Finland 100 år!

Av , , Bli först att kommentera 0

I år är det inte bara 100 år sedan den första kommunala ordningen skapades i Holmsund, eller för den delen 100 år sedan socialdemokratiska partiet bildades i samhället. Det är också Finlands 100 års jubileum och detta bör ägnas några väl valda rader om.

Redan på den första kartan över Skandinavien, Magna Charta, så visas en febril verksamhet över kvarken med handel. Och arkeologiska fynd gör det uppenbart att långt före de formella statsbildningarna så har vi vid kvarken haft en stor nytta av varandra. Redan före Holmsunds formella bildande på 1800-talet förekommer många källor om hur finländska handelsfarande kom över kvarken för att bedriva handel i det som nu är Djupvik, eller ja under 800 år var det ju dessutom också svenska medborgare boendes i samma periferi som oss själva.

Det går alltså att påstå utan att skämmas att vi här haft antagligen mer kontakt med våra finska grannar i Österbotten än med svenska statsmakten under flera århundranden, helt enkelt för att vatten var dåtidens E4a. Idag karakteriseras ju detta som tydligast att Wasa fortfarande är närmaste grannstaden till Umeå – ett faktum vi inte talar om allt för mycket. Relationen mellan Finland och Sverige är utöver det unik och våra kulturer är i princip identiska, inte ens den ryska överhögheten kunde t.e.x. ta bort svensk lag. Förfinskningen skedde mycket senare av finska nationalister. Förutom handel och alla dessa likheter har således också befolkningen flyttat fram och tillbaka över kvarken i omgångar och finska migrationen till Sverige, ofta på grund av missväxt och svält, har påverkat vår demografi otaliga århundranden. Finländare förblir vår största, och numera minst omtalade, invandrargrupp.

Detta nära släktskap har självklart också efterlämnat liknande öden och ömsesidig gemenskap i dåliga tider. Finska migrationen kom allt för ofta på grund av en bakomliggande fara, ryska krigsmakten. Således har finländarna ofta anlänt till våra stränder med varningar om vad som komma skall. I synnerhet under 1700-talet var krigsmigrationen stor till vårt område, men detta var också en tid när Holmsund och Obbola i omgångar också drabbades av krig – med oftast oss som förlorare. Ändock försökte vi hålla ryssen stången utanför Holmen med två kanonskepp (de satte vi eld på själva och övergav) och år 1809, efter att finska trupperna flytt över isen för att vila i Umeå, var Obbola en krigsskådeplats mot de invaderande ryska trupperna som gått över kvarken på isen . Det var Savolax jägarbataljon som uppehöll dem, finska elittrupper, i ett dygn innan Umeå intogs.  Trupper varav flera senare också skulle stanna i Västerbotten efter kriget och det historiska avtackandet i Umeå av Von Döbeln I Holmsund besattes bland annat omberget av rysk trupp, som kvarglömdes och senare blev tjenis med holmsundsborna. Öar utanför Holmsund, som  Holmön, har under dessa århundraden också ockuperats och invaderats av rysk trupp i omgångar. Framför den ryska truppen kom alltid våra finska grannar flyendes över isen, och inte sällan också militärförbanden för att vila. Detta om något har påverkat västerbottens kustland till den grad att vi är många med sisublod i ådrorna än idag.

Senaste exemplet av denna solidaritet är självklart symptomatiskt och berör alla händelserna vid andra världskriget, och då i synnerhet Kvarkentrafiken, då Holmsund var tunnelplatsen för förnödenheter till den finska civilbefolkningen och senare skulle det visa sig, krigsmakten. Idag är denna solidaritetshandling mer eller mindre bortglömd. Men den vaksamme kan notera en avtäckt minnessten nere vid Turistbyrån. Det var därifrån konvojerna begav sig över isen, hotade av ryskt flyg, för att hjälpa våra finska kamrater. Från kriget anlände också många krigsbarn, en av dem min farmor, som Holmsund öppenhjärtligt tog emot och hjälpte. Idag finns det en minnesplankett för detta solidaritska stordåd inne på färjeterminalen, tyvärr bortglömt för de flesta. Utan blankett eller minnessten står dock de många flyktingar från finska inbördeskriget som också togs hand om kustbor och här i Holmsund när de flydde över Holmön i den djupt tragiska process som till sist ledde till deras statsbildning och frihet från rysk överhöghet.

Dessa händelser formar givetvis ett brödraskap och som kustbo är det lika naturligt att möta finska båtar som svenska i gästhamnarna. Österbotten å sin sida, är lite mer svenskt, precis som vi är lite mer finskt  – än våra värdnationer.  Och av många Holmsunds och Obbolabor är det många av oss med finskt påbrå, även om vi glömt språket med generationerna.

Idag, i globaliseringens tidevarv, så behöver man inte gå längre än till Kajutan lunchtid för att se att fortfarande idag är trafiken mellan Holmsund och Wasa livaktig, där så många av oss åkt under 80- och 90-talet, med många finska  jobbare som käkar sin lunch där före de rör sig vidare till sina arbetsplatser. Således hör våra öden ihop och kommer fortsätta göra det. Att få fler finländare att stanna till i Holmsund för att handla och besöka oss är en fortsatt prioriterad sak att ha med sig. Även om vi idag har många bakslag, som förlusten av Ljumviken Camping, som försvårar det finska intresset i vårt samhälle – så bör vår ambition vara klar – självfallet bör vi vårda relationen med vännerna på andra sidan kvarken. Om det nu blir så att det djupt rasistiska sannfinländarna förbjuder vård till svensktalande medborgare i Finland, skall vi självklart, öppna dörrar för dem som vi alltid gjort. Och självfallet skall vi fortsatt vårda relationerna och utbytet mellan varandra och ha förhoppningen att färjetrafiken blir billig och populär igen – då den format vårt samhälle så mycket. Den där bron däremot, det lär ta sin lilla tid.

Så slutligen kan man idag bara gratulera dem till sina 100 år som självständig stat med ett Kippis! Holmsund är glad för sina finska grannar och vår gemensamma historia!

Bli först att kommentera

Det är inte de ”kreativa” jobben som spelar roll

Av , , Bli först att kommentera 0

Den senaste tiden har det uppmärksammats att Umeå skapat många nya, kreativa, arbeten – helt i linje – med den bild Umeå vill ha som ungdomlig, kulturell, stad. Må så vara, att några jobb skapats, men ställt mot de arbeten som faktiskt skapas i Kommunen så är kultursektorn en liten del i Umeå Kommuns ekonomi. Kultursektorn som helhet skapar inte lika mycket arbeten ens med de som arbetar med lager och transport (2638 arbeten i Kultur, 2911 arbeten i transport och magasinering).  I bakgrunden kring denna hype, och varför man lyfter fram just kulturen,  så spökar såklart den numera mer eller mindre utskrattade Rickard Floridas teser om den ”kreativa klassen” och det mervärde en sådan stadsplanering innebär. Kulturdriven tillväxt. Att Florida själv idag tar avstånd från sina analyser spelar mindre roll för kommunsverige där denna mytomspunna synergi med ”kreativa klassen” jagas som den heliga graalen i takt med att kulturhusen slår upp som svampar i jorden, där varje stad ska bräcka den andre, och den välmenande sociala progressiviteten lanseras med kommunslogans och offentligt omhuldande av näringslivet. För oss lite mer ärrade kan man notera att aldrig förr har den (av allmänheten sedda) subkulturella, ofarliga, delen av vänsterrörelsens omhuldats så officiellt som idag. Gårdagens farliga punkare, nutidens entrepenörer (hoppas kommunekonomerna på i alla fall) Givetvis, för att den gruppen oftast är avantagardet som skall spränga fram dessa it-miljonärer och kreativa hipsterföretagen i Flordias testamente.Oavsett nu vad denna grupp själv tycker om saken, så är det så ekonomerna beräknar dem.

Men i realiteten så är det som det tenderar att vara. Den del som vuxit mest i Umeå är vanlig arbetarklass. SCBs arbetsmarknadsstatstik från åren 2008-2015 här är tydlig: Och ett tack ska riktas till Arne Müller som tagit fram detta.
- Det har tillkommit 2000 jobb inom vård och omsorg
- Det har tillkommit drygt 1000 nya byggnadsarbetare
- Utbildningssektorn, lärare och annat, har ökat med drygt 1000 anställda

Och det här är ju faktiskt helt strålande siffror, inte minst skapar byggande ekonomi och arbeten.

Jämförelsevis här är således t.e.x. att 317 jobb tillkommit inom Information och Kommunikation och inom kulturella och personliga tjänster 247 arbeten.

Likväl så avspelgar sig detta såklart i de största arbetsgivarna. Landstinget, Norra Skogsägarna, Norrmejerier och Coop Nord.

Varför spelar det här roll då? Ja det är ju inte för att jag hatar kultur precis, tvärtom. Däremot så spelar det här roll i hur man planerar en kommunekonomi. Umeå har redan ett prekärt läge med en skattebas till stora delar utgjord av studenter och det är de vanliga ”LO jobben” som faktiskt drar in pengar till välfärden. Därför skall man också planera för sådana arbeten och investera just för att stärka ”knegarjobben” – och det är precis med denna bakgrund vi i Holmsunds S bland annat vill se mer industriell mark i Kommunen så vi inte missat, som med Northvolt, arbetstillfällen och i slutändan välfärd. Rika kulturarbetare är dessutom en av de grupper som har det bäst förspänt idag och har globala stadsnätverket att vräka och välja mellan, desto bättre att vår ekonomi bygger på uttalande viljan att göra jobb för vanligt folk. För låt oss vara ärliga. ”Den kreativa klassen”, de som skapar pengar inom kultursektorn och kan sätta igång den önskade synergieffekten, kommer aldrig vara en stor grupp. Det är en liten, kräsen, grupp. Arbetarklassen kommer fortsättningsvis vara grunden i all kommunal ekonomi.

Kutluren då? Ja den kommer fortsätta frodas och leva som den alltid gjort även här på lokal nivå tack vare en redig kulturpolitik som stödjer föreningarna. För det behövs dock knappast Floridas teser. Där räcker det gott med Wigforss.

Bli först att kommentera

Några ytterligare perspektiv på tryggheten i Holmsund – och vad man kan göra

Av , , 1 kommentar 5

Diskussionen om tryggheten i Holmsund har ökat märkbart på senaste tiden, med en eskalation i en ny  grupp på facebook som heter ”verkligheten i Holmsund och Obbola” som, uttryckligen, hanterar frågan. Den vana internetdebattören känner igen kontexten kring ”verklighetsgrupper” och det klimat som brukar råda där i. Det sagt skall man självfallet ta folks oro på allvar och gå till botten med olika uppgifter och kritiskt granska de uppkomna debatterna i en sådan grupp men att många också just på grund av detta ”verklighetssökeri” drar sig för att delta, eller är djupt kritiska mot uppgifterna där i, får man också respektera.  Den politiska cynikern skulle kalla det Sverigedemokraternas valplattform i Holmsund 2018. Själv tenderar jag att påpeka att alla lokala diskussioner skall medborgarna delta i och debattera, inte minst, för att rensa bort det som är strunt, lögn eller snyggt paketerad politiska propaganda (min egen är ju helt öppen i jämförelse). Jag går efter devisen ”ingen rök utan eld” och försöker få ett ärligt grepp i det här.

I gruppen florerar en berättelse om att Holmsund mer eller mindre är ett laglöst land som polisen medvetet struntar i och att gäng härjar fritt i samhället. Lösningen på detta har varit allt från att lokala starke män ska erbjuda beskydd (och åker nattbussar) till att ett allmänt ”rabble rabble rabble” om ”ansvar” och ”vem ska göra något” i South Park style till prat om medborgargarden, samtidigt som yrkesmän inom b.l.a. poliskåren får höra att de har som uppgift att ljuga i sin profession när de helt korrekt påpekar att de måste göra jobbiga prioriteringar ibland. Några grova angrepp av rasistisk karaktär ska också förekommit.Hedersvärt är dock att vissa också erkänt detta och tagit avstånd från sina uttalanden.

Nivån har helt enkelt varit, blandad.  I bakgrunden finns den mer eller mindre uttalade konflikten mellan svenska ungdomarna på byn och de invandrade ungdomarna på Mäster Erik som blossat upp de senaste året och som jag tror få förutom ungdomarna själva förstår kärnan i. Det verkar inte förhindra vuxenvärlden att vilt gissa vad som faktiskt sker. Bland annat har det slagits på bussar och det mest återkommande är rapporter om att svenska tjejer utsätts för olika sorters kränkningar. Vilket självfallet är ytterst grovt och skall leda till rättsliga åtgärder. En bil ska också ha jagats.  Självfallet ökar riskerna i denna konflikt markant då skolorna har stängt och ungdomarna får ökad tillgång på alkohol och uttråkning. Man kan säga att scenariot och manuset är skrivet för att den här konflikten faktiskt ska pågå och eskalera. Samtidigt sprids en historia om att anmäla till polisen inte spelar roll, vilket är trams, men skapar idéer om att ta lagen i egna händer i Holmsund. Symptomatiskt i det här är såklart också att vi knappast kommer få läsa om svenska övergrepp på hemmafester på facebook eller när polisen faktiskt gör sitt jobb. Där är diskussionen snarare att man skall kameraövervaka bruna personer på torget istället. Hela scenariot känns alltså riggat där varje roll tas på största allvar av de inblandade. Få vågar tänka på lösningar, utan alla dansar med i eländighetstangon. Jag som har bott i bergsjön, biskopsgården, tensta, hässelby och skarpnäck i mina resor tar mig för pannan när folk pratar ”gäng” i Holmsund!

Någon vidare dialog mellan grupperna/kombatanterna verkar ej pågå heller. Vuxenvärlden däremot har ju tillgång till språkcaféet och andra sätt att kunna reda ut det här med seder och bruk och bråk som varit men jag är ytterst osäker att ungdomarna ses på något organiserat sätt för att reda ut vad det här bråket handlar om och oförätterna. Och jag tror inte heller så många vuxna inte intresserar sig heller för att snacka med de nyanlända heller för den delen. Trots det stora uppsvinget av enorm solidaritet Holmsund visade 2013-2015. Vi börjar således få det första ”segregerade” området i Kommunen – industrigatan. Och det skapas av medborgarnas ovilja att prata med varandra, inget annat. Och jag tror inte alla är speciellt missnöjda med det, ett sånt område skapar ju många röster för vissa.

Samtidigt när jag ser dessa ungdomar och hör allt det här så noterar jag en väldigt tydlig likhet med gamla sockenslagsmål helt enkelt. Hade det inte varit invandrare hade det varit sandviksbor, obbolabor eller tegare på 70 och 80-talet, eller ja bara för några år sedan var det ju stort rallarslagsmål mellan svenska ungdomar för den delen. Själv minns man slagsmål på skolgårdarna som handlade just om det här, unga män som ska i ära slåss över kvinnans värde och dygd – de unga tjejerna själva verkar märkbart tysta –  men då var det inte så mycket snack om det. Som snubbe var det enklare att slåss och bete sig förr. Vi ska nog vara tacksamma således att vi tar sexuella trakasserier mer på allvar idag och acceptansen för våld, generellt, minskat. Här får vi dock minnas, att detta är unikt för i princip Svenskar, i resten av världen är patriarkatet fortfarande allsmäktigt rådande – således står vi inför den ironiska sitautionen att invandrarna mångt och mycket beter sig som män på svenskt 70-tal.

Jag som är i kontakt sporadiskt med de grupper som har med dessa invandrare att göra kan dock meddela att man gör vad man kan för att seder och bruk, lagar – denna utveckling vi har i landet – skall förstås och följas och integrationen ske på smidigast möjligast sätt. Men de behöver såklart också mer resurser, inte minst från holmsundsbor själva. De, röda korset, individuell människohjälp mfl behöver samarbeta med lokala grupper och föräldrar här i Holmsund så vi tillsammans kan reda ut vad som händer och förhindra att brott sker, anmäla till polisen och så vidare. De behöver helt enkelt hjälp men verkar mötas av bristande engagemang. Får de vittnesuppgifter om folk som bråkar kan de också konfrontera dessa personligen då de har större förtroende i gruppen. Slutligen kommer såklart närmare samarbete med dem, och andra grupper nära invandrarna, leda till att man lär känna en och annan av dem som är redigt bra folk också. Flera av de som kom före 2015 bor idag i Holmsund och betalar skatt och jobbar hårt för den delen för att de trivs i vårt samhälle. Det ska vi vara stolta över.

Samtidigt finns det såklart brottslingar bland invandrare och tiggare också för den delen. Den gubbe som gripits i veckan för sexuella trakasserier utanför konsum har talespersoner för hjälporganisationer för tiggarna erkänt för mig är ett jävla problem. De har själva fått avhysa honom för just sådana saker. Sådant ska vi inte sticka under stol med. Men brottslingar ska dömas och in i fängelse, inte lynchas. I just det här fallet så är det ju hem till Rumänien som gäller.

Hursomhelst så finns det ju trots allt ett helt batteri med, positiva, saker man kan göra i en sån här situation. Att sitta på internet och ryckas med i detta färdigskrivna manus av de som tror att samhället står inför armageddon leder faktiskt inte till någonting positivt.  Är man genuint intresserad av att få samhället mer tryggt så måste man också agera därefter.  Så ur detta moln av haddocksvordomar online har Brottsförebyggande Rådet i Obbola och Holmsund tacksamt nu visat sig och meddelat att de i många år försökt få äldre intresserade av tryggheten i samhället och har ett helt batteri med åtgärder med sig. Men att det varit, ytterst, svårt att få folk intresserade. Man får hoppas senaste tidens oro leder till att folk faktiskt organiserar sig där. Precis som i fallet med de föreningar som står nära invandrarna och följaktligen kan göra mest också för att påverka dem. Men de behöver således också kontakter och hjälp från fler medborgare i samhället.

Vidare har jag själv lagt förslaget, då jag inte ens kände till BRÅ-s verksamhet här ute att man helt enkelt bör införa ett ungdoms/trygghetsråd i Holmsund bestående av Socialtjänsten, Polisen, Fältverksamheten, Migrationsverket, Skolorna, Ungdomsgårdarna. Ett råd som kan agera preventivt mot brott och bygga förtroende på byn med ungdomar som kan vara på glid eller på andra sätt hamna i problem. I det här fallet kommer jag nu vända mig till Umeå Kommun för att få till stånd ett möte med det syftet, och som behandlar trygghet i Holmsund, generellt. Till detta så finns såklart ännu mer saker man kan göra: Föräldrar på byn, anmäla trasiga lampor, sträva efter säkrare vägsäkerhet, arrangera nyktra arrangemang på helgerna, arrangera feministiskt självförsvar, engagera er i idrotts och föreningslivet m.m. som stärker tryggheten och gemenskapen i samhället. Poängen är dock – att man gör något!

Slutligen så vill jag påpeka följande. Det här är inte ”politikernas” fel. För det första har Umeå Kommun avskaffat alla holmsunds- och obbolapolitiker sedan 2014, således har vi inga lokalpolitiker längre som kan göra specifika insatser för Holmsund, som har det som förtroendeuppdrag och uppgift. På samma sätt som vi inte längre har en tjänstemannakår som ska arbeta med vårt samhälle uttryckligen, Åke Sixtensson var mig veterligen sista kommunchefen i Holmsund. Alla de har gått i pension. ”Markkännedomen” för Holmsund ”hittar” ni i Stadshuset numer.  Dessa strukturer var det första som las ned helt enkelt, kommundelsnämnden. Vi har partipolitiskt aktiva i olika partier, men bara ett part representerat lokalt, Socialdemokraterna. Där jag är ordförande.

Således har mycket, mycket, hänt i Holmsund sedan Umeå Kommun övertog styret. Denna tendens till centralism gäller således inte bara polisen, som inte längre finns lokalt, utan vi har sett liknande konflikter hos brandmännen och i hemtjänsten. Och i takt med att Umeå centrum förtätas och växer kommer vi få minskade resurser här ute – vår proportion för kommunen sjunker helt enkelt. För polisens del gäller inte detta i liten utsträckning att de många nya krogarna i city slukar resurser i jämförelse med kommundelarna. Således är det här inte en strid om olika kulturer eller svenskar mot invandrare, det här är först och främst en strid för Holmsund och rätten till service och trygghet, till närpolis och politiskt inflytande. Till brandkår, bank, apotek, hemtjänst. Med sådant inflytande, hade dagens situation knappast fått eskalera som den gjort nu. För då hade vi haft polis på plats, precis som förr när de kom till skolan och tog bråkmakarna i örat när de slagits på byn. Och precis som förr, väl kände till alla ungdomar på byn och visste vad som skedde. Lämnas en ort utan polis ett längre tag, i synnerhet om den växer och har många unga, så händer grejer. Det torde stå alla klart. Således är vårt samhälle viktigt att vårda och ha inflytande i.

I detta ärende, närdemokrati, ställer vi kommunledningen mot väggen på Septembers arbetarkommunen. Det är också vår förhoppning att genom att bygga i Holmsund så stärker vi behoven och således kraven på just saker som närpolis. För egen del, så befinner vi oss alltså långt gången i en offensiv just för att ta bort dessa problem genom att skapa arbeten och bostäder, skattemedel som ska gå till närpolis. Men vi är ju inte ensamma. Som sagt står allt från BRÅ till föreningarna redo för alla som vill engagera sig långsiktigt och med riktiga verktyg i händerna.

Och således är det många som arbetar för tryggheten i Holmsund, men som inte pratar med varandra. Och som inte syns tillräckligt bra. För den som vill förändra på saker, finns det således många bra alternativ. Inte bara politiska. Det kan vara så enkelt som att engagera sig i skärgårdscampen eller kampsportsföreningen eller bjuder på korv på torget. Det bästa vore såklart om alla vi pratade med varandra och byggde samhället tillsammans. Det sämsta, är däremot är att sitta och vara förbannad online. Alla instanser säger samma sak: Det är bristande intresse som är problemet. Samtidigt sjuder en aktivitet som pratar om medborgargarden. Det verkar då inte råda brist på känslor, men kanske på vetskapen i hur man organiserar saker för ett bättre samhälle kan jag tänka då. Där är hålet som måste täckas igen om vi ska få Holmsund tryggt igen. Engagera er. Organisationerna står redo. Verktygslådan står på golvet. Gör något. Gör allt förutom att bara sitta online och hetsa upp er. För att skriva om Joe Hill. Oroa er inte – Organisera er! För helvete, vill ni veta vad som händer bland invandrarna, gå och prata med dem! I synnerhet deras äldre bör få veta vad ungdomarna håller på med!

Förövrigt så löser vi det här med mopedisterna med att vi gör en motorgård på Sandviks industriområde och rustar upp rallybanan där ute samt ger en bit väg till dem där ute de kan busköra på. Men återigen – det kräver att ni som vill ha en motorgård – engagerar er i frågan. Då kommer resten av oss, föreningar, politiskt aktiva och andra medborgare stå bakom er. Men det krävs att man lämnar tangentbodet, och bygger föreningarna.

Prio nu för egen del är att få Umeå Kommun, inte bara (S), att arrangera ett öppet möte om trygghet och hur vi får ett råd mellan olika instanser här ute.Ett trygghets/ungdomsråd. Nu får det räcka med amatörlösningarna. Kommunen måste visa ansvar även för kommundelarna.Sån här cirkus kan vi inte ha.

 

1 kommentar

AP i Holmsund, positivt i sig men ganska förbryllande

Av , , 1 kommentar 0

På Torsdag kommer Arbetarpartiet arrangera en frågestund på Himmelska fridens torg. Det är nog första gången på åtminstone tre år något annat parti har visat sig i Holmsund. Ser man på hur folk röstade då så har också AP vuxit i Holmsund vilket inte heller är speciellt förvånande då APs karaktär de senaste åren gått från ultravänsterparti med samma fokusfrågor som Vänsterpartiet som slänger sig med enkla lösningar mer tillbaka till sina rötter som missnöjda sossar. De blev ju en gång i tiden förvisade just från Socialdemokraterna och inte från partierna längre ut i vänstermyllan. Jag tycker det märks, möjligen är bildningen likartad. I ärlighetens namn så delar ju även många medlemmar i socialdemokraterna några av APs politiska poänger; som mer industriell mark och mindre skrytbyggen i centrum och stark välfärd. Alltså, ironiskt nog ungefär samma frågor som vi i S-föreningen. De senare åren har de också börjat verka mer som en seriös opposition till (S) vilket också märks i kommunpolitiken och noterats av förtroendevalda socialdemokrater även om många minns att AP satt upp socialdemokrater längst upp på sina egna listor för några år sedan.

Däremot förstår jag mig inte riktigt på varför de har ett behov att vara ett eget parti som dessutom saknar mångt och mycket representation i kommunpolitiken trots några mandat i fullmäktige. Den politik de vill föra delas ju som sagt redan av många socialdemokrater och drivs också av olika intressen inom socialdemokratin för att få till stånd olika förändringar, inte minst LO-facken och s-föreningar i typiska arbetarklassområden. Den budget som nu tagits fram som sätter stopp på bygghysterin i centrala Umeå är ju en tydlig sådan omprioritering som Socialdemokraterna gjort efter att ha lyssnat på sina medlemmar. Följaktligen blir det en ganska konstig känsla att diskutera med arbetarpartister, som envisas med att vara något form av nytt sosseparti, samtidigt som många av medlemmarna på gräsrotsnivå här i S i Holmsund redan delar åsikter i flera olika fall kring den kommunala politiken. Det blir ungefär som att snacka med en S-förening som inte finns. Det är väl ungefär känslan. Varför förändra socialdemokratin, som verkar uppta APs främsta fokus, med ett parti utifrån. Någon representation i Arbetarkommunen kan vi ju knappast tala om. Några etablerade kontakter med de större fackföreningarna, tankesmedjorna eller progressiva nätverken inom S som driver på dessa frågor stenhårt internt, kan vi inte heller tala om. Där finns inte nätverk som 6F där jag själv är aktiv i som outtröttligt delvis är det mest stridbara fackliga samarbetet i landet, och lika outröttligt producerar ideologi i form av rapporter, kampanjer och bildningsarbete. Några större resurser,  i tal om pengar, kan vi inte heller tala om. Det är som att säga att man ska fixa huset, men lämna verktygslådan i garaget. Men det kanske funkar att stå utanför och vara arg, jag vet inte, men jag tenderar att vilja kolla folk i ögonen när jag är förbannad på någon – och inte stå ute i rabatten och glo in genom fönstret.

Sedan har de ju en mycket anmärkningsvärt historiskt bagage bakom sig som de medvetet vänt sig ifrån de senaste sju-åtta åren, bland vänsterns många små mikropartier som skapades på 70-talet, vilket såklart också påverkar förtroendenivån. Men det känns mer och mer som de dragit de historiska och materiella slutsatserna att hela den svängen inte var mycket mer värd än studentrevolten under samma period, alltså ingenting, och därför närmat sig den klassiska socialdemokratin för att spela roll igen. Ungefär som vänsterpartiet också gör mer och mer, dock med basen fortfarande kvar just kring -68 vänsterns misslyckanden och därför snurrar runt i någon evig cirkel av konstiga resonemang som för evigt gör dem ointressanta för stora delar av LO kollektivet.

Det var ju 100 år sedan de började dra från socialdemokratin, att några vänder tillbaka, om än sent kanske man ska vara ödmjuk inför. Det var ju just här i Holmsund 1923 som Socialdemokratiska Vänsterpartiet (SSV) och Socialdemokratiska Arbetarpartiet (SAP) enades igen.

Däremot är ju AP som fenomen, ett lokalt socialdemokratisk parti i opposition mot socialdemokraterna, inga nyheter alls. De har funnits i modern tappning sedan 90-talet och bara förra månaden bildades ett till sosseparti utanför Skellefteå – där de uttryckligen har ”gamla socialdemokratin” som ideologisk grund. Skulle vara intressant att prata med någon partivän i Skellefte om den saken.. Sådan utveckling ska man självklart lyssna in på och försöka förstå, och inte minst försöka få andra inom socialdemokraterna att förstå, är en tydlig varningssignal. Att AP, som just kommer från denna 90-tals våg med sjukhuspartier och annat, fortfarande är kvar och inte ”uppätna” av de Socialdemokratiska Arbetareparti som en gång i tiden hade alla dessa rörelser under samma paraply får vi faktiskt ta till oss som vårt eget misslyckande. Och göra ansats i att få tillbaka dem i leden. Precis som vi också måste lyssna in, förstå och ta intryck av de mer utomparlamentariska välfärdsrörelserna som mer eller mindre bara gått till biblioteket och kopierat upp hur arbetarrörelsen gjorde och i alla stora avseenden delar vår politik också för den delen.

Här om någonstans är det således viktigt för oss inom Socialdemokraterna att påpeka att vi visst kan påverka politiken i demokratisk ordning och att s-föreningar och Arbetarkommunen, inte minst, spelar roll. Med demokratiska vägar att påverka partiet hade knappast alla dessa småpartier ploppat upp över hela norrländska kartan så fort någon Primesosse i Stockholm tagit något beslut. I kontexten att man i resten i Sverige förhåller sig till SD och vi i Norr förhåller oss till olika missnöjda sossepartier är ju dock tacksamt och dessutom roligt eftersom det stärker den ideologiska och ekonomiska debatten, men det är också följden av att vi traditionellt var den geografiskt ”radikala” delen av Socialdemokratin. Då bygger man en sådan miljö. Frågan är om vi gör det idag?  Så vi ska inte vara kaxiga eller ta vårt eget partis överlevnad för given, många, inklusive mig själv likväl som LO som helhet är knappast nöjda och glada över de senaste 30 åren – vilket i sig är förklaringen till just det jag pratar om. En socialdemokrati som säger en sak men gör en annan, får aldrig förtroende. Likadant är det med en socialdemokrati som inte lyssnar på sina medlemmar eller folkrörelserna. Sverige har blivit det land i OECD där klassklyftorna ökat mest de senaste 30 åren, och vi har suttit vid makten. Det ska vi vara medvetna om, vi mer traditionella socialdemokrater kommer i alla fall göra vårt för att påminna om detta.

Vänsterpartiet å sin sida fortsätter ju dock leva lite i sin egen värld, vilket är karaktäristiskt just av denna studentvänster som dominerar delar av kommunen. Men det är en helt annan femma. De är lika osynliga som borgarna här ute.

Hursomhelst så är det intressant med ett till parti här ute som vågar visa sig. Och ganska karaktäristiskt att det är sura sossar i princip. Jag hoppas flera av S-medlemmarna går dit och säger det uppenbara ”det där är väl inga konstigheter, de där frågorna hanterar vi ju redan” och pekar på de uppenbara vinster vi i Holmsunds Socialdemokrater drivit igenom och driver i kommunen. Jag tror AP kommer finna att vakuumet för deras politik, att t.e.x. bråka om mer industriell mark, är ytterst litet och att många kanske måhända håller med dem i sakfrågor, men förstår att det här hanteras redan av oss i S. Själv så kommer jag dock åka till Norrbotten i veckan och det är oklart hurvida jag är kvar här i Holmsund på Torsdag.

Men lite semester ska man väl ändå få som småbarnsfar.

1 kommentar

Avsätt mer mark för industriell produktion

Av , , Bli först att kommentera 1

Som Hans Lindberg tar upp i sitt senaste blogginlägg så har NorthVolt nu gått vidare i sin process och kommer välja mellan att etablera sig i Västerås eller i Skellefteå.

Holmsund var på kartan när en eventuell etablering i Umeå Kommun var på tal, men då Umeå Kommun ej avsatt tillräckligt med industriell mark så rymdes helt enkelt inte fabriken. Vilket såklart påverkar arbetstillfällen, skatter och t.e.x. Umeå Uthamns (Kvarken Ports, Holmsundshamnen..etc) verksamhet. Framförallt avslöjades det hur pass lite mark som faktiskt är avsedd för modern industri till den s.k. ”gröna industrin” som är avsatt i kommunen. Företaget i sig har en tämligen lysande framtid för sig i och med den tekniska utvecklingen, inte minst inom transportsektorn. Sammantaget var det här alltså en mycket stark varningssignal till Umeå Kommun att man inte får eller kan glömma bort de delar i kommunen som är industriella och berör exportindustrin.

I sken av detta har Holmsunds S-förening lyft i den interna debatten dessa behov och överlämnat b.l.a. följande skrivelse till den grupp som bearbetar kommande Kommunala Handlingsprogrammet 2019-2022 för Socialdemokraterna.

Vi skall också sträva efter att behålla den tunga industrin vi har och se till så det finns mark över till framtida industriella investeringar i de delar av kommunen som präglas av industriell produktion och exportindustri. Inte minst skall vi försöka locka industriproduktion som främjar den s.k. ”gröna industrin”. Detta innebär också att utveckla infrastruktur och Umeå Uthamn.

Med denna skrivelse pekar vi också på behovet att utveckla och stärka transporterna på järnväg.

Det är mycket trist idag att denna debatt annars förs av främst och högljuddast av Arbetarpartiet (AP) i Kommunen när detta är klassisk socialdemokratisk politik. Självfallet kommer dock vi i Holmsunds Socialdemokrater främja den industriella utvecklingen och då i synnerhet den som är grön och har framtiden för sig. Helt enkelt för att Holmsund aldrig ska bli ett rostbälte och vi vill behålla vår roll både som infrastrukturell nod men också som producent av exportvaror.

Bli först att kommentera

Trygghetsskapande

Av , , Bli först att kommentera 1

Diskussionerna om tryggheten i Holmsund har ökat de senaste åren efter incidenter på kollektivtrafiken men även efter b.l.a. större slagsmål. Med bakgrund av detta har b.l.a. S-föreningen fört dialog med polis och fältenheten likväl som arrangerat föredrag med en lärare på polishögskolan som också är krimonolog med expertis på just västerbottniska kontexten.

Holmsund är generellt ett tryggt samhälle ska vi komma ihåg. Umeå Kommun generellt är en säker kommun. Medveten stadsplanering har t.e.x. förhindrat segregerade områden på samma sätt som finns i södra Sverige. Arbetslösheten hålls på rikssnittet tämligen låg. Polisen fungerar tämligen bra här, i synnerhet jämfört med västerbottniska inlandet.

Holmsunds grova kriminalitet är fokuserat främst på några kända individer med drogproblematik. Utöver dessa så utgörs största gruppen som är inblandade i brott samma grupp som också sprider generellt mest otrygghet: det vill säga unga berusade män som kommer i luven med varandra eller hittar på fanstyg. De kan ha vilken social bakgrund som helst. Unga fulla män ställer till fanstyg i regel. De är också den grupp som känner sig tryggast i samhället. Mest otrygga är äldre och kvinnor, och de drabbas också i betydligt mindre skala av brott. De är också i synnerhet rädda för unga berusade män, och i synnerhet, om dessa är för dem okända. Här är asylsökande en grupp som kan bedömas göra folk otrygga, även om brott ej begåtts, men de tenderar också på grund av sin religion vara nyktra och kommer från en bakgrund med starkare konservativ kultur, vilket förhindrar vissa brott men också kan innebära stora värderingsskillnader som kan anses skapa otrygghet. Här är framförallt en dialog om värderingar och ”ta seden dit man kommer” aktuellt så att missförstånd kan undvikas. Begås brott skall de dock självklart anmälas.

I regel minskar risken att drabbas för brott desto äldre man blir och desto stabilare miljö man har, som arbete, familj, sport- och kulturintresse med mera. Det är en gammal sanning att de ”på glid” i 20 årsåldern både begår och drabbas i större utsträckning av brott.

Det är också på arenor där alkohol förekommer där ”vanliga” berusade kommer i kontakt med de som kan bedömas som grovt kriminella. De klassiska ”regeringen på ljugarbänken” tenderar inte vara kriminella, men står utanför samhället av andra anledningar som alkohol och andra sociala problem.

Droger är oftast i centrum av olika former av bus. Främst då alkohol men som vi tidigare vet så är även s.k. ”spice” och olika former av lättare narkotika populärt i vissa kretsar som kan sägas finnas i ”gråzonen” mellan vanliga ungdomar och de mer belastade äldre karaktärerna. Då Holmsund har en viss utslussningsverksamhet så finns det ett visst vakuum av ”gråzon” också i samhället beroende på hur rehabiliteringen går.

I övrigt så dominerar olika former av trafikbrott, inte minst, av det onyktra slaget och fortkörningar.

Vad kan man göra för att skapa trygghet?

- När det gäller det rent polisiära så är det såklart att stärka närvaron, desto mer polisen syns, desto mindre brott begås. Målbilden här är såklart att Holmsund/Obbola återfår en närpolis.

- När det gäller det kommunala så handlar det om att medborgare samarbetar och kontaktar fältarna och socialtjänsten här ute som ofta är ute och besöker fester m.m. Inte minst att tipsa om fester. Här gäller det också att vi som medborgare tar initativ att se till så att lampor lyser på offentliga utrymmen och repareras. Samt att vi bygger smarta lösningar gällande trafik och offentliga ytor.

- När det gäller det rent värdersingsättande så bör man uppmana ungdomar till att delta och främja intressen i sport, kultur, friluftsliv och deltagande på lokala ungdomsgården m.m. Att få dem in i samhället helt enkelt där de kan skapa sig en egen självbild som inte präglas t.e.x. av ”wannabbegangsters” i populärkulturen och annat. Bra exempel här är t.e.x. kurser i feministiskt självförsvar när kvinnor känner sig otrygga i ett område. Här kan Holmsund/Obbola kampsport göra en insats och vara ett tips för den som känner att denne behöver kunna försvara sig bättre.

- Ett levande samhälle är ett tryggare samhälle, aktiviteter på kvällar och helger som gör att samhället lever upp gör så att föräldrar och äldre är naturligt i området och kan ingripa, dessutom skapar det gemenskap. I Italien har t.e.x. torghandel förlängd tills kvällstid varit mycket brottspreventivt. Generellt är all form av nykter gemenskapsbyggande bra för att förhindra brott. Här bör man stödja lokala kulturaktörer och arrangemang. T.e.x. skulle Hazeland kunna delvis göra saker på kvällstid, delvis saker som lockar ungdomar (paintball m.m.). Folk som rör sig i samhället förhindrar brott. ”Sovsamhällen” främjar brott.

- Fortsätta bekämpa tankar och idéer om att få Systembolaget till Holmsund. Det är en gammal central politisk vinst vi har och som vi skall försvara och som varit bra för vårat samhälle.

- Bygga en stark infrastruktur av föreningar och småföretag som samarbetar med varandra för ett tryggt Holmsund, här har t.e.x. IFK Holmsund en bra idé om ”Holmsundsandan” med närliggande föredrag som grund. Men generellt är föreningslivet ganska oorganiserat mellan olika sport, hobby och kulturaktörer men där ligger en naturlig kraft för det lokala samhället som kan ta ansvar i samhället och erbjuda alternativ som inte bara stärker sammanhållningen i samhället utan också föder kreativitet och företagande.

- Det absolut mest otrygga platsen att befinna sig i som boende i Holmsund är nattbussen som går halv tre på natten på helgerna. Bussen innan går halv tolv.. Detta är självfallet en katastrof sett ur alkoholintag hos dem skall åka bussen. Här finns det såklart olika lösningar men fler bussar som går nattetid på helgerna mellan Holmsund och Umeå skulle självklart drastiskt minska fylletätheten och potentiella slagskämpar per capita.

- Medborgare som således vill ha ett levande samhälle, en stark gemenskap och sunda fritidssysselsättningar kommer vara betydligt mer brottsresistenta än där detta inte är fallet. Sovande samhällen, utan gemenskap och där en fyllekultur råder – skapar brott.

- Slutligen så finns självklart olika former av grannsamverkan osv som man kan använda sig av. Detta är såklart att föredra, att vi håller koll på varandras grejer helt enkelt, jämfört men allt prat om ”medborgargarden” och annat. Vi har polis för sådana uppgifter. Använd den.

Slutligen skall man självklart ringa 112 om man misstänker att brott ska begås eller ett brott har begåtts. Det ökar också statistiken hos polisen som då stärker patrullerna här ute.

Bli först att kommentera

Det luktar pengar och låter välfärd här ute

Av , , Bli först att kommentera 2

Har snappat upp att det återigen är en diskussion kring ljudnivåer och tung trafik i Holmsund. Lite nu och då återkommer de här diskussionerna, inte minst från inflyttade som kan ha ganska starka åsikter om allt från ljudet från hamnen till dånet från obbolabron. Här kan jag dock vara tydlig i hur jag ser på saken.

Det luktar pengar och låter välfärd här ute.

Sedan kan jag hålla med om att den ökande tunga lastbilstrafiken på holmsundsvägen och E12 kan vara lite mer bekymmersam och har varit ett diskussionsämne sedan åtminstone 60-talet då man hade ett förslag i dåvarande Holmsunds Köping att göra en bro mellan djupvik och villanäs för att dirigera om trafiken från holmsundsvägen. Det var tänkt som ”etapp 2″ efter Obbolabron. Nu kom en sådan lösning inte till skott och glömdes antagligen bort i början 70-talet.

Lösningen på den tunga trafiken hit, en trafik som kommer att öka i och med E12 Transport Atlatica projektet, ligger dock inte i att Holmsund blir mindre en nod för export/import eller mindre persontrafik utan att man snarast möjligen påbörjar arbetet om att se över hur vi kan stärka godstrafiken på järnvägen. Vilket på lång sikt också kan vara gynnsamt för en avlastning gällande persontrafiken och inte minst är denna utveckling rationellt ur miljösynpunkt.

Men Holmsund och Obbola är och förblir bruksamhällen i meningen att det fortsättningsvis kommer vara ett stort inslag av industriell produktion och exportindustri här, även om Holmsunds och Sandviks industriområden idag står tomma i historisk jämförelse. Denna ”image” över Holmsund är något vi bör bejaka då det är garant för fortsatt intresse att bo och verka här, som lockar boende och småföretag. Inte minst är detta också en garant för biligare hyror, Skärgårdsstaden som byggs kommer ha en överblick över obbolafabriken. Så något solsidan kommer Holmsund aldrig bli, och det bör inflyttade vara införstådda i. Bor man nära en hamn som är central för ekonomin i hela Norrland så kommer den leva om. Bor man nära ett pappersbruk så kommer det lukta apa ibland. Bor man nära en av Europas största broar så lever trafiken om. Men det är också detta som gjort Holmsund en cenral plats i hela norrlandsregionens ekonomi – här skapas välfärd. Problemet är bara att infrastrukturen kring denna välfärdsproduktion inte står i paritetet med de värden Holmsund skapar.

Det är därför glädjande att SCA Obbola nu har en förstudie om att bygga ut fabriken söderut vilket ytterligare skulle skapa arbetstillfälen samt att Komatsu bygger ut sin industri på gimonäs vilket föranlett de har en del av sin produktion nu i Holmsund. Industrilokaler ska inte stå tomma här.

Däremot, bör man kolla på hur man på bästa sätt kan utvigda järnvägssystemet nu när Hillskär byggs om, snarast möjligen. Holmsunds roll som industrieilt centrum i södra västerbotten är dock inte på väg att försvinna, tvärtom.  Desto viktigare att den tunga trafiken inte ställer till fullkomligt kaos i det samhälle där all denna industriverksamhet finns.

Bli först att kommentera

Antiliberalerna

Av , , 7 kommentarer 1

Det är så man håller sig för pannan när man läser Peder Westbergs blogginlägg om mer professionalistisk styrning i politiken.

Från liberalernas motion går t.e.x. att läsa
”Ledamöterna ska föreslås av affärsmässiga kriterier och således inte efter politiska maktförhållanden. Styrelseledamöter ska ha dokumenterad erfarenhet av bolagsstyrning och kan rekryteras även bland personer som inte är bosatta i kommunen.”

Vad man bör veta här är såklart att bolagslagar, kapitalregler i stort och ”affärsmässighet” är alltihop politik och då i synnerhet alla delar som rör juridik. Följdaktigen kan man inte tillsätta en bolagsstyrelse av något format som inte är styrd av just politiska maktförhållanden. Det kan gälla hemma eller i EU, som har en mängd överstatliga lagar som vi i arbetarrörelsen stör oss på.

Dessa förhållanden i ekonomin, inte minst avkastningskraven, har sedan 90-talet just dominerats av just Liberalernas idéer varav motionen bör läsas korrekt från början, på svenska helt enkelt. Det vill säga att man bör bara tillsätta personer som okritiskt är liberaler och håller med om denna juridiska utveckling och ram. Att man helt enkelt köper världsbilden. Det är alltså en extremistiskt tillspetsning av lagen som Liberalerna här vill få till, trots att den går deras ärenden. En liknelse till löntagarfonderna kan man ju faktiskt dra i sammanhanget, där borgerligeheten började begripa det här med hur politik och lag hör ihop.

Lagarna är således själva kärnan i parlamentarisk politik, det är just denna vetskap som också stärkte den reformistiska socialdemokratiska rörelsen och undergrävde kommunisterna. Visste man att man med majoriteten kunde påverka lagarna så kan man också förändra och rucka på klassamhället. Detta är något som Svenskt Näringsliv fått känna på när de strulat i avtalsförhandlingarna med facket. ”Det revolutionära” blev för arbetarrörelsen att just ta kommandot över lagtexten genom sin folkmajoritet, precis som liberalerna (inom allianspartierna och även i viss mån inom modern socialdemokrati) gjort de senaste 30 åren i postmodernismens virrvarr av halvsanningar och fejknyheter. TIll OECDs stora förtret som förstått detta misstag idag.

Allt detta vet nog Peder och jag kan inte anta att han och andra är så blåögda att de inte förstår att det här är, i spjutspetsen, just politik det handlar om. Att försöka påskina annat är bara ohederligt. I fallet med det ”markadsmässiga” gällande bostadspolitiken (Nyspråk för lagar som tillkommit 2011 under Alliansens, medvetna, strategier) så är det juridik som utan tvekan går att riva upp med en parlamentarisk majoritet bakom sig. Precis som vi i S gjorde med Lex Laval nyligen. Det föreligger, ingen som helst, anledning att teknokratiskt undergräva de demokratiska instutionerna i vårt samhälle bara för att de inte är ”marknadsmässiga”. För att komma från en liberal så är det en anmärkningsvärt, antiliberalt, synsätt men då har också husguden TImbro börjat nysta i hur man ska avskaffa demokratin också.

Det demokratisa står över det juridiska, det är en av grundförutsättningarna i ett rättstat. Den teknokratiska utveckligen som nu öppet förordas av en s.k. ”liberal” politiker får nog det att vridas och vändas i många frisinnades gravar den här veckan – som mycket väl visste – en sedan länge känd sanning. Lagarna bestäms av de som har makten. Och skall vi fördela makten på några få, eller på majoriteten av befolkningen? Att lägga en sådan här motion pekar tydligt ut en världsbild vi inte sett sedan liberalernas gamla motståndare, de konservativa, satt med bläckpennan vid lagböckerna och försökte skydda sina privilegier. TIll sist fick vi dock en svensk modell som skulle garantera arbetarnas, folkets, inflytande både på företag och samhällen. Alltså det som Peder här vill avskaffa.

Dessutom är det, förvånande med denna panikreaktion då det i detta fall just gått precis som de liberala och moderata lagstiftarna ville d.v.s. att kommunala bolag och gemensamma resurser ska konkurrera med privata aktörer efter avkastningskrav och vinstmaximering. Lagarna ser ju rimligen ut att fungera som makthavarna 2011 velat, så vad är det Peder är så rädd för? Att vanligt folk, demokratins själva grund, ska sitta i maktens korridorer?

Well. Det har vi gjort sedan 1921 och det har tagit oss till världens kanske mest utvecklade demokrati och ekonomiskt föregångsland. Teknokrati däremot, finns det ingen empiri för, någonstans, i världshistorien har slutat på något bra sätt. Det tenderar att slå över i diktatur, och följdaktigen, revolt. En demokrat slår följdaktigen fast att skydda alla former av folkligt inflytande i samhället, inte för att det är mest ekonomiskt effektivt (vilket alltid är en farlig väg att gå), utan för att det garanterar en stabilitet mellan politiska och sociala krafter och den demokratiska ordningen. Något som liberaler förut åtminstone tendera att hålla heligt för att undvika öppna klasskonflikter.

Så i sammanhanget kan man inte påstå annat än att det verkar som att Timbros antidemokratiska antiliberala skåpmat från 1910-talet, uppfräschat från en högerextremistisk ideolog, börjat smyga sig in i kommunpolitiken. Då bör man dock veta som liberal, att vi arbetarrörelsen också kan leka tidigt 1900-tal om det skulle behövas. Med tanke på att Sverige idag är det land i OECD där klassklyftorna ökat mest så ber jag folk verkligen överväga om det är den väg man vill fortsätta gå.

7 kommentarer

Lästips på semestern, Om Holmsund & Obbola

Av , , Bli först att kommentera 0

Man kan inte tro det men det finns en hel del att läsa om Holmsund i både skön- och faktalitteraturen. Nedan kommer jag länka två stycken publikationer som jag tycker de flesta ska ha läst sedan följer ett antal böcker på ämnet. De första tipsen är forskningspublikationer och väl anpassade att läsa på t.e.x. en padda, även om dåtidens layout har en hel del att önska. Detta hamnar dock helt i skymundan för innehållet där man lär känna några av de mest centrala karaktärerna i Holmsunds historia.

Scan0055

”Märkpojkarna Tog Makten från 1987 är en av de bästa skildringarna som jag någonsin läst av svensk arbetarklass/arbetarrörelse, samtidigt är det en av de bästa skildringarna av Holmsund som samhälle, och därutöver bland de bästa människoskildringarna som presenteras i intervjuerna. Vidare inkluderas en bred och djupgående analys om detta samhälle (och i långa loppet Sverige under största delen av 1900-talet) och dess karaktärer. Detta är således bland det mest intressanta man kan läsa om man är intresserad av historia, politik, samhälle, folkrörelser och sociologi. Denna rapport är den som överskuggar Ronny Ambjörns bok ”Den skötsamme arbetaren”som dock är att rekommendera också och täcker in vitala delar även denna publikation missar.
Läs och ladda ner här

 

Scan0097”Askungen i Holmsund” tar vid där ”Märkpojkarna Tog Makten” avslutas och är ett fördjupande arbete om kvinnans roll och situation i Holmsunds samhälle under majoriteten av 1900-talet. Karin Nordberg intervjuar här tre aktiva fruar till de män, märkpojkar, som man lär känna ovan. Detta är en unik samling intervjuer och möjligen den enda kvinnohistoriska forskningen som genomförts i Holmsund. Detta är inte helt oviktigt eftersom Holmsunds historia har varit männens historia och dessa kvinnors insatser inom sporten, politiken och föreningslivet helt glömts bort. Denna går att köpa på Sågverksmuseumet för en bilig peng under juli månad.

.Läs och ladda ner här

 

Skönlitterär lista

Holmsunds Köping (1974) behandlar Holmsunds historia i generella drag och är gjord av ”Holmsunds sista kulturnämnd” samtidigt som Holmsund övergik till Umeå Kommun. Orginalet från 50-talet av Oskar Kriström finns också ute på marknaden men utgåvan från 1974 täcker in mer modernare delar av vår historia. Den finns att köpa för en billig slant på Sågverksmusemet.

Gamla Holmsund – människor och miljöer (2006) är ett mästerverk av Maj-Britt Hedlund som tyvärr gått bort. Det här är en populärkulturell inblick i familjer, hus, affärer, verksamheter och berättelser från Holmsund under 1900-talet och är rikligt illustrerad från folks privata fotosamlingar. När boken kom föranledde det ett stort intresse och blev också en utställning folk långväga för att besöka. Det här är det senaste historiska verket om Holmsund, om än, uppdelat i flera olika historier istället för ett försök till en samlad historieskrivning.

Från Intet till Välfärd (1980) av Sigvard Andersson (en ”Märkpojke) är standardverket om arbetarrörelsen i Obbola och Holmsund men innehåller också, av naturliga skäl, också stora delar av området och kommunens historia. Sigvard Andersson förekommer också i andra historiska framställningar av Holmsund på 70- och 80-talet men det här är hans stora verk. Alla som har samhälleligt eller politiskt intresse bör läsa den.

Tio år av 100 (1997) är hundraårsboken till David Johansson (en till ”märkpojke) som var en av Holmsunds absolut centrala gestalter under 1900-talet. Det är en kortare pamflett efter en intervju med honom på 100 års dagen (Han kom att leva fler år till skulle det visa sig).Den finns på sågverksmuseumet.

Obbolakrönikan från Obbola Hembygdsförening som i år firar 20 år som tidskrift är standardverket för främst Obbolas historia. Den går att köpa från föreningen likväl som äldre nummer. I senaste numret skriver jag en krönika bland annat.

Svart Kvark (2009) av Annica Wennström är ett drama som utspelar sig i Holmsund under början av 1900-talet. Jag har ej hunnit läsa den här ännu men jag har bara hört bra om den. Den har dessutom, vad jag sett, fått bra recensioner av de som gillar att sätta sig i ett drama. Mitt ex blev faktiskt utlånat till en medelålders dam, som verkar vara genres absolut främsta fans. Den finns på bokus.

Från brägår’n till havet (2014) av Märta-Stina Eriksson innehåller två romaner. En tar upp livet som säljägare i skärgården, en av få skönlitterära skildringar av detta. Den andra är en skönlitterär berättelse om en fiskare som utspelar sig samtidigt som grekiska fartygen Sinergasia går på grund uanför Holmsund 1966, där samtliga besättningsmän omkommer. Den här är på ”att läsa listan” i sommar.

Konsten att tjäna pengar – åt andra – åt alla (1992) av Gustaf Holmqvist är en lite mer nischad bok och behandlar uteslutande hamnens historik och tillkomst från den första chefens perspektiv och den historia som finns där men som många inte känner till. Den är rikligt illustrerad.

slutligen kan jag tipsa om

Kvarkentrafiken (1991) Av Eric Björklund tar upp Holmsunds kanske stoltaste men mest dramatiska period, när vi var centrum för biståndet till Finland. Men också tog emot mängder med finska krigsflyktingar, inte minst de finska krigsbaren. Det är en unik bok, rikligt med bilder, där man får följa solidaritetsarbetet men också t.e.x. se kanoner och annat på Holmsunds gator. Den tar upp en stolt, men väldigt dramatisk, del av vår historia.

För den som gillar att söka efter rariteter så tipsar jag såklart också om obbolabon Sten Forséns dikt och textsamling ”Med lyra och lans”. Denna finns dock bara vad jag vet i orginalformat från 1927, och Folkbladet har rättigheterna till denna idag – men verkar ej veta om det tror jag. Den innehåller hursomhelst band de vackraste dikterna om skärgården.

Updatering:
Jag hade såklart glömt två alster värda att läsa. Den ena är Sågarnas Sång (1990) om musikrörelsen i Holmsund under 1900-talet. Den finns online att läsa här. Samt intervjuerna i boken om Skärgårdsblomman 880 (1976) den finns här.

Men alla kan ju inte orka läsa, man vill ju slappa också
Därför kan det vara bra at veta att youtube (Holmsund – från fiskeby till storindustri, 1960 länkad) och Skullhasitt har en bra uppsättning filmer och bilder om Holmsund. Sistnämnda sidan har nu också en dokumentär om hur obbolabron (eller ja, holmsundsbron också för den delen.) kom till. På facebook finns även gruppen ”Gamla bilder från Obbola & Holmsund”

Och det finns, säkert, ännu mer om vårt samhälle där ute – men som jag inte hunnit sätta vantarna i ännu!

Ha en trevlig semester!

 

 

Bli först att kommentera

Närpolisens återkomst?

Av , , Bli först att kommentera 4

I sken av ungdomarnas beteende på skärgårdsskolan, min gamla skola, som haft de här problemen fram och tillbaka i 20 år åtminstone så vill jag återknyta till den allmänna trygghetsdiskussionen i samhället.

Vill vi på sikt få en större känsla av trygghet och få bort ”småbus” så måste polisen vara mer synlig i samhället, och bygga upp ett förtroende och dialog med de boende och i synnerhet då de mest brottskaktiva delarna av samhället – d.v.s. berusade unga män.

För att få detta så måste Holmsund återfå sin närpolis, som på sin tid må hända hade sina brister, ändå uppbar stor respekt och förtroende från de boende. En polis som alla känner till, och som känner alla.

Att polismakten sedemera centraliserade och tog bort de mindre stationerna är inget annat än en tragedi och ett djupt problem för de samhällen som drabbades av detta. I synnerhet när Holmsund och Obbola expanderar hela tiden, och i synnerhet bland barn och unga, så är det helt otroligt att polismakten inte återinfört närpolisen i Holmsund.

Nu när swedbank lägger ned sin verksamhet kanske det vore på sin plats att få hit en liten kvarterspolis istället?

För det är, helt, orimligt att Holmsunds föräldrar på kvällstid ska börja ta över polisens arbete mer och mer. Visst, det går till en viss gräns, men det kommer aldrig ge samma signaler som en välrotad närpolis som ungdomarna mycket väl känner till och respekterar.

Man kan ju alltid ringa till Umeåpolisen och framföra detta om man så vill.

Bli först att kommentera