdemokrat från Holmsund. Vi har ett tjugotal till namn på lut för kommande vägar, parker och annat som vi vill att byggnadsnämnden tar i beaktande. Inte minst David Johansson.

… På Onsdag 18.00 så bildas ett samråd mellan oss Socialdemokrater och andra partier, inte minst Tord Renström från C, rörande Sjöstaden. Det blir ett ”nytag” kring det demokratiska forum vi försökt skapa.

Bli först att kommentera

LO har valt helt rätt kandidat + lokala updateringar

Av , , 1 kommentar 4

– Alla som ser en uppställningsplats för lastbilar vid närheten av hamnen, alla som har varit i närheten av ett stort infrastrukturprojekt eller bygge kan se att vi behöver reglera den europeiska arbetsmarknaden och att det direkt påverkar hur du har det på jobbet. – Johan Danielsson, Arbetet

Före jag går in på det mer lokala nyyheterna och funderingarna så vill jag först säga att jag är mycket glad över att LO för första gången har enats över att lägga fram Johan Danielsson som en facklig kandidat till Europaparlamentet. Jag hade det stora privilegiet att träffa Johan för samtal i Bryssel för några veckor sedan och jag måste säga att han gav ett mycket floskelfritt och rejält intryck utifrån ett fackligt perspektiv.

Redan förra valet var han kandidat från den allians av fackförbund, som jag tillhör, som kallar sig 6F. Och som arbetandes nere på Europafacken och i Bryssel sedan dess har han resolut varit den som kämpat på mot orättvisa konkurrensvillkor inom transportsektorn, lönedumpning och andra delar av EU som många av oss vanliga löntagare reagerat mycket starkt på. Han har också god insyn i hur de olika facken på Europanivå ställer sig mot varandra och hur man ska kunna trycka fram löntagarnas positioner på Europanivå, där vi inte alla gånger håller med varandra, att anmärka.

Han skrädde inte heller orden vilket jag, tämligen självklart, fann sympatiskt. Från minnet vill jag minnas följande

”Du kan tycka vad fan du vill om EU, du kan vara kritisk, du kan hata EU, du kan vilja lämna EU. Men det hör inte hit, EU valet är på riktigt och det påverkar svenska lastbilschaufförers vanliga verklighet. Deras förutsättningar är på riktigt. Osund konkurrens, är på riktigt. Det är därför folk ska orka bry sig. Sen kan man återgå till att muttra över EU. Men det är inte det valet handlar om.”.

Det bör påminnas, för den som inte vet, att 60% av lagarna som påverkar din vardag, är just EU-lagar. Och för egen del hoppas jag Johan Danielsson nu nomineras och lyfts fram av fackliga krafterna, och andra, inom socialdemokratin. Jag själv kommer yrka på hans nominering från Holmsunds Socialdemokratiska Förening, vilket jag hoppas majoriteten ställer sig bakom.

Nu åter till Holmsund

Igår hade vi styrelsemöte. En samrådsgrupp kring Sjöstaden skall sammankallas. Vi har från vår grupp utsett en arbetsgrupp, ledamöter, för ett sådant arbete. Tid för första möte kommer sättas inom kort.

Vidare har vi lyft frågan om Fredrik Burgmans minne mot kulturnämnden och kultuföreningen.

Vi har noterat Centerpartiets banderoll om cykelbana, vi vill betona att vi också står bakom en sådan satsning. Det ser man tydligt i den facebookgrupp som behandlar frågan också för den delen. Vi kanske svarar med egen banderoll, som nog får Tord att skratta till.

Vi kommer synas mer utåt igen framåt jultiderna för att bjuda på glögg och kaka i samhället. Vi kommer också försöka hinna arrangera ett medlemsmöte om skolan innan nyår. Detta på grund av ett ny skolorganisation är på gång. Detta tror vi kan intressera medborgare generellt.

Frågan om framtidens infrastruktur dominerade debatten inom styrelsen igår. Oron från detta möte skall jag ta upp med Hans Lindberg så kommunen är varse hur viktigt vi anser frågan måste lösas, särskilt avseende buller.

I övrigt så kommer våra representanter träda i kraft i de nya nämnderna i December. Jag har dock påbörjat min tjänst i KF gruppen och som ersättare i Kommunfullmäktige. Det ger mig goda möjligheter att svara direkt och ta med mig frågor mot olika ansvariga politiker där jag kan agera brygga. Detta gör jag gärna. Det är bara att kontakta mig.

Det är med glädje vi också kan notera att kyrkan nu öppnat sin lokal i centrum, vi kan också notera att Fonus etablerat sig på orten. Vill medlemmar i S Ha något att säga till om kring Fonus så är Holmsunds Socialdemokratiska Förening medlemmar och har rätt att nominera till föreningsstämman.

I övrigt vill jag tacka kyrkan för ett fint och hedersamt allhelgonafirande på kyrkan.

Må väl allihopa

1 kommentar

Tomma tunnor skramlar högst

Av , , Bli först att kommentera 7

I gårdagens Folkbladet kunde allmänheten ta del av Anders Ågrens och Moderaternas förslag om att förbjuda medlemskap i våldsbejakande organisationer. Frågan är i sig inget nytt och inget som heller direkt passar in på vänster- och högerskalan. Diskussionen om detta har förts även i socialdemokratiska kretsar likväl som inom den moderna antirasistiska rörelsen.

Tanken är väl i sig behjärtansvärd. Genom att förbjuda medlemskap i organisationer som använder sig av politiskt våld så kommer demokratin försvaras, underliggande, att man då tvingar dessa rörelser att förhålla sig till samma spelregler som de demokratiska partierna.

Resonemanget skulle ju faktiskt vara hederligt om det nu hade någonting med verkligheten att göra, en verklighet som är betydligt mindre idealistisk att anmärka än de som nu sätter sig hopp till lagboken.

I Tyskland är det sedan 1945 förbjudet att vara nazist. Tyskland har sedan 80-talet ett av Europas starkaste nazistiska rörelser och är tillsammans med Sverige grogrunden för en stor del av den nazistiska infrastrukturen i Europa. Vad förbudet de facto gjort i sammanhannget är att det delvis tvingat fram en förment ”demokratisk” front som nu sitter i flera delstatsparlament, delvis skapat en underjordisk, militant naziströrelse – här i Sverige är nog exemplet NSU de mest kända. Förbudet har alltså skapat en situation som kan ytligt liknas med organisationsplanen som t.ex. Sinn Fein och IRA haft. En väpnad gren, och en parlamentarisk gren. Andra exempel kan nämnas, då de flesta länder i Europa som ockuperats av just nazister, ofta har väldigt tydliga – och hårda – lagar mot nazistisk organisering. Lagar som sett till realiteten inte förhindrat på något sätt den våg av högerextremism som sveper över Europa.

Vi kan ta hur det ser ut:

Det första som händer vid just ett förbud, som kostar pengar och resurser, är att drabbade organisationer helt enkelt ändrar ett namn, en symbol eller juridisk person. En makeover. Sen förbjuder samhället denna organisation, och processen upprepas. Till nästa organisation. Under tiden kan organisationerna tjuta och skrika om förtryck och sy hundratals offerkfotor och mobilisera sina internetarméer för att göda myten om en konspiratiotorisk ”fascistiskt” stat.

I slutändan står det demokratiska samhället med byxorna nere och framstår som tandlösa och ineffektiva. Det blir en juridisk övning för att demonstrera makt som helt tappar sitt syfte.

Kampen för demokratin och mot högerextrema rörelser, här innefattar jag islamismens reaktionära ideologi, har dessutom ur historisk synvinkel aldrig heller lyckats bekämpas med juridiska medel – möjligen med undantaget för Muncksa kåren och lagen om olaga kårverksamhet.

Kampen för demokratin och dess ständiga pånyttfödelse har däremot alltid vilat en verktygslåda bestående av flera olika ben. Där juridik varit en del, men oftast i sista skedet. Juridik är ju något som bara kan appliceras parlamentariskt efter man vunnit så att säga. Juridik spelar bara roll när du besegrat din fiende och har makten i samhället att tolka lagarna, och implementera, lagarna som du vill. Läsaren själv får avgöra om dagens parlamentariska läge känns betryggande med sådana förslag idag. Särskilt när t.ex. SSU utmålas som extremister av vissa partier.

Men.

Vägen dit, till denna seger, har dock präglats av:

1. Rörelser med en ekonomisk politik som hanterar grundläggande sociala problem som extremisterna växer i (”Innan mörkret faller” är en bra ny bok på ämnet, om Ernst Wigforss) – här har socialdemokratins förståelse gjort stora historiska vinningar som besparat sverige stort lidande på 30- och 40-talet. Idag ses ekonomi ur en annan synvinkel än att administrera demokratins pånyttfödelse. Så såg det inte ut förr.
2. Utomparlamentariska och kritiska, fria, rörelser som bekämpat de extremistiska rörelserna i fråga om utrymme i media, på gator och torg och i det utrymme som brukar kallas ”Kampen om berättelsen”. Här bör inte minst nämnas Nordens Frihet, tidningen Trots Allt! och andra fenomen som kan anses vara ”radikala demokrater” i historisk bemärkelse, inklusive socialdemokratins kamp mot stalinismen
3. Aktiva demokratiska rörelser som också fysiskt bemött hot och skyddat andra demokrater från angrepp – alltså att rörelserna vilat på allianser (inte helt olik den som finns idag för juridiska förbud, men med helt annan förståelse för situationen) mellan framförallt liberaler, socialdemokrater och vissa friare socialister (nämnda Nordens Frihet är ett gott exempel)
4. Ett gemensamt ansvar från de demokratiska rörelserna att bygga en stark social infrastruktur, i hela samhället, med fokus på att bygga sociala rörelser, folkrörelser, folkbildning och annat som täpper igen alla ”vakuum”. En aktivering av medborarna helt enkelt att delta i det demokratiska fotarbetet – och uttryckligen en vilja att få politiken och medborgarna att stå nära varandra. Man kan säga att demokratin satt upp mål att bli mer demokratisk som ledstjärna i en allmän progressiv utveckling.
5. Och tyvärr i fallet med 1900-talet förståelsen att förr eller senare blir detta en militär fråga – om vi misslyckas med punkt 1-4.

Således blir det lite av ”tomma tunnor skramlar högst” när man hör dagens moderater storma fram för ett förbud mot extremisterna. Vad är dom mer än rörelser som kan utnyttja de senaste 30 årens ekonomiska, sociala och politiska utveckling till deras egen fördel för att utmana demokratin? Och vad har moderaterna, svenskt näringsliv, och i viss mån även socialdemokratin, för skuld för att göda denna mark? I vilken brun sörja växer islamisterna och fascisterna fram?

Nu är det dock försent I viss mån. Utspel som det ovan av Ågren är en typisk sådant desperat utspel, när man inte vågar riktigt kolla på kvittot på festen som hållits i Sverige de senaste 30 åren och som gött klasskillnader och osäkerhet. Här står alla svenska partier skyldiga, som inte långt tidigare begripit att ekonomi spelar roll och ger konsekvenser. Först nu verkar det skramla till i partikanslierna, möjligen för att någon polsek någonstans faktiskt öppnat en bok och läst om 1900-talet för första gången på länge. Även de mest övertygade liberaler och socialister kan ses prata, allvar, med varandra igen. Det är inte många. Men vi finns. Frågan om demokratin kan nämligen inte överlåtas till kortsiktiga politiska vinningar eller poänger. Talar vi om systemets överlevnad är det dags att mobilisera.

Och botemedlet? Det är såklart att ta tillvara punkterna ovan. Först efter när man vunnit så kan man agera juridiskt. I det läget står vi demokrater inte idag. Nu gäller det att överhuvudtaget gå runt och sparka igång ett politiskt självförsvarssystem som slumrat i generationer.

Idag gäller det kamp, inte lathet och att retirera till vad som står i lagboken. Trötta, lata, lösningar duger inte. Menar moderaterna allvar med sitt prat om kamp mot extremismen bör de studera hur borgerligheten agerade under 50-talet, vad var det för ekonomi man gick med på då? Och framförallt, varför?

Svaret kommer vara ganska enkelt: Det hette nämligen en gång i tiden ”Aldrig mer”:

Bli först att kommentera