Bilder från första maj!

Av , , Bli först att kommentera 0

Nedan följer bilder från Holmsunds Socialdemokratiska föreningens första maj firande 2018. Det lockade ca 40 deltagare och talade gjorde bland annat jag (tal nedan), Anette Andersson från kommunal och S-kvinnor, samt Mikael Berglund – Umeå kommuns ordförande i byggnadsnämnden. Senare åkte jag, och nån till, från föreningen till Umeå för att gå i stora demonstrationen med Umeås och omkringliggande S-föreningar och fackföreningar.

Föreningen bjöd även sedvanligt på kaffe och kaka för de intresserade, samt delade ut information om genomförda reformer, än så länge.

Bli först att kommentera

Slut upp på första maj! (årets första maj tal)

Av , , Bli först att kommentera 0

31354797_440210506419483_5771944087385014272_n

 

Imorgon är det första maj och följaktligen presenterar jag det tal jag ska hålla.

Andra talare är bland annat Mikael Berglund (Byggnadsnämndens ordförande) och Anette Andersson (S-kvinnor, Holmsunds-S, Kommunal och Landstingspolitiker)

Mitt tal

Hej allihopa

Jag har haft förmånen att vara ordförande för holmsunds s förening i lite över ett år nu. På den tiden har vi i föreningen agerat i ett tjugotal ärenden som har direkt med våra medborgares vardag att göra. Tillsammans med Holmsundsbor har vi försökt lösa saker och ting och påverkat politiken när det har behövts. Minst en gång i månaden har det varit ett ärende där jag personligen åkt ut och pratat, lyssnat och resonerat med våra medborgare.

Några av dessa saker rör årets tema, Trygghet. Därför vill jag slå fast vår förenings linje i några saker och ting.

Vi tolererar inte, och kommer inte tolerera, när våra medborgare känner sig otrygga av olika anledningar. Holmsund ska vara, och är, en trygg plats att bo och leva på. Holmsund ska vara fritt från våld och hot. Ung som gammal, kvinna som man, ska man kunna färdas på bussar, gå på torget och äta på kajutan utan att känna sig hotade eller trakasserade.

Vi står därför fast beslutna i att vi vill se en lokalt förankrad polis med god kännedom, närhet, till våra ungdomar och medborgare. Det ska inte vara något konstigt att polisen finns i Holmsund, det ska inte vara något speciellt över det. Det ska inte vara facebookupdateringar bara för att polisen kör nedför gatan en lördagkväll. Desto närmare våra medborgare, desto bättre!

Vi skulle ljuga om vi skulle påstå att Holmsund helt är förskonad från olika brott. Det är vi inte. Det har skett några uppmärksammade, fruktansvärda, händelser under året som gått. Dock har vi agerat, kraftfullt och resolut, när detta skett och det är inget vi ska skämmas över.

Men. Vi är helt emot falsk ryktesspridning på nätet om hur det är att bo och leva i Holmsund. Vi undersöker alltid sanningshalten i vad som sägs ute på samhället. Tyvärr har det förekommit rena rykten i vissa fall. Vi kommer, outtröttligt, påpeka faktat i sakfrågan och inte göra frågan om trygghet till en politisk slagträ från oseriösa partier. Holmsund är ett tryggt samhälle att bo i, och de gånger när något sker, så skall det hanteras korrekt och kraftfullt. Holmsund ska inte vara en arena för folk som snackar skit om vårt samhälle bakom tangentborden.

Däremot vet vi med tydlighet att det är unga män som både oftast är offer och förövare i de brott som sker i samhället. Här finns mer att göra i Holmsund. Och här får vi också rikta ett tack till ungdomsgårdarna arbete och andra som jobbar i närheten av denna grupp.

Det sagt så är vi för att en rak och öppen diskussion om ärenden som rör tryggheten i samhället. Det ska vara högt i tak, och långt till dörren.

Det enda sättet att göra ett samhälle tryggt, är att engagera sig i det. Det är därför glädjande att se så många aktiva i föreningar och folkrörelser ute i Holmsund. Det är människor själva som gör samhällen trygga och levande. Desto mer levande vi gör Holmsund, desto mindre främmande kommer också polisen närvaro vara, och desto mer tryggt kommer vi uppleva vårt samhälle.

Det yttersta ansvaret på Holmsunds trygghet vilar alltså på oss, på individens känsla för civilkurage och moral. På individens egna förpliktelse att engagera sig i det samhälle man bor i. Det finns inga som helst genvägar runt detta faktum.

Prioriterar man att sitta hemma och titta på TV efter jobbet varje dag så får vi ett samhälle där färre engagerar sig, och då ökar otryggheten. Så enkelt är det.

Men vi vill också påpeka att bara för att man engagerar sig i en förening man har intresse för, automatiskt, påverkar politiken. Vill man påverka politiken, så måste vi får folk aktiva i vår förening. Gå på möten. Ställa frågor. Kontakta kommunen. Det finns inga ”klicka här så löser sig allt” lösningar i kommunal politik.

Det absolut bästa vore såklart om fler i de olika föreningarna i Holmsund blev aktiva i politiken. På så sätt skulle vi politiskt aktiva ha ett starkare nätverk ut i samhället, och föreningarna starkare påverkansgrad inom politiken. Det är också på det sättet som Folkhemmet en gång byggdes.

För trygghet är ju inte bara de diskussioner som titt som tätt dyker upp på Facebook här i samhället.

Det är så betydligt mycket mer än så. Trygghet är att säkerställa en god hemtjänst, ett öppet apotek, ett levande civilsamhälle, bra trafiklösningar, bra skolor, bra lekparker, säkra järnvägsövergångar.

Det är människors vardagagliga känsla av trygghet som är motivationen för oss Socialdemokrater. Man ska veta att samhället ställer upp för dig när du hamnar i trubbel.

Och det är därför vi är emot skattesänkningar. Trygghet kostar helt enkelt pengar. Välfärd kostar pengar. Det ska vi inte hymla om.

Men ställt mot alternativet. Kriminalitet, dålig välfärd, dålig infrastruktur, nedlagda affärer och nedlagd service.

Då är valet enkelt. Låt det få kosta pengar. Att säkerställa människors vardag är överordnat att nedmontera samhället.

Det är därför vi behöver ett starkt samarbete mellan medborgare och politik i Holmsund, för att kunna göra rätt prioriteringar. För att bygga ett starkt samhälle.

Det är så, vi i Holmsund, bygger trygghet tillsammans.

Bli först att kommentera

Det moderna ledarskapet

Av , , Bli först att kommentera 0

Det har blossat upp en relativt oseriös debatt om modernt politisk ledarskap de senaste åren. Förklaringarna till denna debatt är logisk, då det berör förtroende, men slutsaterna felaktiga. I skenet av denna och av senaste SIFO mätningarna som påpekar, korrekt, att partierna är bland de minst betrodda instutionerna så vil jag delge mina egna erfarenheter och åsikter i frågan. Detta i skenet av att jag är fackligt aktiv  och, något obekvämt, får erkänna mig själv tillhöra ett ledarskikt i arbetarrörelsen. Ett ledarskap som inte minst har baserat sig på rekryteringen av framtidens rörelse, ungdomarna, och I klimatet att vända både förtroendesiffror och medlemsantal i fackföreningsrörelsen.

Här kan man kuriost notera att just fackföreningsrörelsen har större förtroende än partierna.

Nolltolerans mot pampar, korruption och skitsnack

Den mest betydande skillnaden i mina erfarenheter kring den unga arbetarrörelsen är en fundamentalt – radikalt – mer moralisk hållning. De senaste tio åren har inte bara, som exempel, alkhoholförtäring minskat avsevärt i fackföreningsrörelsen. Formella beslut om detta har också tagits. Nolltolerans råder och det är unga ledarskapet som i förbund efter förbund vänt sig starkt mot alkoholnormerna. I flera år i rad har vi läst hur förbund efter förbund helt enkelt avskaffar betalning av alkohol för medlemmarnas pengar.

Från konferenser till representation och i rollen som förtroendevald har ribban medvetet drivits ned till en nollnivå. I bakgrunden av detta är självklart ungdomens klara och ärliga förhållande mellan alkohol och t.e.x. #metookampanjen, våld och hur man de facto använder sig av medlemmarnas pengar. Givetvis spelar också in samhällets mer otrygga sociala liv och klassamhälle in också.

Likheten med föregångarna från tidigt 1900-tal är således mer än en osäker arbetsmarknad och tuffare tag i förhandlingar och ute på arbetsplatserna. Denna miljö har också fostrat, och fortsätter fostra, fackliga aktivister som har noll eller föga över för alkoholkulturen och de sociala normer (”minglande”) detta medför. Det är farfars absolutism översatt till ungdomens praktik. Här, i de inommoraliska frågorna, ekar som tydligast kopplingen mot den traditionella och äldre arbetarrörelsen. Det finns skötsamhetsideal. Ett ideal som vänder sig emot lyx och privilegier. Helt enkelt för att de flesta unga idag på arbetsmarknaden i LO yrken har det ganska tuff, och det formar vad själva kärnan i facket ska vara.

I paritet märker man direkt av effekterna vid skandaler eller pampbeteenden. Ledningar för förbund som nu öppet förklarar att ”om vi i något avseende kan anses som korrupta så kommer ungdomarna överge oss” har fullkomligt insett vilken form det nya ledarskapet träder fram. Och vilka krav de ställer på sig själva. Det tar några sekunder för en berättelse av såant slag för att spridas och vi ser idag, direkt, effekterna gällande medlemskap och förtroende.

Dagens ungdomar har nämligen ingen inpräntad lojalitet som ska ”acceptera” skandaler, korruption eller dylika beteenden. För dem är det naturligt att helt enkelt överge strukturer och växla mellan t.e.x. Parlamentariska och nätverksmässiga lösningar. Vill en rörelse således bilda och bygga på ungdomen så har den, genom fotröstandet, gjort tydligt att den helt enkelt går sin väg om rörelsen inte uppfattas som korrekt och professionell. Det finns inga större sentimentala skäl att stanna i något om det inte ger mätbara resultat.

Detta avspeglar sig således också på politikens kanske främsta kännetecken. Det vill säga surfandet, mumlandet, kampanjandet som kan skötas mer eller mindre snyggt inför nomineringar och interna maktkamper. Om detta varit ett ”nödvändigt ont” i politiken förut så finns det inga rationella skäl för en ung idag att ens förhålla sig till sådana spel. Det är resultatet, rörelsen, som spelar roll. Lojaliteten vinns med resultat, inte med personliga kontakter. Folk kommer ju och går hela tiden.

Detta är också förutsättningen för reel kamratskap och gemenskap att växa, då varje diskussion har föresatsen att den ska vara öppen, ärlig, rak och för det allmänt bästa för organisationen.

Demokrati – Transparens – Teknik

Dagens unga är barn av en revolution. En revolution som fullständigt raderat nödvändigeten av (onödiga) informationshiearkier och slutenhet. Det förväntas att information är transparent om inte nödvändigheten kräver det. Öppenheten är normen. Att alla ska kunna påverka, självklarheten.

Således arbetar man med förtroendet som bas och transparensen som en naturlig självklarhet. I fickan håller man dessutom allt som oftast en teknisk revolution som fortgår och som konsekvent, obönhörligt, gör det enklare med påverkan, medbestämmande, demokrati, enkätarbete. Den direkta demokratin är på basnivå det naturliga man förhåller sig till – den represenationella är undantaget och det formella som krävs vid till exempel partsarbete och där uttryckliga mandat behövs. Framförallt kring ekonomiska ansvaret ställs ju här i en framtidsutmaning, då detta är poster och ansvar som nog ingen egentligen vill lämna till en flyktig tillvaro Således sker det också en kamp idag att behålla något fast i en flyktig samtid.

Samtidigt så är intresset för att sitta i en styrelse är betydligt mindre för en generation som på Facebook, inom loppet av minuter, kan organisera en rörelse med tusentals människor om förutsättningarna är de rätta. Styrelsearbetet blir således administrationen och planerandet av såna krafter än toppen av pyramiden som uttalar sig och styr på mikronivå – den moderna människan är helt enkelt främmande för en sådan auktoritet. Således står vi knappast utan utmaningar. Det kommer krävas kompromisser mellan de gamla och nya strukturerna för att överhuvudtaget hålla ihop. För att ens kunna ta tillvara intressen på lång sikt med fasta strukturer, och korta målsättningar med nätverk och gräsrotsorganisationer. För att kunna applicera maktutövande på ett demokratiskt och inkluderande sätt som accepteras av medlemmarna.

Men.

Makt är helt enkelt något man förtjänar, och som man enkelt blir av med idag. Det finns, ingen som helst, naturlig acceptans för systematiska hierarkier. Eller för den delen att ”acceptera” ting som härskartekniker eller maktmissbruk.  Har man mer att säga till om, så är det för andra godkänt detta. Mer än någonsin är man den ”främste bland jämlikar” när man hanterar makt.  Detta godkännande sker 24/7, året runt. Det är också en generation som är, betydligt, mer kritisk till politik överlag vilket, återigen, för förtroendet till kapitalet man förhandlar med ungdomen med. Relationen mellan oss med makt, och medlemmar, det allmänna är där som en konstant. Då måste kommunikationen också inse detta. All politik utgår ifrån genuinitet, ärlighet och öppenhet för att kunna ha någon som helst bäring i långa loppet.

En hel generation som vuxit upp i ett sådant demokratisk klimat kommer formas av informationsspridning, arbetsdelning, nätverkande och inte minst förtroendet som spegel för sitt eget arbete. Ingen är oersättlig. Det är snarare förmågan att sålla, dela och organisera information som är meriterande än personliga allianser och titlar.  Inte minst så är det en generation som är präglad av s.k. influencers, eller vad vi i arbetarrörelsen kallar agitatorer och aktivister, istället för administratörer och styrelseledamöter. Varje formell organisation, som jag själv sitter i t.e.x. och som hanterar formella mandat. Måste förhålla sig till denna verklighet och bygga rörelser som kan locka en generation som, inherent, förhåller sig till aktivister och agitatorer. Och även när dessa former och regler är på plats, så kommer det ske för att detta sker i samtycke och acceptans – för rörelsens bästa. Inte för att man med ren makt säger att så är det.

Samtidigt är detta den mest utbildade, om än ej kanske primärt i just arbetarörelsen, generation som sätter sin fot i politiken och på arbetsmarknaden. Som dessutom får med sig saker som tekniska kunskaper, gratis, ut i livet. Det är helt enkelt en mer kompetent arbetarklass än, någonsin, förut. När den väl inser sin betydelse och omsätter detta, vilket är vårat mål, så talar vi om oerhörda demokratiska krafter.

Tydlighet – Mätbara mål – Professionalism

Enda sättet således för det nya ledarskapet i arbetarrörelsen är att ha tydliga,strukturer som kan vara flexibla i det moderna samhället med den moderna människan. I en värld där verksamhet och resultat är allt helt enkelt. Och när inte bara arbetsmarknaden, utan människan i sig själv,  är flexibelt och rörligt så avtecknas ramen för all verksamhet i att man måste förhålla sig enbart till de mätbara målen. Statistiken. Forskningen. Antalet medlemmar. Genomförda aktiviteter. Det är, självklart, också en bättre mylla för t.e.x. Jämnställdshetarbete.

Bastuklubbar göra sig ej besvär, som ett plakat sa häromåret.

Aktivitetsplaner, strategier och riktlinjer blir det kitt som binder ihop alla verksamheter. Helt enkelt för att folk kommer och går hela tiden. Man kan tala om ”den flexible paragrafryttaren” som ett ideal att förhålla sig till – en idealist som förhåller sig till grundprinciper och regler men inte till byråkrati och hiearki. Då ingenting någonsin egentligen längre kan förstelna, för då förintas det, och allt fast förflyktigas, så äger organisationerna själva de enda fasta punkterna: stadgar, riktlinjer, policys. Ideologi, principer, historia. Det är precis dessa saker som också mobiliserar ungas intresse.

Runt denna kärna surrar en konstant hivemind. Ett konstant informationsflöde. Ett konstant utbyte av människor. Nätverk, styrelser, aktivister, medlemmar, omorganisationer. Av förklarliga skäl så träder kärnan i fackföreningarna fram. Ledarskapet är de som förvaltar dessa principer och kan kontrollera och sålla i allt surrande utanför och göra praktik av informationsflödet med de otaliga verktyg som finns idag. Doers.

Det är i den miljön som förtroendet, demokratin och resultaten blir fundamenten för all verksamhet. Den materiella kontexten, det tekniska fortskridandet, leder både till decentralism, mer direkt demokrati men också möjligheterna till detta. Men kanske inte minst, denna virvelvind, av information och aktivitet denna generation är satt till att organisera, styra och genomföra vinster igenom.

I en sådan verksamhet straffar man helt enkelt ut sig själv om man inte är tydlig, öppen, ärlig och rak. I en sådan samtid så kommer vi se gamla politiska och sociala normer helt enkelt förintas, och nya ta form. En hel generation som lärt sig att allt ska mätas, vägas och kontrolleras kommer också förhålla sig tekniskt till praktiken, och istället för personliga lojaliteter och karriärer, så är det kärnan som blir en motivation och de mätbara målen frukten av arbetet.

Detta beror helt enkelt för att en revolution som påbörjats online också kommer ske i varenda styrelserum i landet. Normer och beteendemönster färgar varje generation. Och i en sådan miljö så måste priorteringarna, organisationen och nätverken vara slipade till sin yttersta spets om arbetarrörelsen skalll fortsätta vara stark. Löftet, demokratiseringen och egenmakten, står inför nästa kapitel och för det måste vi vara beredda. Och rådiga. Och inte minst lagt fram den linje vi vill gå, och måste gå, för att fortsätta vara relevanta och trovärdiga för våra medlemmar. Det är mot denna bakgrund som ungdomen slipar sin rörelse och drar fram de gamla fanorna från garderoberna, pådrivna av det allt mer tuffare klimatet i samhället och på arbetsmarknaden.

Men det kommer krävas skolning och disciplin. Kraven på detta ledarskap är mångfaldigt större än tidigare generationer.

För den kan lika gärna slita oss isär, som att spränga fram nästa steg i samhällets demokratisering. Allt väger på besluten.

För att lyckas kommer vi kräva yttersta disciplin. Och yttersta demokrati och transparens.

Förtroendet väger konstant I varje steg vi tar. Men för varje steg vi tar, så ökar också vår takt och beslutsamhet. Vi klarar detta.

Ingenting idag tyder på att ungdomen tvekar inför denna utmaning.
Men det kommer onekligen skaka om ordningen. Men låt så vara.
Tekniska revolutioner leder alltid till sociala.


Bli först att kommentera

Volontärer, Bjurbäck och möte med äldrenämnden

Av , , Bli först att kommentera 0

Hej hej allihopa!

Igår hölls ett öppet möte med Janet Ågren, ordförande i äldrenämnden, med ett 20-tal åhörare. Det var ett bra möte med högt i tak och ganska tuffa diskussioner. Janet fick ta med sig en hel del tips och åsikter med sig hem. Men så ska det också vara. Samtidigt knackades det dörr ute i samhället. Jag hoppas ni som fick besök passade på att ställa frågor och ”grilla” de som besökte er.

Det som framförallt blev ett medskick från mötet med äldrenämnden var att det behövs fler volontärer på våra äldre- och trygghetsboenden. Detta är ju i sak ingen politisk fråga, kommunen bidrar dock med pengar. Men jag tog med mig frågan och ska nu skickat in den i ”rätt rör” så att säga. Förhoppningsvis kommer det skickas ut brev till alla holmsundsbor om vad en volontär är, vad det innebär och hur man blir det. Representanter från PRO mfl var tydliga i hur uppskattade de varit och saknar verkligen dessa. Vilken livskvalitet det innebär för äldre att få det där sociala utbytet och gemenskapen, och kopplingen, till lokalsamhället. Därför hoppas jag dessa brev blir gjorda av frivilligcentralen så att fler Holmsundsbor kan delta.

I övrigt så har det varit mycket tryck om Bjurbäcks bygge som verkar dra ut på tiden. På Socildemokraternas årsmöte dryftade jag frågan med Hans Lindberg och han skulle personligen ta kontakt med Bjurbäck. Man bör dock notera att Mårtenssons bygge nu är på gång.

Vidare har vi ju sett en s.k. bitcoinfabrik visa intresse i Holmsund. Jag är ingen expert på det hela, så jag undhåller mig nog från att uttala mig om det hela tills jag begripit vad det innebär mer konkret i arbeten m.m. framöver. Det enda jag vet hitills är att det drar mycket el så det måste vara med i beräkningen.

Inga större nyheter har dock hänt gällande järnvägspassagen sedan Trafikverket fick sig en utskällning av oss i (S) och det blev tal om några temporära bommar som lösning. Som jag förstått det så jobbar hamnen på för fullt för att ordna tillstånd och annat så byggandet kan fortsätta där ute (vilket flyttar hela bangården) Jag hoppas på ny information i ärendet framöver. Det är dock betryggande att kommunen röt till nu ordentligt vid senaste tillbudet, men det räcker ju knappast, om olyckan skulle vara framme.

Några slutord kring Socialdemokraternas årsmöte kan också vara på sin plats. För Holmsunds del kan vi påpeka att vi jobbade i ett tidigt skede med det Kommunalpolitiska Handlingsprogram som kommer presenteras inom kort från Umeå (S). Detta kommer framförallt märkas i att kommundelarna lyfts fram mer och att man talar om, hela, kommunen. Det var vi väldigt tydlig med. Vidare togs beslut på årsmötet att välfärd (byggandet av skolor, anställandet av personal m.m.) kommer gå före investeringar i Umeå centrum. En tydlig politiskt riktning således där skola, vård, omsorg kommer stå i fokus. Sedan kommer den avgörande infrastrukturen (leden är ju spikad nu, likväl som att Sverige och Finland nu kräver resurser för norrbotniabanan) där det i långa loppet också kommer behöva byggas ett ny busstation. Om vi får och kommer behöva tjafsa om att behålla vår hållplats på Vasaplan denna gång får vi se. Det mest centrala för oss dock gällande infrastruktur är ju upprustningen av vägarna, säker trafiksituation och att Holmsund behåller sin plats som ”Handelsnod” för färje- och godstransporter.

Det var allt för idag! Ha det!

Bli först att kommentera

Valkampanjen 2018 – i korta drag

Av , , Bli först att kommentera 3

Hej allihopa nedan följer några nedslag i vad som kommer hända i Holmsund rent politiskt från Holmsunds Socialdemokratiska förening fram till valdagen.

26-27/3 kommer Socialdemokraterna i Umeå genomföra dörrknackningar i Holmsund. Föreningen står ej som arrangörer men kommer delta. De som kommer besöka er kommer främst vara från Umeås listor, kommun och landsting, det är därför bra om ni redan i god tid kan fundera ut frågor eller åsikter ni vill delge Socialdemokraterna i Umeå då ni kommer ges goda chanser att träffa politiker. Jag vet att många har åsikter de vill delge kommunen, detta är ett strålande tillfälle för detta.

Varje månad fram till valet (undantaget semester) kommer vi I Holmsunds S arrangera olika öppna möten för medborgarna i Holmsund. Temat kommer variera mellan de olika nämnderna i kommunen, med våra S representanter, och förutom att mobilisera internt kommer ni också ta del av dessa möten genom affischer och kallelser b.l.a. på vår Facebook. Här kommer ni få goda chanser att påverka de olika nämndernas verksamheter och komma med förslag och åsikter.

Under sommaren kommer ni också få nästa nummer av ”Skärgårdssossen”. Här kommer vi i Holmsunds Socialdemokrater presentera våra kandidater inför valet samt den politik vi i föreningen vill genomföra och antagit på vårt årsmöte och under föregående år. Vårt fortsätta huvudfokus är som ni säkert förstår att Holmsund skall utvecklas och få ökad betydelse i kommunen, byggnationer och infrastruktur, trygghet och mer mark avsatt för företagande. Vi vill så klart mycket mer, med lösningar kring vård och skola, och då i synnerhet säkerhetsaspekter av detta – men ni kommer få allt presenterat i ett snyggt paket till nästa nummer.

Förutom detta kommer vi även i år ha ett första maj. Talare och tema kommer presenteras inom kort. Vi kommer även stå en hel del på torget. Det är fritt fram att fråga oss saker, vi lyssnar mer än gärna på holmsundsbor och tar med oss allt i seriöst i vårt fortsatta arbete. För er som redan idag är socialdemokrater innerst inne men inte riktigt orkat engagera er, så ber vi er göra det, vi är nämligen snäppet från att ha 3 representater i Umeå Arbetarkommun. Och på så sätt ökat vårt inflytande.

Ha det bra allihopa! Vi hörs!

Bli först att kommentera

Kommunen till sist på vår sida och Holmsunds S ambitioner för -18 i korthet

Av , , Bli först att kommentera 2

Hej allihopa

Det är mycket glädjande att Umeå Kommun nu tydligt markerar mot Trafikverket gällande järnvägsövergången. Det får dock ses som en akut åtgärd i sammanhanget då det i långa loppet inte duger med något annat än en annan infrastruktur gällande tung spårtrafik i Holmsunds centrum. Efter en höst och en vinter där vi fått beskedet att detta kommer ta tid. Bristande intresse från finansiärerna och utvecklade planer vid hamnutbyggnationen så är det rimligt att gå in med mindre, ändock verksamma, åtgärder. Vi får hoppas att de anmälningar vi tidiare gjort mot Trafikverket, med bilder, berättelser och flertalet artiklar i ämnet – under många års tid – väger in i förhandlingarna med Trafikverket helt enkelt. Ingen ska behöva dö.

Vidare har Holmsunds S haft årsmöte nyligen och några punkter är värda att ta upp nu när vi närmar oss val.
- Vi siktar på att påverka arbetarkommunen och i slutändan Umeå kommun genom att växa och att nominera vår viceordförande, Lena, till arbetarkommunens styrelse
- Vi har fortsatt fokus på byggande och infrastrukturen i Holmsund och kommer fortsätta kräva i synnerhet snabbare hantering av trygghetsboende och äldreboende
- Årsmötet har med koncensus ställt sig bakom inriktningen att behålla all samhällsservice i Holmsund och att återinföra lokalpoliser med god personkännedom i samhället
- Vi vill se Sanviks industriområde utvecklas för etableringar av IT företag och företag inom andra, miljösäkra, branscher. Detta har kommit till vår kännedom genom att just anställda inom dessa sektorer, i Holmsund, gärna arbetar och bor lokalt i första hand.
- Vi kommer göra en utredning om hur Holmsund påverkades av migrationsvågen 2015 för att ta slut på eventuell ryktesspridning och för att få fram fakta om etableringsgrader m.m.
- Årsmötet ställer sig positivt till att Ultrabussarna sätts på pilot till Holmsund/Obbola – vi ska inte betala mer för kollektivtrafiken än Umeåbor
- Årsmötet antog också att ställa sig emot alla former av inskränkningar på strejkrätten i led med S-föreningens Korsdrags motion i ärendet
- Vi kommer presentera våra kandidater, Holmsundslaget, i skärgårdssossen inför valet

Det var några av de inriktningsbeslut vi tagit inför 2018 och på vårat årsmöte. Alla medlemmar med fungerande mail har också en fyrasidig verksamhetsberättelse från förra året man gärna får visa någon granne.

I övrigt är det glädjande att se vi att vi har Kommunens bästa Vårdcentral! Grattis och bra jobbat! Skattefinansierad vård har visat sig duga bra här ute!

Bli först att kommentera

Tröttsamt

Av , , Bli först att kommentera 1

Hej allihopa

Det var ett tag sedan sist så jag får be om ursäkt till läsarna, jultider, småbarn, influensa och annat har tyvärr lagt sig före eventuella bloggupdateringar. Men så är livet ibland.

Jag tänkte hålla mig kort. Återigen har ett barn nästan förolyckas vid järnvägsövergången i Holmsund. Återigen var det bara tur att ingenting hände.

Samtidigt står det klart att det kommer ta tid att bygga färdigt hillskär som nu ska fyllas ut. Vilket är grundbulten i hela projektet då nuvarande lösning baserar sig på att man helt enkelt flyttar bangården. Att det tar tid visste vi nog alla men det som är mer beklämmande är att de fyra finansiärerna i projektet verkar skicka signaler att fullt ut inte investera projektet. I ett sådant läge är det såklart rimligt att ställa sig frågan om projektet inte ska överföras till kommunstyrelsens budget för ökad effektivitet och kontroll, och att de investerare som dragit sig ur gör det på riktigt Istället för att det blir förhoppningar på falska premisser.

i slutändan så stärker ju just detta den opinion som bland annat uppvisats i mellandagarna om att Holmsund ska vara en egen kommun, även om det verkligen är att ta spjärn i ett scenario som är enkelt att slänga sig med men betydligt mer komplicerat i verkligheten, så är det onekligen enkelt att anta att lokala frågor som detta historiskt har hanterats mer effektivt i mindre kommuner oxh med mer lokalt engagemang. Och inte minst färre plånböcker i omlopp.

i den sakfrågan finns det förövrigt en utredning som togs fram kring kommunsammanslagningen 1974 och visade att holmsund kunde stå på egen skattebas. Den leddes av lokala S och C och jag ska försöka få tag på den för att problematisera och diskutera nämnda ämne som alltjämt blir vanligare med tanke på just situationen ovan med olösta lokala problem. Det är dock rimligt med ett antagande att under åren har denna skattebas förstärkts då holmsund växt och även lockat fler höginkomsttagare än historiskt.

 

Bli först att kommentera

Vad har de 30 senaste åren inneburit för Holmsund?

Av , , Bli först att kommentera 3

Det senaste halvåret har jag intresserat mig för gini-koefficienten som är det medel man mäter den ekonomiska ojämlikheten på. För att hålla det enkelt för läsarna kan man säga att när den står på 1 så äger en person allt kapital i avsedda området, är det i de lägre skalorna fördelas inkomster betydligt jämlikare. På sådant sätt kan man således räkna ut hur pass stora inkomstskillnader och annat som finns i samhällen, kommuner eller regioner. Inkluderat inflationsjustering.

Ungefär samtidigt som denna vetenskapliga mätningsmetod blivit allt mer populär i nationell och internationell forskning så har bland att SCB färdigställt sin rapport Inkomstrapport 2015 likväl som att LO kommit ut med sin årliga Lönerapport  likväl som OECD i flera år markerat att just Sverige av dess medlemsländer är det land där klassklyftorna ökar mest. En utveckling som bland annat Internationella Valutafonden, IMF markerat emot också, i en uppfriskande vändning så har de också börjar reagera mot vad rapporterna tar upp och bland annat markerat att löneökningarna måste upp. Tillsammans med Finansdepartementet så har bland annat tidningen Arbetet sammanställt en intressant artikel med namnet ”Klyftorna minskar knappt alls” med bland annat dessa rapporter i bakgrunden som kan förenkla för läsare, och också tar in det reformarbete regeringen idag är kapabel till. Som är begränsat effektivt med tanke på parlamentariskt läget men åtminstone, bromsat upp, utvecklingen. I sammanhanget har också EU:s Statstikbyrå Eurostat släppt en rapport som varnar för att 1,5 miljoner människor i Sverige riskerar fattigdom.

Så hur har utvecklingen generellt sett ut då?

Det har varit marginell skillnad på (S) eller (M) ledd regering sett till klassamhällets tilltagande de senaste 30 åren.

1981 var vi det land som var jämlikast i världen, 2014 hittar man de första rapporterna om att vi har de största klasskillnaderna bland OECD länderna.

Mellan 1991 och 2015 ökade inkomsterna för den fattigaste tiondelen av befolkningen med 25 procent, en procent om året. För den rikaste tiondelen var siffran 127 procent – fem gånger så mycket.

Regeringens senaste reformer ger dock marginella resultat 0,004-0,005 på GINI-skalan och en åttondel av skattesänkningarna som alliansen genomförde nu tagits igen (87,5% av skattesänkningarna är alltså kvar). Dock bör det sägas att den grupp som hade det sämst under Reinfeldt har fått det bättre – 3100 kr/år bättre – alltså utförsäkrade och långtidsarbetslösa m.m. (”utanförskapet”) I LOs lönerapport framkommer dock tydligt att löneskillnaderna mellan arbetare och tjänstemän ligger på år 1934 års nivå och i senaste Inkomstrapport 2015 (SCB) får man även mer detaljerad information. T.e.x har utlandsföddas inkomst gått från 90% av en svensk nivå till 77% samtidigt som det går bättre för unga kvinnor generellt, inte minst inom dominansen i det akademiska, men även för arbetarkvinnor, för första gången på 10 år, tack vare fackförbundens låglönesatsning som gett kvinnor något mer än män. Denna satsning, knäet, är det som föranlett 11 strejkvarsel på 12 månader, i synnerhet när motparten för fackförbunden varit Almega under gångna avtalsrörelsen.

Fortfarande är dock löneglappet på 12% mellan arbetarmän och kvinnor. Bland tjänstemän är det betydligt större. Samma rapport fastslår också att fattigdomen i Sverige mer än fördubblats, från 7% till 15% (Fattigdom räknat som under 60% av medianlönen i landet) sedan 1991.

Samma rapport fastslår även stora regionala skillnader i inkomstnivåer (mer om det nedan). Här bör det också noterats att det också skett en stor migration till landet där det kommer ta tid, 10-15 år, innan de kommer in på svensk arbetsmarknad.

Det är också värt att notera i sammanhanget att mätningarna, som börjar i princip i mitten av 90-talet, således döljer utvecklingen 1982-1990 som exempel. Således syns inte hela ”raketen” till ett land i djup ojämlikhet. Den vetgirige kan ju självklart beställa efter forskning på ämnet.

I dag är således medellönen för samtliga anställda är 32 200 kronor i månaden enligt 2016 års lönestatistik. För arbetare är medellönen 25 800 kronor och för tjänsteman 38 200 kronor. Medellönen är alltså 12 400 kronor, eller 48 procent, högre för tjänstemän än för arbetare. Detta är alltså inkomsterna för vanligt folk. Samtidigt har svenska miljardärer vuxit till 178 st

Tillsammans äger de över 2 000 miljarder. Jämför med den svenska statsbudgeten för 2017 som ligger på 972 miljarder.

178 miljardärer är en ökning med 22 stycken bara mellan 2015 och 2016.

Den kortfattade versionen är att rika blir rika och fattigare blir fattigare – och att reformpolitiken kan bromsa, men i dagsläget ej vända trenden. I realiteten behöver Sverige ett parlamentarisk parti med ett tydligt majoritetsstyre med viljan att förändra detta och en starkare fackföreningsrörelse om detta skall gå att vända helt och hållet. Min häst här är såklart socialdemokratin.

Antalet faktorer dessa siffror visas på är givetvis många, i allt från löner, anställningstrygghet till bostadspriser och pension – men också känslorapporter om trygghet och gemenskap hänger ihop med jämlikheten. Anledningarna till dessa klyftor är lika många och en mycket invecklad historia, vi kan dock förhålla oss till faktumet att vi har klyftor idag som vi inte haft sedan Välfärdsstatens tillkomst, om inte före. Vi har helt enkelt ett ojämlikt samhälle idag, på kommunal, regional och nationell nivå. Ett klassamhälle. Ett samhälle där barnen får det sämre än föräldrarna. Där vanliga medborgare och löntagare konstant känner press om nedskärningar, underbemanning, svajande socialförsäkringar och ständiga rapporter om hårda priorteringar inom t.e.x. kommunala nämnder. Samtidigt som vi bevisligen blir rikare, men detta överflöd hamnar i färre och färre händer.

Jag uppmanar därför alla att läsa de ovan länkade rapporterna noggrant för att få en bild om vilka som vinner och förlorar i dagens samhälle.

Hur har det här påverkat Holmsund då?

Om vi kan fastslå med hjälp från finansdepartement, IMF, OECD, SCB mfl att Sverige i 30 år utvecklats till ett av Europas mer utvecklade och tydliga klassamhällen. Vad kan vi då hitta för något kring Holmsunds specifikt?

Ja framförallt syns det i denna undersökning (”Rika områden blir rikare”) som DN tog fram 2013. Här kan vi notera ett helt ”blått” område över Holmsund 1991, men ett med djupare klassklyftor 2013. ”Andel med utländsk bakgrund” har jag ej markerat vid detta screenshot. Från ett område med i regel bara medianinkomster så har vi blivit ett samhälle med tydlig andel låginkomsttagare, men också utan någon egentlig överklass.

17021657_10154960911129774_3795557033809701215_n Vi kan konstatera att Holmsund också blivit ett klassamhälle på ett sådant sätt som det antagligen aldrig förut varit, då befolkningen under 1800- och 1900-talet framförallt dominerats av klassisk arbetarklass. Sedan 80-talet har dock närheten till Umeå stärkts vilket innebär och kommer fortsätta innebära att höginkomsttagare prioriterar att bo i Holmsund. Samtidigt har samhället i sig förändrats i grunden, och två industrier lagts ned. Samtidigt som vi också fått ett asylboende under nämnda period.

Man kan dock konstatera att centrala Holmsund är relativt fattigt men också att Holmsund också saknar riktiga höginkomsttagare. Det är dock, vad vi bör minnas, en fem år gammal undersökning och mycket händer i Umeå Kommun där huspriser och annat skenar iväg. Vi kan i alla fall konstatera att data finns ned till vårt samhälles nivå över inkomstskillnaderna. Detta leder självfallet till ett antal problem av sådan art som vi inte sett sedan 1900-talets början där inte minst den påtalande användningen av rusmedel och narkotika brukar belysas i de lokala debatterna. Det är så dessa 30 år manifesterar sig i verkligheten, i känslan av trygghet, och så vidare.

Umeå Kommun då?

För att sätta Kommunen i någon form av kontext så har Umeå de senaste 30 åren genomgått en enorm förändring och är idag på många sätt en framgångsrik kommun gällande inflyttning och byggande. För att ta del av hur detta påverkat kommunen kan vi ta och kolla in nationalekonomerna som pysslar med stadsplanering där företaget Vertikals nyligen släppte en artikel om ”New urban crisis” och jobbar mycket närstående Richard Florida, som i mycket hög grad påverkat svensk kommunalpolitik, och inte minst Umeå och utvecklingen mot s.k. ”kulturdriven tillväxt”. De fastslår, självkritisk, att just tre saker 1) en ojämn inkomstfördelning 2) en ojämn lönefördelning och 3) en ökad ekonomisk segregation tenderar att vara konsekvenser av en sådan tillväxtmodell. Ha dock kvar i huvudet att sådana strukturomställningar enkomt ej kan bära att folk blir fattigare eller rikare, dit kommer man inte utan att ta in svensk arbetsmarknad och löneutvecklingen överhuvudtaget. Men de tar fram intressant statistik som kan vara intressant.

Så hur har det gått för Umeå?

ginikommun

Genom denna mätning av gini-koefficienten av Sveriges alla kommuner kan vi fastslå några saker.
1) Umeå har relativ liten segregation i dag sett till andra städer av samma storlek. Umeå domineras av blandad bebyggelse i inkomsthänseende helt enkelt.
2) Umeå har stora inkomstskillnader (ETC Umeå har skrivit om detta i artikeln ”Inkomstskillnaderna lika stora i Umeå som i El Salvador”)
3) Umeå har liten inkomstfördelning, det vill säga få äger mycket
4) Dessa tre faktorer utgör s.k. New Urban Crisis (NUC) faktorn där Umeå raknas som plats 32 av Sveriges alla kommuner, alltså riskerar eller dras in i de problem som nationalekonomerna tilldelar sin egen tillväxtmodell. Helt enkelt för att en kommun ”ska lyckas” måste klassklyftor skapas.

Sverigelistor

Med detta kan vi alltså fastslå att Umeå också de senaste 30 åren förändrats betydligt. Här bör noteras flera saker. Jag tar till exempel inte upp ”kulturella klasskillnader” men om vi ser till en liknande ort som Holmsund, Nordmaling, så finns det både mindre klassklyftor, mer jämlikhet och mindre ”Kreativ klass” där än i Umeå – som tävlar med riktiga överklassområden i Stockholmsområdet. Gissningsvis hamnar Holmsund kring Nordmaling om en liknande graf över Umeå Kommuns olika kommundelscentrum och stadsdelar togs fram.

Det är ju en realitet vi som bor utanför Umeå också relaterar till rent populistiskt, ”att i Umeå håller man alltid på med kultur…”

 

nordmalingHär vill jag dock poängtera, igen, att klassamhället som kommit de senaste 30 åren inte bara beror på Umeå Kommuns (och ja, alla kommuners) strävan att ”lyckas” genom de modeller b.l.a. Richard Florida (tidigare..) förespråkat med kulturdriven tillväxt och stadsplanering som leder till eskalerande huspriser och gentrifiering. Klassamhällets tilltagande beror självklart också, och kanske huvudsakligen, på strukturförändringar inom vår förmåga till exportindustri, digitalisering,  anställningsformer, löneutveckling, fackföreningars minskade medlemsantal, kreditavregleringar, lagförändringar med mera. Men det är värt att stanna vid nationalekonomernas egna slutsats att för att en kommun ska ”lyckas” så behöver också klasskillnaderna öka. Därav försöker man således locka nya, köpstarka, höginkomsttagare till en stad. Det blir konkurrens mellan kommunerna om IT-tekniker på en global marknad och inte i samma utsträckning om t.e.x. lokala LO medlemmar (som bär upp en större skattebas ironisk nog..) vilket i sin tur driver upp huspriser som i sin tur gentrifierar samhällen. Här finns det egentligen bara en sak att göra, nämligen att ha en progressiv byggpolitik och stadsplanering som kan balansera höginkomsttagare och låginkomsttagare (vilket bekämpar segregation också) men framförallt, priserna.

Annars kan vi befinna oss i en sådant läge att socialdemokratiska kommuner som ”velat lyckas” helt enkelt byter ut sin demografi till grupper som i större utsträckning röstar borgerligt. Och att klassklyftorna generellt, och segregationen, tilltar ordentligt lokalt.

En sista historisk fundering

Sett till att Umeå utvecklats så radikalt som det gjort de senaste 30 åren, sedan universitets tillkomst, så kan man också dra analysen tillbaka till hur Umeå var just före universitetets tillkomst. Det var en liberal stad dominerad av framförallt militären, handlare och köpmän. Utanför Umeå fanns stora industricentrum som Holmsund-Obbola och Hörnefors och det var först efter 1974 års sammanslagning som Socialdemokraterna kunde ta makten i nybildade Umeå Kommun. Är det en ny version av gamla Umeå som nu växer fram? Den borgerliga staden som istället för militärer har konstnärer och istället för fabrikspatroner har storföretag och bygger köpcentrum istället för att vara ett regionalt centrum för handel? Där stora klasskillnader finns? Där kranskommunerna är i princip havet av relativt lika inkomster där Umeå – som Ö och koncept – sticker ut. I hela norrland sticker Umeå ut. Femkilometersstaden sticker ut.

Före 1974, och i synnerhet i protokoll och texter från 30- och 40- tal så manifesterar sig socialdemokratin just som en kraft som skall inta Umeå där de är ett litet minoritetsparti. Även borgerliga källor pratar om Umeå som ”omringat av röda”. Klassgeografin var glasklar. Vi arbetare utanför Umeå. Kommer det bildas nya rörelser eller är vi socialdemokrater fortfarande skarpa nog för att manifestera en sådan attityd idag? Att förvalta tanken att en sån här utveckling är inget vi tolererar? Eller. Ser vi början till en upprepning av historien? En ödets ironi att Socialdemokraterna puttas bort från makten av exakt samma process som en gång i tiden, gav dom den? Att skillnaderna tilltar och konflikten pereferi – centrum stärks till den grad att den blir av klasskaraktär?

Och vidare.

Det skulle vara lite av historiens ironi att ”Det röda Umeå”  som mytbildades när Universitetet skapades, möjligen för att studenter är självupptagna eller för att Röda Hörnefors inte riktigt passade in i storytellingen (och att det är kotym för vänsterungdomar att glömma arbetare…), också var startskottet för grundstommen för Det Borgerliga Umeå där Volvo läggs ned men italienska glassbaren med konstiga namn öppnar. Men det å sin sida, är precis såsom Richard Florida faktiskt hävdar att områden utvecklas och förädlas – gentrifieras.  Är det den processen vi sett? Och framförallt, vem är det som fått betala priset? Vilken roll har den vanliga LO medlemmen i detta? Vad har detta klassamhälle kostat och vad kommer det kosta i framtiden? Om nu klasskillnaderna dragit iväg, vars är de rikas skattepengar i kommunala kassa?

Slutord

Klart är det i alla fall att vi har ett klassamhälle. Det måste vi förhålla oss till. På jobbet. I kvarteren. I kommunen. I regionen. I landet.

När till och med OECD, IMF m.f.l. varnar för att dessa klyftor kan bidra till att ekonomin blir betydligt sämre och försätta oss i kris (IMFs varningar kring bostadspriserna t.e.x.) så är det dags att agera. Inte bara för att känslan av otrygghet ökar. Eller att folk får mer politikerförakt. Eller för att man får mindre i plånboken. Eller för att man känner att politik inte spelar roll. Eller för att det är dyrt att bo. Eller att man har otrygg anställning. Eller för att det är nedskärningar. Eller för att de rika blir rikare (de ser man ju knappt ändå..) Eller vad det nu kan vara.  Vi måste vara på det klara med att allt detta är relevanta anledningar, men att skenande klassklyftor hotar vårt system i sig själv. Allt hänger ihop.

Är man av åsikten av jämlikhet är en bra affär och bra för människor. Så är det dags att göra något.

Min förhoppning är att vi i arbetarrörelsen tar denna utveckling på yttersta allvar och från våra dagliga frågor vi möter, belyser dessa fakta. Sprid gärna länkade rapporter.

Bli först att kommentera

Skyltsöndagen – en uppvisning av föreningarna i Holmsund

Av , , Bli först att kommentera 0

Tack vare Lions insatser fick vi en strålande skyltsöndag. Det var en fröjd att gå över Himmelska Fridens Torg och man inte ens korsade marknadsstånd mest, utan våra föreningar. Holmsundsbornas egna organisationer. Det var scouter, sjöräddningen, kulturklubben, kulturföreningen Holmsund-Obbola och så Lions såklart. Fler fanns säkert på plats men de hann jag i sådant fall ej prata med. Sen fanns det såklart att äta också och det hela ramades in med körsång och hur lokala deltidsbrandmännen visade upp sin utrustning. Vilket levande och trevligt torg!

Efter att ha besökt torget begav jag mig ut över resten av skärgården. I Bagarstugan stod damerna och bakade för fulla muggar och bjöd på mjukbröd (vi fick med oss en påse hem också) samtidigt som lokalen hela tiden fylldes med nytt folk. I Obbola så badade Polar Bears för den goda saken i en isvak samtidigt som det var full rulle på Salteriet, som för dagen bjöd på glögg, samtidigt som folk kutade in och ut på fiskarmuseet. Bilarna stod en bra bit efter Obbolavägen.

Vidare tog sällskapet och gick över Gammgården (som hade öppet idag) och vidare till Obbola Folkets Hus som nu var fyllt med loppisbord, fiskdammar och fikaservering. Vid det laget var man såklart ganska slut men det var skönt att ta en billig fika för en tjuga typ för läsk och en korv. Som det ska vara. Inget dyrt wayneskaffe. Loppisen bjöd i övrigt också på en ekorre i modell gosedjur och lite julpynt för en billig peng. Skönt att loppiskulturen håller i sig här ute, året runt!

Så sammanfattningsvis blev det en heldag ute i skärgården helt enkelt. Och då hann vi inte ens med alla de här frisörställen och andra platser som för dagen hade öppet. Nere på Mäster Erik, där det nu också etablerats en dartklubb, så höll ju såklart fiket och tågmodellföreningen öppet. Men med småbarn så har man inte alla timmar i världen, tyvärr. Särskilt nya dartklubben hade varit intressant att besöka.

Samtidigt så har man såklart hamnat i ett stort antal samtal under dagen. Man lär känna nytt folk. Man hejar på grannar och bekanta. Folk lär känna varandra. Vi gjorde torget och samhället levande och sprudlande igen. Överallt var folk ute med hundar, barnvagnar för att ta del av vad som hände på byn. Det var hundratals människor i omlopp ute idag på våra gator. Precis som det ska vara. Precis som det också kan vara, ännu mer, under årets andra dagar.

Så, vilken ypperlig dag det varit för att stärka gemenskapen och glädjen. Tack till alla föreningar och småföretagare som idag visat upp sig och gjort allt detta. Betänk vilken styrka, vilken uppvisning i hur vanligt folk kan organisera sig, detta också har varit. Och tänk att det aldrig tar slut heller. Den nya Dartklubben till exempel, har gjort ett strålande arbete nere på Mäster Erik. Har man tid och intresse för sporten kan de hittas på Facebook.

Jag säger då det. Föreningslivet är på folkrörelsenivå i Holmsund och Obbola. Tyvärr är vi lite dåliga på att förstå det. Eller att begripa hur många föreningar det är och all energi de lägger ned inom sina områden. Men att gå på ”marknaden” där 9 av 10 aktörer är föreningar och inte företag. Det är en imponerande uppvisning år 2017 av en befolkning som vill vara med och påverka sin egna liv, fritidsintressen och lokalsamhällen. Det är ett sundhetstecken. Ett torg fullt med föreningar, och inte en enda reklampelare.

Det har också varit kul att se att föreningarna samarbetat. Att de lånar ut saker till varandra och gör det för den goda viljans skull. Och att kommunikationen blivit bättre, vilket gör att skyltsöndagen inte krockade med Julmarknaden (den 10:e är den, på storsjöskolan) . Det är precis det som smörjer ett sådant här maskineri. Det är precis det som i slutändan kommer vara garantin för ett öppet, levande och tryggt samhälle med hög halt av tillit och gemenskap.

P.s.: Vi Socialdemokrater i Holmsund stod såklart utanför coop och bjöd på glögg, kaffe och kakor. När jag svängde förbi de ansvariga för dagen så kunde de knappt prata med mig då det var full rulle och de b.l.a. spred ”Skärgårdssossen” som jag skriver i. Jag fick helt enkelt finna mig i att mina partivänner hade fullt upp och traskade vidare för dagen. Det kändes riktigt bra.

Bli först att kommentera

Vi måste se att något händer

Av , , Bli först att kommentera 0

Efter en heldag ute i en fin vinterdag där jag bland annat hade ett möte med Tord Renström från Centerpartiet om bland annat demokratiråd, pendeltågstrafik och historiska kuriositeter som en gammal kommunundersökning, som jag ser fram emot att ta del av, så är det mycket nedslående att läsa att bangården fortsätter ställer till med problem.

Den här gången har jag kontaktat Peter Vigren och Moa Brydsten i frågan för att få skolorna att få till en ordentlig information om farorna i att beträda denna arbetsplats.

Samtidigt så har vi fått flertalet löften under 2017 som nu kommer tillbaka. Inte minst om flytten av bangården och den gamla kampen för en säker järnvägsövergång mellan östra och västra Holmsund.

Exakt såna här tillbud aktualiserar varför just Kommunen, Trafikverket, Region Västerbotten och Regionkommunen (finansiärerna) bör hålla sitt löfte till oss i Holmsund och återigen inte spela bort oss i ett större politiskt spel.  Senaste gången detta skedde gick vi ihop flera föreningar för att tydligt markera vårt missnöje. Och att detta var bara en av flera vågor av missnöje, studiecirklar och politiskt arbete som skett i frågan i en hel generation. Det föranledde att vi fick till oss att en lösning är på väg. Såna här saker ökar givetvis otåligheten i att vi känner att någonting faktiskt händer.

Jag har fått till mig att arbetet kommer gå vidare under 2018 men jag kan tycka det är på plats att det presenteras en ordentlig tidslinje över hur arbetet kommer ske då just flytten av bangården inte bara säkerställer en säker passage utan också öppnar upp centrala Holmsund för mer bostäder och förtätning och ett levande centrum. En situation som i sig själv också kan ge oss pendeltågstrafik när vi växer som samhälle. Bangården hänger över samhället som en av nycklarna till vår framtid och det är, mycket, tyst när man ställer frågor om det hela. Då är det dags att presentera hur realistiskt det är att vi får se detta löst nästkommande verksamhetsår, såsom vi fått till oss. Att aktörerna kallar till öppet möte istället för vi politiska partier.

Lokalt, mellan oss politiska här ute. Oavsett parti. Är dock enigheten stor att detta måste lösas nu. Vi måste gå vidare.

Och det här ju inte heller enda stället där man känner att det borde ha lossnat nu. Skärgårdsstaden verkar märkbart tyst sedan lanseringen. Byggentrepenörerna fortsätter markera fortsatt missnöje över att saker tar väldigt lång tid. Att vara en av dem som verkligen tar plats i frågorna och ställa sig längst fram, med förtroendet på spel och med löften i handen, för att sen märka av att det blir alltmer tystare i frågorna – och tillbuden fortsätter ramla in – är ingen trevlig känsla. Det är precis därför vi behöver mer holmsundspolitiker och vårt forum där vi kan enas mellan politik och civilsamhälle för Holmsunds bästa. Men framförallt behöver vi handling före ord. Och information.

Tack vare teknisk strul kunde jag dock inte samtala med Liberalernas företrädare idag. Vi bor dock nära varandra så jag hoppas vi ses i veckan. Men vad jag kan rapportera från mötet med Centerpartiet är dock att de är intresserade att delta i det kommande forumet. Även kyrkan och kulturföreningen är med på båten. I det lokala, i Holmsundsfrågorna, så står vi och (C) varandra hyfsat nära och det var ett kreativt samtal idag med god ton som var fyllt med visioner över hur vi kan samverka för Holmsunds bästa och där vi också diskuterade lite hur det sett ut under åren – (S) och (C) drev ju bland annat frågan om Holmsund som egen kommun tillsammans förr i tiden. Men framförallt var det ett samtal där vi vågade diskutera om hur centrum kanske ser ut om 20-30 år, vars en pendeltågsstation kan tänkas vara och hur vi kan bygga tillbaka medborgarnas påverkan och tilltro på politiken och hur holmsundsborna ser på politik rent generellt. Det sagt, så är vi såklart på riksplanet helt olika partier. Men det känns bra att vi, i Holmsund, nu har en öppen dialog med varandra om det som är väsentligt att samtal om i vardagen, det som faktiskt enar oss. Så får vi ta bråken om ”fri företagsamhet” kontra kollektivavtal och ekonomisk trygghet och skattesatser på andra arenor.

Så det rör i alla fall på sig, det kommande demokratiforumet.

Nu är det bara de beslut som rör sig på högre planhalvor som måste börja synas också.

Bli först att kommentera